Låt oss minnas den gode kung Gustaf!

Där låg ett skimmer över Gustafs dagar…

Orden är biskopen och skalden Esaias Tegnérs och syftar på konung Gustaf IIIs tid på den svenska tronen. Under hans regeringstid skedde en kulturell och vetenskaplig uppryckning utan dess like, merparten orkestrerat av konungen själv. Konstutövning, arkitektur, skulpterande, musicerande, teater, opera – allt detta upplevde en inhemsk renässans som vi njuter frukterna av än i dag. Att influenserna kom från exempelvis Frankrike, Italien och Kina gör knappast saken sämre.

Konunngen, som genom en oblodig statskupp 1772 hade återinfört det kungliga enväldet, gjorde sig dock impopulär i inflytelserika (läs: adliga) kretsar genom att öka böndernas inflytande på de adligas bekostnad. En vittfamnande konspiration ledde till att monarken brutalt sköts ner på en maskeradbal å Kungliga Operan i huvudstaden den 13 mars 1792. 13 dagar senare, alltså den 29 mars, avled han under svåra plågor av sina skador. Jag tänker inte här göra den skändlige mördaren den hedern att nämna hans namn.

I år är det 220 år sedan Gustaf III avled i en ålder av endast 46 år  (han var född den 13 januari 1746). Jag ämnar högtidlighålla minnet av hans förtidiga död med likasinnade i morgon kväll. Låt oss alltså minnas den gode – och geniale – kung Gustaf, som gav Sverige en särskild glans och lyster!

Att han dessutom gav arvfienden Ryssland ordentligt med pisk, enkannerligen genom den lysande flottsegern i Svensksund den 9 juli 1790, är ett extra plus i kanten i mina ögon.

Gustafs skål!

Lyssna gärna till Gustaf III:s Wänners signaturmelodi här:

http://www.youtube.com/watch?v=tjBn2nnjur4&feature=related

Leve konungen! Leve revolutionen!

Gustaf III (1746-92, regent 1771-92).

Gustaf hjälte, kung och far, Sveriges skyddsgud, jordens ära
glade vi dig offer bära, och välsigna dina da´r.
Lagerkrönt oss återgiven, hjältemodets lön du har
medborgar´n räcker nu oliven, och den trumf ditt hjärta tar.
Gustaf hjälte, kung och far, Sveriges skyddsgud, jordens ära
glade vi dig offer bära, och välsigna dina da´r. Ack, av dig hans nit behagar, tacksam för din spira böjd
han prisar dina vishets lagar, skyddad, älskad, fri och nöjd.

Leve konungen! Leve revolutionen!

Så kan det ha låtit onsdagen den 19 augusti 1772, då konung Gustaf III genomförde sin statskupp i syfte att få slut på den så kallade frihetstidens oreda. Om nu statsvälvningen kan liknas vid en revolution – och det är nog tveksamt – så måste det ha varit tidernas snällaste: inget blod behövde nämligen flyta då konungen tillskansade sig mer makt på ständernas och adelns bekostnad. Ett konkret resultat av statskuppen blev 1772 års konstitution, som dock endast ägde bestånd till 1809.

För kretsar som intresserar sig för 1700-talet i allmänhet och den gustavianska tiden i synnerhet är det en självklarhet att minnas händelserna den 19 augusti för 239 år sedan. Sällskapet Gustaf III:s Wänner, som jag har äran att vara med i, högtidlighöll för sin del statsvälvningen med en traditionell ”revolutionsfest” på årsdagen av händelsen. Det åts god mat, sjöngs, spelades teater och bara umgicks. Hela härligheten ägde rum i villa Bellevue vid Roslagstull, en onekligen passande lokal för ändamålet.

Tända ljus skapade en tidsenlig belysning i Bellevue. Foto: Tommy Hansson

Bellevue uppfördes på Gustaf III:s initiativ sedan denne gjort sin berömda resa till Italien och Frankrike 1783-84. Han hade ursprungligen tänkt låta sin yngre broder, hertig Carl, husera i byggnaden men därav blev intet. I stället flyttade hovmålaren Lorens Pasch den yngre (1733-1805) in i det eleganta huset, som konungen själv säkerligen besökte ett antal gånger.

På andra sidan vägen sett från Bellevue ligger en ganska oansenlig byggnad i två våningar som skall ha varit tillhåll för Stockholms överståthållare Carl Sparre (1723-91), utsedd till sitt ämbete och utnämnd till generalmajor av kungen. Sedan han blivit änkeman lär Sparre ha tagit dit en försvarlig mängd damer ur den så kallade lätta brigaden.

För att återgå till revolutionen. Efter envåldshärskaren Carl XII:s frånfälle 1718 inträdde Sverige i en epok som var väsensskild från den karolinska tidens krigiska och totalitära stormaktsvälde. Sedan den totalt oduglige goddagspilten Fredrik I avlidit 1751 fick svenskarna en ny monark från Tyskland i Adolf Fredrik, som inte heller han fick något att säga till om.

1772 års revolutionärer var försedda med vita armbindlar. Foto: Tommy Hansson 

Samtidigt ledde den politiska turbulensen med stridigheter mellan partierna Mössor och Hattar till försvagad ekonomi, korruption och främmande makters inblandning i svensk politik. Det var för att göra slut på detta elände Gustaf III planlade och genomförde en statskupp, utan tvivel uppmuntrad därtill av sin moder, änkedrottning Lovisa Ulrika; denna var hjärnan bakom den misslyckade statskupp som 1756 hade sänt flera upproriska ädlingar till stupstocken.

Statsvälvningen sattes i verket i Stockholm den 19 augusti 1772. Hade det hela gått snett hade otvivelaktigt ett antal högt uppsatta huvuden fått rulla, troligen också den 26-årige kungens eget. De skickelsedigra händelserna inleddes med att Gustaf kallade in officerare och underofficerare till högvaktssalen på Kungliga Slottet. Talet slutade med orden:

Vill ni följa mig som edra förfäder följde Gustaf Vasa och Gustaf II Adolf, så vill jag våga liv och blod för er och fäderneslandets räddning.

Talet mottogs till all lycka entusiastiskt och bollen var i rullning: riksrådet som sammanträdde på Slottet arresterades och de mest inflytelserika mösspolitikerna sattes under bevakning. På eftermiddagen var det dags för kungen att rida ut i staden och mottaga stadsbornas hyllningar.

Glada och vackra revolutionsfirare. Foto: Tommy Hansson

Kring sin vänstra arm hade han knutit en vit armbindel, en attiralj som alla kungavänner bar för att kunna känna igen varandra under statsvälvningen. Den vita bindeln fortfor att vara en detalj på svenska militäruniformer till och med Gustaf IV Adolfs regering, då anti-gustavianerna såg till att den försvann.

Sammanfattningsvis blev Gustaf III:s statsvälvning en total succé. Inga dödsoffer krävdes och ingen saknade de gamla, käbblande politikerna. Den lade grunden till en välbehövlig nationell återhämtning och ett uppsving inom en rad samhällsfält. Gustaf genomförde bland annat betydande straffrättsliga reformer, gynnade kultur och vetenskap samt ökade religionsfriheten. Samtidgt försvagade han riket genom onödiga krigshandlingar mot Ryssland och stötte sig med adeln, vilket ledde till mordattentatet på operamaskeraden den 16 mars 1792.

Men det är en annan historia, som jag kanske berättar en annan gång.