Gatumusikant som blev världskänd
Don Partridge i sin rätta miljö med sin gitarr, bastrumma och kazoo.
Någon som kommer ihåg Don Partridge? Om inte är det bara att klicka på länken ovan och återuppliva bekantskapen med denne engelskfödde gatumusikant och folkpopsångare, som tyvärr inte längre finns bland oss.
Här sjunger han sin stora hitlåt ”Blue Eyes” till karaktäristiskt komp i form av bastrumma och kazoo. ”Blue Eyes” låg på Tio-i-topp och en rad andra listor runt om i världen 1968. Jag blir glad av denna sång och jag hoppas ni, kära läsare, blir det också. Tror inte ni får mardrömmar av den i alla fall.
Don Partridge föddes i England 1941 och avled i en hjärtattack i hemlandet 2010, 68 år fyllda, Han var gift med och hade barn med en svensk kvinna på 1970-talet och bodde då några år i Sverige. Jag träffade honom och hans hustru en gång i en lägenhet på Birger Jarlsgatan i Stockholm via en norsk vän med ett förflutet som internationell gatumusikant.
Under hans Sverige-tid kunde man ofta se Don med sin gitarr, bastrumma och kazoo i Sergelpassagen eller på Biblioteksgatan i centrala Stockholm. Hans välmodulerade och pregnanta röst passade perfekt i gatularmet. Enligt den så kallade Lex Partridge blev det vid den här tiden tillåtet att spela gatumusik runt om i Sverige.
Och Don var inte ensam – han hade ett gäng brittiska och andra kolleger som förgyllde tillvaron för förbipasserande stockholmare. Partridge spelade bland annat även på den på sin tid bekanta Pub Briggen i den sörmländska sommaridyllen Trosa.
Don Partridge var gift ytterligare två gånger och efterlämnade vid sin bortgång fyra döttrar och två söner.
Hans andra stora hit var ”Rosie” med en textrad som lyder: ”It´s raining when you look the other way”. Så underbart! Inspelningen är från ett framträdande i Royal Albert Hall i London:
http://www.youtube.com/watch?v=zGxzBet0X4M
Tillägnar de här sångerna M. som jag hade varma känslor för vid just den här tiden; den enda centerpartist jag varit förälskad i, kan jag avslöja…väldigt oskyldigt var det förstås.
Explore posts in the same categories: UnderhållningEtiketter: "Rosie", bastrumma, Biblioteksgatan, Birger Jarlsgatan, Don Partridge, England, gitarr, kazoo, Lex Partridge, London, Pub Briggen, Royal Albert Hall, Sergelpassagen, Stockholm, Sverige, Tio-i-topp, Trosa
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
25 augusti, 2013 den 2:27
INFO //
Hej Tommy jo honom kommer man ihåg han var bra på något sätt Bosse säger också att han var bra // Mvh Ann-Mari Piret
25 augusti, 2013 den 3:07
Kul att ni också minns honom. Han hade karisma och sjöng bra. Trevlig kille också vill jag minnas.
10 september, 2013 den 11:03
🙂 ❤ mvh Joachim Partridge
10 september, 2013 den 11:18
Så trevligt att du uppmärksammat detta, Joachim. Gör mig rörd!
15 september, 2013 den 12:44
Tommy hur du beskrev honom gjorde mig rörd! Tack Tommy 🙂
15 september, 2013 den 1:06
Det är nog det finaste beröm jag fått för något jag bloggat om!
15 september, 2013 den 2:24
Tommy du gillar att få beröm och du gillar att ge beröm:-). En väldigt fin och ovanlig egenskap i dessa dagar! Den egenskapen delar jag med dig! Synd bara att det inte fler som är är mottagliga för sånt! Tror allas vår värld skulle se så mycket bättre ut om alla gjorde så
15 september, 2013 den 6:19
Håller med dig om det sistnämnda. Det behöver inte vara renodlat beröm heller – bara en vänlig nick eller ett ”hej” kan få mig på gott humör. Men jag har svårt för svek.