Ett svep över det krisande och krackelerande Sverige

Sverige håller på att krackelera. Två brutala kvinnomord på kort tid i Malmö respektive Stockholm, en aldrig sinande ström av skjutningar och sprängningar, en epidemisk våldtäktsstatistik, en våg av rån mot ungdomar, meningslösa misshandelsfall, sadistisk behandling av djur, en sjukvård som går på knäna, skolor som inte fungerar och icke minst en växande antisemitism. Den så kallade regeringens vettlösa massinvandringspolitik har mycket på sitt samvete.

Justitieminister Morgan Johansson (S) har försäkrat den som vill höra på att de skyldiga till  mordet på Malmö-kvinnan med ett barn i famnen skulle ”jagas till världens ände”. Det kan ibland förvisso behövas tuff retorik – problemet är naturligtvis att Malmö-polisen på sin höjd har resurser att jaga gärningsmännen till Limhamn…

Det hjälpte inte att Amineh Kakabaveh är både marxist och socialist – hon dumpades ändå av Vänsterpartiet.

När detta är sagt tänkte jag övergå till att ge några mindre dramatiska exempel på det galna tillståndet i nationen från de senaste dagarna. Jag inleder med fallet Amineh Kakabaveh, den såvitt jag kan bedöma enda någorlunda vettiga riksdagsledamoten från Vänsterpartiet i modern tid. Den 48-åriga Kakabaveh är född i Iran med kurdisk bakgrund samt socialist och uttalad marxist. Det räcker dock inte för V-ledningen som nyligen deklarerade sin avsikt att utesluta henne ur partiet.

Hedersvåldmotståndare utesluts ur Vänsterpartiet

Nu lär detta inte bli nödvändigt emedan Kakabaveh själv valt att utträda ur det parti som hon representerat i riksdagen sedan 2008. Enligt partisekreteraren Aron Etzler har Amineh ”allvarligt skadat förtroendet för partiet”. Detta sagt om en partimedlem som i riksdagsvaletvalet 2018 fick flest personkryss efter partiledaren Jonas Sjöstedt. Hon har vidare på ett kraftfullt sätt bekämpat hedersförtryck, tagit ställning mot islamismen och förespråkat slöjförbud.  2016 utsågs Amineh Kakabaveh till ”Årets svensk” i tidskriften Fokus.

Jag ämnar här inte gå in i detalj på varför V valde att dumpa Kakabaveh, som varit sjukskriven i ett år till följd av vad hon upplevt grov mobbning från partiets sida. Det förefaller dock uppenbart att en så pass vettig person – bortsett då från att hon är marxist och socialist – som Kakabaveh inte har någon framtid i ett ängsligt politiskt korrekt och vänsterpopulistiskt parti som Vänsterpartiet.

Låt oss övergå till fallet Nina Lekander, en 62-årig journalist, feministisk författare och översättare som delar sitt boende mellan Öland och Berlin. Lekander är verksam som kulturskribent på halvtid i Expressen och skrev den 27 augusti en krönika i tidningens kulturavdelning, där hon presenterade några rätt underhållande förslag till hur det kunde vara lämpligt att bete sig om man ville värna miljön och klimatet. https://www.expressen.se/kultur/vadra-trosorna-i-stallet-och-kissa-pa-tomten/

Nina Lekander luktar hellre illa än duschar.

Lekander slår fast att bristen på vatten är ”oroväckande” – särskilt som hon hävdar att det går åt 60 liter för en enda dusch. Hav dock tröst: ”Men det är ju bara att sluta duscha”, skriver hon och menar att det duger bra med att tvätta sig på strategiska ställen på kroppen ehuru på ett ganska försiktigt sätt.

Det där med att tvätta kläder är heller inte något som står särskilt högt i kurs hos Nina Lekander. Hon skriver i kåserande stil: ”Att tvätta trosor och vaska håret i min postklimakteriella ålder behövs knappt heller. Kläder vädras. Kissas kan på tomten om sådan förefinns, varvid man undviker finvattenskam och får en nära-jorden-upplevelse.”

Vidare tycker Lekander att ”i vardagen må vi tåla vissa odörer och bakterier”. Resultatet blir att, förutsatt att Lekanders råd tas ad notam av alltfler, vi numera kan känna igen miljönissar och klimatalarmister inte bara genom deras utflipprade argument utan också på lukten.

Filipstad i Värmland med sina drygt 10 000 invånare i hela kommunen har hamnat i det mediala blickfånget genom sin djupa ekonomiska kris som fört den lilla kommunen till konkursens rand. Lägg därtill en deprimerande våldtäktsstatistik av det skenande slaget. Det är inte svårt att finna orsakerna till kommunens kris: Filipstad var en av de orter som tog emot flest flyktingar i förhållande till folkmängden krisåret 2015.

Nu skall Alex ”Äntligen” Schulman fixa Filipstads problem.

I dag har Filipstad högst procentuell andel socialfall i hela landet. Kommunen tvingas därför i år spara runt 30 miljoner kronor på grund av en mycket hög andel bidragsberoende inflyttare från länder som Syrien, Somalia, Eritrea, Afghanistan och Irak. Det kan förutsättas att ett övervägande del av dessa är dömda till livslångt utanförskap.

Nu skall det emellertid bli andra bullar av – Expressen-skribenten Alex Schulman har nyligen utsetts till ”ambassadör” för Filipstad. Ni vet han som utbrast ”äntligen” när katedralen Notre Dame i Paris eldhärjades. Schulman har byggt upp hela sin karriär kring oförblommerat hat gentemot respektive rasande angrepp på sin morfar Sven Stolpe och sin mamma Lisette Schulman, men nu är allt hunky dory när Alex berättar om sina påstått idylliska somrar hos morföräldrarna Sven och Karin Stolpe i Filipstad.

Alex Schulman: ”Jag pratade med en kommunpamp och jag har aldrig varit med om det förut att en kommunperson är så nedslagen. Det var en upplevelse som jag förvånades över.” Nu väntar vi bara på att Alex Schulman löser Filipstads kris genom litet glada tillrop och en rejäl portion politisk korrekthet om hur mycket Filipstad egentligen behöver alla sina bidragsberoende analfabeter utifrån. https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/alex-schulman-aldrig-sett-en-kommunperson-sa-nedslagen

Greta med pappa Svante Thunberg på väg från Plymouth till New York i segelbåt.

Låt mig avsluta det här svepet över ett krisande och krackelerande Sverige genom att konstatera, att klimatalarmismens gyllene kalv och buktalardocka, unga Greta Thunberg och hennes pappa Svante med följeslagare, nyligen nått USA efter två veckor i segelbåt på Atlanten. http://www.kristianstadsbladet.se/ledare/miljohyckleri-kring-greta-emma-och-meghan/

Låt mig också i sammanhanget få konstatera, att seglatsen gav upphov till avsevärt mer koldioxidutsläpp än om paret Thunberg och dess besättning hade tagit flyget. Sammanlagt mer än tio personer delaktiga i seglingsprojektet inklusive besättningen måste nämligen flyga fram och åter över Atlanten för att det hela skulle gå ihop.

Så beter sig klimataktivisternas hycklande gycklarfölje och detta till etablissemangets taktfasta applåder och hurrarop.

 

 

Grov propaganda mot systemkritiska partier inför EP-valet

Några av ledarna för Europas systemkritiska partier samlade på en bild.

Så kallade populistiska partier är nu ungefär jämnstarka med socialdemokratiska partier i Europa. Det visar en sammanställning som gjorts av det nyliberala marknadsinstitutet Timbro. En av fyra européer anges ha röstat på ett ”auktoritärt populistiskt parti” i det senaste valet. https://www.europaportalen.se/2019/02/index-historiskt-skifte-populister

Timbro nöjer sig alltså inte med den förklenande beteckningen ”populistiska” om Europas systemkritiska partier. För säkerhets skull drar man till med ”auktoritärt populistiska” för att riktigt understryka, att det här är en företeelse som rättänkande medborgare bör ogilla.

Andreas Johansson Heinö, förlagschef på Timbro och krönikör i Dagens Nyheter, citeras så: ”Populismen som politisk kraft är nu dubbelt så stark som liberalismen och jämnstark med socialdemokratin. Det är ett historiskt skifte vi ser.”

Det genomsnittliga stödet för de europeiska partier som Timbro kallar populistiska ligger i dag på drygt 22 procent. 1980 låg motsvarande stöd på strax över 10 procent. 2018 var det hittills starkaste året för ifrågavarande partier, vilka jag föredrar att benämna systemkritiska. Det vill säga de ställer sig kritiska till det knäsatta EU-systemet med öppna gränser och ett extremt stort inflöde av kulturfrämmande muslimer från Nordafrika och Mellanöstern.

Valet till Europaparlamentet den 26 maj kommer att ge en fingervisning om exakt hur stort stödet är för de systemkritiska partierna i Europa, varav några som bekant – såsom är fallet i exempelvis Norge, Österrike, Ungern, Italien och Polen – redan innehar regeringsmakten medan andra utgör parlamentariskt stöd för olika typer av regeringar. Enligt de första prognoserna kommer italienska Lega, som leds av Matteo Salvini, att bli det europeiska parlamentets näst största parti.

Stödet för ”högernationalister och invandringsmotståndare” enligt ett Timbro-diagram.

Det EU-anknutna etablissemanget, icke minst i Sverige, söker nu desperat genom en sällsynt grov propagandaverksamhet smutskasta de EU-negativa partierna. Statsminister Stefan Löfven (SD) varnade i sitt partis EP-valupptakt härförleden väljarna för Sverigedemokraterna, vilka bland annat påstods ”attackera media”. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/02/11/logner-historieforfalskning-och-tom-retorik-av-lofven-infor-ep-valet/

Cecilia Wikström, EU-parlamentariker i det döende partiet Liberalerna, gick ännu längre  när hon i ett anförande antydde att de partier vilka i dag slår vakt om nationalstaten  är inne på samma linje som NSDAP i Tyskland, som mördade sex miljoner judar i samband med Andra världskriget. https://www.svt.se/nyheter/svtforum/nationalstatens-aterkomst

Historielösheten är i sanning alarmerande hos aningslösa och okunniga politiker som Löfven och Wikström. De har tydligtvis inte en susning om att nationalismen varit en förutsättning för inte bara Sveriges nationsblivande utan också för tillkomsten av exempelvis Amerikas förenta stater (USA) och staten Israel och den av Winston Churchill ledda motståndskampen mot nationalsocialismen under Andra världskriget. https://www.lt.se/artikel/debatt/nationalismen-en-forutsattning-for-fred-och-frihet?fbclid=IwAR2yQZYKD1pbwwaGD6HQh5Xtz1KACHCDQ7PLhUebDI4orFZ0ogkFTS1LTM0

Dagens politiska etablissemang underskattar i sina elfenbenstorn gravt väljarnas analytiska förmåga. Vanligt folk märker i sin vardag vad massinvandringspolitik och mångkulturalism leder till – nämligen drastiskt ökad kriminalitet, obefintlig integrering/assimilation och försämrad utbildning, vård och omsorg.

Moderaternas ledarbyte: Kristersson – eller vålnad från svunnen tid?

Snustorr men kompetent fifflare: Ulf Kristersson. Trolig ny M-ledare.

Det säger rätt mycket om de så kallade nya Moderaterna, att bland de tänkbara kandidater det kannstöps om i kölvattnet av Anna Kinberg Batras deklarerade avgång märks två vålnader från svunnen tid: Mikael Odenberg och Carl Bildt, Ja, till och med gamle bunkerfalangisten Gunnar Hökmark har nämnts i sammanhanget.

Nu är det väl få som på fullt allvar tror att någon av dessa politiska föredettingar kommer att väljas till ny M-ledare vid den extrastämma som planeras löpa av stapeln den 1 oktober, men de diskussioner som förs visar på ett parti i en påtaglig och djup identitetskris. Det absolut troligaste är att stämman väljer det minst dramatiska alternativet – alltså i klartext förre socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, född 1963.

Vad som talar för och stärker Kristerssons kandidatur är hans förnekande av att han skulle vara intresserad av uppgiften i fråga: ”Jag är inte aktuell för uppgiften”, deklarerade således Kristersson för några dagar sedan då frågan kom upp. Precis så skall en blivande ledare uttrycka sig enligt svensk sedvänja. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/nz1oJ/kristersson-jag-ar-inte-aktuellt-for-uppgiften

Fyrtornet och Släpvagnen?

Ulf Kristersson må framstå som kvintessensen av släktet urtråkig svensk politiker, men att han har goda yttre kvalifikationer förnekas troligen av ingen. Han var inledningsvis ordförande i Moderata ungdomsförbundet (MUF) 1988-92; sistnämnda år förlorade han ordförandeposten till den ett par år yngre Fredrik Reinfeldt vid det famösa ”slaget i Lycksele” då MUF avhöll sin förbundsstämma.

Sedan dess har Ulf Kristersson bland annat varit riksdagsledamot, finanskommunalråd i Strängnäs, socialförsäkringsminister samt moderat politisk-ekonomisk talesman. Han har även hunnit med att figurera i tvivelaktiga lägenhetsaffärer, gjort skandalresor till Kina med hustrun samt erkänt att han anlitat ”svart” städhjälp. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12557500.ab

Mikael Odenberg är tio år äldre än Ulf Kristersson men till synes hetare på gröten att efterträda Kinberg Batra som ledare för såväl M-partiet som den så kallade borgerliga alliansen. ”Jag kan hantverket”, har han framfört. Den bossige och överviktige Odenberg har väl ungefär lika stor chans som en snöboll i Sahara att ta över parti- och alliansledarskapet, men skulle säkerligen bli ett avsevärt färgstarkare alternativ än den snustorre och kompetente (låt vara tidigare  småfifflande) Kristersson. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/XyR27/odenberg-kandiderar-till-partiledarposten-for-m

Odenberg avkonterfejas ofta som en konservativ M-politiker av den gamla stammen, men detta är mycket långt från sanningen. Jag var i egenskap av MUF-medlem och medlem i den antikommunistiska aktionsgruppen Demokratisk Allians (DA) på 1970-talet i tillfälle att konstatera, att den på den tiden tämligen smale Odenberg tillhörde den i M-kretsar tongivande ”ljusblå” (det vill säga liberala) falangen som avskydde högerbetonad politik. Konservatism åt det mer mörkblå hållet och/eller alltför outrerad antikommunism uppskattades föga i dessa kretsar.

Carl Bildt och Mikael Odenberg?

Hedervärt är under alla omständigheter Odenbergs stora och positiva intresse för det militära försvaret. Det ledde till att han 2007 efter bara ett år som försvarsminister avgick från posten på grund av de enligt hans mening otillräckliga ekonomiska ramar som kom försvaret till del. Efterträdare blev Sten ”Tomhylsan” Tolgfors. Odenberg respekterades allmänt av försvarsvänner, detta till skillnad från förre vapenvägraren Tolgfors. Den förstnämnde är för övrigt styresman och ledamot i Kungliga krigsvetenskapsakademin.

Mot bakgrund av den ovan skisserade ljusblå bakgrunden kommer det för denna bloggare alls icke som någon överraskning, att Mikael Odenberg klargjort att han vill ”stänga dörren” till Sverigedemokraterna och till på köpet kan tänka sig regera ihop med Socialdemokraterna. SD är som bekant ett socialkonservativt parti på nationalistisk grund, och allt som andas konservatism och nationalism är anatema för den moderat ljusblå inriktningen. Odenbergs 13 år äldre syster Christina Odenberg var för övrigt Sveriges första kvinnliga biskop.  http://www.di.se/nyheter/odenberg-darfor-maste-m-stanga-dorren-till-sd/

Till den gamla, så dominerande ljusblå falangen måste vi även räkna Carl Bildt, född 1949, statsminister 1991-94 och utrikesminister 2010-14 samt ledamot av otaliga styrelser och andra sammanslutningar av större eller mindre betydelse. Med någon fantasi skulle man kanske kunna likna Bildt och Odenberg vid det på sin tid berömda danska komikerparet Fyrtornet och Släpvagnen (Carl Schenström och Harald Madsen). https://sv.wikipedia.org/wiki/Fyrtornet_och_Sl%C3%A4pvagnen

Jag kom i mer eller mindre direktkontakt med den då 26-årige moderate påläggskalven Carl Bildt, som var såväl handsekreterare som måg till M-ledaren Gösta Bohman, vid Stockholmsmoderaternas förbundsstämma i Åsö gymnasium på Södermalm den 23-25 april 1976. I en motion till stämman (jag var då medlem i dåvarande Moderata samlingspartiet och även MUF) hade jag föreslagit att partiet skulle verka för en närmare granskning av den sovjetiska spionorganisationen KGB.

Högoddsare i moderata partiledarvalet: finanslandstingsrådet Irene Svenonius, Täby.

Förbundsstyrelsens svar på motionen var att denna skulle ”anses besvarad” då styrelsen, till skillnad från motionären, ansåg att partiet redan gjorde tillräckligt i detta ärende. Den partikoryfé som skickades upp för att framföra M-styrelsens argument var Carl Bildt, för dagen i förd illröd tröja. Flera talare gav uttryck för ungefär samma åsikter som Bildt och styrelsen – enligt en av talarna, en pensionerad militär, tydde det dessutom på extremism att vara antikommunist – men några stödde den också.

Carl Bildt har såvitt jag vet aldrig sympatiserat med kommunismen i sig men han uttryckte som studentpolitiker  sympatier för Östtyskland och argumenterade för att Sverige skulle erkänna den före detta tyska Sovjetzonen (vilket skedde 1972). Bildt såg även med förståelse på det kommuniststyrda FNLs (Viet Cong) ”befrielsekamp” i Sydvietnam. I en artikel i Moderata studentförbundets tidskrift Svensk Linje argumenterade Bildt vidare mot nationalstaten. Hela hans politiska bana är dessutom kantad av sympatier för den ”palestinska” saken och mot Israel.

Mikael Odenberg föredrar S framför SD.

Den som vill veta mer om Carl Bildts tidigare politiska eskapader gör väl i att läsa Lars Lundbergs (1944-2004) alltför litet uppmärksammade men mycket läsvärda och välskrivna bok Bilder av Bildt (Legus förlag 1994, 187 sidor). Sammanfattningsvis kan sägas om Carl Bildt att han från tidiga år varit en kosmopolitiskt inriktad liberal av George Soros-modell, vars oförsiktighet med uttalanden gällande internationella förhållanden enligt mitt förmenande inte varit helt riskfri. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/12/11/carl-bildt-lever-farligt/

Nu tror jag inte riktigt på att den snart 70-årige Carl Bildt kommer att ta över ”nya” Moderaterna. Andra, mer realistiska, konkurrenter till Ulf Kristerssons kandidatur är förra arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson, född 1967, en pastorsdotter som tidigare varit medlem i Livets ord och ordförande i riksdagens kristna grupp, samt möjligen (men inte alltför troligt) Irene Svenonius, finanslandstingsråd i Stockholms län. http://www.di.se/nyheter/de-kan-ta-over-moderaterna/

Alldeles oavsett vem som efterträder Anna Kinberg Batra den 1 oktober skall det i vilket fall som helst bra mycket till för att ett simpelt ledarbyte skall kunna avhjälpa de nya Moderaternas grava identitetsproblem. En sak är klar, och det är att Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs massinvandringspolitik är körd i botten. Något ideologiskt alternativ kan i skrivande stund inte skönjas någonstans.

Kommer Clowner utan gränser lyckas bättre än vår pajasregering?

Kommer Clowner utan gränser att lyckas bättre med integrationen än Stefan Löfven?

Migrationsverket har meddelat att fyra projekt får dela på 25 miljoner kronor i bidrag i syfte att ”förbättra migrationsprocessen för tredjelandsmedborgare”, det vill säga immigranter utanför EU-området. Recipienterna är Clowner utan gränser, Jämtland-Härjedalens idrottsförbund, Strömsunds kommun samt Röda korset. https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv-2017/2017-07-14-Miljonstod-till-fyra-migrationsprojekt.html

Pengarna uppges komma från Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF), ett europeiskt samarbetsorgan som enligt Migrationsverket ”medfinansieras till 75 procent”. Tydligen anses clowner kunna bidra till bättre villkor för våra immigranter, oklart av vilken anledning. Clowner utan gränser bildades 1996 efter spansk förebild och uppger sig arbeta för ”en bättre och humanare värld”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Clowner_utan_gr%C3%A4nser

Clowner från Lule stassteater.

Traditionellt clowneri av modernt snitt har av något skäl kommit att bli starkt präglad av den politiska korrektheten och har i Sverige vid flera tillfällen använts till stöd för massinvandringspolitiken. För något år sedan medverkade exempelvis clownklädda aktörer från Lule stassteater (jo, det stavas faktiskt så) i ett flyktingjippo i Luleå i Norrbotten. http://www.kuriren.nu/nyheter/just-nu-clowner-tar-emot-flyktingar-8529276.aspx

I fjol förekom dock clowner i helt andra sammanhang. ”Onda” clowner dök upp på alltfler platser i världen då de bland annat jagade barn och attackerade folk med knivar. Det talades panikartat om hur clownskräcken spred sig epidemiartat. Företeelsen synes dock ha dött ut lika snart som den började. http://www.gp.se/nyheter/sverige/clownskr%C3%A4cken-detta-har-h%C3%A4nt-1.3869476

Cosmo Kramer och clownutstyrde ”Crazy Joe” Devola i ett avsnitt av Seinfeld.

Det finns emellertid även en psykisk störning som går under benämningen coulrofobi, clownfobi, som tar sig uttryck i form av panik- och ångestattacker vid åsynen av clowner. Det mest kända (fiktiva) offret för denna åkomma torde vara Cosmo Kramer, gestaltad av Michael Richards, i den ständigt repriserade amerikanska komediserien Seinfeld. http://hjarnan.ifokus.se/discussions/5813590cce12c4141c000b93-clownskrack

Det undandrar sig mitt bedömande hur många av de svenska immigranterna som kan tänkas lida av clownfobi, men jag ställer mig likafullt skeptisk till att Migrationsverket överöser clownsällskap med miljonbelopp.

När inte ens clownerna i den svenska regeringen med chefspajasen Stefan Löfven i spetsen har vett att föra något som tillnärmelsevis liknar en rimlig migrations- och flyktingpolitik med miljardbelopp till förfogande, tvivlar jag starkt på att ett annat pajasgäng som heter Clowner utan gränser förmår bättre.

 

Åkesson i Almedalen: Om folkhem, vård och bilbrännare

Jimmie Åkesson i Almedalen: ”Det handlar om de som bygger bilarna mot de som bränner upp bilarna.”

Ärlig som jag alltid försöker vara skall jag villigt tillstå, att jag inte rankar Jimmie Åkessons tal i Almedalen den 7 juli 2017 som det allra bästa han hållit rent innehållsmässigt. Någon har påpekat att han nämnde ordet ”folkhem” 40 gånger under det omkring 40 minuter långa talet – således en gång per minut – och det blev kanske litet väl mycket av det goda.

Däremot har jag aldrig upplevt Jimmie, som nu varit SD-ledare i tolv år, mer övertygande som talare. Han talade med den självklara auktoritet och säkerhet som kommer av att Sverigedemokraterna i skrivande stund tveklöst är Sveriges mest uppmärksammade och ”hetaste” parti. Detta framgick mer än väl av de skaror som såg och hörde talet på plats och i TV-rutorna. Här en länk till hela talet: http://www.tv4.se/nyheterna/artiklar/hela-jimmie-%C3%A5kessons-sd-tal-i-almedalen-595fd31724bc62d48b0112bb

Innan jag övergår till att recensera själva talet, tycker jag det kan vara motiverat att först något redogöra för bakgrunden till begreppet ”folkhem”. Som Åkesson påtalade under sitt tal var det den socialdemokratiske så kallade landsfadern Per Albin Hansson (18885-1946) som gjorde termen folkhem känd, detta sedan han lanserat den i en riksdagsdebatt 1928.

Folkligt, festligt, fullsatt var det när Jimmie Åkesson talade i Almedalen.

Talet om ett folkhem har emellertid äldre anor än så. Det anses följaktligen gripa tillbaka till 1800-talets mitt, då det användes om det Tyskland som vid denna tid införde framsynta socialförsäkringar vilka kom att stå modell för det begynnande svenska välfärdssamhället. Den svenske tänkare som först använde begreppet folkhem på 1910-talet var statsvetaren och den konservative politikern Rudolf Kjellén (1864-1922), men det fick då ingen större burskap.

Jag är dock personligen tacksam för att Åkesson inte tog upp den i flera avseenden mindre rumsrene Kjellén i Almedalen. Denne var förvisso en på sin tid framstående forskare, vilken myntade den statsvetenskapliga grenen geopolitik. Tyvärr kom den att inspirera lärjungen och den nationalsocialistiske teoretikern Karl Haushofer, som var upphovsman till Hitlers tes om Lebensraum (livsrum) för det germanska folket. https://ideellkulturkamp.com/2015/06/13/rudolf-kjellen-mannen-som-myntade-begreppet-folkhemmet-och-nationalsocialismen/

För egen del är jag heller inte överdrivet entusiastisk beträffande Per Albin Hansson, även om jag gärna erkänner att han kom att kreera en viktig roll som välbehövlig samlande gestalt under ofärdsåren 1939-45. Då kriget utbröt med Nazitysklands angrepp på Polen den 1 september 1939 ljög Hansson om att ”vår beredskap är god”, vilket den alltså inte alls var. Han hade själv i hög grad bidragit till att vårt militära försvar låg för fäfot genom den aktiva nedrustningspolitik han som försvarsminister hade fört. https://tommyhansson.wordpress.com/2011/02/21/per-albin-inte-bara-landsfader/

Inte alla var så förtjusta i Per Albin Hansson på den tid det begav sig.

För att återgå till Jimmie Åkessons tal i Visby inledde han med att kort referera till möten han haft med ett antal personer, både svensk- och utlandsfödda, på resor i landet under senare tid. Det är ett beprövat retoriskt knep som bland annat användes av förre statsministern Fredrik Reinfeldt i Almedalen för några år sedan.

Medan Reinfeldt använde sig av denna teknik i syfte att påvisa massinvandringens förträfflighet (”tack för att ni valde Sverige”), använde Jimmie Åkesson den för att belysa människors oro i anledning av den misshandel som ”vänsterliberalerna” utsatt vårt kära fosterland för under en alltför lång följd av år i form av massinvandrings- och multikultipolitik. Ordet vänsterliberal är för övrigt välfunnet, då det kan syfta på såväl socialister som icke-socialister till vänster.

När det gäller att sammanfatta Åkessons övergripande budskap i en ordvändning har jag fastnat för denna mening i talet:

Det handlar om de som bygger bilarna mot de som bränner upp bilarna.

Antalet bilbränder har ökat kraftigt i Sverige under senare år.

Mycket tydligare än så kan det knappast sägas. Vi lever nämligen i ett samhälle där visserligen merparten i mån av möjlighet kan sägas arbeta och göra rätt för sig oavsett ursprung, hudfärg och religion, men där oroväckande många inskränker sig till att kräva den ena eller andra rättigheten men tycks omedvetna om att de även förväntas tillföra samhället något i form av skyldigheter.

”Det räcker nu”, inskärpte Jimmie Åkesson. ”Nu har ni förstört tillräckligt. Nu tänker vi återupprätta det ni ödelagt. Nu tänker vi återupprätta folkhemmet.”

Störst jubel väckte Åkesson då han uppmanade de migranter som kommer hit att ”ta seden dit de kommer”: ”Är man inte beredd att acceptera de krav vi ställer får man bo någon annanstans.”

SD-ledaren tog  också, som en väsentlig del av sitt tal, upp de vårdanställdas prekära situation och presenterade Sverigedemokraterna som ”vårdpartiet” framför andra. SD avser bland annat anslå 400 miljoner kronor – ett så kallat stimulansbidrag – i sin höstbudget med syftet att få bort det ofrivilliga skiftarbetet inom vården; scheman där dag-. kvälls-, natt- och helgarbete blandas skall avskaffas. Därmed, är tanken, skall vårdyrkena bli mer attraktiva.

Om en rysk ockupation av Gotland handlar Björn Andersons och Tommy Jeppssons bok Gotland ockuperat! Slaget om Östersjön (SMB förlag 2017). Foto: Tommy Hansson

Slutligen hade jag för min del gärna sett att Jimmie Åkesson, när han nu faktiskt befann sig på Gotland, hade sagt några väl valda ord om vårt militära försvar. Visserligen har Gotland börjat återmilitariseras, men ännu återstår oerhört mycket innan Gotland – och Sverige i stort – kan sägas ha ett slagkraftigt försvar. Någon fullskalig invasion är det få om ens några som förväntar sig, men att Gotland kan komma att ockuperas av främmande makt i händelse av en väpnad konflikt i Östersjö-regionen är fullt realistiskt.

 

 

 

Klart för samkönade ”vigslar” i Tyskland – men Merkel är emot

Angela Merkel anser att äktenskapet är förbehållet en man och en kvinna.

Jag vill direkt göra klart att jag inte är någon anhängare av Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Hennes massinvandringspolitik har lett till islamisering och kaos i stora delar av Europa. Hennes kärnkraftsfientliga energipolitik kommer att leda till att Tyskland om några år står utan effektiva energikällor.

Dock har hon mitt stöd i en fråga. Sedan Tyskland genom en hastigt genomförd omröstning i det tyska parlamentet förbundsdagen sagt ja till samkönade så kallade äktenskap deklarerade Merkel: ”För mig innebär äktenskapet giftermål mellan en man och en kvinna. Därför röstade jag emot det här lagförslaget.” https://www.sydsvenskan.se/2017-06-30/hbtq-aktivist-en-underbar-nyhet

Omröstningen ägde rum på initiativ av den socialdemokratiske ledaren och förre talmannen i Europaparlamentet, Martin Schulz. Förslaget om homovigslar gick igenom med röstsiffrorna 393-226. Det innebär en fortgående relativisering och ett urholkande av den kristna etik som i över ett årtusende format moraluppfattningen i Europa och andra delar av världen.

Löfven vill tvinga präster att ”viga” samkönade par.

Sveriges statsminister Stefan Löfven (S), som representerar ett parti som eljest föga bryr sig om kristna värderingar och kyrkliga ting, har för sin del gått ut och förkunnat att präster i Svenska kyrkan hädanefter måste viga homopar om de vill fortsätta utöva sitt yrke. Någon borde ha upplyst Löfven om att han som statsminister inte har rådighet över vad som händer i kyrkan, då denna för nästan 20 år sedan skiljdes från staten. http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/stefan-lofven-alla-praster-ska-viga-samkonade-par

Det finns få frågor i Bibeln där det råder större samstämmighet än den som gäller synen på homosexualitet. Redan i 1 Moseboken 1:27 i Gamla testamentet (den judiska bibeln) klargörs, att Gud skapade människorna som män och kvinnor ”till sin avbild” med den ansvarspåliggande uppgiften att vara fruktsamma, föröka sig och lägga jorden under sig. http://sv.bibelsite.com/genesis/1-27.htm

Den helige Paulus menar att Guds rike inte kan ärvas av ”män som ligger med andra män”.

Gamla testamentet närmast överflödar av fördömanden av homosexualitet, som var den synd som ledde till att Sodom (varifrån ordet ”sodomi” är hämtat) och Gomorra lades i grus och aska genom eld från himlen. Även Paulus menar i 1 Korintierbrevet 6:9-10 att ”män som ligger med andra män” inte kan ärva Guds rike. https://sv.wikipedia.org/wiki/Homosexualitet_i_Bibeln

”Utvecklingen” i Tyskland, Sverige och andra länder må gå i en annan riktning. Det här är emellertid min oförytterliga övertygelse som kristen. Jag tvingar ingen att instämma i den. Själv kommer jag dock att stå fast i denna övertygelse till mitt sista andetag.

 

 

Svarta fredagen: islamistterrorn slår till – Sverige på tur?

Översiktsbilder över terrorplatserna. Längst till vänster anläggningen i sydöstra Frankrike, i mitten shiamoskén i Kuwait City där attacken ägde rum cirka två timmar efter den i Frankrike; längst till höger hotellet i Sousse där den sista terrorattacken ”Den svarta fredagen” ägde rum. Allt detta skedde parallellt med att IS-styrkor massakrerade människor i Kobane. Källa: New York Times

Inom loppet av några timmar fredagen den 26 juni slog terrorister med anknytning till den så kallade Islamiska staten (IS/ISIS/ISIL/DAESH) till på tre skilda kontinenter och mördade drivor av människor och sårade ännu många fler: Frankrike, Kuwait och Tunisien:

http://www.nytimes.com/2015/06/27/world/middleeast/terror-attacks-france-tunisia-kuwait.html

Ungefär samtidigt genomförde samma IS en truppoffensiv mot staden Kobane vid den turkiska gränsen i Syrien och massakrerade cirka 160 män, kvinnor och barn med sedvanlig grymhet. De slogs dock tillbaka av kurdiska styrkor vilka snart kunde återta staden. Det är med allt fog nämnda fredag nu går under beteckningen ”Svarta fredagen”.

 Den här makabra synen mötte tillkallad polis vid den drabbade anläggningen utanför Lyon.

* På en plats mellan Lyon och Grenoble, Saint-Quentin Fallavier i sydöstra Frankrike, angreps på fredagsmorgonen en amerikanskägd gasfabrik. Ett fordon med två personer i körde rätt in i anläggningen varvid två personer skadades. En av terroristerna uppges ha gripits av polis. En explosion hördes vid tiotiden och ett avhugget manshuvud samt en flagga med arabisk text hittades av polis på ett stängsel på platsen, liksom huvudets kropp.

* Minst 39 personer dödades och ännu fler sårades i anslutning till badortshotellet Imperial Marhaba i Sousse vid Tunisiens medelhavskust. Följande en explosion hördes ihållande automateld från en person, en Abu Yanya Qayra-wani, med anknytning till IS som sköts till döds av säkerhetsstyrkor.

 Mannen som enligt IS skall ha utfört terrordådet i Sousse.

Det befaras att dådet kommer att lamslå den tunisiska turistnäringen, som är avgörande för landets ekonomi. Tunisien gick en gång i bräschen för den så kallade Arabiska våren och är alltjämt relativt demokratiskt.

* På fredagen slog även en självmordsbombare till i Kuwait Citiy i Kuwait i den shiitiska Imam al-Sadeq-moskén. Minst 24 människor uppges ha dödats och fler än 200 skadats. Offren utgjordes av främst pojkar och män som deltog i middagsbönen. IS har tagit på sig ansvaret för dådet och gärningsmannen har namngivits som en Abu Suleiman al-Muwahed.

 En skadad moskébesökare tas om hand i Kuwait City.

I Sverige störde på fredagen två radikala muslimer bönen i Stora moskén i Eskilstuna. Männen uttalade sitt stöd för IS och anklagade den svenskfödde imamen Abd al Haqq Kielan, född som Leif Karlsson 1941, för att inte vara rättrogen muslim och ställde till tumult i gudstjänstlokalen:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=87&artikel=6199805

Imam Kielan förklarade för ett halvår sedan enligt Nyheter Idag att det inte fanns några belägg för IS-rekrytering i muslimtäta Eskilstuna. Man kan undra om han är lika säker på den saken i dag.

 Imam Kielan-Karlsson har tidigare förnekat IS-rekrytering i muslimtäta Eskilstuna.

http://nyheteridag.se/imam-abd-al-haqq-kielan-isis-rekrytering-i-eskilstuna-ar-bara-rykten/

Vårt land har hittills drabbats av endast ett islamistiskt terrordåd: när den i Tranås bosatte Taimour Abdulwahab osäkrade sitt självmordsmördarbälte på Bryggargatan i centrala Stockholm vid luciatid 2010. Lyckligtvis sprängde han endast sig själv i luften, men resultatet kunde ha blivit ett helt annat och oändligt mer tragiskt. Jag skrev följande på min blogg vid tillfället:

https://tommyhansson.wordpress.com/2010/12/15/det-var-bara-en-tidsfraga/

Taimour Abdulwahab klarade dessbättre bara av att spränga ihjäl sig själv i Stockholm 2010.

Med tanke på Sveriges havererade massinvandringspolitik och mångkulturalism var det egentligen sensationellt att ingenting att detta slag inträffat tidigare. Ty bland de hundratusentals immigranter, varav de från Syrien garanteras permanent uppehållstillstånd, vi tar emot finns helt säkert ett okänt antal IS-terrorister som väl i Sverige står till uppdragsgivarens förfogande att genomföra de terroraktioner denna ger order om.

En angelägen fråga är därför om vi kan vänta framtida islamistiska terrordåd i Sverige. Svaret är givetvis att sådana kan inträffa precis när som helst, detta med tanke på de jihadåtervändare som lindas in i bomull av svenska staten i allmänhet och extremismsamordnare Mona Sahlin i synnerhet och de terrorister som gömmer sig bland övriga immigranter. Enligt SÄPO har ett par terrordåd avvärjts redan, vilket vi givetvis tackar för.

 IS-militanter på marsch. Snart på en gata nära dig?

Sverige under ledning av Fredrik ”Öppna era hjärtan” Reinfeldt valde emellertid i fjol att ställa sig utanför det intereuropeiska samarbetet i syfte att uppspåra och lagföra terrorister, vilket gör SÄPOs terroristbekämpningsmöjligheter dubiösa och chansartade:

https://tommyhansson.wordpress.com/2014/07/25/sverige-vet-som-vanligt-bast/

Så vem vet när det smäller eller vems huvud som ryker och spikas upp på en stolpe? Din gissning är lika god som min.

Debattkväll om religion och integration i Hebbevillan

 Bloggaren med Christer Sturmark efter debatten i Wendela Hebbes hus. På min slips med motiv från filmen ”Blues Brothers” finns texten: ”On a mission from God”. Foto: Joakim Ströberg

I går kväll, onsdagen den 8 april 2015, deltog jag i egenskap av företrädare för Sverigedemokraterna i Södertälje i en debatt i ämnet ”Religion och integration” med Humanisternas förbundsordförande Christer Sturmark. Debatten ägde rum i Wendela Hebbes hus, vackert belägen intill Södertälje kanal, och arrangerades av Humanisternas avdelning i Södermanland.

Jag måste erkänna att jag tvekade en smula innan jag accepterade inbjudan. Christer Sturmark är trots allt en rikskänd och slipad debattör och författare och jag en enkel kommunpolitiker, skribent och bloggare utan tidigare erfarenhet av just det här debattformatet. Efter att ha fått litet uppmuntrande tillrop från partivänner med budskapet att jag nog skulle klara detta, beslutade jag ändå att ställa upp.

Runt 25 personer hade bänkat sig i restaurang Wendela Hebbe för att ta del av debatten. Vilket innebär att det var tämligen packat med folk. Joakim Ströberg, ordförande för Humanisterna i Södermanland, var moderator. Upplägget var enkelt och koncist – först inledningsanföranden om tre minuter (som utsträcktes till fem), därefter en serie replikskiften följt av frågor från publikum och allra sist avslutningsanföranden. /Fotnot/

 Joakim Ströberg (till höger i bild) presenterar de båda debattörerna för publiken. Foto: Staffan Norberg

Jag återger här mitt inledningsanförande i sitt ursprungliga skick – det vill säga innan jag kortade ner det för att det inte skulle bli alltför långt:

Först ett tack till Humanisterna i Södermanland och Joakim Ströberg för inbjudan till detta samtal.

Allra först vill jag deklarera, att jag hyser en personlig övertygelse av kristet slag. Religionen betyder mycket för mig som individ och för samhället i stort.

Ser vi till människans utveckling historiskt, så har människorna alltid haft en tro eller förvissning om att högre makter eller personligheter påverkar oss människor, naturen omkring oss och det historiska skeendet.

Det är först under de senaste 200-300 åren som gudsförnekelsen och ateismen fått något inflytande, då framförallt i västerlandet. Det har skett via Franska revolutionen 1789 och genom tänkare som Karl Marx, Friedrich Engels och Vladimir Lenin. Men ingenstans, inte ens i det extremt ateistiska Albanien under den kommunistiske diktatorn Enwer Hoxha på 1960- och 1970-talen, har man lyckats utplåna religionen.

För mig är religionen en positiv kraft i samhället så länge de troende tar avstånd från våld och aktivt tvång.

Sverigedemokraterna är ett icke-konfessionellt parti som sluter upp bakom den grundlagsfästa religionsfriheten. Envar har rätt till sin tro eller övertygelse, vare sig denna är monoteistisk eller polyteistisk, förutsatt att Sveriges lagar följs. Vi motsätter oss dock positiv särbehandling utifrån en religiös uppfattning.

Däremot anser vi inte, att den svenska staten kan eller bör vara religiöst neutral. I SDs principprogram (2011) står: ”Sverige har varit ett kristet land i över tusen år. Kristendomen är intimt sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten…Kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige.”

 Salems kyrka i Rönninge – ett fint exempel på kristen kultur i Sverige.

När det gäller religionens betydelse för integrationen är situationen ganska komplex. Framförallt är SD skeptisk till mantrat ”Vi måste förbättra integrationen” som universallösning på alla problem som den svenska massinvandringspolitiken skapat. Invandringen till Sverige har helt enkelt blivit så stor att det inte finns några  förutsättningar att i någon högre grad förbättra integrationen.

Om den religiösa identiteten kan bidraga till att vissa individer, familjer och grupper känner sig mer hemma i det svenska samhället, så är detta givetvis bra. Dock vill jag understryka att vi sverigedemokrater avvisar den mångkulturalistiska ideologi som ligger bakom dagens integrationsbegrepp och som beslutats om i regeringspropositioner åren 1975, 1997/98 samt 2010.

Jag citerar ur ett avsnitt av SDs principprogram som handlar om mångkulturalismen: ”I vår tolkning är begreppet mångkulturalism synonymt med den politiska idén om att det är positivt för ett samhälle att inom sig rymma en mängd olika nationella kulturer, sakna en överordnad majoritetskultur och att aktivt arbeta för att invandrargrupper skall bevara sin ursprungliga kultur och identitet.”

Vi kan ju ganska lätt konstatera att mångkultur- och integrationspolitiken, i förening med massinvandringspolitiken, lett till svårartade samhällsproblem: radikal islamism, gängkriminalitet, uppkomsten av laglösa områden där polis och räddningspersonal angrips, en ökad antisemitism samt jihadistisk turism till konflikthärdar i Mellanöstern där IS (DAESH) ägnar sig åt exempellösa grymheter mot kristna och andra religiösa grupper.

Den förda integrationspolitiken har med andra ord mest lett till elände. Helt klart är islam den religion som har haft svårast att interagera med andra religioner.

Sverigedemokraternas alternativ är en återgång till en gemensamhetsskapande assimilationspolitik liknande den som rådde i landet före 1975. Eller enklare uttryckt: TA SEDEN DIT MAN KOMMER.

Jag lyckades alltså inte pressa in allt detta inom ramarna för mitt inledningsanförande, men det som inte hanns med där portionerade jag ut i replikskiftena samt avslutningsanförandet. Hur det gick i debatten med Christer Sturmark? Tja, denne är en skicklig och rutinerad debattör som gärna kör med tjuvknep. Han har en tendens att i motståndarens argumentation – i det här fallet denna bloggare – läsa in sådant som inte finns där utan endast i Sturmarks egen skruvade tolkning.

 Bloggaren antecknar medan Sturmark lägger fram sina argument. Foto: Staffan Norberg

Så till exempel försökte han få det till, att det finns likheter mellan SD och IS (DAESH) så till vida att båda (påstod Sturmark) vill ha religiösa och monokulturella stater. Självfallet argumenterade jag emot denna uppenbara vantolkning: SD vill inte ha en religiös stat utan endast en stat som inte är religiöst neutral och där kristendomen, inom ramen för gällande religionsfrihetslagstiftning, ges en viss särställning. IS-terrorister torde däremot inte ens kunna stava till religionsfrihet. Alldeles bortsett från att SD inte ägnar sig åt att hugga huvudena av folk…

För min del är jag rätt övertygad om att de flesta i auditoriet genomskådade Christer Sturmarks skruvade och ibland rent lögnaktiga argumentation. Det förtjänar påpekas att Sturmark på sina håll anses vara en dogmatisk på gränsen till fanatisk sekularist/ateist som gör den sanna humanismen en otjänst, vilket framgår av en artikel av Anders Björnsson hämtad från Expressen 2007:

http://www.expressen.se/debatt/radda-humanismen-fran-humanisterna/

Det var också min debattmotståndare som fick de knepigaste publikfrågorna. Jag gladde mig i övrigt åt att några åhörare, också sådana som tillhör motståndarpartier, kom fram till mig och tyckte att jag skött mig bra.

Glad blev jag också för Per Eric Mattssons, ordförande i föreningen Wendelas Vänner som var värd för debatten, uppskattande ord om min bok Religionsfrihetens martyrer, vilken till större delen handlar om Södertäljes förste litterate borgmästare Zacharias Anthelius som blev halshuggen år 1624 för sin katolska tro. Jag har även genom en motion till kommunfullmäktige lyckats få kommunen att uppkalla en park utanför Katolska kyrkan (tidigare Kanalparken) efter Anthelius. Sålunda heter parken numera Zacharias Anthelius park.

 Humanisternas flyer utanför den vackert belägna Hebbevillan/Wendela Hebbes hus. Foto: Tommy Hansson

Trots ovanstående kritik riktad mot Christer Sturmark, vars till synes kompletta oförmåga att se något som helst positivt i någon som helst form av religion i mitt tycke är ganska uppseendeväckande, är jag glad över att han hade kuraget att ta sig an en sverigedemokrat i en seriös debatt av detta slag. Han var säkert medveten om att somliga kan tolka detta som att han bidrar till att ”normalisera” SD.

Hur som haver – den tiden då man kunde strunta i SDs argument är definitivt förbi!

Fotnot: Debatten spelades in på video och kan avnjutas via en video som återfinns här:http://humanistbloggen.blogspot.se/2015/04/debatt-om-religion-stat-och-integration.html

Antisemitismen i Malmö: 38-åring misshandlad för Israel-flagga

 En nationalsymbol som inte uppskattas i judehatets Malmö.

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/182612#.U7qfcJuKDIV

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Malmö är en skam för Sverige.

Nyheten om den 38-årige mannen i bostadsområdet i Seved i Malmö, som blev svårt misshandlad med järnrör sedan han hängt en Israel-flagga i fönstret, har snabbt nått internationella media, vilket framgår av ovanstående länk till den israeliska sajten Arutz Sheva.

Malmö har redan tidigare framhållits som ett avskräckande exempel vad gäller antisemitism, och detta med allt fog. De antisemitiska brotten rapporteras ha ökat med 320 procent sedan 2011, och det kan förutsättas att det verkliga antalet brott är långt högre än de som polisanmälts. Nästan alla av dessa brott svarar den muslimska kommuniteten i Malmö, som ibland kallas ”Sveriges Gaza”, för. Det finns knappast skäl att tro att det skulle vara annorlunda med det nu föreliggande misshandelsfallet.

Efter det att 38-åringen hängt upp Israel-flaggan i fönstret fick han fönsterrutan krossad. När han gick ut för att se vad som var å färde blev han jagad och därpå misshandlad med järnrör av runt tio personer. Han lyckades med nöd och näppe fly från sina förföljare och togs av polis till sjukhus för vård för sina skador, vilka uppges vara svåra men inte livshotande.

 En dag med kippa i Malmö skakade om Patrick Reilly rejält.

Arutz Sheva berättar i sin nyhetsartikel om misshandelsfallet att den irländske journalisten Patrick Reilly, som är baserad i Malmö, förra året bar den judiska huvudbonaden kippa under en dag i Malmö och då möttes av en fientlighet som fick honom ordentligt uppskrämd.

Patrick Reilly berättar här om sina erfarenheter i den engelskspråkiga nyhetssajten The Local:

http://www.thelocal.se/20131014/50790

Det måste sägas i klartext att antisemitismen i Malmö, som fått talrika Malmö-judar att lämna sin hemstad, inte är ett ”svenskt” fenomen. Det är inte svenska nazister och/eller vit makt-typer som ger sig på judar och Israel-vänner med våld och förolämpningar. Judehatet i Malmö är i stället ett direkt resultat av den massinvandringspolitik som svenska regeringar ägnat sig åt under en lång följd av år, och som helt urartat under den nuvarande alliansregeringens tid vid makten.

Om det inte hade varit för denna totalhavererade  immigrationspolitik hade det inte funnits behov av vare sig så kallade kippavandringar till stöd för den judiska befolkningsgruppen, eller de aktiviteter riktade mot ”islamofobi” som pumpas ut i parti och minut av integrationsminister Erik Ullenhag. Vilken för övrigt höll ett tal på Sveriges nationaldag vid Islamic Center i Malmö.

 Erik Ullenhag (till höger) träffar Bejzat Becirov, VD för Islamic Center i Malmö.

Inte ens kippavandringarna, som anordnas av den Judiska församlingen i Malmö, tillåts längre vara en renodlad manifestation för judarna. Istället brukar Ullenhag och andra blödande hjärtan-liberaler utgjuta sig ungefär lika mycket om den påstådda islamofobin i samband med dessa manifestationer. Vid den senaste kippavandringen i våras kidnappades därtill evenemanget av en aktion till förmån för en vänsterextremist, vilken skadats vid en uppgörelse med andra extremister.

Att vara jude i Malmö är inget man unnar sina värsta fiender. Simon Wiesenthal-centret utfärdade redan 2010 en varning för judar bosatta utanför Sverige att besöka Malmö.