Vilks, konsten och politiken

Yttrandefriheten står i centrum när SD pläderar för att ställa ut Lars Vilks rondellhundar i Sveriges riksdag.

Sverigedemokraterna gör inte detta för konstens skull. De är ute efter att få uppmärksamhet för sin egen politik. Min konst ska hänga i gallerierna, inte i riksdagen. Politiker är amatörer.

Så citeras Lars Vilks i anledning av att Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder sagt sig vilja verka för att konstnärens rondellhund, föreställande profeten Muhammed, skall ställas ut i riksdagen.

Vilks har alltså gjort den förbluffande upptäckten, att politiska partier vill arbeta för att göra sin egen politik känd. Själv vill han, likt alla andra konstnärer, göra sig egen konst känd. Det borde rimligen vara en bra deal för båda parter att rondellhundarna ställs ut i hjärtat av den svenska demokratin.

Men det tycker inte Lars Vilks. SD gör ju inte vad de gör för ”konstens skull”. Det är alldeles riktigt. En intressant fråga i sammanhanget är då hur Vilks ”konst” skall bedömas. Jag har hemma ett grafiskt blad med en teckning av Vilks Muhammed-hundar. Det är förmodligen att betrakta som ”konst”.

Med mitt förbehåll att om något av mina barn gjort en liknande teckning under sin tid i skolan skulle den sannolikt fått underkänt. Lars Vilks är nämligen inte direkt någon Rembrandt. Jag har sett betydligt bättre konst som förfärdigats av glada amatörer och inte konstprofessorer och världsberömdheter som Lars Vilks.

Konst? Ja…men Lars Vilks är inte någon Rembrandt.

Sanningen är naturligtvis att SD i första hand gör detta för yttrandefriheten. Ty även om Vilks inte är någon Rembrandt eller ens Ernst Josephson, för att ta ett svenskt exempel, så är hans verksamhet central ur ett yttrandefrihetsperspektiv. Inga politiskt-religiösa extremister skall komma och tala om för oss vilken konst eller annan skapande verksamhet som skall vara tillåten eller ej.

Lars Vilks uttalande om att han inte är intresserad av att synas med sina verk i riksdagen är mest av allt pinsamt. Om Lars Vilks hade behagat besöka Sveriges riksdag någon gång hade han utan tvivel sett, att det finns ett stort antal tavlor och skulpturer från mer eller mindre bemärkta artister där.

Om man som konstnär säger att man inte vill vara representerad i Sveriges riksdag är man bara dum i huvudet.

Till sist tesen om att politiker är ”amatörer”. I konstnärligt avseende är detta naturligtvis ett korrekt påpekande. Vem kan begära något annat? Ändå  är vårt lands yrkesverksamma konstnärer beroende av (oss) politiker för att deras alster skall inköpas för att smycka exempelvis kommunala byggnader och andra offentliga rum i vårt avlånga land.

Själv har jag för övrigt två akademiska betyg i konstvetenskap ingående i min filosofie kandidat-examen.

Lars Vilks är enligt mitt förmenande på många sätt en utmärkt person. Men ibland skulle han vinna på att helt enkelt hålla käften.

Explore posts in the same categories: Inrikespolitik

Etiketter: , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

17 kommentarer på “Vilks, konsten och politiken”

  1. Lassekolja Says:

    Sverigedemokraternas önskemål att ställa ut Vilk´s ”konst” i Riksdagshuset tydliggör samt utgör ytterligare ett exempel på behovet av en välbehövlig ”motvikt” i Riksdagen till de övriga och deras idéer.
    När Elisabeth Olsson´s fotoutställning Ecce homo ställdes ut, togs inte minsta hänsyn till några mer eller mindre förtvivlade protester från ledsna och kanske kränkta kristna. Jag tillhörde själv den tysta skaran, som tyckte ”tilltaget” var onödigt just av hänsyn till dem, som tog illa upp. Då betydde detta inte ett dugg utan togs som intäkt för det självklara försvaret av yttrandefriheten
    När nu SD vill göra detsamma blir det annat ljud i skällan. Nu betyder yttrandefriheten plötsligt ingenting utan nu är det hänsyn till muslimer, som gäller. Inkonsekvensen firar nya triumfer, allt i sann mångkulturell anda.
    Att den homosexuelle T. Staffilidis(?), som sägs ha initierat Ecce homo m.h.a. Birgitta Dahl, nu vänder sin kappa när det handlar om kränkta muslimer är både obegripligt och självklart, men eftersom just muslimer är dom verkliga homofoberna, ter sig detta trots allt lika obegripligt som inkonsekvent!


  2. ”Med mitt förbehåll att om något av mina barn gjort en liknande teckning under sin tid i skolan skulle den sannolikt fått underkänt”

    Ja, precis vad jag sagt dagen efter att de blev kända, som den ende dessutom, vad jag vet, som påpekat det uppenbara.

    Jag tycker ändå att man skall ligga lågt i angreppen mot Vilks. Han får väl bestämma var hans konstverk skall hänga. Att Elisabeths Ohlssons ”konst” hängdes upp i riksdagen är fanimig horribelt. Att Uppsala Domkyrka tog in hennes utställning är sinnessjukt och ett hån mot gamla troende människor. Att samma personer som hyllade Ohlssons ”konst” förfasar sig över Vilks är frapperade och mycket mycket avslöjande. Men låt oss koncentrera oss på detta, i stället för att hoppa på Vilks.

    • Tommy Hansson Says:

      Dåvarande ärkebispen Hammars stöd för Ohlsons utställning var orsaken till att jag lämnade SvK 1999. Det var droppen, kan man säga.

      Vilks gör en stor insats för yttrandefriheten, inte tu tal om annat. Men nog tycker jag att han får tåla kritik när det kan anses befogat!

  3. "Svenne" Says:

    Det är ju ett bra initiativ. Alla sätt att belysa olika försök att tysta det fria ordet och den fria konsten borde uppmuntras – även av dem som inte tål en del av det som skrivs eller visas. Nu är det ju inte bara muslimer som hotar det fira, Riksdagen kanske skulle koppla upp siten Avpixlat också, då den redan är öppen för många andra siter

  4. "Svenne" Says:

    Vill också önska gott nytt år!

  5. Tommy Hansson Says:

    Så är det givetvis, Svenne. Tycker faktiskt Vilks borde kunna inse att yttrandefriheten är något man kan samarbeta om även om man inte är överens om allting annat.

  6. Tarzan Says:

    Lars Vilks gör inte konst – det är effekt sökeri
    Finns det något land i Europa som har så många levande usla konstnärer som Sverige ???

    • Tommy Hansson Says:

      Jag är benägen att hålla med om detta, Tarzan.

      Men även effektsökeri omfattas av yttrandefriheten.

  7. Josefina Bergfast Says:

    Yttrandefriheten ja…. hur många människor i en befolkning bryr sig egentligen så mycket om yttrandefrihet?

    De flesta medborgare i vilken befolkning som helst är väl mest angelägna om att deras barn skall få så goda ideal och så goda förebilder som möjligt? Förebilder med rättrådiga, rättfärdiga och kanske också hjältemodiga egenskaper? Personer som gör det sanna, det rätta och det goda och är goda ledare, vänner, föräldrar och syskon, som skapar ett klimat av tillit, tilltro och respekt, samt aktning, ömsinthet och välvilja i samhällets alla olika vrår och hörn? Bland små som stora?

    Den yttrandefrihet som tävlar i att visa så mycket respektlöshet som möjligt, som tävlar i att visa fram de allra värsta former av vulgariteter, hänsynslösheter, fulheter och elakheter, för att inte säga ondska, i en mängd olika former, samt också tävlar i att visa upp och fram personligheter som är direkt omoraliska, rättslösa, hänsynslösa, tjuvaktiga, vulgära, egoistiska, själviska och totalt likgiltiga för andras känslor, är kanske att missbruka yttrandefriheten något?

    Vilka föräldrar är glada över att deras barn presenteras för sådana förebilder i det offentliga och massmediala rummet, i yttrandefrihetens namn?

    Det finns fler än ett sätt att döda människor och deras försök till samhällsbyggen på?

    För att kunna bygga upp ett samhälle där godhet och vänskaplighet, vänlighet, tillit, respekt och tilltro kan råda krävs ett ständigt uppbyggande av just goda, i betydelsen respektfulla, vänskapliga, ömsinta, välvilliga, ärliga och trofasta ideal och förebilder i det offentliga rummet. Liknande goda förebilder, med sådana goda kulturella värden, som kan få det samhälleliga rummet att genomsyras av respekt och tillit.

    Detta är förmodligen ett mycket känsligt och krävande mastodontarbete.

    Det är förmodligen betydligt lättare att göra motsatsen?

    Alltså att föra människor ut över stup och höjder som leder deras familjer, dem själva och deras samhällsbyggen i fördärv? Som leder dem rakt in i korruption och missbruk av alla de slag, samt mord, stölder, våldtäkter och respektlösheter på löpande band? I frihetens och yttrandefrihetens namn skall människor ledas fram dit där deras sinnen blir fulla av fulheter, vulgariteter, respektlösheter, bedrägligheter och simpla ideal, med misstro, avsky, förakt, hat och allt ont som tänkas kan?

    Allt för att yttrandefriheten inte får tillåtas att begränsas till att hålla sig inom respektfullhetens, aktningens och ömsinthetens gränser?

    Barnen skall tillåtas att offras, (och förföras och förledas in i destruktiva tankegångar och livsstilar genom dessa destruktiva förebilder som fokuseras på och uppvisas i det offentliga), alltsammans för att bevisa och försvara yttrandefriheten?

    Att begränsa yttrandefriheten skulle nog inte i många fall göra någon större skada. Att belamra det offentliga rummet med allsköns vidrigheter tjänar inget samhälle på, och allra minst dess barn.

    Att däremot alltid och överallt tillåta samtal och debatt, i en kontinuerlig och fortlöpande samhällelig dialog, som är så öppen och fri som möjligt, där begränsningar sätts vid fula och falska personangrepp, det är en annan sak.

    Där behövs yttrandefrihet.

    • Tommy Hansson Says:

      Jag ser ingen motsatsställning mellan yttrandefrihet och det goda samhälle du skisserar. Jag skulle inte vilja se mina barn – om jag nu hade haft små sådana – växa upp i ett samhälle med denna hotad.

      Sanningen är ju att det behövs avsevärt mer yttrandefrihet än vad som är fallet nu, där den politiska korrektheten bestämmer så mycket av vad som i realiteten är tillåtet säga/skriva.

      • Lisa Says:

        Sedan bör ju också tilläggas att även om även om avmonopoliseingen av TVmediet lett till att vi även i Sverige fått uppleva fenomenet ”white- trash”Tv, betvivlar jag dock att gemene mans kulturnivå var så mycket högre under den gamla DDR- tiden med statlig television.
        Och manipulationer i opinionskapande syfte förekom även då enligt vad som framkommit senare.

  8. benke Says:

    Det största som finns är yttrandefrihet och egendom. Allt annat är värdelöst. Att barnen skulle ”få” rättfärdiga och rättrådiga egenskaper inbyggda är nonsens. Det viktigaste av allt är ett fritt samhälle där yttrandefrihet och äganderätt är de viktigaste egenskaperna.

    Tio Guds bud det bästa man kan uppfostra sitt barn efter. Men såklart är det inte så enkelt för vissa. Det hänger ju på föräldrarna att göra det goda med sina barn, att lära dem detta. Att tro att goda ideal kommer av sig självt är oerhört naivt.

    ”The golden rule”, gör inte emot andra vad du inte vill att de skall göra emot dig.

    En regel. Allt vunnet. Tyvärr så har vänster/flumföräldrar missförstått sin roll och missat hela föräldraskapet och därmed skadat sina barn något oerhört.

    Pga dessa vänsterföräldrar så finns det ett stort behov av poliser i vårt samhälle.

    Synd för oss andra.

  9. Josefina Bergfast Says:

    Tommy Hansson sa: ….” Jag ser ingen motsatsställning mellan yttrandefrihet och det goda samhälle du skisserar.”

    Man kan ju ibland fundera över varför så många företag satsar så ofantligt mycket pengar på reklam? Om denna reklam inte påverkar människor, egentligen, kan man undra varför så fruktansvärt mycket pengar satsas på reklam, eller hur?

    Det måste ju vara på liknande vis med all bildmedia, och massmedia över huvud taget? Det massmediala-industriella-komplexet påverkar nog en hel del mycket mer, och särskilt barn och ungdomar, än vad man vill kännas vid? Framför allt är det verkligen inte alltid som det är så särskilt god och bra påverkan.

    T ex så är mycket av de svenska tv-drama-serier som producerats, samt olika reportage av olika slag, som vill skildra svenskar på olika sätt, mycket ofta förvridna och perverterade. När svenskar skall skildras i olika reportage och dokumentärer, så handlar det antingen om mycket gamla, döende människor, eller också om narkotikamissbrukare, eller f.d. narkotikamissbrukare, eller om prostituerade, eller f.d. prostiuerade, eller kriminella, eller f.d. kriminella, osv.

    Vad är detta för goda förebilder för barn och ungdomar? Detta har ju pågått i många, många decennier i svensk film och massmedieproduktion. Clark Olofson m.fl. av hans gelikar, var väl dominerande inslag i det offentliga rummet i flera decennier? Och så har det fortsatt, decennium efter decennium?

    Allt detta sammantaget blir ju mycket nedbrytande influenser för barn och ungdomar, och skapar mycket negativa förebilder? Men det är kanske det som är meningen?
    Det är ju en genomgående fokusering, i den massmediala industrin, så man behöver ställa sig funderingar kring varför det är så.

    Den massmediala industrin, särskilt den svenskproducerade, men även den amerikanska, verkar ha något horn i sidan till svenskar och nordbor, och också germaner, och också över huvud taget ljushyade, blonda och blåögda människor?

    Detta eftersom dessa typer av människor, i det mesta av vad som produceras i t ex amerikans film, och tv-serier, framställs som tjocka, fula, dumma, oärliga, elaka, korrumperade, korkade, mördande och dödande människor, samt naturligtvis inte att förglömma, den konstant medverkande dumma blondinen, sexvåpet, den neurotiska, halvgalna sexgalningen eller påflugna ”svenskan”, alternativt dumbommen, idioten och bakom-flötet knasbollen, den ytliga och noll-och-intet-fattande ”bimbon”?
    Allt sammantaget kan man nästan se det hela som ”hat-och avsky-propaganda” mot just de ljushyade, blonda, blåögda”, dvs. de nordiska, och också de germanska, typerna av människor?

    Det verkar också finnas en preferens att importera filmer och program med övervägande färgade människor, där då de ”ljushyade” som ingår, är ”bovarna och banditerna”, samt alla andra ”karaktärsdrag” som beskrivits ovan?

    Att då de nordiska länderna över huvud taget bryr sig om att importera så fruktansvärt mycket skräpproduktioner av olika slag, skulle man nästan kunna se som ett slags ”självhat”?

    Eller är det så att också inom det massmedial-industriella-komplexet också i de nordiska länderna, finns det människor i beslutandeställning, som de facto egentligen avskyr just nordiska människotyper? Och som avskyr särskilt just Sverige, och just svenska människor?

    Det kan förmodligen vara betydligt fler faktorer som påverkar politiska ställningstaganden hos en befolkning, än enbart politiska debatter av olika slag, där då vissa politiska åsikter blir stämplade som icke-politiskt korrekta, och automatiskt definierade som fientliga, eller ”rasistiska”, enbart för att de förespråkar en minskad och mer ansvarsfull invandringspolitik, utan att alltså alls nödvändigtvis vara det.

    Invandringspolitiken kan man ha synpunkter på, utan fientlighet mot de ena eller de andra grupperna av människor, men det är allvarliga saker, om svenska ungdomar, och svenska medborgare, genom en kontinuerlig massmedial hjärntvätt, lär sig att ”ogilla” sig själva, och därför inte förmår att tänka i politiska självförsvars-banor, och själv-kärlek-banor samt också själv-respekt-banor? Det är också allvarligt om det genom den massmediala ”propagandan” det faktiskt uppstår ”chablon-föreställningar” om just svenska människor, och särskilt då ”svenska flickor”, som just inte inbjuder till respekt, utan snarare respektlöshet?

    Det är ju en nödvändig förutsättning, sägs det, att för att kunna ”älska andra som sig själv”, så behöver människor sträva efter att också älska sig själva? Om det då i det massmediala rummet pågår en ständig ”avsky och förakt” mot just svenskar, och särskilt svenskor, så är det allvarligt. Också i det massmediala-industriella-komplexet, alltså i det offentliga rummets alla kanaler, behöver också svenskar se till att försöka ”älska sig själva”?

    Svenskar verkar ibland ha svårt för att göra just det, utan att inbilla sig att de är ”onda” på något vis, eller ”främlingsfientliga”, eller ”rasistiska”?

    Man kan undra vad det beror på?

  10. Josefina Bergfast Says:

    Ps.

    Om ”vi”, (nordbor, Nordeuropéer och Svenskar), t ex bodde i Kina, (och alltså var kineser), eller i Afrika, och var afrikaner, eller i Sydamerika och var sydamerikaner, eller i Sydeuropa, t ex Spanien, eller Grekland, eller t.o.m. i Israel, eller någonstans i den orientaliska världen, eller i Indien, eller någon annan stans på jorden, som har just sina biologiska/etniska särdrag och kulturella profiler, och alltså alls inte bodde i just Nordeuropa, eller Sverige, så skulle det ju kanske inte spela så stor roll om televisionen var full med just negativa skildringar och framställningar av just ljushyade, blonda och blåögda karaktärer?

    Samtidigt är det väl en verklighet att RESPEKTIVE nations, eller världsdels, ”typiska biologiska/etniska särdrag”, som är just representativa för varje världsdel och nation, i övervägande stor utsträckning visar just SINA EGNA biologiska/etniska karaktärer i sina filmer, tv-serier och program?

    Dessvärre RÅKAR vi ju bo just i Nordeuropa och i Sverige, (och inte i USA), så därför, eftersom ju en övervägande majoritet av befolkningarna här just RÅKAR vara ljushyade, blonda och blåögda, så skulle det just inte skada om också det massmediala-industriella-komplexet faktiskt kunde erkänna denna verklighet?

    Jag tror nog inte att afrikaner, eller kineser, eller sydamerikaner, eller israeler, eller irakier, eller greker, spanjorer och ALLA andra folkslag, skulle tycka så särskilt mycket om ifall deras massmediala utbud till övervägande del visade på andra folkslag i deras massmedia, filmer och tv-serier? Samt heller nog inte tycka om, att deras egna typiska biologiska/etniska karaktärer och personligheter, framställdes i mycket stor utsträckning som negativa, kriminella eller degenererade typer?

    USA är ju ett undantagsland genom att där är en s.k. ”smält-degel”, i större utsträckning än i många andra länder och världsdelar. Där bor en mängd olika folkslag, men där finns också en fruktansvärd massa problem i anslutning till denna verklighet. Där finns etniska enklaver, samt många konflikter i anslutning till s.k. ”ras-skillnader” mellan människor. Denna komplicerade verklighet som finns i USA, påverkar väl i sin tur tv-utbudet och filmens utformning till att försöka tillgodose alla de olika folkgruppernas ”behov” av identifieringar? Där verkar det massmediala industriella komplexet av någon anledning gå ”hårt åt” just blonda, blåögda och ljushyade människor, som då framställs i ”så dålig dager som möjligt”.

    Det är synd att så pass mycket av amerikansk film och tv-serier, med just negativa framställningar av s.k. ”vita” människor, samt med en övervägande färgad rollbesättning, importeras i så pass stor utsträckning som den gör till Norden, och till Sverige.

    Man skulle nästan kunna tro att Sverige, och kanske också Danmark, Finland, Island och Norge, (ja, hela Nordeuropa(?), är ”amerikanska delstater”, och skall ”amerikaniseras”, fastän vi ju inte har något ”medborgarskap” eller någon rösträtt i USA?

    Kanske en hel del svenska ungdomar ändå börjar inbilla sig att de egentligen är ”amerikaner”, i och med det överdimensionerade amerikanska tv-serie och filmutbudet i Sverige?

    (Därmed INTE sagt att ALL amerikansk film är ”dålig” för Norden.)

  11. Kattsvans Says:

    Jag börjar tycka att Vilks beter sej konstigt konstigt. Han har gnällt en del om yttrandefrihet men röstade inte i valet

    Ska medborgarna försvara en person som själv inte försvarar friheten. Detta görs främst vid allmänna val

  12. Tommy Hansson Says:

    Nja, man kan naturligtvis arbeta för demokratin även på annat sätt. Men jag håller med om att Vilks beter sig konstigt ibland.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: