Det är St. Patrick´s Day – Sláinte!

De av mina läsare som bespetsat sig på ännu ett politiskt hårtslående inlägg kan sluta läsa redan här. Jag ämnar nämligen skriva om det irländska skyddshelgonet Saint Patrick. Det är ju St. Patrick´s Day i dag, för bövelen!

Först några ord om den traditionella irländska högtiden St. Patrick´s Day, som firas varje 17 mars sedan drygt 1000 år tillbaka, sannolikt till minne av helgonets dödsdag. Den riktigt traditionella St. Patrick´s Day-måltiden består av kål och bacon. Det var väl så långt man kunde sträcka sig i fråga om kulinariskt överdåd – högtidsdagen firas ju mitt i fastan. När vi idag tänker på St. Patrick´s Day går tankarna kanske till de storståtliga paraderna i New York, som brukar samla runt 150 000 människor i en orgie i grönt. För det var faktiskt i Amerika som de första St. Patrick´s Day-paraderna hölls. Den första lär dock ha inträffat i Boston 1737.

Premiären i New York hölls den 17 mars 1762, då irländska soldater tjänande i Englands armé slöt sig samman för att celebrera sina irländska rötter. De närmaste 35 åren såg en ökning av den irländska patriotismen i USA. Ett resultat av detta blev att ett antal ”Irish aid”-föreningar bildades, det vill säga sammanslutningar med uppgift att hjälpa irländska immigranter i USA. År 1848 samlade sig ett antal av dessa till en gemensam parad i New York City, och på den vägen är det, som det brukar heta.

Från och med 2005 (jag gick själv med då) existerar traditionen med parader för att högtidlighålla St. Patrick också  i Stockholm. Marschdeltagarna, som inbjudits av Swedish-Irish Society, brukar starta vid fontänen på Karlaplan och går sedan Karlavägen fram, viker sedan in på Engelbrektsgatan och går därefter ner till Birger Jarlsgatan där de tågar till slutmålet Stureplan.

Nu till frågan om vem helgonet St. Patrick egentligen var. Hans färg skall för övrigt ursprungligen ha varit blå, det gröna kommer från Irland som ju kallas exempelvis Den gröna ön, Smaragdön, landet som har 40 nyanser av grönt etcetera. Den som vet något över huvud taget om St. Patrick känner tvivelsutan till att han skall ha utrotat ormarna, något som naturligtvis bär diktens insegel: ormar har aldrig funnits på Irland. Däremot vet vi en hel del annat om personen bakom helgonmasken, detta tack vare de två autentiska brev som Patrick lämnade efter sig.

Helgonets födelse- och dödsår är dock inte helt säkerställda, även om han vanligen brukar anses ha levt mellan 387 och 461. Han föddes som romersk-engelsk medborgare i Meawyn Succat (Magonus Succetus). Vid 16 års ålder bortfördes han av irländare på plundringståg som slav till Irland, där han arbetade som herde i sex år innan han lyckades rymma och återvända till sin familj i England. Enligt traditionen vallade han sina får i Slemish i grevskapet Antrim i norra Irland. Efter att ha anslutit sig till och utbildats i kyrkan återvände han till Irland, denna gång som kristen missionär. Han tog sig då det irländska namnet Patrick (iriska Párdraig) och höll mest till i norra och västra Irland.

Vid ungefär samma tid fanns även andra kristna missionärer, såsom Palladius, Auxilius och Secundinus, på den gröna ön. Det har stundom hävdats att helgonlegenderna om St. Patrick är en sammansmältning av flera av dessa helgons gärningar, inklusive de som utförts av Patrick själv, men det är naturligtvis svårt att efter 1500 år få någon rätsida på problemet. Klart är att det måste ha varit Patrick som gjorde störst intryck på öbefolkningen. Han skriver i ett av sina brev att han under sin missionärsgärning döpte tusentals hedningar till den kristna tron och även utnämnde präster. I sin undervisning om treenigheten anses han enligt traditionen ha använt den irländska nationalsymbolen treklövern (på engelska ”shamrock”) som åskådningsmaterial, något som förefaller inte helt osannolikt. Den irländska kyrkoorganisationen och klosterväsendet uppstod emellertid först efter Patricks död.

Det finns en uppgift om att St. Patrick vid sin död begravdes vid Down Cathedral i Downpatrick i county Down i norra Irland. Här skall också Irlands båda övriga skyddshelgon, St. Bridgid från Kildare och St. Columba, ha begravts.

När dagens irländare och irlandsvänner som jag firar St. Patrick´s Day är det i sanningens namn kanske inte så mycket helgonet som irländskhet och irländsk tradition i allmänhet vi markerar. Själv kommer jag att ta det lugnt i kväll för att i stället ladda upp inför den St. Patrick´s Day-middag vi kommer att ha här hemma på lördag omfattande traditionell irländsk mat, dryck och musik i glada vänners lag.

Sláinte!

Njut slutligen gärna av följande irländska truddilutter med i tur och ordning Clancy Brothers med Tommy Makem, The Dubliners samt The Pogues:

http://www.youtube.com/watch?v=OFYOPyPru0Y

http://www.youtube.com/watch?v=yjXl-TqETQA

http://www.youtube.com/watch?v=nDvDUxM8_wQ

Explore posts in the same categories: Irland, St. Patrick, St. Patrick´s Day, Swedish-Irish Society