Bör vi tycka synd om Persson och Schibbye?

Det omstridda området i kartform.

Ett av medias stora nummer i dessa dagar är de svenska journalisterna Johan Perssons och Martin Schibbyes öde.

De greps för en tid sedan av etiopisk militär sedan de överskridit Etiopiens gräns från Somalia tillsammans med en regimfientlig gerillagrupp och gått in i den omstridda Ogaden-provinsen. Det har framkommit, att ett av journalisternas främsta syftemål var att om möjligt kartlägga det kontroversiella företaget Lundin Oils eventuella verksamhet där.

Det är minst av allt märkligt att svenska media ägnar  Persson/Schibbye stort intresse. Inte heller är det särskilt märkligt att journalisterna hyllas som någon form av frihetshjältar vilka strider för det fria ordet mot en snöd diktatur.  Den bilden är emellertid i stort behov av problematisering.

Ty att hävda att tandemet Persson/Schibbye betett sig övermåttan klantigt är närmast en underdrift:

Pro primo: Journalistparet har färdats i området trots kraftiga rekommendationer från Utrikesdepartementet (UD) till journalister och alla andra svenskar att avstå därifrån. Gränsområdet Somalia-Ogaden-Etiopien tillhör jordens farligaste och mest osäkra.

Pro secundo: Persson/Schibbye valde att ansluta sig till separatiströrelsen Ogadens Nationella Befrielsefront (ONLF), detta trots att rörelsen en månad innan svenskarna gick över gränsen hade stämplats som en terroristorganisation av Etiopiens regering.

Pro tertio: I en bärbar dator som föll i myndigheternas händer fanns en bild där svensken ses testa vapen, låt vara att detta skall ha skett på andra sidan gränsen i Somalia. Dessutom uppges det finnas dokumentation där svensken ses studera punkter som utmärker oljeanläggningar på en karta.

Svenska regeringen och Lundin Oil låg bakom svenskarnas gripande: konspirationsgalningarna får till det.

Enligt åtalet har svenskarna anslutit sig till ONLF i akt och mening att assistera rörelsen i dess gerillakrigföring mot den etiopiska regeringen. Jag vill påstå att detta, mot bakgrund av ovanstående fakta, är en fullt rimlig och logisk slutsats.

Vad är då sanning i den här historien? Jag tror på svenskarnas uttalande om att de gått in i Ogaden i syfte att finna bevis för Lundin Oils verksamhet i området. Men jag tror också att de lidit svårt av åkommor såsom gerillaromantik och äventyrslystnad. På det tyder det faktum att Persson sparat en bild av sig själv, vilken hamnat i etiopiska händer, praktiserande vapenövningar – naturligtvis fullkomlig idioti.

Svenskarna har säkert ursprungligen drivits av journalistiska impulser. I takt med att de vistats hos gerillan, har de troligen dock förlorat fokus på uppgiften och fått allt svårare att dra gränserna mellan vad som är legitim journalistik och vad som är fientlig verksamhet riktad mot den etiopiska staten.

I den svenska rapporteringen om de svenska journalisternas öden och äventyr märks tendenser till visst förakt gentemot de etiopiska myndigheterna. Således togs i de första rapporterna för några månader sedan mer eller mindre för givet, att svenskarna snart  nog skulle frisläppas.

Det krävdes bara att Sveriges regering smörade litet för alternativt hotade etiopierna en aning, så skulle saken vara biff. Svenskarna skulle snart, hej och hå, vara hemma för att kunna hälsas som hjältar för det fria ordets sak.

Den inställningen tyder på en nedlåtande, kolonialistiskt färgad syn på Etiopien som en bananrepublik med ett genomkorrupt rättsväsende som villigt böjer sig när det fina, genomdemokratiska Sverige talar om för dem vad som bör göras. Ett Sverige som sedan gammalt har goda relationer med Etiopien, det första land som redan 1954 kom i åtnjutande av svenskt u-landsbistånd i modern mening.

Sanningen är dock den, att det i Etiopien efter marxistdiktaturens fall i början på 1990-talet, utvecklats i alla fall ett embryo till rättsstat där det finns visst spelrum för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Etiopien är ingen demokrati i västerländsk mening, men det kanske inte är särskilt märkligt med tanke på de både inre och yttre hot som finns.

Två afrikanska socialistledare trivs tillsammans – Etiopiens Mengistu (till vänster) och Sydafrikas Mandela på en bild från 1990.

Mellan 1977 och 1991 var Etiopien, under överste Mengistu Haile Mariam (född 1937), en av världens vidrigaste och hårdaste kommunistdiktaturer där minst 30 000 människor föll offer för regimen. Mengistu störtades 1991 men fick en fristad i Zimbabwe, där han i dag lever ett hårdbevakat lyxliv som rådgivare åt den geriatriske diktatorn och fullfjädrade galningen Robert Mugabe.

Jag avstår från att försöka sia om utgången av rättegången mot Martin Schibbye och Johan Persson. Det mesta tyder dock på att deras sak kommer att prövas på ett  rättvist sätt. De har  redan beretts tillfälle att lägga fram sin syn på åtalet och då erkänt sig skyldiga till att ha gått över gränsen på ett olagligt sätt men förnekat, att de haft för avsikt att undergräva den etiopiska regeringen.

Därtill måste läggas att de, trots sin ohörsamhet, fått all tänkbar uppbackning från svenska UD med den tidigare Lundin-anställde Carl Bildt som chef. Som svar på frågan i rubriken ovan tycker jag därför inte det finns större anledning att tycka synd om Schibbye och Persson.

Den som slutligen vill stödja svenskarnas sak kan göra det via denna länk:

http://www.reportrarutangranser.se/artikelarkiv/78-arkiv/687-stoed-johan-och-martin-i-etiopien

Explore posts in the same categories: Utrikespolitik

Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

14 kommentarer på “Bör vi tycka synd om Persson och Schibbye?”

  1. LPÖ Says:

    Schibbye har arbetat för en tidning som heter rebell. Rebell utges/utgavs av revolutionär kommunistisk ungdom(Ungdomsförbund till KPMLR, numera KP). Han har arbetat för Folket i Bild/Kulturfront. På sin hemsida försöker han imponera med sin militärtjänstgöring som pansarskytteplutonsbefäl på P10 i Strängnäs Helt klart en revolutionsromantiker/äventyrsturist. Döms han till ett långt fängelsestraff eller döden kommer jag att säga; döden klär honom.

    • Tommy Hansson Says:

      Intressant information på min ära. Tack för det, LPÖ! Kanske drömmer Skibbye om att bli en ny Stieg Larsson.

      Om och när han frisläpps lär han och kollegan Persson nog inte ha några svårigheter att få ett lukrativt bokkontrakt.

  2. Jacob I Says:

    Det är föga förvånansvärt att svensk mediavänster gör en stor tupp av denna fjäder. Har hela tiden frågat mig vad dessa vänstermurvlar hade där att göra överhuvudtaget. Det rör sig ju om ett av världens mest farliga och osäkra områden, men trots varningar från UD har de ändå tagit sig dit.
    Gott! Den som i leken sig ger får leken tåla!
    Man får därav hoppas att etiopisk rättsinstans inte faller till föga för svenska påtryckningar utan dömer murvlarna till ett kännbart straff. Inte bara för att de i etiopiskt fängsligt förvar (som jag förmodar ej är av samma höga standard som ett svenskt dylikt!) förhoppningsvis lär sig sin dyrköpta läxa om verkligheten, utan också för att ge svensk mediavänster en välförtjänt knäpp på näsan!

    Slut för dagen!
    J

    • Tommy Hansson Says:

      Exakt mina funderingar också, broder Jacob.

      En variant är att de döms till ett relativt långt fängelsestraff men att etiopiska regeringen, för att visa prov på sin ”humanism”, låter de avtjäna ett antal år i svenskt fängelse.

      En annan att de döms till 30 år men blir benådade efter en tid.

      Den som lever får se.

  3. Lars M Hermansson Says:

    Den bästa tiden i etiopiens historia var kejsartiden med Haile Selassie som hade goda relationer med väst.
    Monarkin är alltid överlägsen republiken.
    Den kommunistiska regimen skadade landet allvarligt med massavrättningar och svält.

  4. Kattsvans Says:

    Båda journalisterna är väl brakakommunister vad jag vet. Hoppas dom blir dömda för olaga intrång i landet.Minst 20 år bör dom få

  5. Tarzan Says:

    Jag tycker inte synd om dom !!!!!!
    Skit i Afrika och rädda Europa istället

  6. Ann Says:

    Besynnerlig blogg detta. Ni verkar inte må så bra.

  7. Ann Says:

    Om Sverige varit en diktatur o din familj blivit dödad, skulle inte du velat att journalister skulle gett dej stöd? Varken du el kommentarerna verkar se till journalisternas mål med resan, utan bara tillvägagångssättet och att de ska gynna deras karriärer. Nä, mer journalister som vill främja mänskliga rättigheter.

    • Tommy Hansson Says:

      Det är väl mycket möjligt att jag skulle ha velat det. Såvitt jag känner till var dock inte de svenska kommunistiska journalisterna intresserade frågor – de var ute efter att klämma åt Lundin Oil.

  8. Tommy Hansson Says:

    Rättelse:

    ”Såvitt jag vet var dock inte de svenska kommunistiska journalisterna intresserade av sådana frågor” skall det vara!

  9. Ann Says:

    Deras mål verkar ha varit att studera oljebolaget, för att visa på bolagets arbetsmetoder som ev. (ut)sätter oskyldiga lokalbor i svåra livssituationer. Har aldrig förstått varför man delar in folk i kommunister, feminister, höger/vänster, röd/blå/miljö, mm. i allt idag – och på detta sätt legitimera personers handlingar efter vad man själv tycker, el tycker sig veta.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: