Kommunismen och judarna

Antisemitiska antikommunister brukar regelmässigt hänvisa till att en relativt stor andel av de bolsjeviker som genom en statskupp i slutet av 1917 upprättade kommunismen som statsbärande ideologi i Ryssland var av judisk härkomst. Ett par namn som brukar hänvisas till i sammanhanget är Lev Trotskij-Bronstein och Alexander Zinovjev. Härav följer teorin om att kommunismen i sin kärna är en judisk konspiration, torgförd icke minst av de tyska nationalsocialisterna med Adolf Hitler i spetsen.

Trotskij – jude och kommunist.

Konspirationsteorin om kommunismen som judarnas redskap är väl ungefär lika begåvad som teorin (om det nu hade funnits en sådan) om nazismen som en österrikisk konspiration – minns att ett antal av de mest framträdande och hänsynslösa nazisterna härstammade från Österrike: Hitler, Kaltenbrunner, Seyss-Inquart, Skorzeny med flera. Båda teorierna har ett litet korn av sanning i sig: talrika ryska judar anslöt sig till bolsjevismen på grund av den blomstrande antisemitismen i det ryska tsarriket, under det att nationalsocialismens framgångar i Tyskland ledde till förhoppningar bland pangermanister i Österrike om ett samgående mellan de båda länderna.

Båda teorier tar dock gruvligt miste. Kommunismen har aldrig gått judenhetens ärenden, tvärtom faktiskt varom mera nedan. Hitlers Anschluss av Österrike (som fick namnet Ostmark) ledde bara till ett förtryckande av den österrikiska nationalkaraktären. Båda följderna hade kunnat förutses. I såväl nationalistisk som socialistisk ideologi finns en väl inrotad fientlighet mot det judiska. Redan Karl Marx, själv av judisk börd, skrev 1844 en artikel med titeln ”Zur Judenfrage” i Deutsch-Französiche Jahrbücher varur följande kan citeras: ”Pengarna är Israels svartsjuke Gud som måste förinta alla andra gudar…När samhället lyckas förinta judendomens empiriska väsen och den smutsiga handel som judendomen påtvingat oss kommer Juden att bli omöjlig…Judens samhälleliga frigörelse är samhällets frigörelse från judendomen.”

Redan i Marx ungdom var det kutym bland europeiska socialister att ondgöra sig över judendomens förmenta skadlighet. När Marx grep pennan och lät sin omvittnade elakhet drabba judarna, inordnade han sig därför i ett mönster som redan var väl etablerat – socialistiska tänkare och samhällsomdanare såsom Blanqui, Fourier och Proudhon var samtliga rabiata antisemiter. När bolsjevikerna kuppade bort den socialdemokratiska – och svaga – Kerenskij-regeringen i Petrograd 1917 lovade man visserligen att den gamla ingrodda ryska antisemitismen skulle försvinna, men så blev det inte. Ty då Lenin och Trotskij tog över makten i Petrograd tillförde man den existerande antisemitismen sin egen variant på detta tema. Att Trotskij själv var jude betydde i sammanhanget inte ett dugg, lika litet som det hade gjort i Marx fall.

Den kommunistiska praktiken i det totalitärt kommunistiska Sovjetunionen skulle med tiden eftertryckligt visa, att maktmaskineriet betraktade judenheten som ett instrument för statsfientlig och contrarevolutionär verksamhet. Sannolikt är det faktiskt så, att alla ledande kommunister från Marx föregångare och framåt, medvetet eller omedvetet, förstått att det judiska folkinslaget likaväl som dess enskilda medlemmar – vare sig de varit religiöst troende, intellektuella, konstnärligt verksamma eller tillhört någon annan kategori – inte hade någon naturlig plats i ett kollektivistiskt statssystem.

Stalin var, liksom så många andra sovjetledare, inbiten antisemit även om det skulle dröja till åren efter Andra världskriget innan denna böjelse slog ut i full blom. Åren 1948-53 har således kommit att kallas ”de svarta åren” för den judiska befolkningen i Sovjetunionen och övriga öststater. Visserligen var Sovjet (efter Tjeckoslovakien) den andra stat i världen som erkände Israel diplomatiskt 1948, men då hade redan den paranoide Stalin börjat bli övertygad om att judarna var ute efter att störta honom och sovjetstyret med hjälp av den amerikanska och brittiska kapitalismen.  Kampen mot judarna fördes inom ramen för två politiska kampanjer: den ”antinationalistiska” respektive den ”antikosmopolitiska” kampanjen. Detta spred sig som ringar på vattnet till de sovjetiska satellitstaterna i Östeuropa och fick grava konsekvenser för den judiska befolkningen.

Stalins antijudiska kampanjer fick ett startskott med mordet på Solomon Mikhoels, ledare för den Judiska antifascistiska kommittén (JAK), i januari 1948. Härefter eliminerades JAK och andra judiska kulturorganisationer i Sovjet i november 1948; ledande representanter för jiddischkulturen massarresterades. Från 1950 och framåt accelererade de antisemitiska aktiviteterna. Ett antal judar avrättades 1952 med motiveringen, att de hade velat göra Krim till en judisk republik samt ett ”brohuvud för den amerikanska imperialismen”. Ungefär samtidigt hävdades det att JAK varit en ”sionistisk spioncentral”.

1952-53 rasade så den av Stalin noggrant uppbyggda kampanjen mot ett stort antal läkare, vilka påstods ha varit inblandade i de föregivna morden på två ledande sovjetiska politiker samt planerade mörda Stalin jämte andra politiska och militära ledare (allt, givetvis, med amerikansk uppbackning). Av huvudgruppen om 37 läkare var 17 judar. Hetsen mot de olika judiska kategorier som angreps ledde till pogromstämningar bland allmänheten, inte bara i Sovjet utan också i dess satellitstater med Polen i spetsen. Vid Stalins frånfälle avblåstes den antijudiska kampanjen, och de dömda och fängslade läkare som alltjämt var i livet frigavs. Myndigheterna erkände att allting varit ett påhitt.

Det råder delade meningar vad som var anledningen till Stalins antijudiska excesser. Enligt en teori planerade Stalin folkmord på judarna, en ny förintelse skulle äga rum bara några år efter Tredje rikets fall. Andra menar att judarna blott var ett instrument i ett mer komplicerat skeende, som hade att göra med pågående utrensningar inom kommunistpartiet och säkerhetsorganen. Erkännandet att anklagelserna mot judarna hade varit lögn och förbannad dikt gjorde varken från eller till för synen på det judiska inom Sovjetunionen och Östeuropa.

Chrusjtjov, förföljare av judar i Sovjet.

När Nikita Chrusjtjov grep makten inledde han systematiska förföljelser mot personer som sysslade med icke-registrerad, industriell verksamhet. Dödsstraff infördes för så kallad ekonomisk brottslighet, vilket ledde till att hundratals personer avrättades varje år. Denna kampanj, som drevs vidare av Leonid Bresjnev, hade en ohöljt antisemitisk karaktär och en mycket stor andel av de avrättade var judar. 1965-67 skedde vissa lättnader i den statsledda antisemitismen, och medlemmar ur ett mindre antal sovjetjudiska familjer tilläts återförenas med släktingar i Israel. Detta fick ett abrupt slut med Sexdagarskriget 1967, men redan hösten 1968 kom en ny judisk exil till Israel igång med sovjetmyndigheternas goda minne.

Från 1973 och framåt väntade dock ånyo bistrare tider för sovjetjudarna. Den mest bekante judiske aktivisten under denna tid var Anatolij Tschtjaranskij (Natan Scharansky), som 1986 fick lämna sitt fängelse och återförenas med sin hustru i Israel i utbyte mot gripna östspioner i väst. Han blev sedan regeringsmedlem för Likud i Israel.

Antisemitiska kampanjer förekom i alla sovjetiska satellitstater i det Kalla krigets Östeuropa, mest påtagligt  i Polen. Här förekom massakrer på judar åren omedelbart efter krigsslutet, den mest kända i staden Kielce. 1956 inledde myndigheterna en antijudisk kampanj som ledde till att omkring 50 000 judar emigrerade från Polen 1956-59. Kriget i Mellanöstern 1967 sparkade igång en ny antisemitisk våg i Östeuropa i allmänhet och Polen i synnerhet. Officiellt var det naturligtvis ”sionismen” som brännmärktes. I realiteten var det den judiska befolkningen som angreps.

Partiledningen använde antisionismen som instrument i syfte att genomföra utrensningar inom partiet, men kampanjen drabbade hela det polska samhället och ledde till att judar fråntogs sitt polska medborgarskap och rensades ut från partiet, universiteten, medierna, departementen, byråkratin, vetenskapen, kulturen och militärmakten. De raskriterier som användes var strängare än de nazityska Nürnberglagarna. Propagandan stod inte naziförbrytaren Julius Streichers antisemitiska kamporgan ”Der Stürmer” efter. En massutvandring följde, vilken ledde till att Polens judiska kommunitet i början på 1970-talet bara hade omkring 5000 medlemmar.

Efter Sovjetunionens upplösning och kommunismens fall 1991 har extremnationalismen och därmed antisemitismen tilltagit i styrka i det ryska samhället. Organisationer som Pamjat och en vildvuxen flora av mer eller mindre uttalat nazistiska/fascistiska grupperingar har, i sedvanlig ordning, givit judarna skulden för oro och misshälligheter. En omfattande utvandring till Israel blev följden. Man kan väl knappast tala om någon statsledd antisemitism i Putins och Medvedevs Ryssland, men ett Ryssland med nymornade imperiedrömmar där demokrati är en bristvara inger knappast landets judiska befolkning ljusa framtidsdrömmar.

Jag skall avsluta med en skämthistoria från sovjettiden, hämtad ur boken ”Sovjetunionens roliga historia” (2006) av David Cesarini/Claes Ericson: ”En rysk jude ansökte om visum för att åka till Israel. Under en intervju vid migrationsmyndigheten  frågade tjänstemannen: ‘Varför vill du lämna världens bästa land?’ ‘Det finns två orsaker’, svarade juden. ‘En är att min granne är antisemit, och när han är full knackar han på min dörr och skriker: Vänta bara, så snart sovjetregimen är över ska jag döda dig, jude.’ ‘Men det ska du inte oroa dig för. Den sovjetiska staten kommer att leva för evigt.’ ‘Det är den andra orsaken…’.”

Annonser
Explore posts in the same categories: judar, Kommunism

7 kommentarer på “Kommunismen och judarna”

  1. thomasajackson Says:

    Okunnigt skrivet. Den kommuniztiska ideologin är genuint antikristen, i stort sett enbart judiska tänkare bakom världsbilden, under perioden Marx till 1917. 18 av 20 ministrar i första sovjetregimen var judiska, mellankrigstidens historiker är mycket medvetna om ”röda faran” och judarnas del i denna, Churchill likaså. Andra kända judar: Lenin halvjude. En mängd av de mest socialister/kommunizter/anarkister är judar. Kampen mellan Stalin och judarna gjorde att judarna förstod vilket ideologiskt monster de skapat, ett monster som vändes mot dem själva. Det kan bli lika tragiskt med nästa judiska monster mångkulturen. Polacker och öst-staterna känner väl till denna by-proxy verksamhet. Själv är jag stor Israel-vän, gillar också den skötsamma judiska majoriteten som inte gynnas av dessa skriverier av diverse icke-judiska ”do-gooders”. Avståndet mellan majoritetsjudar och den judiska eliten är större än mellan normalsvenskar och svenska aristokratin. Ett sätt att befria det judiska folket från oket judiska eliten ger dem är att tvinga judarna ta ansvar för både kommunismen och mångkulturen.

    • Tommy Hansson Says:

      Det mest idiotiska larv jag läst på länge.

      Socialismen och kommunismen skapades tvärtom av genuina anstisemiter, som jag visar i min text. De judar som fanns med i bilden var så kallade självhatande judar av typ Karl Marx och Lev Trotskij, vilka inte ville kännas vid sitt judiska arv.

      ”Tvinga judarna ta ansvar för både kommunismen och måmgkulturen”. Det tar ändå priset. Hur skulle det gå till, menar du? Om inte ens Hitler lyckades tror knappast någon annan gör det heller.

      • thomasajackson Says:

        Jodå, det fixar jag lätt som en plätt 🙂
        Tommy, jag anser du missköter den roll, liten men tämligen vital, (kanske mer än min) du har i den christo-judeiska kulturvärlden. Du borde ha lite mer klädsam försiktighet. Du talar ju emot vad många t.o.m. många judiska intellektuella säger.
        Sedan verkar du bli arg som ett bi. 🙂 Men jag gillar att trots att du är svensk har patos. Skulle gärna utmana dig på debatt om temat – förutsatt vi diskuterar inför en kunnig publik. Jag försökte för två år sedan ordna en debatt i Stockholm mellan ledande svenska nationalisocialister och Jacki Jakubowski och SKMA. De judiska svenskarna vågade inte. De germanska svenskarna var i alla fall icke avvisande.
        F.ö. ned med Sverigedemokraterna!
        allt gott!
        Med vänlig hälsning
        Dr. Thomas Jackson

      • thomasajackson Says:

        Tommy, jag har en idé.
        Du känner säkert till mig, och jag vet lite om dig, du har ju varit mer offentlig än jag. Vad jag förstår är du kristen. Jag ser mig själv som djupt troende kristen, om Du har behov av att kalla mig högerextremist eller nazist så får du gärna göra det – jag ser mig dock som konservativ. Jag har en blogg http://www.jajj.se som jag kommer att starta upp mer. Kan du tänka dig att vi tar en seriös debatt om omskärelsens betydelse för världen. Jag tror just omskärelsens betydelse för både muslimer och judar bör diskuteras för allas bästa – komplicerat jag vet, men jag tror en debatt om omskärelsens psykologiska och därmed politiska betydelse skulle vara givande intellektuellt och främja en bra debatt.
        Med vänlig hälsning
        TJ

  2. Tommy Hansson Says:

    Har faktiskt inte hört talas om dig tidigare, men efter att ha gått in på din blogg vet jag ju litet mer. Verkar vara en sorts satirsajt blandad med angrepp på journalistkåren.

    Om du tillskriver mig någon viss roll (som du påstår jag missköter) i något visst sammanhang får du gärna göra det, jag är bara den jag är och gör vad jag gör och försöker inte leva upp till någon speciell ”roll”. Inte heller bryr jag mig ett dyft om vad ”judiska intellektuella ” anser om ett eller annat.

    Som du förstår anser jag hela idén med att något judiskt kollektiv skulle ha givit upphov till kommunismen såväl som mångkulturen helt befängd. Inte heller känner jag något behov av att placera in dig i något ideologiskt fack.

    Vad beträffar omskärelsen så är den naturligtvis helt avgörande för den manliga judiska identiteten, och att vilja reducera den till ett kirurgiskt ingrepp är bara dumt. Vilket jag också framhållit på min blogg och även i inlägg på SDs landsagar 2013.

    • thomasajackson Says:

      Tack för civiliserat svar!
      God fortsättning på påsken!
      allt gott och SD gör faktiskt en hel del bra! Ville bara provocera lite 🙂
      Med vänlig hälsning
      tJ


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: