Polis med tårgas ställdes mot våldsamma vänstervandaler i Portland, Oregon.
We don´t want Biden. We want revenge for police murders, imperialist wars, and fascist massacres.
Så uttryckte sig medlemmar i den vänsterextremistiska grupperingen Antifa i samband med de senaste dagarnas förstörelsevåg i städer som Portland i Oregon, Seattle i Washington, Denver i Colorado och Columbus i Ohio.
Det blev alltså ett brutalt uppvaknande för alla som trott att nu när Donald Trump var borta från Vita huset så skulle allt lugna ner sig och den av Biden förebådade nationella enigheten breda ut sig. Sanningen är att extremvänstern inom Antifa. Black Lives Matter (BLM) och Communist Party USA (CPUSA), vilka deltagit i protestaktionerna, ser såväl Joe Biden som Donald Trump som kapitalets drängar.
Förstörelse i Kenzo Nakamura Courthouse i Seattle, Washington.
I Portland sköt federala skyddsstyrkor tårgas och distraktionsgranater (flash-bangs) mot en mobb på cirka 200 personer. Sedan Demokraternas partihögkvarter vandaliserats greps åtta personer. I högkvarteret hade rutor krossats och texten ”Fuck Biden” sprejats på väggar.
Portland-mobben hade samlats utanför ICE Building i stadens South Waterfront-sektion. Här skedde flera våldsamma sammanstötningar mellan vänsterdemonstranter och lagens upprätthållare i kölvattnet av yrkesbrottslingen och knarkaren George Floyds frånfälle i Minneapolis den 25 maj i fjol. I de nu aktuella sammanstötningarna den 20 januari tvingades polisen spärra av gatorna som ledde till byggnaden.
Det har vidare rapporterats att 60 demonstranter beväpnat sig med klubbor vid protester i Kaliforniens huvudstad Sacramento och att det även förekommit oroligheter i Columbus, Ohio.
Nej, jag tänker inte försvara Derek Chauvin, den polisman som förorsakade den 46-årige afro-amerikanen George Floyds död i Minneapolis den 25 maj. Det är en uppgift för hans juridiska ombud. Däremot tycker jag det kan vara befogat att något belysa den framlidne Floyds bakgrund – han var nämligen inte riktigt den helylleamerikan eller någon så kallad gentle giant (snäll jätte) systemmedia sökt framställa honom som.
Till att börja med var det inte så att George Floyd greps av polis av den enda orsaken att han var svart, vilket man kan förledas tro om man tar del av svenska mediers rapportering. En butiksinnehavare hade fäst polisens uppmärksamhet på att han försökt handla med en falsk 20-dollarssedel. Sedan kan man bara beklaga att tillkallad polis – Chauvin och tre andra polismän – uppenbarligen använde övervåld och inte brydde sig om att delinkventen upprepade gånger förklarade att han inte kunde andas.
George Floyd har i PK-media på det stora hela taget beskrivits som en hyvens kille som bland annat var snäll mot allt och alla, musikaliskt begåvad, duktig i idrott och en idealisk pojkvän. Det är möjligt att allt detta stämmer. Bilden av honom blir dock ofullständig om man inte tar hans kriminella bakgrund i beaktande. Bedömningen av polismännens agerande blir inte heller fullständig om man inte tar med i beräkningen, att Floyd var närmare två meter lång, vägde över 100 kilogram och var hög på droger.
George Floyd föddes i Fayetteville i North Carolina den 16 oktober 1973. Senare i livet flyttade han till Houston i Texas, där han etablerade sig som en karriärbrottsling med ett digert belastningsregister på sitt samvete. Därefter valde han att flytta till Minneapolis i Minnesota, enligt uppgift för att få ett jobb. Detta lyckades uppenbarligen, då han vid sin död var anställd som säkerhetsvakt vid ett företag i Minneapolis.
Floyd dömdes 2009 till fem års fängelse för ett överfallsrån han begått två år tidigare. Han attackerade en barnfamilj i dess hem och hotade den gravida kvinnan med ett skjutvapen. Brottsregistret omfattar i övrigt bland annat stöld med tillhjälp av skjutvapen samt narkotikarelaterad brottslighet.
Gatans parlament protesterar mot dödandet av George Floyd genom att tömma en cannabisdispensär på dess innehåll..
Ordföranden för polisfacket i Minneapolis, Bob Kroll, har enligt New York Post framhållit att denna George Floyds mindre smickrande bakgrund säkerligen inte kommer att belysas i mainstream media (MSM), vilka nu tror sig ha funnit den idealiske martyren. Kroll menar också att den ”terrorist movement” som aktiverade sig efter Floyds död hade varit på gång länge:
Situationen i Minneapolis har enligt Kroll förvärrats till följd av att de styrande i Minneapolis nekat efterkomma polisiära krav omfattande en nödvändig förstärkning av polisstyrkan. Minneapolis är med en befolkning (2018) om 425 403 invånare Minnesotas största stad. Den angränsande delstatshuvudstaden Saint Paul har 307 655 invånare. https://en.wikipedia.org/wiki/Minneapolis%E2%80%93Saint_Paul
Som vanligt när en afro-amerikansk person dödas av polis eller anses ha dömts på ett orättfärdigt sätt i USA ser mobben av kriminella våldsverkare i kombination med militanta vänsteranhängare sin chans att mörda, plundra och förstöra. Under de kravaller som skakar landet har minst två polismän mördats och ett flertal sårats i bland annat Saint Louis, Las Vegas och Los Angeles.
Trump visar sin solidaritet med en vandaliserad kristen helgedom.
Det är onekligen en viss skillnad på reaktionerna när polisen skjuter ihjäl en vit person. 2017 dödades den 40-åriga yogainstruktören Justine Ruszczyk Damond när hon var på väg mot en polisbil i Minneapolis i syfte att anmäla en våldtäkt. Justine, som hade dubbelt amerikanskt-australiskt medborgarskap, sköts ihjäl av den 33-årige polismannen Mohamed Noor med somalisk bakgrund som trodde att Justine skulle attackera polisen. https://www.bbc.com/news/world-us-canada-48562834
Noor dömdes till fängelse i tolv år och sex månader för dråp av andra graden. De protester som förekom i sammanhanget utfördes mest av somaliskättlingar som menade att polismannen fått ett för hårt straff på grund av rasism.
I såväl USA som Sverige framställs gatukravallerna huvudsakligen som protester mot polisens rasism som möjligen urartat på sina håll. Jag har inte sett några medier här hemma som ens nämnt de mördade poliserna. Däremot blir det oproportionerligt stor uppmärksamhet då USAs president Donald Trump besöker kristna kyrkor som vandaliserats av mobben och polisen vid ett av tillfällena tvingats mota bort en del demonstranter som gått till angrepp mot polisen, något som inte tas upp i rapporteringen. https://eu.usatoday.com/story/news/politics/2020/06/02/george-floyd-trump-visit-catholic-shrine-amid-photo-op-criticism/3122549001/
Förutom våld mot polismakten, allmän vandalisering och plundring av butiker har somliga ”demonstranter” ägnat sig åt att vanhelga och vandalisera synagogor och annan judisk egendom. Minst fyra synagogor i Los Angeles har råkat ut för detta. Det uppges också att omkring 75 procent av alla judiskägda affärer längs affärsgatan La Brea Avenue i Los Angeles vandaliserats av mobben.
En synagoga som vanhelgats av den antisemitiska vänstermobben.
George Floyds död är att beklaga och jag hoppas de skyldiga får rättvisa domar och straff. Floyds öde får dock aldrig rättfärdiga mord, plundrande och vandalisering av det slag vi nu ser exempel på i Förenta staterna. Det får heller aldrig rättfärdiga förvanskning av sanningen av den typ medierna rutinmässigt ägnar sig åt varje dag.
President Donald Trump och guvernör Gavin Newsom i ett möte i samband med skogsbränderna i Kalifornien i november 2018.
Förenta staternas president Donald Trump får nu ampla lovord för sitt sätt att hantera covid-19-krisen. Närmare bestämt från Andrew Cuomo och Gavin Newsom, guvernörer från Demokratiska partiet i New York respektive Kalifornien. Cuomo konstaterar följande:
Delstaten New York på den amerikanska östkusten är den delstat som drabbats värst av Kina-smittan. Därefter kommer i tur och ordning New Jersey, Michigan och Kalifornien. Det har meddelats att det största antalet smittade i världen numera finns i USA. Påskafton rapporterades runt 180 000 smitto- och 8600 dödsfall i USA.
USA uppges därmed ha därmed passerat såväl Kina som Italien i statistiken. Samtidigt måste det konstateras att mörkertalen är mycket stora i det kommunistiska Kina och ett land som det islamistiska Iran; diktaturer har i alla tider friserat statistiken så att den passat deras syften.
Kaliforniens guvernör Gavin Newsom prisar president Trump ansträngningar i syfte att bistå ”the golden state” Kalifornien på USAs västkust – landets folkrikaste delstat med sina närmare 38 miljoner invånare och den tredje största till ytan efter Alaska och Texas. Trump såg bland att till att ett marint fartyg avdelades för kaliforniernas behov och att dessa kom i åtnjutande av ökade federala resurser. https://thehill.com/homenews/state-watch/492324-california-governor-praises-trumps-efforts-to-help-state-amid
En vy från New York Citys folktomma gator i mars (bilden från Sjunde Avenyn vid Times Square).
”We have the USNS Mercy in California because of /Trumps/ direct intervention and support”, förklararar Newsom för CNN, ”2000 of these medical stations because of his direct support…” Enligt Newsom har Trump gått med på varje begäran som han riktat till presidenten: ”I have to be complementary, otherwise I would be simply lying to you.”
På långfredagen rapporterades att Kalifornien hade 21 000 fall av covid-19-smitta och 587 döda.
Om man får tro den amerikanske presidenten kan man nu börja skönja slutet på nedstängningen av stora delar av det amerikanska samhället. Det avgörande beslutet att öppna upp ekonomin igen kommer enligt Donald Trump till betydande del att vara baserat på hans ”instinkter” men även på fakta: ”It´s going to be based on a lot of facts and a lot of instinct.”https://www.washingtontimes.com/news/2020/apr/12/donald-trump-instinct-will-help-guide-decision-reo/
Doktor Anthony Fauci, director för the National Institute of Allergy and Infectious Diseases och en nyckelperson i presidentens insatsstyrka för att bekämpa covid-19, menar att USA skulle kunna inleda en ”rolling reentry”-process i maj.
Vänsterradikalen Bernie Sanders vann knappt det demokratiska primärvalet i New Hampshire.
”Den här segern är början till slutet för Donald Trump.”
Det var i alla fall inget fel på optimismen hos segerherren i det Demokratiska partiets primärval i New Hampshire. Bernie Sanders hade när nästan alla röster räknats tillskansat sig 26 procent med Pete Buttigieg på andra plats med 24,4 procent. Den 78-årige Sanders – han kommer att vara 79 då presidentvalet hålls – var dock mycket långt från de 60 procent han nådde i primärvalet 2016. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/direktrapport-demokraternas-primarval-i-new-hampshire
Överraskande trea i New Hampshire var Minnesota-senatorn Amy Klobuchar med 19,8 procent. För Elizabeth Warren (9,3 procent) och Joe Biden (8,4 procent) blev utgången av primärvalet rena kallduschen – ingen av dem fick med sig några delegater till partikonventet i Milwaukee i Wisconsin 13-16 juli.
Sanders må vara en boren optimist, men efter bara ett primärval (New Hampshire) och ett nomineringsmöte (Iowa) är det alldeles för tidigt att utnämna någon given favorit till nomineringen av demokratisk presidentkandidat. I Iowa avgick Buttigieg med en knapp seger närmast före Sanders. Närmast väntar primärval i Nevada den 19 februari och South Carolina den 25 februari.
Den verkliga kraftmätningen väntar emellertid först den 3 mars på den så kallade supertisdagen: då håller nio delstater primärval, däribland USAs folkrikaste delstat, Kalifornien. Det kan nämnas att den snart 78-årige Michael Bloomberg, borgmästare i New York 2002-10, har valt att avstå från de fyra första primärvalen för att istället kraftsamla till supertisdagen.
Pete Buttigieg är borgmästare i South Bend i Indiana och öppet homosexuell.
I skrivande stund framstår under alla omständigheter Bernie Sanders som knapp favorit till den demokratiska nomineringen. Ett frågetecken bör dock sättas med tanke på Sanders hälsa – i början av oktober förra året drabbades han av hjärtproblem och tvingades genomgå en operation. https://www.expressen.se/nyheter/bernie-sanders-drabbad-av-hjartproblem-avbokar-nu/
Om Sanders blir den som ställs mot den sittande presidenten, republikanen Donald Trump, vid valet den 3 november ställs demokraterna inför ett dilemma: frågan är om en socialist långt ut på vänsterkanten med den skandinaviska socialdemokratin som förebild kan väljas till president i det kapitalistiska USA. Skulle någon annan bli nominerad hamnar partiet i ett måhända ännu större bryderi. Det är då troligt att Sanders många rabiata anhängare kommer att skylla nederlaget på det demokratiska etablissemanget och strunta i partilojaliteten.
David Brooks rapporterar i en krönika i New York Times den 6 februari att endast 53 procent av Sanders-sympatisörerna sagt att de kommer att stödja vem som än blir demokratisk presidentkandidat. 2016 visade många demokratiska väljare sitt missnöje genom att ge segern till Donald Trump i tre amerikanska delstater. Brooks framhåller:
In 2016, in Pennsylvania, 117 000 primary voters went for Trump in the general, and Trump won the state by 44 292 ballots. In Michigan,48 000 Sanders voters went for Trump, and Trump won the state by 10 704. In Wisconsin, 51 300 Sanders voters went for Trump, and Trump won the state by 22 748.
Det kan således utan överdrift sägas att Sanders-anhängare, som var besvikna över att nomineringen tillföll Hillary Clinton, hjälpte Donald Trump att bli Förenta staternas 45e president. Historien kan mycket väl upprepa sig. Vad som förenar Sanders- och Trump-väljare är avsky för det så kallade etablissemanget.
Bernard ”Bernie” Sands föddes i Brooklyn i New York den 8 september 1941. Fadern Eli Sanders var judisk immigrant vars familj dödats i Förintelsen. 1981-89 var Bernie borgmästare i Burlington i Vermont, den minsta stad som är största stad i någon amerikansk delstat med sina omkring 43 000 invånare. 1991 blev Sanders ledamot i USAs representanthus för att 2006 väljas in i senaten. Han var länge partilös men samarbetade med det Demokratiska partiet i kongressen – först 2015 blev han medlem hos demokraterna. Bernie Sanders är den som längst suttit i USAs kongress som partilös. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bernie_Sanders
Amy Klobuchar gjorde bra ifrån sig i New Hampshire.
Det är minst av allt någon hemlighet att Bernie Sanders, som kallar sig ”demokratisk socialist”, befinner sig långt ut på den demokratiska vänsterflygeln. Det väckte såväl uppmärksamhet som vrede när han för för ett år sedan vägrade dels att kalla socialistdiktaturen Venezuelas starke man Nicolas Maduro för diktator, dels att erkänna nationalförsamlingens majoritetsledare Juan Guaidó som tillförordnad president, vilket USA och ytterligare ett 50-tal länder gör. https://www.politico.com/story/2019/02/21/bernie-sanders-venezuela-maduro-1179636
Bernie Sanders äldre bror Lawrence (Larry) Sanders, född 1935, emigrerade i slutet av 1960-talet till Storbritannien där han blev universitetslektor. Han engagerade sig i Labour-partiet men lämnade det 2001 med motiveringen, att det under Tony Blairs ledning gått för långt åt höger. Han anslöt sig istället till Green Party of England and Wales och är i dag dess hälsopolitiske talesman.
Larry Sanders är hälsopolitisk talesman för Green Party i Storbritannien.
Jag finner det osannolikt att Bernie Sanders med sin oförblommerade vänsterprofil blir nominerad som Demokratiska partiets presidentkandidat. Inte heller tror jag mycket på den öppet homosexuelle Pete Buttigiegs eller den pinsamme Ukraina-myglaren Joe Bidens chanser.
Donald Trump och Al Sharpton på samma bild innan Trump blev president.
Det Demokratiska partiets besatthet i att försöka få den republikanske presidenten Donald Trump avsatt genom ett riksrättsförfarande kan visa sig vara en katastrofal strategi. Det inser nu också somliga demokratiska aktörer. En av dessa är baptistpastorn Al (Alfred) Sharpton.
Sharpton har under en följd av år tillhört demokraternas mer uppmärksammade politiker. Född i Brooklyn i New York 1954 har han gjort sig känd som en radikal röst vilken framförallt excellerat i en ettrigt rasrelaterad demagogi. 2004 kandiderade han i demokraternas primärval för att försöka bli nominerad som partiets presidentkandidat, men budet gick i stället till senator John Kerry som förlorade stort i valet till den sittande presidenten George W. Bush. Sharpton fick en förfrågan från sitt parti om att ställa upp även 2008 men tackade då nej.
Sharpton har naturligtvis helt rätt. I en situation där demokraterna tycks vara beredda att tillgripa vilka metoder som helst i syfte att fälla Trump – representanthusets demokratiska talman Nancy Pelosi fortsätter exempelvis strula med att vägra överlämna riksrättsartiklarna till den av demokraterna dominerade senaten – är det mycket som tyder på de är på väg mot ett praktfullt fiasko.
Al Sharpton manade istället sina partikamrater att ägna sig åt ”köksbordsfrågor”: ”The election is about me, my house, food on my table, my kid´s tuition. If they can´t address that, they´re going to miss everybody.”
Särskilt som Trumps popularitetssiffror, trots maximal mediaexponering för den förestående riksrätten, inte visar några tecken på att sjunka. Och varför skulle de göra det? Trump fick nyligen med bred marginal igenom sitt nya frihandelsavtal som skall ersätta det hårt kritiserade NAFTA. Och hans arbetsmarknadspolitik har gjort att fler amerikaner än på mycket länge har jobb.
Återstår att se om det Demokratiska partiet är berett att lyssna till vad erfarna partikamrater som Al Sharpton, vilken sannerligen inte kan anklagas för högeravvikelser, har att säga eller om de fortsätter att bita sig fast i sitt omedgörliga Trump-hat. Jag tillåter mig tvivla.
Något som är minst sagt ironiskt är att när USAs president ställs inför riksrätt för korruption och massmissbruk så sker det på grund av att Trump, i form av sina omdiskuterade kontakter med Ukraina och dess president Volodymyr Zelenskij, gjorde en ansträngning att få utrett om förre vicepresidenten Joe Biden och dennes son, den 49-årige Hunter Biden, gjort sig skyldiga till precis detta.
Hunter Biden hade 2014-19 en välavlönad post som styrelseledamot i Ukrainas största företag för gasproduktion, Burisma Holdings, utan att ha några som helst kvalifikationer för uppdraget. Fadern skall enligt uppgift genom sitt inflytande ha fått en ukrainsk åklagare sparkad när denne ville undersöka turerna kring den yngre Bidens tillsättning. https://www.businessinsider.com/hunter-biden-life-scandals-ukraine-involvement-with-trump-giuliani-2019-9?r=US&IR=T
”Jag har agerat omdömeslöst, men har inte gjort något fel alls”, lyder Hunters något paradoxala bortförklaring. Hunter Bidens leverne är kantat av skandaler. Nyligen har det så kommit i dagen att han, samtidigt som han dejtat sin framlidne broder Beaus änka, fått barn med en annan kvinna.
Hunter Biden har dock fått konkurrens när det gäller skumraskerier av Paul Pelosi, Jr., 50, son till det amerikanska representanthusets Trump-hatande talman Nancy Pelosi. Kort tid efter det att Nancy Pelosi utsetts till representanthusets talman 2007 erhöll sonen Paul en lukrativ tjänst som vicepresident för strategisk planering vid företaget InfoUSA med en lön på 180 000 US dollar per år.
Paul Pelosi, Jr. fick 180 000 US dollar per år för en tjänst han saknade kvalifikationer för.
Senaten har en betryggande republikansk majoritet varför en fällande riksrättsdom mot Donald Trump ter sig högst osannolik. Det har spekulerats i hur många av Trumps partikamrater som skulle vara beredda att fälla Trump. Frågan är dock om det inte är betydligt mer relevant att fråga sig hur många demokrater som kan tänkas fria honom.
Om Trump klarar sig utan att avsättas ter sig det troliga motståndet vid presidentvalet i höst inte alltför imponerande. Trump kommer då visserligen att vara 74 år och alltså långt ifrån någon ungdom. Ibland klantar han till det med impulsiva och illa genomtänkta tweets. De båda kandidater som i nuläget anses lägga bäst till för att utmana honom är dock ännu äldre och som jag ser det betydligt mer tveksamma som kandidater än Donald Trump..
Senator Bernie Sanders fyller under 2020 79 år, har haft hjärtproblem och står långt ut på vänsterkanten i det Demokratiska partiet samt är utpräglat Israel-fientlig. Senator Joe Biden, Barack Obamas vicepresident under två perioder, är 78 och handikappas av anklagelser om korruption och upprepade felsägningar och andra klavertramp. Båda borde av allt att döma ha gjort sitt inom amerikansk politik.
Ervin Zádor efter sin holmgång med ryssarna i polobassängen.
”Idrotten förbrödrar”, sägs det. Så kan det nog vara under lyckliga omständigheter. Undantag finns det dock tämligen gott om: listan över av politiska orsaker bojkottade olympiska spel och andra mästerskap är lång.
Berömd, eller snarare beryktad, i detta sammanhang är semifinalmatchen i vattenpolo mellan Ungern och Sovjetunionen vid de olympiska spelen i Melbourne 1956. Matchen spelades den 6 december detta år, således en knapp månad efter det att ryssarna med blodig hand slagit ner revolten i Ungern 1956.https://sv.wikipedia.org/wiki/Ungernrevolten
Holmgången under det Kalla krigets första skede har betecknande nog blivit känd som ”Blodet i vattnet” och ses även som en symbol för den ungerska revolten i stort. Nedan följer ett drygt sex minuters avsnitt återskapande matchen ur filmen Children of Glory från 2006, producerad av Andrew G. Vajna och med Krisztina Goda som regissör, vilken utgör en hyllning till de studenter som inledde det tappra ungerska försöket att bryta med den sovjetiska överhögheten.
Sedan Ungern gått upp till ledning med 4-0 i slutet av matchen utbröt ett stort slagsmål i och utanför bassängen. Det uppkom sedan den ungerska storstjärnan Ervin Zádor, 22, provocerat en sovjetisk spelare vilken klappade till ungraren över högra delen av ansiktet så att blodet flöt och delvis färgade vattnet i bassängen rött. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/article13284179.ab
Då Zádor klev upp ur bassängen med blodet strömmade från ansiktet utbröt uppror bland publiken, som nästan enhälligt höll på det lilla angripna landet Ungern. Det sovjetiska laget tvingades ta hjälp av polis för att ta sig oskatt ut ur simanläggningen.
Den antisovjetiske ungerske premiärministern Imre Nagy, som blev en samlande gestalt för den ungerska frihetskampen, avrättades 1958. Nagy återupprättades emellertid 1989, varvid hans kvarlevor grävdes upp och blev föremål för en statsbegravning i Budapest som samlade över 100 000 åskådare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Imre_Nagy
Frihetskämpen Imre Nagy avrättades 1958.
Ervin Zádor (1934-2012), som gjorde fem mål i OS-turneringen, vägrade återvända till det av kommunisterna våldtagna Ungern och valde i stället att hoppa av till USA, där han erhöll politisk asyl. Han bosatte sig i Linden i Kalifornien där han fortsatte ägna sig åt sim-och vattenpolosporterna. Sjufaldige OS-vinnaren Mark Spitz tillhörde hans adepter. Zádor avled 2012. https://en.wikipedia.org/wiki/Ervin_Z%C3%A1dor
Med segern över Sovjetunionen gick Ungern vidare till final mot Jugoslavien, som besegrades med 2-1. Pologuldet i Melbourne var Ungerns fjärde i sitt slag. Till dags dato har landet vunnit nio OS-guld och tio världsmästerskap i vattenpolo och är därmed överlägset sportens dominerande nation på herrsidan. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ungerns_herrlandslag_i_vattenpolo
Ett spöke går runt i västvärlden – högerpopulismens spöke. /Fotnot/
Det talas med darr på stämman om att nu måste alla rättrogna demokrater samlas i syfte att stoppa de hemska populisterna i form av exempelvis Donald Trump i USA, Brexit-anhängarna i Storbritannien, Front National och dess ledare Marine Le Pen i Frankrike och Alternative für Deutschland med ledaren Frauke Petry. Även Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson brukar hänföras till populistfållan.
Frauke Petry är partiledare för Alternative für Deutschland.
I ett försök till analys av det högerpopulistiska ”hotet” i Aftonbladet för en tid sedan påstås, att vid pass hälften av alla européer hyser högerpopulistiska sympatier och att det proverbiala ”30-talet” därmed skulle vara hotande nära; allra mest anfrätta anges Rumänien och Polen vara: http://www.aftonbladet.se/nyheter/utrikes/article23685579.ab
Ett problem med att utnämna vissa partier och politiker till ”(höger)populister” är emellertid att det inte existerar någon statsvetenskaplig konsensus om hur begreppet ”populism” skall tolkas. Etymologiskt kan det härledas till latinets populus, som betyder folk. En möjlig tolkning av ordet populism är därför rätt och slätt ”folklighet”.
Är då folklighet det stora hot mot demokrati och anständighet det i dag i allmänna ordalag utmålas som? Knappast. Jag skulle vilja påstå att den så kallade populismens motståndare inom politik och media, med väldokumenterad faiblesse för att söka oskadliggöra meningsmotståndare med etiketter som ”främlingsfientliga”, ”rasistiska” och nu ”populistiska”, utgör betydligt större hot mot demokrati och yttrandefrihet.
Ta exemplet med militanta motståndare till den presidentvalde Donald J. Trump i USA, vilka inte accepterade valresultatet utan gick ut i stundom våldsamma demonstrationer mot Trump i USAs större städer.
Det verkliga hotet mot demokratin: vildsinta motdemonstranter, som här i Kalifornien, vilka inte accepterar ett valresultat som går dem emot.
Nu senast har Clinton-kampanjen anslutit sig till det Gröna partiets presidentkandidat Jill Stein i hennes begäran om att de avlagda rösterna i tre nyckeldelstater som Trump vunnit skall räknas om. Detta trots att inga andra än obotliga konspirationsteoretiker tror sig ha funnit belägg för att det förekommit valfusk till Trumps fördel.
I skrivande stund har omräkningen i en av de tre staterna – Wisconsin – bekräftat att Trump faktiskt vann. Han skall därtill ha fått 162 fler röster än i valet den 8 november. I de övriga staterna – Pennsylvania och Michigan – har federala domare avvisat kraven på omräkning. http://punchng.com/finished-recount-confirms-trump-victory-wisconsin/
Vägran, eller åtminstone stark obenägenhet, att acceptera att det finns alternativa åsikter till de egna vad gäller frågor som till exempel invandring, klimatpolitik, feminism och mångkultur är något av det som utmärker antipopulisterna. Det ligger då nära till hands med demonisering av meningsmotståndarna.
En omräkning av rösterna i Wisconsin gav Donald Trump 131 röster fler än i valet den 8 november.
För egen del var det länge sedan jag slutade bryr mig om vad mina meningsmotståndare behagat kalla mig och de politiska grupperingar och/eller partier jag varit ansluten till. Vill någon kalla oss socialkonservativa och nationalistiska sverigedemokrater för populister, för all del. Att ta hänsyn till folkets (populus) mening kan knappast vara särskilt mycket fel.
I så fall innehåller dock alla partier populistiska inslag, då väl inget parti struntar i vad folket (eller åtminstone de egna väljarna) tycker. Även om man ibland kan få för sig att så är fallet.
Anmärkning: Ovanstående bloggtext är en utökad version av ett debattinlägg som var infört i Länstidningen, Södertälje den 11 december 2016.
Fotnot: Den inledande meningen alluderar på Kark Marx och Friedrich Engels utsaga i Det kommunistiska partiets manifest (1848): ”Ett spöke går runt i Europa – kommunismens spöke.” http://www.filosofer.se/marx.html
Arrangörerna ändrade först det ursprungliga beslutet att låta tidningen medverka och förklarade plötsligt, att den inte skulle få deltaga. Efter en veritabel mediestorm med argument för och emot medverkan återtogs detta beslut och Nya Tider var åter välkommen med sin monter. Det hade onekligen varit konstigt annars, emedan temat för årets bokmässa – den 32a i ordningen – är yttrandefrihet.
Allt frid och fröjd, således?
Simon Wiesenthal Centers högkvarter finns i Los Angeles, Kalifornien.
I anslutning till DN-artikeln som länkas till ovan skriver tidningens kulturmedarbetare Kerstin Lindquist, helt befogat i mina ögon, att centret ”skapar en rökridå av sanslösa argument” samt att dess propå till statsministern inte hör hemma i ett demokratiskt sammanhang.
Wiesenthal-centrets talesman Shimon Samuels kallar i det öppna brevet till Löfven Nya Tider för en ”nynazistisk förening” (Neo-Nazi Association) och hänvisar i sammanhanget till ”det respekterade EXPO”, ett omdöme som verkligen kan ifrågasättas. Många ser stiftelsen och tidskriften Expo, som bland annat mottagit bidrag från George Soros för att påverka svenska val, som ett slags politiskt korrekt, statsunderstött Stasi som godtyckligt sätter saftetiketter som ”nyanzistisk”, ”fascistisk”, ”högerextremistisk” och liknande på såväl organisationer som enskilda individer.
Shimon Samuels uppmanar Löfven stoppa Nya Tider som han kallar ”nynazistisk”.
Vad Samuels som representant för Simon Wiesenthal Center, som grundades av rabbi Marvin Hier 1977 med det uttalade syftet att främja mänskliga rättigheter särskilt i ljuset av de omänskligheter som begicks av den tyska nationalsocialismen i form av Förintelsen 1933-45, har att säga Löfven och alla andra som läser brevet framgår här: http://www.wiesenthal.com/site/apps/nlnet/content.aspx?c=lsKWLbPJLnF&b=8776547&ct=14922571¬oc=1
Det är helt uppenbart att för Samuels och Wiesenthal-centret är yttrandefriheten endast av värde om ”rätt” åsikter uttrycks. Det innebär att man helt och hållet missförstått innebörden i ordet ”yttrandefrihet”, som i första hand måste sägas vara till för just obekväma och kontroversiella åsikter. Att be Sveriges regering att gripa in och hindra oönskade deltagare att närvara vid ett evenemang i privat regi – som till på köpet har yttrandefrihet som tema – visar att man därtill inte har en susning om vad demokrati innebär. Det är ju precis så här det går till i diktaturstater!
Särskilt bedrövligt är det att centret på detta sätt förfuskar arvet efter Simon Wiesenthal (1908-2005), Förintelse-överlevaren som efter krigsslutet 1945 satte igång med att dokumentera krigsbrott och att spåra upp naziförbrytare som sökte undkomma rättvisan. Han verkade först i Linz i Österrike men överflyttade efter några år verksamheten till Wien. https://sv.wikipedia.org/wiki/Simon_Wiesenthal
Simon Wiesenthal vid 80 års ålder på sitt dokumentationskontor i Wien 1988.
Bland de nationalsocialistiska krigsförbrytare Wiesenthal lyckades spåra upp och överlämna till rättvisan märks Franz Stangl, Klaus Barbie, Peter Menten och Karl Silberbauer. Han var även inblandad i spaningarna efter Adolf Eichmann men får här inget gott omdöme av de israeliska underrättelseagenter som lyckades hitta Eichmann i Argentina och föra honom till Israel och galgen – Wiesenthal skall i själva verket ha försvårat deras arbete. Vad man vidare kan säga om Wiesenthal är att han inte godtyckligt stämplade folk och företeelser som nazistiska, en tvivelaktig konst som Shimon Samuels nu excellerar i.
Intressant att notera är, att Simon Wiesenthal initialt avsåg att dokumentera krigsbrott begångna inte bara av nazister utan också av kommunister och judar. Jag hade själv nöjet att närvara vid ett framträdande av Wiesenthal i Stockholm i början av 1980-talet i Raoul Wallenberg-sammanhang. Det framkom då med all önskvärd tydlighet att Wiesenthal var precis lika mycket antikommunist som han var antinazist.
För mig framstår Simon Wiesenthal som en av efterkrigstidens politiska och humanitära giganter. Det är därför djupt tragiskt att Shimon Samuels och Simon Wiesenthal Center nu kastar en mörk skugga över den man centret hämtat sin namn från, genom att ägna sig åt frihetsfientliga diktaturfasoner. Dessutom spär Samuels på samtidens irrationella judehat genom att klampa in på detta omdömeslösa sätt och lägga sig i saker han inte har med att göra.
Min egen inställning till Nya Tider? Även om tidningen innehåller en hel del matnyttig information, och håller sig med flera kapabla medarbetare, förhåller jag mig skeptisk till exempelvis dess genomgående negativa inställning till Israel och dess faiblesse för vissa konspirationsteorier av typ Estonias förlisning. Detta innebär det innebär emellertid inte att jag skulle komma på tanken att kalla tidningen ”nynazistisk”; det vore verklighetsförfalskning, ingenting annat.
Rättvisan hann till slut upp Franz Stangl, kommendant i Sobibor och Treblinka och ansvarig för 900 000 människors död, i form av Simon Wiesenthal.
Den som vill bilda sig en egen uppfattning om Nya Tider kan göra det via denna länk: http://nyatider.nu/
Simon Wiesenthal Centers idiotiska inblandning i svenska affärer borde medföra att Nya Tiders medverkan i Bokmässan om ett par veckor är definitivt säkrad. Alla berörda, hoppeligen till och med den rödgröna regeringen och dess bihang Expo, torde inse att den här sortens grötmyndiga försök att på sämsta Putin-maner söka få en regering att ingripa för att stoppa vissa medier och vissa åsikter är helt oacceptabla.
Eller är jag för optimistisk? Det får den närmaste tiden utvisa.
Utspelet har blivit grundligt nedsablat över hela (arab)världen, bland annat i Saudiarabien. Den saudiske miljardären och medlemmen av kungahuset, al-Walid bin Talal, har kallat Trump ”en skam för hela Amerika” med sitt utspel om ett stopp för muslimer att resa in i USA.
Prins Talal, som kommer från ett land som inte släpper israeler över sin gräns, rasar mot Trump.
Trumps kampanjstab har skickat ut ett pressmeddelande med följande innehåll:
Donald J. Trump is calling for a total and complete shutdown of Muslims entering the United States until our country´s representatives can figure out what is going on.
En logisk fråga är hur den amerikanska regeringen har kunnat undgå att få upp Farook-Malik på sin terroristradar tidigare, trots att det varit känt att de radikaliserats och trots att de rest i bland annat Saudiarabien. Trump har kommit fram till att endast genom att förbjuda muslimer att komma in i USA kan amerikanerna känna sig på den säkra sidan.
När det gäller de förargade reaktionerna på Donald Trumps utspel blir det onekligen aningen parodiskt, då en medlem i det saudiska kungahuset – tillika delägare i den amerikanska bankjätten Citigroup – tar till de stora brösttonerna. Han kommer alltså från ett land som halshugger människor offentligt nära nog på daglig basis och som dömt en bloggare till 1000 piskrapp. Som stenar kvinnor som begått äktenskapsbrott och våldtäktsoffer till döds. Som hugger händer och fötter på tjuvar. Allt i enlighet med den förmedeltida sharialagen.
Mahmoud Abbas: Palestina skall bli Judenrein.
Företrädare för muslimska regimer bör nog tala väldigt tyst om andras vägran att släppa in oönskade grupper av människor i landet. I skrivande stund finns 16 muslimska stater som inte släpper in personer med israeliskt pass i sina länder: Algeriet, Bangladesh, Brunei, Förenade Arabemiraten, Irak, Iran, Kuwait, Libanon, Libyen, Malaysia, Oman, Pakistan, Saudiarabien, Sudan, Syrien och Jemen. Jordanien har nyligen utfärdat ett förbud för israeler/judar att resa in i landet med judiska symboler av typ kippa och bönesjal.
Palestinska myndighetens ledare, Mahmoud Abbas, har för sin del klargjort för vem som vill höra på att i ett framtida, självständigt Palestina kommer det inte att finnas plats för en enda jude. Inte nu, inte någonsin. Palestina skall helt enkelt vara Judenrein enligt ledaren för de svenska Socialdemokraternas ”kära systerparti” (Fatah). Såvitt jag känner till har det förekommit väldigt liten om ens någon kritik mot Abbas oförblommerade rasism. Som en jämförelse kan nämnas att i Israel bor cirka 1,2 miljoner araber som har representation i det israeliska parlamentet, knesset.
Amerikanske medborgaren Syed Rizwan Farook och hans pakistanska hustru Tashfeen Malik, som av allt att döma tagit detta namn efter en historisk muslimsk martyr.
Bilden av mördarna i San Bernardino i Kalifornien – 27-åriga Tashfeen Malik och hennes 28-årige man Syed Rizwan Farook – börjar nu klarna. De var islamister, det vill säga radikala muslimer som menar att det högsta goda man kan göra för Allah är att slakta så många icke-muslimer som möjligt. Att sedan islamister runtom i världen dödar överlägset flest muslimer är en annan sak – förklara det, den som kan.
Tidningen New York Post, som frekvent täckt illdådet då 14 människor dödades och 21 sårades på en julfest vid handikappcentret San Bernardino Regional Inland Center där Syed Farook jobbade på en kommunal avdelning, kan i en artikel dagens datum avslöja att Tashfeen Malik på en Facebook-sida svurit sin trohet till Abu Bakr al-Baghdadi, ledare för terrorsekten Islamiska staten (IS/ISIS/ISIL/DAESH).
Klicka på länken överst på sidan för att läsa artikeln.
Rolexkalifen Abu Bakr al-Baghdadi.
Enligt de källor tidningen stöder sig på skall Tashfeen ha varit den tongivande hos det gifta paret, som träffades via en kontaktförmedling på nätet och även skall ha genomfört en gemensam resa till Saudiarabien. Farook var född i USA av pakistanska föräldrar medan Tashfeen var född i Pakistan. Den teori utredarna arbetar efter är att Tashfeen skall ha drivit sin man i radikal riktning och även instruerat maken i hur man tillverkar rörbomber.
Vänstern i USA reagerar på förutsett vis. Medan president Barack Obama förordar skärpta vapenlagar, tycks vänstertidskriften MotherJones mest av allt vara upprörd över att New York Post hängt ut paret, som sköts ihjäl i efterföljande polisjakt, som muslimer:
En kristen sajt, som inte svävar på målet om massmördarnas jihadistiska motiv, framhåller att Tashfeen Malik (malik=kung) är ett minst sagt ovanligt kvinnligt namn. Det är med största sannolikhet ett alias som Farooks hustru hämtat från den muslimska historien. I denna skall finnas en (manlig) martyr med krigsnamnet Tashfeen Malik Al-Muahideen.
Mördarnas bil efter eldväxlingen med polisen, som ledde till mördarnas död.
De vapen som användes vid massmordet, två automatvapen och två handeldvapen, rapporteras ha inhandlats i USA på lagligt sätt. Dessutom användes explosiva rörbomber. Paret hade strax före dådet lämnat in sitt sex månader gamla barn hos Farooks föräldrar.
Hur som helst är massmordet en storskalig tragedi hur man än ser på det. Ett av offren skall ha varit en judisk aktivist som varit frispråkig i sin kritik av muslimer.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 