Att alla är lika inför lagen är en självklarhet för de flesta. Så icke för centerledaren Annie Lööf. Hon kräver tvärtom särrättigheter för muslimska trosbekännare.
I en intervju i Svenska Dagbladets podcast ”Utfrågningen” hävdar Lööf att hon är liberal men att yttrandefriheten ”inte är absolut”: ”Det finns önskemål om att vi från politiken ska gå in och förtydliga att man i större utsträckning skulle kunna säga att ja, du får demonstrera, men du får inte göra det i det här utsatta området under ramadan.”
Jag citerar Bawar Ismael: ”I praktiken skulle Annie Lööfs uttalade förslag leda till att utsatta områden med en majoritet av muslimska invånare blir fredade zoner där yttrandefrihet inte ska råda på grund av religiös hänsyn. Det vore en förödande kapitulation inför den pöbel av islamska fanatiker och brutala gängkriminella som försökte mörda poliser med syfte att stoppa islamkritiska yttranden.”
Annie väckte viss uppmärksamhet när hon i en SVT-intervju svarade ”Jag ser inga problem med det” på frågan om Sverige skulle klara av att ta emot 30 miljoner invandrare. Bland hennes ideologiska förebilder märks den ungerskfödde finansmannen George Soros samt författaren och filosofen Ayn Rand, skaparen av den ideologiska inriktningen objektivism.
Jag hävdade på min blogg för några år sedan att Annie Lööf var en fara för Sverige. Jag ser inga skäl att ändra på det omdömet.
Fotnot: Annie Lööf är Centerpartiet/Bondeförbundets tolfte partiledare sedan starten 1916, då Erik Eriksson i Spraxya i Dalarna utsågs till partiledare.. Hennes företrädare i vad som brukar kallas modern tid har varit Gunnar Hedlund 1949-71; Thorbjörn Fälldin 1971-85; Karin Söder 1985-87; Olof Johansson 1987-98; Lennart Daléus 1998-2001 samt Maud Olofsson 2001-11.
Rudy Giuliani, hyllad borgmästare i New York 1994-2001 och numera president Donald Trumps personliga juridiska ombud, har inte för vana att skräda orden. Hans omdömen om miljardären, valutaspekulanten, politiske aktivisten och mecenaten George Soros nyligen utgör därvidlag intet undantag.
I en intervju med New York Magazine har Giuliani bland annat följande att säga om den kontroversielle George Soros, vilken föddes med judiskt påbrå i Ungern 1930 och sedan 1956 är bosatt i USA efter att ha undkommit nazisterna:
Giuliani anklagar även den snart 90-årige George Soros för att ha dragit i tåtar i Ukraina och i praktiken kontrollerat USAs dåvarande ambassadör i Kiev, Marie Yovanovitch, som i april i år fick sparken från sin post av president Trump. Giulinai hävdar att han själv starkt bidrog till att få Yovanovitch avsatt.
Att rikta kritik mot George Soros, som spenderat miljarder dollar på att understödja liberala och vänsterinriktade projekt över hela världen inklusive Sverige och vänsterextrema Expo, leder rutinmässigt till anklagelser om antisemitism trots att Soros själv bör betraktas som endast en nominell jude. Rudy Giuliani har alldeles rätt när han beskriver Soros hart när obefintliga religiösa och kulturella judiska förankring.
Icke oväntat har Giuliani hudflängts för sin Soros-kritik av bland andra the American Jewish Committee (AJC), en av de ädsta judiska försvarsgrupperingarna i USA. Enligt AJC var det ”offensive to deny anyone´s faith, or worse to endorse antisemitic conspiracy theories”. https://en.wikipedia.org/wiki/American_Jewish_Committee
George Soros har spenderat miljarder dollar på liberala och vänsterinriktade projekt över hela världen.
Att påstå att en person av judisk börd är i stånd att kontrollera någon eller något skulle enligt AJC i sig vara ett uttryck för antisemitism. Personligen köper jag inte det synsättet. Rudy Giuliani har möjligen uttryckt sig oförsiktigt men enligt min uppfattning knappast antisemitiskt.
Rudolph ”Rudy” Giuliani föddes med italienskt påbrå i Brooklyn i New York 1944. Han tillhörde tidigare Demokratiska partiet men gick sedan över till Grand Old Party (GOP), som det republikanska partiet officiellt heter. Giuliani anses tillhöra den republikanska vänsterflygeln men är en övertygad Israel-anhängare. 2008 gjorde han ett misslyckat försök att bli nominerad som republikanernas presidentkandidat.
Giuliani var borgmästare i New York City 1994-2001. Hans mest omtalade bedrift var att under sin tid i stadshuset ha reducerat brottsligheten i staden till hanterliga nivåer med sin ”nolltolerans”-policy. Om detta enbart var Giulianis förtjänst är en fråga som fortfarande diskuteras. https://en.wikipedia.org/wiki/Mayoralty_of_Rudy_Giuliani
Som ledande medlem i president Donald Trumps juridiska medarbetarstab kommer Rudy Giuliani att spela en betydande roll i de kommande riksrättsförhandlingarna i den amerikanska senaten.
I samband med klimatmötet COP25 i den spanska huvudstaden Madrid har Greta Thunberg, tillsammans med den tyska klimataktivisten Luisa Neubaer och chilenska kollegan Angela Valenzuela, fått ett inlägg publicerat i Project Syndicate, en internationell plattform där bland andra Carl Bildt brukar medverka regelbundet.
Debattörerna inleder med att hävda att de egentligen inte är vidare förtjusta i att strejka för klimatets skull men att de inte har annat val i det krisläge de anser råder. ”Klimatkrisen” handlar enligt dem inte enbart om miljön:
Man upprepar också mantrat om vetenskapens betydelse: ”Vetenskapen talar sitt tydliga språk – vi har inte en endaste dag att förlora.” Problemet är naturligtvis att ”vetenskapen” inte alls är förenad i synen på jordens eventuellt förestående undergång till följd av den så kallade klimatkrisen och att vi måste agera snabbt för att häva den.
Enligt talrika forskare med oantastliga meriter är det i stället troligt att eventuella klimatförändringar mer beror på solaktiviteter och havsströmmar än mänskliga utsläpp. Åt sådant är inte mycket att göra. Nyligen gick exempelvis 500 internationella forskare ut i ett upprop riktat till FN och framhöll att det inte alls råder något ”klimatnödläge” som alarmisterna vill göra gällande. https://www.varldenidag.se/nyheter/500-forskare-till-fn-det-ar-inget-klimatnodlage/repsja!KsAKi05jXCoPIMp5OFsXEw/
Thunbergs och hennes båda kollegers aktstycke är ett typiskt exempel på vänsterrevolutionär retorik, där det förklaras att det enda som hjälper är våldsam omstörtning: ”Vi behöver skrota alltihop.” Frågan är hur många av de världsledare debattörerna vänder sig till som är benägna att göra det. Troligen är heller inte särskilt många trakterade av att benämnas företrädare för förtryck, kolonialism, patriarkat och rasism.
Greta Thunberg och sponsorn George Soros.
Jag tror att många ledare pliktskyldigast kommer att fortsätta lyssna på Greta et consortes men att hennes smekmånad med världssamfundet nu är över. Debattartikeln i Project Syndicate borde ha fått många att inse vad klimatsekteristernas verkliga agenda är: att slå sönder det demokratiska västerländska samhället och införa en klimatbaserad diktatur.
Greta Thunberg har vidare fått utstå kritik för att hennes trägna båtresande till olika möten i världen faktiskt inte alls bidrar till att minska utsläppen utan tvärtom förvärrat dem. När hon seglade över Atlanten till New York i somras flög fem besättningsmän till New York för att kunna segla tillbaka båten till Europa.
Sanningen är att det hade blivit mindre utsläpp om Greta Thunberg helt enkelt tagit flyget ensam. Det är som det brukar vara med tomma symbolhandlingar: de är i bästa fall helt verkningslösa och i värsta fall rent skadliga.
Project Syndicate sponsras avslutningsvis till stor del av globala Open Society Foundations, som grundades av mångmiljardären George Soros; Soros har plöjt ner 32 miljarder dollar i projektet.https://www.opensocietyfoundations.org/
Verklighetsfrämmande utopisten Annie Lööf i Almedalen 2018. ”Kristersson Lööf ´18” står det på tröjan.
Orden tillhör Sara Skyttedal, kommunalråd för Kristdemokraterna i Linköping och toppkandidat inför det kommande valet till Europaparlamentet, efter Annie Lööfs besked om att Centerpartiet avser släppa fram Stefan Löfven som regeringsbildare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sara_Skyttedal
Ett antal godhetsapostlar, inklusive snart avgående (?) L-ledaren Jan Björklund, har riktat kritik mot att Skyttedal kallat centerpartisterna för ”quislingar”. Även KD-ledaren Ebba Busch Thor har menat att ordvalet i fråga är olämpligt. Såvitt jag kan se är dock Skyttedals omdöme fullt motiverat. Den internationella definitionen av ”quisling” är nämligen ”collaborator” och ”traitor” samt även ”rat”.
Således behöver ordet ”quisling”, vilket som bekant kommer av den norske nazistledaren Vidkun Quisling (1887-1945), inte med nödvändighet åsyfta en landsförrädare som samverkat med en främmande ockupationsmakt utan kan också användas för att beteckna en samarbetsperson och förrädare i en mer allmän mening. Och i fallet Lööf och övriga centerpartister som tillskyndat nu föreliggande regeringsuppgörelse kan det inte gärna ifrågasättas, att de uppträtt förrädiskt/svekfullt gentemot den borgerliga alliansen genom att samarbeta med den politiska fienden Socialdemokraterna.
Genom hela valrörelsen framträdde Annie Lööf jämte Ulf Kristersson (M) som en ledande förespråkare för en borgerlig alliansregering som det enda alternativet till den rödgröna regeringen Löfven. När hon deltog i politikerveckan i Almedalen i somras var hon iklädd en tröja med budskapet ”Kristersson Lööf ´18”. Lööf har gått så långt att hon tidigare lovat äta upp sin högra sko hellre än att bli ett stödhjul åt Socialdemokraterna.
När Lööf på den presskonferens under vilken hon tillkännagav Centerns beslut att släppa fram en S-ledd regering fick frågan från en journalist från Nyheter idag om det nu var dags att göra slag i saken och kalasa på skon, lämnade hon mötet utan att svara på frågan. Senare har hon emellertid låtit meddela, att Centern inte blivit ett stödhjul åt S och att måltiden ifråga därför inte är aktuell. Det är en tolkning Annie Lööf torde vara tämligen ensam om.
Hovmästaren Stefan Löfven sätter fram lämplig måltid till Annie Lööf.
Upphetsade centerpartier talar nu om det största liberala genombrottet i mannaminne i svensk politik. Det är till att ägna sig åt ett helt verklighetsfrämmande önsketänkande. Det som kommer att hända om uppgörelsen vinner burskap – när detta skrivs kan den stjälpas över ända om Vänsterpartiet säger nej – är med största sannolikhet att det tillsätts ett antal utredningar om de liberala punkter som C fått igenom i uppgörelsen.
Noga taget förutsätter 33 av de 73 punkterna i överenskommelsen utredningar, vilka givetvis kan dra ut på tiden i princip hur länge som helst och inte alls garanterar slutsatser som faller C och L på läppen. Sossemaskineriet vet hur en slipsten skall dras och kommer inte att ha några problem alls med att finta blåögda centerpartister och liberaler ändå upp på riksdagsläktaren.
Vad som framförallt drivit fram förhandenvarande regeringsuppgörelse, som även Liberalerna anslutit sig till, är framförallt Centerns och Liberalernas irrationella skräck för Sverigedemokraterna. I en diskussion mellan Moderaternas rättspolitiske talesman Tomas Tobé – en av Sveriges mest framträdande homosexuella politiker – och en centerföreträdare motiverade den senare uppgörelsen med, att det var viktigt att hålla ”extremnationalistiska” partier borta från inflytande.
Att Sverigedemokraterna skulle vara ”extremnationalitiskt” är dock en ren lögn. SD är ett socialkonservativt parti på nationalistisk grund. Extremnationalister är sådana som tycker att SD är alldeles för mesiga och finns både till höger (nationalkonservativa Alternativ för Sverige och mindre alternativhöger-grupper) och till vänster (främst nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen).
Även Jan Björklund hos Liberalerna har motiverat stödet för Löfven och sosseriet med, att det absolut viktigaste i svensk politik är att hålla Sverigedemokraterna borta från varje form av inflytande alldeles oavsett hur många väljare partiet har stöd av. Detta har nämligen den förre majoren lovat sina båda kinesiskfödda adoptivsöner.
Vågar Jonas Sjöstedt ta på sig ansvaret att ge upphov till ett extraval?
Det kan vara en smaksak om det är Annie Lööf eller Jan Björklund som är den svenska borgerlighetens mest framträdande quisling. Lööf är emellertid en av de ledande politiker som givit uttryck för de mest extrema åsikterna. När Lööf i en intervju den 19 november 2014 fick frågan om hon kunde tänka sig en invandring omfattande 30 miljoner, svarade hon exempelvis: ”Ser inga problem med det.” Hon är vidare en varm beundrare av den nyliberale globalistikonen och miljardären George Soros, som genom en frikostig mecenatverksamhet arbetar med målsättningen att skapa en värld helt utan nationella gränser. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/11/14/det-maste-sagas-fanatikern-annie-loof-ar-en-fara-for-sverige/
I början av Annie Lööfs tid som centerpartistisk partiledare lades inom partiet fram ett förslag till ett nytt visionärt program kallat Framtidsbygget. Här föreslogs bland annat fri invandring, möjligheter till månggifte, slopad skolplikt samt att Sverige skulle bli federalt. Historiskt sett var partiet under namnet Bondeförbundet sannolikt det riksdagsparti som mest betonade betydelsen av svensk och skandinavisk rasrenhet. Senare förde C under Thorbjörn Fälldins ledarskap en fanatisk kampanj för ett kärnkraftsfritt Sverige i ”bästa” utopistiska anda. Lööf har, tillsammans med de förvuxna skogsmullarna i MP, övertagit sysslan som utopismens främsta banerförare i svensk politik.https://tommyhansson.wordpress.com/2012/12/29/utopism-ar-tradition-hos-centern/
För att den blocköverskridande regeringssamarbetet skall kunna förverkligas krävs, som påtalats ovan, att Vänsterpartiet röstar för uppgörelsen i riksdagen onsdagen den 16 januari Sker inte det kan det bli extraval och Ulf Kristersson bli statsminister samtidigt som L och MP åker ur riksdagen. Allt hänger på om majoriteten i V och Jonas Sjöstedt kan ge avkall på sin egen vänsterpolitik, svälja alla de borgerligt betonade reformer som uppgörelsen innehåller och stå ut med att bli utan formellt inflytande. Går Sjöstedt med på detta inbjuder han till en svekdebatt som i värsta fall kan beröva honom partiledarskapet. Frågan är öppen. https://samtiden.nu/2019/01/sveriges-maktigaste-just-nu-jonas-sjostedt-v/?fbclid=IwAR1Pd2aoTxlHjsADL-t0BRLRBIAgC_1DKF0PY37rDVNXO-7mM6kTBGTIs6Y
Anna Kinberg Batra hade sannolikt blivit en kraftfullare borgerlig ledare än Ulf Kristersson.
Slutligen kan jag inte låta bli att undra hur det hade sett ut om inte Anna Kinberg Batra hade blivit bortmanövrerad från positionen som moderatledare. Hon öppnade vid ett tillfälle för att lägga fram en gemensam borgerlig budget som kunde få stöd av SD i riksdagen och därmed fälla den rödgröna regeringen. Kinberg Batra skulle sannolikt allmänt sett också ha kunnat erbjuda såväl sitt eget parti som borgerligheten ett kraftfullare ledarskap än den svage Kristersson. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/01/19/kinberg-batra-skadar-ljuset-men-loof-hoppar-i-sang-med-lofven/
Fotnot:Sara Skyttedal deltog 2006 i tävlingen Fröken Sverige och nådde slutomgången. Hon kampanjade vidare för Republikanernas kandidat Mitt Romney i USAs presidentval 2012, vilket dock vanns av demokraten Barack Obama.
Om resultaten i SvD/SIFOs decembermätning 2018 ger en hyfsat rättvisande bild av opinionsläget strax före jul kommer ett eventuellt extraval i vår inte att ge ett väsentligt annat resultat än vad som blev fallet i valet den 9 september. De rödgröna partierna ligger klart före de borgerliga – 41,6 mot 37,3 procent.https://www.kantarsifo.se/rapporter-undersokningar/valjarbarometer-14-december-2018
Mest anmärkningsvärt med SIFOs senaste väljarbarometer är att Sverigedemokraterna går fram till 20,0 procent, en ökning med 2,5 procentenheter jämfört med valresultatet. Det ger det Sverige-vänliga alternativet rangen som näst största parti – Moderaterna på tredje plats noteras för 19,0 procent. SD har märkbart förbättrat sina opinionssiffror i de större städerna och noteras nu för 17,3 procent i Stockholm. https://valresultat.svt.se/2018/10000.html
Även Socialdemokraterna ökar på sina valsiffror, som innebar det sämsta valresultatet för S i modern tid. 29,7 procent är en ökning med 1,4 procentenheter. Av övriga rödgröna partier ligger såväl Vänsterpartiet (7,7 procent) som Miljöpartiet (4,2 procent) något under vad man förmådde i valet i september. För MP medför det en klar risk att åka ur riksdagen vid ett extraval.
Av de borgerliga partierna noteras Liberalerna för 4,0 procent, en tillbakagång med 1,5 procentenheter. Det är ingen djärv gissning att den alltmer ifrågasatte L-ledaren Jan Björklund kommer att kämpa med näbbar och klor för att undvika ett extraval. Detta gäller sannolikt även för Centerpartiet och Annie Lööf, som får ett minusresultat med 0,9 procentenheter jämfört med valet.
32 procent för Stefan Löfven och sosseriet i senaste DN/Ipsos.
Även i DN/Ipsosmätning för december blir det rödgröna alternativet klart störst: 44 mot 37 ´procent. S noteras här för 32 procent, vilket är en ökning med 4 procentenheter jämfört med förra Ipsos-mätningen. Mest notabelt är eljest att C tappar omtrent var tredje väljare i förhållande till föregående mätning och får nöja sig med 7 procent. SD tappar två procentenheter till 18 procent men är ändå marginellt bättre jämfört med valet. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/dnipsos-c-tappar-var-tredje-valjare/
Centerns nedgång i Ipsos-mätningen sker parallellt med en katastrofal minskning i väljarförtroende för nyliberalen och George Soros-beundraren Annie Lööf. Det är inte särskilt svårt att inse att Lööfs allt annat än förtroendeingivande hattande fram och tillbaka mellan olika regeringsalternativ – allt med det uttalade syftet att hålla SD borta från varje tänkbar form av inflytande – avspeglar sig i den mätbara populariteten.
Detsamma kan sägas om Jan Björklund, vars Liberaler landar precis på riksdagsspärren hos Ipsos med 4 procent, en nedgång med 1,5 procentenhet sedan riksdagsvalet. Björklund är om möjligt ännu mer fixerad vid Sverigedemokraterna än Annie Lööf.
Inte heller Moderaterna rosar marknaden i denna mätning utan tappar nära 2 procentenheter jämfört med valresultatet 19,8 procent. Största skrällen är Kristdemokraternas avancemang upp till 8 procent jämfört med 5 i föregående mätning och 6,3 procent i valet.
Stefan Löfven har all anledning att se glad ut över Socialdemokraternas 32 procent, vilket är nästan fyra procentenheter bättre än i valet. V landar på 8 procent, samma som i valet, medan MP balanserar på riksdagsspärrens slaka lina ovanför avgrunden med 4 procent.
SVT/Novus december 2018.
Sverigedemokraterna är det parti som ökar mest i SVT/Novus decemberundersökning och får 19,8 procent – en uppgång med 2,3 procentenheter jämfört med föregående mätning hos samma institut. ”Det kan bero på att det nu finns ett missnöje med att det inte går att få fram en regering”, citeras SDs partisekreterare Richard Jomshof i partiets nättidskrift Samtiden. https://samtiden.nu/2018/12/novus-sd-okar-mest/
Trenden med rödgrön övervikt håller i sig i denna mätning – 41,7 mot det borgerliga partiernas 37,3 procent. L halkar dock under riksdagsspärren med 3,9 procent under det att C kopierar valresultatet 8,6 procent. KD får 6,5 procent. S antecknas för 40,0 procent och är därmed 1,8 procentenheter större än i förra Novus.
V får 7,7 procent medan MP fortsätter sitt halsbrytande lindansande utan skyddsnät på jämnt 4 procent.
Talman Andreas Norlén och partiledarna tar nu julledigt från görandena och låtandena kring den regeringsbildning som kan bli verklighet antingen genom ett extraval – även om risken är överhängande att det inte heller då ”blir något” – eller genom en överenskommelse av något slag i januari. I mina ögon ter sig det senare alternativet troligast.
När centerledaren Annie Lööf i en SVT-intervju den 10 november 2014 fick frågan om hon kunde tänka sig en invandring på 30 miljoner så att Sverige fick en befolkning i höjd med 40 miljoner svarade hon att det var inget hon ville utesluta: ”Ser inga problem med det”, blev svaret till intervjuaren Anna Hedenmo. Se länken ovan.
Att Lööf talat sig varm för globalistprofeten George Soros, som vill avskaffa alla nationsgränser, införa en helt fri invandring och ingripit i nationella angelägenheter i en rad länder – i Sverige gav han den vänsterextrema stiftelsen Expo en dusör som ledde till att den SD-fientliga organisationen Tillsammansskapet bildades inför valet 2014 – är därför helt stilenligt. https://nyheteridag.se/lackan-avslojar-george-soros-betalade-expos-grasrotsrorelse-for-att-paverka-valet-2014/
Om George Soros, född György Schwartz i Budapest 1930, utlät sig Annie Lööf nyligen på följande sätt på sitt Instagram-konto: ”En stark, modig person som gjort mycket gott.” Tilläggas kan att Soros genom en omfattande valutaspekulation var en av de finansiella aktörer som starkt bidrog till den djupa ekonomiska krisen i Sverige 1992, vilken medförde 500 procents inflation. Ekonomin räddades genom att regeringen på Ny Demokratis inrådan lät kronan flyta fritt.
Henry Kissinger och framlidne David Rockefeller – två av Trilaterala kommissionens grundare.
Att Annie Lööf är sugen på att bli Sveriges första kvinnliga statsminister är ett understatement. Jag är inte den enda bedömare som menar att det är svårt att hitta en mer olämplig kandidat för denna post än just Lööf. I en debattartikel i Expressen den 27 september 2018 skrev miljöpartisterna Birger Schlaug, före detta språkrör, och MaLou Lindholm, tidigare EU-parlamentariker, följande om Lööf:
Den organisation Schlaug och Lindholm åsyftar är Trilateral Commission (Trilaterala kommissionen), som bildades 1973 av bland andra David Rockefeller, Henry Kissinger och Zbigniew Brszezinski och som har i storleksordningen 300-350 deltagare från hela världen. Kommissionen delar George Soros gränslösa approach till politik och handel. Bland övriga svenska medlemmar märks Carl Bildt, Urban Ahlin och Marcus Wallenberg. https://sv.wikipedia.org/wiki/Trilateral_Commission
Annie Lööf och faderskapet Hans-Göran Johansson.
Annie Lööf, som ogift Annie Johansson, föddes i byn Maramö utanför Värnamo i Småland den 16 juli 1983. Hon ingick 2011 äktenskap med ingenjören Carl-Johan Lööf. Paret är bosatt i Nacka. Hennes pappa, polisassistent Hans-Göran Johansson (C), är kommunstyrelsens ordförande i Värnamo sedan 2008. Som ung var Lööf målvakt inom ramen för IFK Värnamos flickfotbollsverksamhet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Annie_L%C3%B6%C3%B6f
Omsider blev Annie Johansson aktiv inom Centerpartiet, jobbade på bank och skaffade sig juristutbildning vid Lunds universitet. Kuriosa: vid en vistelse som Dag Hammarskjöld-stipendiat i London 2003 arbetade hon en tid som barista. Johansson invaldes i Sveriges riksdag 2006, efterträdde i konkurrens med Anna-Karin Hatt 2011 Maud Olofsson som C-ledare och var näringsminister i regeringen Reinfeldt 2011-14.
Ideologiskt är Annie Lööf nyliberal ut i de ordspråksrelaterade fingerspetsarna, något som framgår av de tre verk inom litteraturen hon framhållit som sina favoritböcker: Till världskapitalismens försvar av Johan Norberg, Anarki, stat och utopi av Robert Nozick samt Och världen skälvde av råkapitalismens stora förkunnare Ayn Rand. Lööfs favorit bland internationella politiker är Margaret Thatcher. https://tommyhansson.wordpress.com/2011/06/24/annie-anna-karin-och-ayn/
Anna-Karin Hatt var Annie Lööfs medtävlare om partiledaruppdraget.
Av Annie Lööfs biografi framgår övermåttan väl att hon är en renlärig fanatiker när det gäller globalisering, öppna gränser och fri invandring. Pragmatism är ingenting som ligger för henne, vilket ju också demonstreras av hennes med L-ledaren Jan Björklund delade inställning i den utdragna regeringsfrågan. Det viktigaste för Lööf-Björklund är således inte att ge Sverige en alliansregering utan att till varje pris hålla Sverigedemokraterna borta från varje form av tänkbart inflytande.
Att detta i förlängningen nästan oundvikligen kommer att leda till att SD växer och därmed får ett ännu större inflytande, samtidigt som väljarunderlagen för C och L riskerar att kraftigt reduceras, tycks varken hon eller parhästen Jan Björklund ha funderat över. För i alla fall Björklunds parti är risken överhängande att det åker ur riksdagen vid det troliga extraval som väntar runt hörnet.
Annie Lööf är en politisk utopist och som sådan en logisk partiledare för Centern, som har en grundmurad tradition av utopism att falla tillbaka på åtminstone sedan Thorbjörn Fälldin med närmast religiös övertygelse lyfte kärnkraftsfrågan på 1970-talet. För några år sedan presenterade vidare partiet ett politiskt programprojekt som innefattade fri invandring, månggifte, slopad skolplikt och ett federalt Sverige. https://tommyhansson.wordpress.com/2012/12/29/utopism-ar-tradition-hos-centern/
Nej, någon skomåltid blir det nog inte för Annie Lööf.
Tanken på att talman Andreas Norlén skall ge Lööf i uppdrag att sondera för ett regeringsalternativ lär stupa på att moderatledaren Ulf Kristersson i ett anfall av akut klarsyn sagt sig neka detta. Förhoppningsvis slipper vi därmed fru Lööf som statsminister. Att hon är en fara för Sverige står klart för denna bloggare. Däremot utesluter Lööf inte att släppa fram Stefan Löfven som regeringsbildare, vilket vore ett förräderi i den högra skolan mot alliansväljare och alla andra som vill se ett regeringsskifte.
Detta borde innebära att Annie Lööf redan nu rimligen hade fått börja tänka på hur hon skall anrätta den sko hon har sagt sig vilja inmundiga hellre än att bli ett ”stödhjul” åt Stefan Löfven. Dock har hon tydligen på sistone försiktigtvis tänkt om i den frågan. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/darfor-skickar-folk-gamla-skor-till-centerpartiet
Bakgrunden var att Trump dagen innan i ett inlägg på Twitter hävdat att Soros delvis legat bakom de vildsinta protesterna mot utnämningen av domare Brett Kavanaugh till USAs Högsta domstol (HD). Enligt Trump var banderoller och plakat som demonstranterna – av Trump benämnda ”a left-wing mob” – ”paid for by Soros and others”. https://www.politico.com/story/2018/10/09/trump-kavanaugh-paid-protesters-883617
Man behöver definitivt inte se Soros som någon ”anti-Krist” för att rikta kritik mot honom. Det vänsterliberala etablissemanget tenderar att regelmässigt avfärda varje form av kritik mot George Soros, som är av judisk börd, som högerkonspirationer med antisemitisk touch. Detta ter sig dock problematiskt när det gäller Trump, vars svärson och chefsrådgivare Jared Kushner är ortodox jude; Kushner är gift med Ivanka Trump, som konverterade till judendomen innan hon gifte sig med Jared.
Donald Trump kan vidare på goda grunder anses vara USAs mest Israel-vänlige president någonsin som bland annat flyttat den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Israels huvudstad Jerusalem. Mig veterligt har inte heller Rudy Giuliani någonsin kallats antisemit. På meritlistan står bland annat att han under sin tid som framgångsrik borgmästare i New York 1995 kastade ut PLO-ledaren Yassir Arafat från en konsert i Lincoln Center. https://observer.com/2015/10/when-rudy-giuliani-booted-yasser-arafat/
Vänstermobben protesterar mot domare Brett Kavanaugh utanför kongressbyggnaden på Capitol Hill i Washington, D. C.
Inte heller kan vänsterfeministen Asra Q Nomani, som den 7 oktober i en debattartikel i ansedda The Wall Street Journal gav Trump rätt i att åtminstone en del av de Kavanaugh-fientliga demonstranterna hade mottagit finansiellt stöd från organisationer knutna till George Soros, gärna påstås vara antisemit. https://www.wsj.com/articles/george-soross-march-on-washington-1538951025
I ett inlägg med rubriken George Soros´s March on Washington skriver Nomani bland annat följande:
Yet he /Donald Trump/ has a point (…) Yet while most demonstrators are not paid for their efforts, their protests at the Capitol Saturday, and the ones that have included stalking lawmakers inside and outside their offices, are organized by groups of which Mr. Soros is an important patron.
Asra Q Nomani konstaterar att Soros paraplyorganisation Open Society Foundations eller liknande fonder stöder minst ett 80-tal olika så kallade progressiva frågor. Vidare: ”At least 20 of the largest groups that led the Saturday anti-Kavanaugh protests have been Open Society grantees.”
Soros Open Society Foundations skänkte enligt uppgift cirka 13 miljoner US dollar till det Demokratiska partiets presidentvalskampanj 2016 till förmån för Hillary Clinton. Organisationen har vidare frikostigt stött verksamheter syftande till att bland annat avskaffa Israel som judisk stat samt aktivt motverkat motstånd mot islamism och jihadism. Den hamnade också på tapeten 2014, då den vänsterextrema stiftelsen Expo begåvades med 25 000 US dollar för att påverka EU-valet i Sverige.
För dessa Soros-pengar bildades Tillsammansskapet med syftet att motarbeta EU-kritiska Sverigedemokraterna. Således dök det vid nära nog alla större SD-möten upp mötesstörare som sökte hindra SD-ledaren Jimmie Åkesson från att tala genom att skramla med nycklar, blåsa i tutor och visslor och vända ryggen mot talaren.
George Soros föddes som György Schwarz i en sekulär judisk familj i Budapest den 12 augusti 1930. Han överlevde Förintelsen och lyckades 1947 ta sig till London, där han genomgick en högre ekonomiutbildning. 1956 flyttade han till New York där han omsider etablerade sig som en framgångsrik finans- och affärsman. Soros erfor redan i ungdomsåren vad man kan kalla något slags messiansk kallelse och började se sig som ett gudomligt redskap.
Soros-pengar gick till Expo för att finansiera den vänsterextrema stiftelsens ansträngningar att påverka EU-valet 2014. Fotomontage: Nyheter idag
Vad som är viktigt att konstatera är emellertid att Soros judiskhet saknar betydelse i sammanhanget. Han är inte en del i någon ”judisk världskonspiration” utan kan tvärtom betecknas som en ”självhatande jude” som exempelvis vill avskaffa Israel som en judisk statsbildning. Soros vill etablera en värld helt utan gränser och restriktioner när det gäller migration. Det gör honom inte mindre farlig, snarare tvärtom: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/08/27/ar-george-soros-varldens-farligaste-man/
Soros fick en chock när Hillary Clinton förlorade det amerikanska presidentvalet 2016 till Donald J. Trump, en man som står för allt Soros avskyr: en stark nationalstat, restriktioner mot invandring, ett starkt och judiskt Israel, en ovilja att ansluta sig till evangeliet om den människoframkallade globala uppvärmningen, kritik mot vänsterliberalismen, med mera, med mera.
Alex Bengtsson: manipulativ kvinnoskändare och vänsterextremist.
I söndags meddelade Alex Bengtsson att han avgår som förbundsordförande i extremvänsterrörelsen Tillsammansskapet. Orsaken är enligt Bengtsson ”en kronisk och progressiv sjukdom”.
Sedan dess har det från flera källor framkommit, att det sannolikt är helt eller åtminstone delvis andra faktorer som lett fram till Bengtssons sorti. I en artikel i vänstertidningen Flamman berättas således om en ”vänsterprofil” som officiellt arbetade mot ”diskriminering, kränkningar och för jämlikhet” men som satt i system att kränka kvinnor på olika sätt.
Alex (egentligen Alexander) Bengtsson är född i Åsa i Halland 1984 och har arbetat som fiskare. Han blev tidigt aktiv i Vänsterpartiets ungdomsförbund Ung Vänster, där han var lokal ordförande i Halland och senare i Sundsvall. Mest känd blev dock Bengtsson under sin tid i stiftelsen Expo, som grundades av trotskisten och författaren Stieg Larsson 1995.
Tillsammansskapet är en uttalad vänsterorganisation som påstår sig verka ”för en rättvis och jämlik värld”, vilken i tidernas fullbordan skall åvägabringas genom ”organisering”. Organisationen har bland annat gjort sig känd för organiserade protester mot möten med Sverigedemokraterna och dess ledare Jimmie Åkesson. Av allt att döma står man också bakom de uppmärksammade demonstrationerna till förmån för utvisningshotade afghaner.
Beträffande avslöjandena om Alex Bengtsson som kvinnohatande våldtäktsman citeras Poohl på följande sätt i Flamman: ”Det här visar att vi inte är på något sätt immuna mot den här typen av händelser eller beteende/…/Det här är en brutal läxa för oss.”
Alex Bengtsson är ännu ett i raden av exempel på tidigare uppburna personer som avslöjas som brutala utövare av sexuella aggressioner. Att han har en utpräglad vänsteragenda är inte överraskande. Den totalitära vänstern erbjuder genom sin hierarkiska och auktoritära struktur rikliga möjligheter för brutala personlighetstyper som Bengtsson att få utlopp för sina drifter.
Gamle kommunisten Lars Ohly vägrar lämna ordförandeskapet i Funktionsrätt Sverige.
För kort tid sedan avslöjades som bekant den forne ledaren för Vänsterpartiet, Lars Ohly, även han som tafsande kränkare av kvinnor. Ohly vägrar fortfarande när detta skrivs hårdnackat att lämna ordförandeskapet för rörelsen Funktionsrätt Sverige, som samlar 41 olika intresseorganisationer för personer med funktionsvariationer. Tre styrelseledamöter inklusive förra S-ministern Ines Uusmann har valt att lämna styrelsen som protest mot att Ohly vägrar avgå.
Det måste slutligen anses vara symptomatiskt för en manipulativ personlighetstyp av Alex Bengtssons snitt, att han hellre än att lägga alla kort på bordet skyller på en sjukdom som skäl att avgå från Tillsammansskapet. Jag ifrågasätter inte att Bengtsson är sjuk – han är det uppenbarligen på flera sätt.
Snustorr men kompetent fifflare: Ulf Kristersson. Trolig ny M-ledare.
Det säger rätt mycket om de så kallade nya Moderaterna, att bland de tänkbara kandidater det kannstöps om i kölvattnet av Anna Kinberg Batras deklarerade avgång märks två vålnader från svunnen tid: Mikael Odenberg och Carl Bildt, Ja, till och med gamle bunkerfalangisten Gunnar Hökmark har nämnts i sammanhanget.
Nu är det väl få som på fullt allvar tror att någon av dessa politiska föredettingar kommer att väljas till ny M-ledare vid den extrastämma som planeras löpa av stapeln den 1 oktober, men de diskussioner som förs visar på ett parti i en påtaglig och djup identitetskris. Det absolut troligaste är att stämman väljer det minst dramatiska alternativet – alltså i klartext förre socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, född 1963.
Vad som talar för och stärker Kristerssons kandidatur är hans förnekande av att han skulle vara intresserad av uppgiften i fråga: ”Jag är inte aktuell för uppgiften”, deklarerade således Kristersson för några dagar sedan då frågan kom upp. Precis så skall en blivande ledare uttrycka sig enligt svensk sedvänja. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/nz1oJ/kristersson-jag-ar-inte-aktuellt-for-uppgiften
Fyrtornet och Släpvagnen?
Ulf Kristersson må framstå som kvintessensen av släktet urtråkig svensk politiker, men att han har goda yttre kvalifikationer förnekas troligen av ingen. Han var inledningsvis ordförande i Moderata ungdomsförbundet (MUF) 1988-92; sistnämnda år förlorade han ordförandeposten till den ett par år yngre Fredrik Reinfeldt vid det famösa ”slaget i Lycksele” då MUF avhöll sin förbundsstämma.
Sedan dess har Ulf Kristersson bland annat varit riksdagsledamot, finanskommunalråd i Strängnäs, socialförsäkringsminister samt moderat politisk-ekonomisk talesman. Han har även hunnit med att figurera i tvivelaktiga lägenhetsaffärer, gjort skandalresor till Kina med hustrun samt erkänt att han anlitat ”svart” städhjälp. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12557500.ab
Mikael Odenberg är tio år äldre än Ulf Kristersson men till synes hetare på gröten att efterträda Kinberg Batra som ledare för såväl M-partiet som den så kallade borgerliga alliansen. ”Jag kan hantverket”, har han framfört. Den bossige och överviktige Odenberg har väl ungefär lika stor chans som en snöboll i Sahara att ta över parti- och alliansledarskapet, men skulle säkerligen bli ett avsevärt färgstarkare alternativ än den snustorre och kompetente (låt vara tidigare småfifflande) Kristersson. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/XyR27/odenberg-kandiderar-till-partiledarposten-for-m
Odenberg avkonterfejas ofta som en konservativ M-politiker av den gamla stammen, men detta är mycket långt från sanningen. Jag var i egenskap av MUF-medlem och medlem i den antikommunistiska aktionsgruppen Demokratisk Allians (DA) på 1970-talet i tillfälle att konstatera, att den på den tiden tämligen smale Odenberg tillhörde den i M-kretsar tongivande ”ljusblå” (det vill säga liberala) falangen som avskydde högerbetonad politik. Konservatism åt det mer mörkblå hållet och/eller alltför outrerad antikommunism uppskattades föga i dessa kretsar.
Carl Bildt och Mikael Odenberg?
Hedervärt är under alla omständigheter Odenbergs stora och positiva intresse för det militära försvaret. Det ledde till att han 2007 efter bara ett år som försvarsminister avgick från posten på grund av de enligt hans mening otillräckliga ekonomiska ramar som kom försvaret till del. Efterträdare blev Sten ”Tomhylsan” Tolgfors. Odenberg respekterades allmänt av försvarsvänner, detta till skillnad från förre vapenvägraren Tolgfors. Den förstnämnde är för övrigt styresman och ledamot i Kungliga krigsvetenskapsakademin.
Mot bakgrund av den ovan skisserade ljusblå bakgrunden kommer det för denna bloggare alls icke som någon överraskning, att Mikael Odenberg klargjort att han vill ”stänga dörren” till Sverigedemokraterna och till på köpet kan tänka sig regera ihop med Socialdemokraterna. SD är som bekant ett socialkonservativt parti på nationalistisk grund, och allt som andas konservatism och nationalism är anatema för den moderat ljusblå inriktningen. Odenbergs 13 år äldre syster Christina Odenberg var för övrigt Sveriges första kvinnliga biskop. http://www.di.se/nyheter/odenberg-darfor-maste-m-stanga-dorren-till-sd/
Till den gamla, så dominerande ljusblå falangen måste vi även räkna Carl Bildt, född 1949, statsminister 1991-94 och utrikesminister 2010-14 samt ledamot av otaliga styrelser och andra sammanslutningar av större eller mindre betydelse. Med någon fantasi skulle man kanske kunna likna Bildt och Odenberg vid det på sin tid berömda danska komikerparet Fyrtornet och Släpvagnen (Carl Schenström och Harald Madsen). https://sv.wikipedia.org/wiki/Fyrtornet_och_Sl%C3%A4pvagnen
Jag kom i mer eller mindre direktkontakt med den då 26-årige moderate påläggskalven Carl Bildt, som var såväl handsekreterare som måg till M-ledaren Gösta Bohman, vid Stockholmsmoderaternas förbundsstämma i Åsö gymnasium på Södermalm den 23-25 april 1976. I en motion till stämman (jag var då medlem i dåvarande Moderata samlingspartiet och även MUF) hade jag föreslagit att partiet skulle verka för en närmare granskning av den sovjetiska spionorganisationen KGB.
Högoddsare i moderata partiledarvalet: finanslandstingsrådet Irene Svenonius, Täby.
Förbundsstyrelsens svar på motionen var att denna skulle ”anses besvarad” då styrelsen, till skillnad från motionären, ansåg att partiet redan gjorde tillräckligt i detta ärende. Den partikoryfé som skickades upp för att framföra M-styrelsens argument var Carl Bildt, för dagen i förd illröd tröja. Flera talare gav uttryck för ungefär samma åsikter som Bildt och styrelsen – enligt en av talarna, en pensionerad militär, tydde det dessutom på extremism att vara antikommunist – men några stödde den också.
Carl Bildt har såvitt jag vet aldrig sympatiserat med kommunismen i sig men han uttryckte som studentpolitiker sympatier för Östtyskland och argumenterade för att Sverige skulle erkänna den före detta tyska Sovjetzonen (vilket skedde 1972). Bildt såg även med förståelse på det kommuniststyrda FNLs (Viet Cong) ”befrielsekamp” i Sydvietnam. I en artikel i Moderata studentförbundets tidskrift Svensk Linje argumenterade Bildt vidare mot nationalstaten. Hela hans politiska bana är dessutom kantad av sympatier för den ”palestinska” saken och mot Israel.
Mikael Odenberg föredrar S framför SD.
Den som vill veta mer om Carl Bildts tidigare politiska eskapader gör väl i att läsa Lars Lundbergs (1944-2004) alltför litet uppmärksammade men mycket läsvärda och välskrivna bok Bilder av Bildt (Legus förlag 1994, 187 sidor). Sammanfattningsvis kan sägas om Carl Bildt att han från tidiga år varit en kosmopolitiskt inriktad liberal av George Soros-modell, vars oförsiktighet med uttalanden gällande internationella förhållanden enligt mitt förmenande inte varit helt riskfri. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/12/11/carl-bildt-lever-farligt/
Nu tror jag inte riktigt på att den snart 70-årige Carl Bildt kommer att ta över ”nya” Moderaterna. Andra, mer realistiska, konkurrenter till Ulf Kristerssons kandidatur är förra arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson, född 1967, en pastorsdotter som tidigare varit medlem i Livets ord och ordförande i riksdagens kristna grupp, samt möjligen (men inte alltför troligt) Irene Svenonius, finanslandstingsråd i Stockholms län. http://www.di.se/nyheter/de-kan-ta-over-moderaterna/
Alldeles oavsett vem som efterträder Anna Kinberg Batra den 1 oktober skall det i vilket fall som helst bra mycket till för att ett simpelt ledarbyte skall kunna avhjälpa de nya Moderaternas grava identitetsproblem. En sak är klar, och det är att Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs massinvandringspolitik är körd i botten. Något ideologiskt alternativ kan i skrivande stund inte skönjas någonstans.
Arrangörerna ändrade först det ursprungliga beslutet att låta tidningen medverka och förklarade plötsligt, att den inte skulle få deltaga. Efter en veritabel mediestorm med argument för och emot medverkan återtogs detta beslut och Nya Tider var åter välkommen med sin monter. Det hade onekligen varit konstigt annars, emedan temat för årets bokmässa – den 32a i ordningen – är yttrandefrihet.
Allt frid och fröjd, således?
Simon Wiesenthal Centers högkvarter finns i Los Angeles, Kalifornien.
I anslutning till DN-artikeln som länkas till ovan skriver tidningens kulturmedarbetare Kerstin Lindquist, helt befogat i mina ögon, att centret ”skapar en rökridå av sanslösa argument” samt att dess propå till statsministern inte hör hemma i ett demokratiskt sammanhang.
Wiesenthal-centrets talesman Shimon Samuels kallar i det öppna brevet till Löfven Nya Tider för en ”nynazistisk förening” (Neo-Nazi Association) och hänvisar i sammanhanget till ”det respekterade EXPO”, ett omdöme som verkligen kan ifrågasättas. Många ser stiftelsen och tidskriften Expo, som bland annat mottagit bidrag från George Soros för att påverka svenska val, som ett slags politiskt korrekt, statsunderstött Stasi som godtyckligt sätter saftetiketter som ”nyanzistisk”, ”fascistisk”, ”högerextremistisk” och liknande på såväl organisationer som enskilda individer.
Shimon Samuels uppmanar Löfven stoppa Nya Tider som han kallar ”nynazistisk”.
Vad Samuels som representant för Simon Wiesenthal Center, som grundades av rabbi Marvin Hier 1977 med det uttalade syftet att främja mänskliga rättigheter särskilt i ljuset av de omänskligheter som begicks av den tyska nationalsocialismen i form av Förintelsen 1933-45, har att säga Löfven och alla andra som läser brevet framgår här: http://www.wiesenthal.com/site/apps/nlnet/content.aspx?c=lsKWLbPJLnF&b=8776547&ct=14922571¬oc=1
Det är helt uppenbart att för Samuels och Wiesenthal-centret är yttrandefriheten endast av värde om ”rätt” åsikter uttrycks. Det innebär att man helt och hållet missförstått innebörden i ordet ”yttrandefrihet”, som i första hand måste sägas vara till för just obekväma och kontroversiella åsikter. Att be Sveriges regering att gripa in och hindra oönskade deltagare att närvara vid ett evenemang i privat regi – som till på köpet har yttrandefrihet som tema – visar att man därtill inte har en susning om vad demokrati innebär. Det är ju precis så här det går till i diktaturstater!
Särskilt bedrövligt är det att centret på detta sätt förfuskar arvet efter Simon Wiesenthal (1908-2005), Förintelse-överlevaren som efter krigsslutet 1945 satte igång med att dokumentera krigsbrott och att spåra upp naziförbrytare som sökte undkomma rättvisan. Han verkade först i Linz i Österrike men överflyttade efter några år verksamheten till Wien. https://sv.wikipedia.org/wiki/Simon_Wiesenthal
Simon Wiesenthal vid 80 års ålder på sitt dokumentationskontor i Wien 1988.
Bland de nationalsocialistiska krigsförbrytare Wiesenthal lyckades spåra upp och överlämna till rättvisan märks Franz Stangl, Klaus Barbie, Peter Menten och Karl Silberbauer. Han var även inblandad i spaningarna efter Adolf Eichmann men får här inget gott omdöme av de israeliska underrättelseagenter som lyckades hitta Eichmann i Argentina och föra honom till Israel och galgen – Wiesenthal skall i själva verket ha försvårat deras arbete. Vad man vidare kan säga om Wiesenthal är att han inte godtyckligt stämplade folk och företeelser som nazistiska, en tvivelaktig konst som Shimon Samuels nu excellerar i.
Intressant att notera är, att Simon Wiesenthal initialt avsåg att dokumentera krigsbrott begångna inte bara av nazister utan också av kommunister och judar. Jag hade själv nöjet att närvara vid ett framträdande av Wiesenthal i Stockholm i början av 1980-talet i Raoul Wallenberg-sammanhang. Det framkom då med all önskvärd tydlighet att Wiesenthal var precis lika mycket antikommunist som han var antinazist.
För mig framstår Simon Wiesenthal som en av efterkrigstidens politiska och humanitära giganter. Det är därför djupt tragiskt att Shimon Samuels och Simon Wiesenthal Center nu kastar en mörk skugga över den man centret hämtat sin namn från, genom att ägna sig åt frihetsfientliga diktaturfasoner. Dessutom spär Samuels på samtidens irrationella judehat genom att klampa in på detta omdömeslösa sätt och lägga sig i saker han inte har med att göra.
Min egen inställning till Nya Tider? Även om tidningen innehåller en hel del matnyttig information, och håller sig med flera kapabla medarbetare, förhåller jag mig skeptisk till exempelvis dess genomgående negativa inställning till Israel och dess faiblesse för vissa konspirationsteorier av typ Estonias förlisning. Detta innebär det innebär emellertid inte att jag skulle komma på tanken att kalla tidningen ”nynazistisk”; det vore verklighetsförfalskning, ingenting annat.
Rättvisan hann till slut upp Franz Stangl, kommendant i Sobibor och Treblinka och ansvarig för 900 000 människors död, i form av Simon Wiesenthal.
Den som vill bilda sig en egen uppfattning om Nya Tider kan göra det via denna länk: http://nyatider.nu/
Simon Wiesenthal Centers idiotiska inblandning i svenska affärer borde medföra att Nya Tiders medverkan i Bokmässan om ett par veckor är definitivt säkrad. Alla berörda, hoppeligen till och med den rödgröna regeringen och dess bihang Expo, torde inse att den här sortens grötmyndiga försök att på sämsta Putin-maner söka få en regering att ingripa för att stoppa vissa medier och vissa åsikter är helt oacceptabla.
Eller är jag för optimistisk? Det får den närmaste tiden utvisa.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 