Rosenbergs försvar för självcensur

Göran Rosenberg vill se en begränsad yttrandefrihet.

Skriftställaren och debattören Göran Rosenberg går i en artikel på Expressens kultursidor den 4 mars till angrepp mot vad han kallar ”idén om den kompromisslösa yttrandefriheten”.

Rosenberg försvarar ”informella regler” som han menar är en förutsättning för att yttrandefriheten skall fungera. Tyvärr, anser Rosenberg, har denna yttrandefrihet satts ur spel genom kompromisslösa skriverier av exempelvis sajten Avpixlat och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Han är inte komfortabel med att debattklimatet förändrats mot en större öppenhet.

Rosenberg avslutar sin artikel på följande sätt:

Vad försvaret av yttrandefriheten i dag kräver är därför inte kompromisslöshet utan den politiska och sociala förmågan att ingå de nya kompromisser, formella och informella, som krävs för att säkra yttrandefriheten också i nätets och näthatetes tidevarv.

PFLP-ledaren George Habash. En av Göran Rosenbergs gamla idoler.

Vad Göran Rosenberg gör är egentligen att förespråka självcensur. Han är uppenbart irriterad över att under de senaste åren alltfler mediaaktörer, framförallt sådana som för inte särskilt länge sedan skulle ha varit hopplöst marginaliserade i det offentliga samtalet, aktivt börjat ifrågasätta den självcensur i den politiska korrekthetens tecken som ända sedan 1960-talet varit förhärskande i det svenska medielandskapet. Rosenberg använder det så kallade näthatet som slagträ.

Rosenberg, som på 1960- och 1970-talet stod på barrikaderna tillsammans med Jan Guillou och stödde palestinskarabiska terrorgrupper såsom PLO och PFLP och angrep den demokratiska staten Israel, känner sig obekväm med den nya öppenhet som tillskapats genom aktörer såsom Sverigedemokraterna, Avpixlat, Tryckfrihetssällskapet och Dispatch International. Han skruvar olustigt på sig när konstnären Lars Vilks utmanar självcensurens gränser genom att avbilda profeten Muhammed som rondellhund.

Göran Rosenberg är en kvarleva från en tid då vänstern kunde fröjda sig åt ett mer eller mindre uttalat åsiktsmonopol eller, för att tala med författaren Lars Gustafsson, problemformuleringsprivilegium. Och han har all rätt att vara orolig. Vi är många som inte tänker inlåta oss på de formella eller informella kompromisser han åsyftar.

Jimmie Åkesson skrev en banbrytande debattartikel.

Därmed inte sagt att man bör skriva eller säga vad som helst. Vulgärt och onyanserat hat med en myckenhet av svordomar och invektiv är aldrig rätt och bör enligt mitt förmenande inte förekomma någonstans. Det är emellertid inte detta Göran Rosenberg i första hand vill åt. Han är ute efter att censurera de åsikter han själv och hans meningsfränder inom den politiskt korrekta kommuniteten ogillar. Det är de åsikterna Rosenberg avser när han orerar om det han kallar ”näthat”.

Som exempel på åsikter som inte borde ha fått framföras nämner Rosenberg en uppmärksammad artikel av Jimmie Åkesson i Aftonbladet 2009 – den skrevs dock inte ”inför EU-valet” som Rosenberg påstår utan i samband med SDs landsdagar på hösten samma år som EU-valet ägde rum – som var försedd med en rubrik som utpekade islam som det största hotet sedan Andra världskriget. Med Rosenbergs ord:

Det som tidigare inte hade kunnat sägas offentligt, kunde nu det.

Ironiskt nog var det dock inte Åkesson som hade satt rubriken till artikeln utan Aftonbladets redaktion. I sak har emellertid Rosenberg rätt. Artikeln var verkligen banbrytande för en ny öppenhet och åsiktsfrihet i svenska media och för det är Åkesson förtjänt av hela nationens tacksamhet.

Explore posts in the same categories: Media

Etiketter: Avpixlat, Dispatch International, Expressen, Göran Rosenberg, George Habash, islam, Israel, Jan Guillou, Jimmie Åkesson, Lars Vilks, Muhammed, PFLP, PLO, Sverigedemokraterna, Tryckfrihetssällskapet

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.