https://www.youtube.com/watch?v=0k63grkip5I
Jag har på det här utrymmet då och då uppehållit mig vid ämnet lycka. Hur lycklig jag känt mig. Nu tänkte jag i ärlighetens namn berätta om att det inte är fullt lika uppåt nu. Sluta gärna läs här om ni finner ämnet deprimerande.
Jacques Brel (1929-78).
Om ni emellertid fortsätter läsa tänkte jag börja med att presentera er för en sångare och kompositör som är ganska fantastisk i sin känslighet och uttrycksfullhet: Jacques Brel (1929-78). Överst en länk till Brels egen komposition ”Ne me quitte pas”, som betyder Lämna mig inte. Måste upplevas.
Jacques Brel föddes i Schaerbeek i Bryssel 1929. Han flyttade 1953 till Paris för att utveckla sin sångkonst och därför att han avskydde den belgiska småborgerligheten, som han även skrev bitska sånger om. Mestadels handlar hans sånger dock om ömhet och kärlek. Ett par titlar till är ”La chanson des vieux amants”, ”Amsterdam” och ”Le Moribond”.
”Ne me quitte pas” blev en stor hit även på engelska språket under titeln ”If You Go Away” med text av Rod McKue. Här i en fin version med Frank Sinatra (1915-98):
https://www.youtube.com/watch?v=5SUn4JqUTsA
”Old Blue Eyes”.
Världsartisten Brel turnerade flitigt men meddelade 1967 att han skulle sluta med det och i stället satsa på filmkonsten. Här gjorde han nu inte någon större succé.
1975 seglade Brel till Marquesasöarna i Söderhavet och landsteg på ön Hiva Oa, där han skrev många nya sånger. Han avled i lungcancer – han var i hela sitt vuxna liv storrökare – i franska Bobigny 1978 men begravdes på Hiva Oa, endast ett par meter ifrån konstnären Paul Gauguin.
Brel var 1950-78 gift med Thérèse Michielsen med vilken han fick tre barn.
För er som inte kan få nog av Jacques Brel följer här en länk till en konsert med honom i Nederländerna 1964:
https://www.youtube.com/watch?v=Gosgf3nWjjs
Som jag skrev inledningsvis har jag känt mig mera uppåt än jag gör just nu. Därför tycker jag Brels ”Ne me quitte pas” tolkar min sinnesstämning rätt väl. Det är inte muntert när någon man håller av föredrar annat. Kärlek till en annan människa kan bygga upp en men också dra ner en.
Vi får dock aldrig glömma att den gudomliga kärleken, sedd som urkraft i universum och alltings upphov, förblir oföränderligt densamma. Att kanalisera den in i våra liv kan dock vara förenat med betydliga svårigheter, särskilt om vi ger upp inför första prövning och inte ger vår motpart någon riktig chans. För mig är det svårt (men fullt möjligt) att förlåta sådant.
Lasse Lucidor (1638-74).
Men jag säger som Lasse Lucidor (1638-74), som inte heller hade det så lätt: ”Skulle jag sörja då vore jag tokot”. Sörjer gör jag inte. Men jag kan känna mig ledsen ibland. I det långa loppet är jag dock lycklig i kraft av ett långt och rikt äktenskap som varade tills min hustru avled för snart fem år sedan nu. Mycket älskad och mycket saknad.
Tommy Hanssons Blogg 