Posted tagged ‘Svend Asmussen’

Svenska artister (XX): Sonya Hedenbratt

12 augusti, 2013

2672300_520_292Hedenbratt och Cederhök i Jubel i busken.

Sonya Elisabet Hedenbratt Bolin föddes i Göteborg 1931 och avled i samma stad 2001. Under sina långa artistbana hann hon med att bli en av Sveriges mest älskade sångerskor och underhållare. Hennes karriär innehöll även seriösa filmroller.

Jazzintresset kom tidigt genom brodern Östen Hedenbratt, som var musiker. Denne tog med systern till dansstället Kungshall, där Sonya gjorde scendebut vid 17 års ålder. 1951 vann hon en sångtävling och utnämndes till ”Göteborgs Doris Day”. Det fortsatte med att hon enrollerades i Malte Johnsons orkester i hemstaden, innan Arne ”Dompan” Domnerus lockade henne till Stockholm och Nalen.

Här en inspelning med Hedenbratt i gospeln ”He´s Got the Whole World in His hand”:

http://www.youtube.com/watch?v=ZKYz6QMxdnM

Sonya Hedenbratt skulle återvända till Göteborg men gjorde ett flertal återbesök i Stockholm. 1962 medverkade hon i Hasse och Tages första revy Gröna hund som ersättare för Monica Zetterlund med en sång om stockholmsförorten Rågsved. När Svend Asmussen och Hoagy Carmichael besökte Sverige fick hon vara med och göra en TV-show med dessa jazzlegendarer.

Här syns och hörs Sonya och Svend i samvaro i ord och ton i anslutning till ”Old Rocking Chair:

http://www.youtube.com/watch?v=s_PLCgO2B_4

Och här Sonya i ”Cry Me a River”:

http://www.youtube.com/watch?v=WWJCH4O7zk8

Snart nog skulle Sonya Hedenbratt bli vad man kallar ”folkkär” tack vare dåtidens enkanaliga TV. Det kunde ske genom populära produktioner av typ Partaj, Jubel i busken och Låt hjärtat va me. I de båda senare serierna var göteborgskomikern Sten-Åke Cederhök bärande gestalt. Sonya och Sten-Åke åkte även runt och showade exempelvis på Valand och Lisebergshallen i Göteborg samt Berns i Stockholm.

Här den karaktäristiska ”Knö daj in” med Hedenbratt och Cederhök med inklippta filmbilder från TV-serien Albert och Herbert:

http://www.youtube.com/watch?v=h9aZeG1LpWY

84960657_1

När jag ställs inför fenomenet Sonya Hedenbratt minns jag henne i första hand som jazzsångerska med hennes varma, mjukt avrundade röst som passar perfekt till hennes personliga rondör. Det har talats betydligt mer om Monica Zetterlund, men personligen föredrar jag alla gånger Sonya Hedenbratt. Sonyas första riktiga jazzskiva kom först 1978.

Den här länken går till en lugn och fin jazzlåt med titeln ”Så nära som nu” med innerligt kärleksmotiv:

http://www.youtube.com/watch?v=1iFypCiVgHM

Att Hedenbratt hade gott om skådspelartalang visade hon i flera filmer och TV-serier, främst kanske i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander 1982, där hon spelade moster Emma.

Sonya Hedenbratt drog sig tillbaka från artistlivet 1999 och avtackades vederbörligen  genom en hyllningsshow på Lorensbergsteatern i Göteborg. Två år senare dog hon vid 70 års ålder efter att under flera år ha lidit av diabetes. Hon är begravd på Östra Kyrkogården i Göteborg. Hon var sedan 1957 gift med Ingemar Bolin och efterlämnade vid sitt frånfälle en dotter och två barnbarn.

imagesEn bild från avskeds- och hyllningsföreställningen 1999.

Aftonbladet publicerade följande artikel i anledning av Sonya Hedenbratts död:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10204876.ab

Svenska artister (V): Alice Babs

18 september, 2012

 Alice Babs Sjöblom i mogen ålder. I bakgrunden en byst av henne.

Det är svårt att i dag, då artister som tycks inspirerade av underjordens krafter ofta nog intar världens scener, förstå att Alice Babs en gång kunde anses framföra sånger och stå för värderingar som var höjden av dekadens och omoral. Så var det i alla fall då Alice ”Babs” Nilson, som hon då var känd som, 1940 slog igenom med dunder och brak i filmen ”Swing it, magistern!” i regi av Schamyl Bauman.

Videolänk nedan med titelmelodin:

http://www.youtube.com/watch?v=m7_94j2qYbk

Filmen och då endast 16-åriga Alice gjorde stor succé i Sverige, Danmark och Norge. I Finland var det en annan sak: här var dans vid denna tid förbjuden och radion spelade huvudsakligen psalmer och marscher under de bistra krigsåren. När den unga artisten en gång uppträdde inför finska krigsinvalider gjorde hon dock stor lycka.

Trots succén bland biobesökare och allmänhet var det åtskilliga i de äldre generationerna som rynkade på näsan åt swingmusiken – som introducerade jazzen i Sverige – och unga Alice ”Babs” Nilson. Talrika präster avfärdade all populärmusik som synd och ansåg att Alice var ”ungdomens förförare” eller rentav en ”slyna” som framförde ”negermusik”. En kyrkoherde Grände kallade Alice och swingen ”en andlig mul- och klövsjuka”. Hon uppges ha tagit illa vid sig av denna kritik och såg det som en sorts revansch, när hon många år senare uppträdde i kyrkor med Duke Ellingtons orkester.

Så här skrev exempelvis signaturen Scatterbrain i en recension av en av Alices skivor:

Denna skiva borde inte få spelas annat än i en obebodd trakt i mörkaste Afrika.

Som sagt, svårt att förstå i dag att denna äppelkindade helylletjej från Småland kunde få ett sådant renommé…

Hildur Alice Nilson föddes i Kalmar den 26 januari 1924 som dotter till biografpianisten Jean Edvin Nilson och en moder som sjöng. Familjen flyttade till Västervik och senare till Stockholm i syfte att utveckla dotterns sångkarriär. Redan 1938 syntes unga Alice i filmen ”Blixt och dunder” i regi av Anders Henrikson och med Hasse Ekman som manusförfattare. Första skivinspelningen inträffade 1939 med ”Joddlarflickan” med text och musik av fadern. Samma år såg hon den blivande samarbetspartnern Duke Ellington och dennes orkester vid ett framträdande i Stockholm.

 Så här såg ”ungdomens förförare” ut på 1940-talet…

1940 kom så det formidabla genombrottet med ”Swing it, magistern!” Filmen hade premiär på biografen Royal i Stockholm den 21 december 1940 och väckte genast stort uppseende. Alice ”Babs” Nilson, som snart skulle bli känd som enbart Alice Babs, spelar här skolflickan Inga Danell som vid ett offentligt framträdande använder artistnamnet Linda Loy. Hennes musiklärare, lektor Bergman, spelas av Adolf Jahr. Filmen fick 1941 en uppföljare som hette ”Magistrarna på sommarlov” som dock inte gjorde stort väsen av sig.

Alice Babs var nu ett etablerat fenomen inom svensk underhållningsindustri. Ett axplock ur hennes fortsatta filmkarriär ger titlar som ”En trallande jänta” (1942), ”Vårat gäng” (1942), ”Örnungar” (1944), ”Sången om Stockholm” (1947), ”I dur och skur” (1953), ”Swing it, fröken” (1956) och ”Det svänger på slottet” (1959). I den sistnämnda filmen spelar Babs mot dåvarande manlige flickfavoriten Lasse Lönndahl.

Titelsången ur ”Vårat gäng”:

http://www.youtube.com/watch?v=liN-eqdhXIw

”Örnungar” i regi av Ivar Johansson handlar om segelflygning och spelades in på platåberget Ålleberg i Västergötland med dess 330 meter över havet. Alice Babs spelade in alla flygscener hon medverkade i själv – hon hade nyligen tagit segelflygcertifikat. Filmen är väl eljest mest känd för slagdängan ”Gå upp och pröva dina vingar” av och med Lasse Dahlquist. Insatsen här skulle i tidernas fullbordan rendera Alice det första hedersmedlemskapet i Segelflygets veteranförening (2001).

1954 är ett märkesår i Alice Babs karriär då hennes platta  ”Käre John” (med amerikansk förlaga som 1951 sjungits in av Hank Williams) resulterade i Sveriges första guldskiva. På piano Charlie Norman och gitarr Jörgen Ingmann. 1958 var Alice Sveriges första representant i Eurovision Song Contest i Holland med låten ”Lilla stjärna”, vilken belade en hedersam fjärdeplats. Segrade gjorde Frankrikes André Claveau med ”Dors, mon amour”.

”Käre John”:

http://www.youtube.com/watch?v=nPDbQ3RRTEQ

”Lilla stjärna” (video):

http://www.youtube.com/watch?v=GJ32dJz8O7I

1958 gick Babs karriär in i ett nytt skede då hon tillsammans med danskarna Svend Asmussen (född 1916) och Ulrik Neumann (1918-94) bildade trion Swe-Danes. Det var en högt kvalificerad ensemble: Alice Babs rykte som helgjuten sångerska var grundmurat, Neumann var en rutinerad revyartist, musiker och kompositör och Asmussen ansågs vara världens främste jazzviolinist.

Videolänken nedan från ett framträdande på Berns i Stockholm:

http://www.youtube.com/watch?v=csRUYiZvB70

Trion, som den minnesgode och lite äldre läsaren tvivelsutan erinrar sig från talrika framträdanden i svensk television, nådde världsrykte då den 1959-60 turnérade i USA och bland annat medverkade i Ed Sullivans show i New York samt konserterade på Coconut Grove i Los Angeles. Olympia i Paris var en annan världsscen på vilken svensk-danskarna uppträdde. Gruppen splittrades redan 1963 då den stod på toppen av sin karriär.

 Oförglömliga Swe-Danes.

Det var 1963 som Alice Babs inledde sitt fruktbärande samarbete med den världsberömde amerikanske orkesterledaren och jazzpianisten Duke (eller Edward Kennedy som han egentligen hette) Ellington (1899-1974). Den svenska sångerskan kom att bli oumbärlig för Ellington tack vare sitt röstomfång, vilket skall ha omfattat tre och en halv oktav. Ellington skrev de andra och tredje av sina ”Sacred Concerts” för Babs röst. Han sa själv att om han inte kunde använda svenskan så var han tvungen att anlita tre sångerskor för de aktuella sångpartierna.

 Edward Kennedy Ellington – ”Duke”.

Särskilt lyckad blev konserten i New Yorks största katedral, St. John the Divine, den 19 januari 1968 inför 8000 åhörare. New York Times musikkritiker skrev följande:

Miss Babs, sopran från Sverige, som framträtt med Ellingtons band vid flera tillfällen i Europa, intog i går kväll sin plats bland Ellingtons främsta – musiker och sångare som givit Ellington-ensemblen en särställning. Hennes röst visade sig vara ett magnifikt Ellington-instrument, rent fullödigt och med både värme och styrka i båda ändar av ett brett register.

1972 gav Alice Babs ut skivan ”Alice in Israel” och tilldelades samma år Masadamedaljen av den judiska hjälporganisationen Keren Kajemet. Hon fick medaljen och ett diplom ur dåvarande israeliske ambassadören Max Varons hand tillsammans med några andra förtjänta svenskar. Samma år utnämndes hon till hovsångerska – en hederstitel som dittills endast gått till operaverksamma sångare/sångerskor.

 Alice Babs tilldelades Masadamedaljen av Keren Kajemet.

På Alice Babs övriga meritlista kan nämnas att hon 1969 belönades med Karl Gerhards hederspris och att hon 1974 invaldes i Kungliga musikaliska akademien. Hon samarbetade genom åren med musikprofiler som exempelvis Charlie Norman, Povel Ramel och Bengt Hallberg. Hon har fortsatt sjunga offentligt högt upp i åren, ofta tillsammans med dottern Titti Sjöblom, men drabbades i våras tyvärr av en stroke.

Alice Babs familjeliv har såvitt jag känner till inte varit särdeles dramatiskt. Hon gifte sig 1943 med dåvarande fänriken, sedermera direktören Nils Ivar Sjöblom med vilken hon fick barnen Lilleba Lagerbäck (född 1945), Lars-Ivar (Lasse) Sjöblom (född 1948) samt Titti Sjöblom (född 1949).

Alice och Titti gör reklam för klassiska Toy tuggummi.

Den mest kända sång mor och dotter spelat in tillsammans torde slutligen vara ”Droppen Dripp och Droppen Drapp”:

http://www.youtube.com/watch?v=_5R3P6lR2lo