Angolas nationalpolis tros ha mördat över 1000 personer i Light of the World-rörelsen.
Jag skrev den 25 april på min blogg att troligen flera hundra angolaner massakrerats av den brutala Angola National Police i Huambo, Bie och Benguela.
Morden skall ha skett i samband med polisens angrepp mot den kristna sekten Seventh-day Light of the World, som är en utbrytargrupp ur Sjundedagsadventisterna. Sektens ledare, José Kalupeteka, greps, fördes bort och sattes i polisförvar på okänd ort.
Poliskällor uppgav att nio polismän och 13 civila dödats, men politiska oppositionskällor och människorättsgrupper befarade mångfaldigt högre dödstal. Det största oppositionspartiet UNITAs talesman, Alcides Sakala, krävde i ett offentligt uttalande att en opartisk utredning om antalet dödsoffer måste göras.
UNITAs Raúl Danda avslöjar att antalet dödsoffer i Angola är avsevärt högre än vad som tidigare påståtts.
Nya uppgifter som presenterades av nyhetsbyrån Angola News Network den 28 april – se länken överst – tyder på att det verkliga antalet dödsoffer är avsevärt flera än vad som tidigare omtalats.
UNITAs gruppledare i det angolanska parlamentet i Luanda, Raúl Danda, citeras på följande sätt i ett uttalande:
Den information vi har…pekar på att 1080 civila har dödats. Män, kvinnor och barn har dödats.
Det har tidigare varit känt att pastor José Kalupeteka gripits i samband med tillslaget mot Light of the World-kyrkan, som av MPLA-myndigheterna ses som ett allvarligt hot mot den skakiga samhällsordningen i detta av inbördeskrig, myndighetsmissbruk, grov brottslighet och ofattbar korruption plågade land. Enligt Kalupetekas advokat, David Mendes, hålls sektledaren isolerad på okänd plats och förvägras rätten att träffa sin advokat.
Om uppgifterna att 1080 personer dödats i tillslaget mot Light of the Worlds-sekten stämmer, innebär det att drygt en tredjedel av rörelsens cirka 3000 medlemmar dödats av den angolanska polisen. Uppgifterna om massakrerna mot religiöst troende i Angola är skakande men knappast sensationella. Angolas MPLA-regim har tidigare visat att den är beredd att tillgripa vilka metoder som helst i syfte att säkra regeringsmakten och alla förmåner denna innebär.
Min artikel om blodbadet i Angola i samband med valen hösten 1992.
När fria val skulle hållas i landet den 23-30 september 1992 efter 17 års uppslitande inbördeskrig förvandlade MPLA detta till en blodig slakt på främst UNITA-sympatisörer. Detta skedde sedan regimen anklagats för valfusk av såväl inhemsk opposition som utländska observatörer. Jag rapporterade om saken i tidningen Morgonposten den 13 november 1992.
Oppositionen krävde en andra valomgång mellan den sittande presidenten José Eduardo dos Santos, som vunnit den första valomgången, och UNITAs andreplacerade kandidat Jonas Savimbi, eftersom segraren inte nått upp till nödvändiga 50 procent av rösterna för att utropas till president direkt. MPLA-regimen svarade med brutala attacker mot UNITAs partikadrer och anhängare, och en lång rad prominenta UNITA-operatörer mördades.
Till offren hörde UNITAs andreman Jeremias Chitunda och general Elias Salupeto Pena, vilka jag hade träffat några år tidigare, dels i Angola, dels i Sverige. Resultatet av MPLAs våldsutveckling blev att inbördeskriget, som startade 1975 direkt efter Portugals avkolonisering, fortsatte i ytterligare tio år då UNITA-ledaren Jonas Savimbi dödades i ett bakhåll vilket ledde till att UNITA lade ner vapnen.
UNITAs president Jonas Savimbi tillsammans med USAs president Ronald Reagan i Vita huset på 1980-talet.
De nyligen inträffade massmorden tyder på att MPLA-styret i Angola är hyperkänsligt för allt som kan uppfattas som störningar beträffande den bräckliga samhällsfred som råder i landet, där det finns ett utbrett och pyrande missnöje med dos Santos-regimens cyniska maktmissbruk och korruption. Att de värsta övergreppen skett i oppositionsfästet Huambo är heller ingen tillfällighet.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 