Posted tagged ‘Kalifornien’

Det högerpopulistiska spöket

13 december, 2016

Ett spöke går runt i västvärlden – högerpopulismens spöke. /Fotnot/

Det talas med darr på stämman om att nu måste alla rättrogna demokrater samlas i syfte att stoppa de hemska populisterna i form av exempelvis Donald Trump i USA, Brexit-anhängarna i Storbritannien, Front National och dess ledare Marine Le Pen i Frankrike och Alternative für Deutschland med ledaren Frauke Petry. Även Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson brukar hänföras till populistfållan.

Frauke Petry, chairwoman of the right-wing Alternative for Germany (AfD) party holds a speech at the party congress in Hannover, November 28, 2015.REUTERS/Axel Schmidt

Frauke Petry är partiledare för Alternative für Deutschland.

I ett försök till analys av det högerpopulistiska ”hotet”  i Aftonbladet för en tid sedan påstås, att vid pass hälften av alla européer hyser högerpopulistiska sympatier och att det proverbiala ”30-talet” därmed skulle vara hotande nära; allra mest anfrätta anges Rumänien och Polen vara: http://www.aftonbladet.se/nyheter/utrikes/article23685579.ab

Ett problem med att utnämna vissa partier och politiker till ”(höger)populister” är emellertid att det inte existerar någon statsvetenskaplig konsensus om hur begreppet ”populism” skall tolkas. Etymologiskt kan det härledas till latinets populus, som betyder folk. En möjlig tolkning av ordet populism är därför rätt och slätt ”folklighet”.

Är då folklighet det stora hot mot demokrati och anständighet det i dag i allmänna ordalag utmålas som? Knappast. Jag skulle vilja påstå att den så kallade populismens motståndare inom politik och media, med väldokumenterad faiblesse för att söka oskadliggöra meningsmotståndare med etiketter som ”främlingsfientliga”, ”rasistiska” och nu ”populistiska”, utgör betydligt större hot mot demokrati och yttrandefrihet.

Ta exemplet med militanta motståndare till den presidentvalde Donald J. Trump i USA, vilka inte accepterade valresultatet utan gick ut i stundom våldsamma demonstrationer mot Trump i USAs större städer.

636143406686444947-ap-election-protests-california
Det verkliga hotet mot demokratin: vildsinta motdemonstranter, som här i Kalifornien, vilka inte accepterar ett valresultat som går dem emot.

Nu senast har Clinton-kampanjen anslutit sig till det Gröna partiets presidentkandidat Jill Stein i hennes begäran om att de avlagda rösterna i tre nyckeldelstater som Trump vunnit skall räknas om. Detta trots att inga andra än obotliga konspirationsteoretiker tror sig ha funnit belägg för att det förekommit valfusk till Trumps fördel.

I skrivande stund har omräkningen i en av de tre staterna – Wisconsin – bekräftat att Trump faktiskt vann. Han skall därtill  ha fått 162 fler röster än i valet den 8 november. I de övriga staterna – Pennsylvania och Michigan – har federala domare avvisat kraven på omräkning. http://punchng.com/finished-recount-confirms-trump-victory-wisconsin/

Vägran, eller åtminstone stark obenägenhet, att acceptera att det finns alternativa åsikter till de egna vad gäller frågor som till exempel invandring, klimatpolitik, feminism och mångkultur är något av det som utmärker antipopulisterna. Det ligger då nära till hands med demonisering av meningsmotståndarna.

czgv09gvqaig_ml
En omräkning av rösterna i Wisconsin gav Donald Trump 131 röster fler än i valet den 8 november.

För egen del var det länge sedan jag slutade bryr mig om vad mina meningsmotståndare behagat kalla mig och de politiska grupperingar och/eller partier jag varit ansluten till.  Vill någon kalla oss socialkonservativa och nationalistiska sverigedemokrater för populister, för all del. Att ta hänsyn till folkets (populus) mening kan knappast vara särskilt mycket fel.

I så fall innehåller dock alla partier populistiska inslag, då väl inget parti struntar i vad folket (eller åtminstone de egna väljarna) tycker. Även om man ibland kan få för sig att så är fallet.

Det kan slutligen nämnas att Alexander Bengtsson i tidskriften Expo i samband med valet 2010 uttryckligen framhöll att ”Sd är inga högerpopulister”. http://expo.se/www/download/expo-2-08-s-7-sd-ar-inga-hogerpopulister.pdf

För vad det nu kan vara värt.


Anmärkning: Ovanstående bloggtext är en utökad version av ett debattinlägg som var infört i Länstidningen, Södertälje den 11 december 2016.

Fotnot: Den inledande meningen alluderar på Kark Marx och Friedrich Engels utsaga i Det kommunistiska partiets manifest (1848): ”Ett spöke går runt i Europa – kommunismens spöke.” http://www.filosofer.se/marx.html

 

Annonser

Wiesenthal-centret förfuskar arvet efter en av efterkrigstidens stora humanitära gestalter

9 september, 2016

nyt24framsidaNya Tider kan glädjas åt ovärderlig uppmärksamhet i media genom uppståndelsen kring tidningens medverkan i Bokmässan i Göteborg.

Historien om tidningen Nya Tiders medverkan i Bokmässan i Göteborg den 22-25 september fortsätter.http://www.goteborg.com/bokmassan-2016/

Arrangörerna ändrade först det ursprungliga beslutet att låta tidningen medverka och förklarade plötsligt, att den inte skulle få deltaga. Efter en veritabel mediestorm med argument för och emot medverkan återtogs detta beslut och Nya Tider var åter välkommen med sin monter. Det hade onekligen varit konstigt annars, emedan temat för årets bokmässa – den 32a i ordningen – är yttrandefrihet.

Allt frid och fröjd, således?

simon-wiesenthal-1
Simon Wiesenthal Centers högkvarter finns i Los Angeles, Kalifornien.

Nja, kanske inte riktigt. Nu har Simon Wiesenthal Center, en internationell judisk organisation uppkallad efter den legendariske nazistjägaren Simon Wiesenthal, lagt sig i diskussionen och uppmanar i ett öppet brev statsminister Stefan Löfven att ingripa i syfte att stoppa Nya Tiders medverkan. http://www.dn.se/kultur-noje/simon-wiesenthal-centret-stall-in-nya-tiders-medverkan-pa-bokmassan-lofven/

I anslutning till DN-artikeln som länkas till ovan skriver tidningens kulturmedarbetare Kerstin Lindquist, helt befogat i mina ögon, att centret ”skapar en rökridå av sanslösa argument” samt att dess propå till statsministern inte hör hemma i ett demokratiskt sammanhang.

Wiesenthal-centrets talesman Shimon Samuels kallar i det öppna brevet till Löfven Nya Tider för en ”nynazistisk förening” (Neo-Nazi Association) och hänvisar i sammanhanget till ”det respekterade EXPO”, ett omdöme som verkligen kan ifrågasättas. Många ser stiftelsen och tidskriften Expo, som bland annat mottagit bidrag från George Soros för att påverka svenska val, som ett slags politiskt korrekt, statsunderstött Stasi som godtyckligt sätter saftetiketter som ”nyanzistisk”, ”fascistisk”, ”högerextremistisk” och liknande på såväl organisationer som enskilda individer.

samuels_3003855b-1-1_0

Shimon Samuels uppmanar Löfven stoppa Nya Tider som han kallar ”nynazistisk”.

Vad Samuels som representant för Simon Wiesenthal Center, som grundades av rabbi Marvin Hier 1977 med det uttalade syftet att främja mänskliga rättigheter särskilt i ljuset av de omänskligheter som begicks av den tyska nationalsocialismen i form av Förintelsen 1933-45, har att säga Löfven och alla andra som läser brevet framgår här: http://www.wiesenthal.com/site/apps/nlnet/content.aspx?c=lsKWLbPJLnF&b=8776547&ct=14922571&notoc=1

Det är helt uppenbart att för Samuels och Wiesenthal-centret är yttrandefriheten endast av värde om ”rätt” åsikter uttrycks. Det innebär att man helt och hållet missförstått innebörden i ordet ”yttrandefrihet”, som i första hand måste sägas vara till för just obekväma och kontroversiella åsikter. Att be Sveriges regering att gripa in och hindra oönskade deltagare att närvara vid ett evenemang i privat regi – som till på köpet har yttrandefrihet som tema – visar att man därtill inte har en susning om vad demokrati innebär. Det är ju precis så här det går till i diktaturstater!

Särskilt bedrövligt är det att centret på detta sätt förfuskar arvet efter Simon Wiesenthal (1908-2005), Förintelse-överlevaren som efter krigsslutet 1945 satte igång med att dokumentera krigsbrott och att spåra upp naziförbrytare som sökte undkomma rättvisan. Han verkade först i Linz i Österrike men överflyttade efter några år verksamheten till Wien. https://sv.wikipedia.org/wiki/Simon_Wiesenthal

Simon Wiesenthal - portrait of the Austro-Hungarian famous for gathering information about Nazi war criminals, Vienna, 1988. Born 31 December 1908.

Simon Wiesenthal vid 80 års ålder på sitt dokumentationskontor i Wien 1988.

Bland de nationalsocialistiska krigsförbrytare Wiesenthal lyckades spåra upp och överlämna till rättvisan märks Franz Stangl, Klaus Barbie, Peter Menten och Karl Silberbauer. Han var även inblandad i spaningarna efter Adolf Eichmann men får här inget gott omdöme av de israeliska underrättelseagenter som lyckades hitta Eichmann i Argentina och föra honom till Israel och galgen – Wiesenthal skall i själva verket ha försvårat deras arbete. Vad man vidare kan säga om Wiesenthal är att han inte godtyckligt stämplade folk och företeelser som nazistiska, en tvivelaktig konst som Shimon Samuels nu excellerar i.

Intressant att notera är, att Simon Wiesenthal initialt avsåg att dokumentera krigsbrott begångna inte bara av nazister utan också av kommunister och judar. Jag hade själv nöjet att närvara vid ett framträdande av Wiesenthal i Stockholm i början av 1980-talet i Raoul Wallenberg-sammanhang. Det framkom då med all önskvärd tydlighet att Wiesenthal var precis lika mycket antikommunist som han var antinazist.

För mig framstår Simon Wiesenthal som en av efterkrigstidens politiska och humanitära giganter. Det är därför djupt tragiskt att Shimon Samuels och Simon Wiesenthal Center nu kastar en mörk skugga över den man centret hämtat sin namn från, genom att ägna sig åt frihetsfientliga diktaturfasoner. Dessutom spär Samuels på samtidens irrationella judehat genom att klampa in på detta omdömeslösa sätt och lägga sig i saker han inte har med att göra.

Min egen inställning till Nya Tider? Även om tidningen innehåller en hel del matnyttig information, och håller sig med flera kapabla medarbetare, förhåller jag mig skeptisk till exempelvis dess genomgående negativa inställning till Israel och dess faiblesse för vissa konspirationsteorier av typ Estonias förlisning. Detta innebär det innebär emellertid inte att jag skulle komma på tanken att kalla tidningen ”nynazistisk”; det vore verklighetsförfalskning, ingenting annat.

64b56595a3967a6638291f482bef1f66

Rättvisan hann till slut upp Franz Stangl, kommendant i Sobibor och Treblinka och ansvarig för 900 000 människors död, i form av Simon Wiesenthal.

Den som vill bilda sig en egen uppfattning om Nya Tider kan göra det via denna länk: http://nyatider.nu/

Simon Wiesenthal Centers idiotiska inblandning i svenska affärer borde medföra att Nya Tiders medverkan i Bokmässan om ett par veckor är definitivt säkrad. Alla berörda, hoppeligen till och med den rödgröna regeringen och dess bihang Expo, torde inse att den här sortens grötmyndiga försök att på sämsta Putin-maner söka få en regering att ingripa för att stoppa vissa medier och vissa åsikter är helt oacceptabla.

Eller är jag för optimistisk? Det får den närmaste tiden utvisa.

Apropå Trumps krav på muslimstopp: israeler stoppas i 16 länder

15 december, 2015

8566717881_58f36f5a37_z Donald Trump vill se ett muslimstopp i USA tills den islamska invandringen hunnit utvärderas.

Den republikanske presidentkandidaten Donald Trump har väckt åtskillig uppståndelse med sitt utspel nyligen om ett stopp för muslimer i USA. http://unitedwithisrael.org/trumps-restriction-policy-not-novel-but-response-is/?utm_source=MadMimi&utm_medium=email&utm_content=British+Officials+Charged+Israeli+Soldier+with+War+Crimes%3B+Israelis+with+%27Religious+Objects%27+Barred+from+Jordan&utm_campaign=20151213_m128847099_British+Officials+Charged+Israeli+Soldier+with+War+Crimes%3B+Israelis+with+%27Religious+Objects%27+Barred+from+Jordan&utm_term=more_btn_dark_jpg

Utspelet har blivit grundligt nedsablat över hela (arab)världen, bland annat i Saudiarabien. Den saudiske miljardären och medlemmen av kungahuset, al-Walid bin Talal, har kallat Trump ”en skam för hela Amerika” med sitt utspel om ett stopp för muslimer att resa in i USA.

prince-talal Prins Talal, som kommer från ett land som inte släpper israeler över sin gräns, rasar mot Trump.

Även Jeb Bush, en av Trumps rivaler om det republikanska partiets nominering som presidentkandidat till valet om ett år, har gått hårt åt Donald Trump vilken inställde en planerad resa till Israel efter sitt antimuslimska utspel: http://uk.businessinsider.com/jeb-bush-donald-trump-israel-politics-2015-12?r=US&IR=T

Man kan se hur man vill på Donald Trumps utspel, men helt ologiskt är det knappast. Det gjordes strax efter det att islamistparet Syed Farook och Nashfeen Malik slaktade 14 amerikaner och sårade ett större antal vid ett center för funktionshindrade i San Bernardino i Kalifornien innan de själva oskadliggjordes.https://tommyhansson.wordpress.com/2015/12/04/det-islamistiska-mordarparet-i-san-bernardino-och-rolexkalifen/

Trumps kampanjstab har skickat ut ett pressmeddelande med följande innehåll:

Donald J. Trump is calling for a total and complete shutdown of Muslims entering the United States until our country´s representatives can figure out what is going on.

En logisk fråga är hur den amerikanska regeringen har kunnat undgå att få upp Farook-Malik på sin terroristradar tidigare, trots att det varit känt att de radikaliserats och trots att de rest i bland annat Saudiarabien. Trump har kommit fram till att endast genom att förbjuda muslimer att komma in i USA kan amerikanerna känna sig på den säkra sidan.

När det gäller de förargade reaktionerna på Donald Trumps utspel blir det onekligen aningen parodiskt, då en medlem i det saudiska kungahuset – tillika delägare i den amerikanska bankjätten Citigroup – tar till de stora brösttonerna. Han kommer alltså från ett land som halshugger människor offentligt nära nog på daglig basis och som dömt en bloggare till 1000 piskrapp. Som stenar kvinnor som begått äktenskapsbrott och våldtäktsoffer till döds. Som hugger händer och fötter på tjuvar. Allt i enlighet med den förmedeltida sharialagen.

mahmud_2065096b Mahmoud Abbas: Palestina skall bli Judenrein.

Företrädare för muslimska regimer bör nog tala väldigt tyst om andras vägran att släppa in oönskade grupper av människor i landet. I skrivande stund finns 16 muslimska stater som inte släpper in personer med israeliskt pass i sina länder: Algeriet, Bangladesh, Brunei, Förenade Arabemiraten, Irak, Iran, Kuwait, Libanon, Libyen, Malaysia, Oman, Pakistan, Saudiarabien, Sudan, Syrien och Jemen. Jordanien har nyligen utfärdat ett förbud för israeler/judar att resa in i landet med judiska symboler av typ kippa och bönesjal.

Palestinska myndighetens ledare, Mahmoud Abbas, har för sin del klargjort för vem som vill höra på att i ett framtida, självständigt Palestina kommer det inte att finnas plats för en enda jude. Inte nu, inte någonsin. Palestina skall helt enkelt vara Judenrein enligt ledaren för de svenska Socialdemokraternas ”kära systerparti” (Fatah). Såvitt jag känner till har det förekommit väldigt liten om ens någon kritik mot Abbas oförblommerade rasism. Som en jämförelse kan nämnas att i Israel bor cirka 1,2 miljoner araber som har representation i det israeliska parlamentet, knesset.

Det islamistiska mördarparet i San Bernardino och Rolexkalifen

4 december, 2015

 

Tashfeen-Malik-w Amerikanske medborgaren Syed Rizwan Farook och hans pakistanska hustru Tashfeen Malik, som av allt att döma tagit detta namn efter en historisk muslimsk martyr.

http://nypost.com/2015/12/04/killer-wife-in-california-massacre-swore-allegiance-to-isis/

Bilden av mördarna i San Bernardino i Kalifornien – 27-åriga Tashfeen Malik och hennes 28-årige man Syed Rizwan Farook – börjar nu klarna. De var islamister, det vill säga radikala muslimer som menar att det högsta goda man kan göra för Allah är att slakta så många icke-muslimer som möjligt. Att sedan islamister runtom i världen dödar överlägset flest muslimer är en annan sak – förklara det, den som kan.

Tidningen New York Post, som frekvent täckt illdådet då 14 människor dödades och 21 sårades på en julfest vid handikappcentret San Bernardino Regional Inland Center där Syed Farook jobbade på en kommunal avdelning, kan i en artikel dagens datum avslöja att Tashfeen Malik på en Facebook-sida svurit sin trohet till Abu Bakr al-Baghdadi, ledare för terrorsekten Islamiska staten (IS/ISIS/ISIL/DAESH).

Klicka på länken överst på sidan för att läsa artikeln.

untitled Rolexkalifen Abu Bakr al-Baghdadi.

Enligt de källor tidningen stöder sig på skall Tashfeen ha varit den tongivande hos det gifta paret, som träffades via en kontaktförmedling på nätet och även skall ha genomfört en gemensam resa till Saudiarabien. Farook var född i USA av pakistanska föräldrar medan Tashfeen var född i Pakistan. Den teori utredarna arbetar efter är att Tashfeen skall ha drivit sin man i radikal riktning och även instruerat maken i hur man tillverkar rörbomber.

Vänstern i USA reagerar på förutsett vis. Medan president Barack Obama förordar skärpta vapenlagar, tycks vänstertidskriften Mother Jones mest av allt vara upprörd över att New York Post hängt ut paret, som sköts ihjäl i efterföljande polisjakt, som muslimer:

http://www.motherjones.com/mixed-media/2015/12/new-york-post-san-bernardino-cover-muslim

En kristen sajt, som inte svävar på målet om massmördarnas jihadistiska motiv, framhåller att Tashfeen Malik (malik=kung) är ett minst sagt ovanligt kvinnligt namn. Det är med största sannolikhet ett alias som Farooks hustru hämtat från den muslimska historien. I denna skall finnas en (manlig) martyr med krigsnamnet Tashfeen Malik Al-Muahideen.

Läs mera här:

http://shoebat.com/2015/12/03/88800/

untitled Mördarnas bil efter eldväxlingen med polisen, som ledde till mördarnas död.

De vapen som användes vid massmordet, två automatvapen och två handeldvapen, rapporteras ha inhandlats i USA på lagligt sätt. Dessutom användes explosiva rörbomber. Paret hade strax före dådet lämnat in sitt sex månader gamla barn hos Farooks föräldrar.

Hur som helst är massmordet en storskalig tragedi hur man än ser på det. Ett av offren skall ha varit en judisk aktivist som varit frispråkig i sin kritik av muslimer.

 

 

 

Vackra vita män (IV): Pierce Brosnan

20 september, 2015

Pierce_Brosnan_Berlinale_2014_-_02 Pierce Brosnan vid Berlins filmfestval 2014. Kapabel aktör och snygg att titta på.

Jag tvekar inte ett ögonblick om att Pierce Brosnan bör vara med i min bloggserie ”Vackra vita män”, om man så vill något om en straight mans syn på  manlig skönhet. Som framgår mot slutet av denna text har jag dock vissa, låt vara icke-estetiska, reservationer rörande Brosnans person eller kanske rättare ställningstaganden.

Pierce Brendan Brosnan föddes i Drogheda i grevskapet Louth ett stycke norr om Dublin i Republiken Irland (Eire) den 16 maj 1953. Dock växte han upp i Navan i grevskapet Meath, där han bodde med sina morföräldrar större delen av tiden sedan modern flyttat till London för att skaffa ett jobb som sjuksköterska och därmed säkra försörjning såväl som självständighet. Fadern, snickaren Thomas Brosnan, hade lämnat dem på ett tidigt stadium.

Brosnan är tvivelsutan mest känd för de fyra James Bond-filmer han gjorde 1995-2002: ”Goldeneye” (1995), ”Tomorrow Never Dies” (1997), ”The World Is Not Enough” (1999) och ”Die Another Day” (2002).

Här litet mer om karaktären Jams Bond samt Brosnan och andra aktörer som gestaltat denna:

http://www.jamesbond007.nu/pierce_brosnan.html

james-bond-pierce-brosnan-movie En Bond-aktör och hans filmer.

Debuten som Ian Flemings spektakuläre hemliga agent i ”Goldeneye” 1995 blev en braksuccé: filmen spelade in 350 miljoner US dollar och blev därmed den största Bond-framgången sedan Roger Moores ”Moonraker” 1979. När Brosnan tog över rollen efter Timothy Daltons två Bond-filmer blev det andra gången gillt för irländaren.

I en paus i inspelningarna av deckarserien ”Remington Steele” erbjöds Pierce rollen som den glamouröse hemlige agenten av producenten Albert Broccoli och hann till och med att prova ut kläder han skulle ha i filmerna, men det stöp på att serien mot all förmodan återupptogs varför Brosnan tvingades avböja det lockande anbudet. Efter Brosnans fyra Bond-nummer togs stafettpinnen över av Daniel Craig.

Åter till Pierce Brosnans barn- och ungdom i 1950- och det begynnande 1960-talet. Tiden i Navan hos morföräldrarna minns han som en hemsk tid. Han uttrycker dock förståelse för moderns avsikter: ”My mother was very courageous”, minns han. ”She took bold steps to go away and be a nurse in England. Basically wanting a better life for her and myself. My mother came home once a year, twice a year.”

image Navan i grevskapet Meath på Irland: Pierce Brosnans uppväxtstad.

Sedan morföräldrarna avlidit lämnade den då elvaårige Pierce Brosnan Irland den 12 augusti 1964 för att återförenas med modern och dennas nye man, William Carmichael. Paret var då bosatt i en by i Skottland. Med styvfadern såg unge Pierce för övrigt sin första Bond-film, det var ”Goldfinger” med skotten Sean Connery 1964. Därefter blev det återflytt till London och engelsk skolgång; Pierce fick utstå mycket spott och spe för att han var irländare, vantrivdes och kände sig utanför.

Vid 16 års ålder hade Pierce bestämt sig för att bli konstnär av något slag och gick en reklamtecknarkurs. Under denna tid kom han dock i kontakt med en cirkusagent som anställde honom som underhållare, med en engelsk term busker. Därefter kom han  in på scenskolan Drama Centre i London och kände att han nu hittat rätt:

When I found acting, or when acting found me, it was a liberation. It was a stepping stone into another life, away from a life that I had, and acting was something I was good at, something which was appreciated. That was a great satisfaction in my life.

1975 utexaminerade Pierce Brosnan från scenskolan och fick engagemang vid York Theatre Royal, där han debuterade i pjäsen ”Wait Until Dark”. Det var ett stort erkännande när han inom sex månader efter debuten utvaldes av den berömde amerikanske dramatikern Tennessee Williams att kreera rollfiguren McCabe i den brittiska premiären av pjäsen ”The Red Devil Battery Sign”. Det blev stor succé och de onekligen erkännsamma orden ”Thank God for you, my boy” av Williams.

The-Manions-of-America-2s Pierce Brosnan och Kate Mulgrew i ”Manions of America”.

Brosnan fortsatte spela scenteater men blev snart också en allt mer uppmärksammad del av filmvärlden. Filmdebuten skedde med ”Murphy´s Stroke” 1979, och 1981 medverkade han i en miniserie i sex delar med titeln ”Manions of America” som också visades i Sverige. Hans käresta i filmen spelas av Kate Mulgrew. Det är ett irländskt emigrationsdrama om potatispest, utvandring, förnedring och anti-brittisk motståndskamp.

Mer om serien här:

https://en.wikipedia.org/wiki/Manions_of_America

Efter att ha avverkat några filmer flyttade Brosnan 1982 sina bopålar till södra Kalifornien där han spelade in ”Remington Steele”, en deckarserie med romantiska och humoristiska inslag där motspelerskan var sköna Stephanie Zimbalist. Den senare har som rollfiguren Laura Holt en detektivbyrå men har svårt att få uppdrag, vilket hon tror beror på att hon är ensam kvinna på byrån. Hon uppkallar den därför efter en fiktiv man, Remington Steele, och när gentlemannatjuven Brosnan dyker upp blir det han som ikläder sig rollen som Steele:

https://en.wikipedia.org/wiki/Remington_Steele

REMINGTON STEELE, Pierce Brosnan, Stephanie Zimbalist, 1982-87, photo: Robert Phillips / Everett Collection

Pierce Brosnan som Remington Steele och Stephanie Zimbalist som Laura Holt.

”Remington Steele” visades i 94 avsnitt 1982-87 och jag såg alla jag kunde. Serien var både lättsam och spännande, och även om jag beundrade den stilige Brosnan var jag framförallt smått förälskad i skönheten Stephanie Zimbalist. Genom sina insatser i denna serie erbjöds Pierece Brosnan, som vi redan konstaterat ovan, rollen som James Bond men tvingades alltså avböja – för denna gång.

Ämnet James Bond har vi redan klarat av, men låt mig ändå säga detta. Den redan i Ian Flemings romaner tämligen osannolike hemlige agenten 007 Bond har väl närmast blivit allt mindre trovärdig och allt mer science fiction-lik ju fler filmer som har gjorts, och jag måste bekänna att jag aldrig varit något stort Bond-fan. Även om jag inte kan låta bli att beundra Bonds låt vara fiktiva insatser mot framförallt den ondskefulla världskommunismen i äkta Kalla krigs-anda.

Vad jag främst har personligen svårt för är Bonds och hans brudars lössläppta sexualmoral, som jag tror har medverkat till att skapa ett falskt och i grunden destruktivt sätt att se på relationerna mellan män och kvinnor. Dessa reduceras till egoistiska njutningsmaskiner som kan avverkas på löpande band utan att sann kärlek någonsin kommer in i bilden.

THE-GHOST-WRITER-WALLPAPER-pierce-brosnan-20893902-1200-941 Brosnan som skum politiker i ”The Ghost Writer”.

Pierce Brosnan har svarat för en lång rad minnesvärda rolltolkningar genom åren, och man kan knappast förneka att han både är en skicklig skådespelare och snygg att titta på. Han behärskar vidare både hjälte- och skurkfacket. Jag inskränker mig här till ”The Mirror Crack´d” (1980),  ”Det fjärde protokollet” (1987), ”Jorden runt på 80 dagar” (1989), ”Mrs. Doubtfire” (1992), ”Dante´s Peak” (1997), ”Äventyraren Thomas Crown” (1999), ”Skräddaren i Panama” (2001), ”Laws of Attraction” (2004), ”Mamma Mia!” (2008), ”The Ghost Writer” (2010) samt ”No Escape” (2015).

Något Pierce Brosnan dock inte tycks behärska till fulländning är sångkonsten. När han i rollen som Sam Carmichael i ”Mamma Mia!” mot Meryl Streep var tvungen att sjunga, tyckte några recenscenter att han lät som en ”vattenbuffel” alternativt ”åsna”…

Det finns ytterligare ett område jag tycker att Brosnan borde avhålla sig från, och det är politiska uttalanden. Att han valts till ambassadör för FN-organet UNICEF är väl helt okej, men när han i sämsta Hollywood-stil radar upp ett antal patenterat politiskt korrekta ställningstaganden om säg regnskogar, samkönade ”äktenskap” eller rasism blir han bara ointressant och låter som en sämre kopia av den patologiske PK-figuren Brad Pitt (om nu detta är möjligt).

Senast jag noterade ett ställningstagande av denna karaktär från Brosnan var, när han uttalade sig om att näste James Bond borde vara ”svart eller bög”:

http://www.businessinsider.com/afp-time-for-black-or-gay-007-says-brosnan-2015-8?IR=T

Inte för att jag bryr mig över hövan om vem som härnäst kommer att gestalta James Bond, men som konservativ håller jag ändå i någon mån på traditionerna även inom filmens värld. När man börjar prata om en bög eller svart – eller varför inte kvinna eller handikappad – som James Bond, då dristar jag mig tycka att det möjligen är dags att avliva den här seglivade figuren och låta honom vila i frid. Vilket jag är säker på att även upphovsmannen Ian Fleming (1908-64) håller med mig om i den tillvaro han nu befinner sig.

2916258494 Bonds skapare Ian Fleming (1908-64).

Mer om Fleming här:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ian_Fleming

Slutligen skall sägas att Pierce Brosnan 1980-91 var gift med aktrisen Cassandra Harris tills denna avled i cancer; Harris dök för övrigt ibland upp i ”Remington Steele”. Från 2001 är han gift med Keely Smith. Brosnan har fem barn.

Mina prylar (1): Rin Tin Tin-skulptur

14 april, 2015

 

Rintintin 004 Rin Tin Tin – nyputsad och fin. Foto: Tommy Hansson

Jag brukar ibland säga, att min bostad ter sig som ett mellanting mellan skräpkammare och museum. Här finns en ganska skön blandning av prylar av olika slag: signerade skivomslag, prydnader, souvenirer, gamla jordbruksredskap, tavlor, ärvda möbler med mera, med mera. Inte mycket av detta har något större värde annat än det som kallas affektionsvärde, och detta kan förvisso vara betydande.

Med detta blogginlägg påbörjar jag en serie texter med vidhängande fotografier avseende några av de föremål som finns i min ägo, vilka jag bedömer kan vara av visst allmänt intresse eller åtminstone vara rätt ”campa”.

Först ut blir en skulptur i för mig okänd metall föreställande hunden Rin Tin Tin, ett namn som gavs flera schäferhundar som förekom i amerikanska radio-, TV- och filmproduktioner med början redan på 1920-talet. Den välbevarade skulpturen fanns först i min mormor och morfars hem i Södertälje, övergick sedan till mina föräldrar varifrån jag övertog den.

Den första Rin Tin Tin, som levde mellan 1918 och 1932, räddades som liten valp ur en sönderbombad kennel i Frankrike i slutet av Första världskriget av den amerikanske soldaten Lee Duncan. Namnet Rin Tin Tin fick hunden efter det namn som franska skolbarn gav amerikanska soldater – det var ursprungligen namnet på en docka – för att dessa skulle få tur.

Duncan tog med valpen till Kalifornien, där den snart gjorde sin lycka inom den amerikanska underhållningsindustrin. Och därför snart också blev världskändis.

Nat ”King” Cole: Monalisa

10 mars, 2015

untitled Nat ”King” Cole (1919-65).

https://www.youtube.com/watch?v=NIDX18Xl16s

Nathaniel Adams Coles föddes i Montgomery, Alabama 1919 och avled i Santa Monica, Kalifornien 1965. Det var som Nat ”King” Cole han skulle bli berömd som en legendarisk jazzpianist och -sångare men framförallt som en crooner, en framförare av mjuka och lyriska sånger och visor med diskret röst.

I mitt föräldrahem fanns inte särskilt många grammofonskivor, men en av dem var en LP med Nat King Cole som min mor beundrade mycket. Framförallt älskade hon sången ”Monalisa”, som kan avnjutas via länken överst i en video inspelad 1950 då sången tilldelades en Academy Award (Oscar) som bästa originalsång från filmen Captain Carey. Låten signerades Ray Evans och Jay Livingston och för arrangemanget svarade Nelson Riddle, en orkesterledare Cole samarbetade mycket med.

Ett bärande textavsnitt lyder:

Do you smile to tempt a lover, Monalisa?
Or is this your way to hide a broken heart?
Many dreams have been brought to your doorstep
They just lie there and they die there
Are you warm, are you cold, Monalisa?
Or just a cold and lonely, lovely work of art?

untitled Poträttet ”Mona Lisa”, även kallat La Gioconda, av Leonardo da Vinci hänger i konstmuseet Louvren i Paris.

Cole (och många andra artister, till exempel Elvis Presley) sjunger i första hand om Leonardo da Vincis mästerverk ”Mona Lisa”, men sången kan naturligtvis hos lyssnaren även föra tankarna till valfri dam av en natur jämförbar med den gåtfulla Mona Lisas vars porträtt hänger i Louvren i Paris. En teori jag sett går ut på att Leonardos modell ler så ”gåtfullt” på grund av sina mindre presentabla tänder. /Se fotnot/

Sången blev hur som haver en megahit för Cole, som hade slagit igenom för en större publik i början på 1940-talet. Sångaren var storrökare genom hela sin karriär och skall ha avverkat tre paket om dagen av mentolcigarretten Kool, som var populär bland USAs negerbefolkning; Cole ansåg att hans röst fick en fylligare och djupare karaktär genom rökningen. Priset fick han betala genom sin död i lungcancer vid 46 års ålder 1965.

Nat ”King” Cole lär även ha avverkat kvinnor i nästan lika hastig takt som cigarretter och hade en stor mängd kvinnohistorier under sina två äktenskap. 1950 föddes dottern Natalie Cole, som också gjort sig ett namn som framstående sångartist.

I nedanstående länk sjunger hon en ”virtuell” duett med fadern i sången ”Unforgetable”:

https://www.youtube.com/watch?v=MKCyUe4syc4

images Natalie Cole, född 1950.

Här följer ännu mer Nat ”King” Cole för den som är intresserad – hans greatest hits!

https://www.youtube.com/watch?v=qBFB8kyE8XI

Fotnot: Leonardos modell för ovanstående porträtt hette egentligen Lisa del Giocondo (1479-1542) med flicknamnet Gherardini. Hon var gift med köpmannen Francesco del Giocondo i Florens som beställde porträttet av Leonardo. Lisa blev omsider moder till fem barn. Så särskilt gåtfull var hon nog egentligen inte. Konstnären fick porträttet färdigt 1506 efter många ”om” och ”men”: enligt beställaren var han både omöjlig att ha att göra med och lat; bra betalt tog han dock….