Om Planxty – och om kärlekar

 Planxty på senare år.

Planxty är en av Irlands mer berömda folkmusikgrupper, bildad i början på 1970-talet. Originalmedlemmarna var Andy (Kennedy) Irvine (född 1942), Christy Moore (1945), Dónal Lunny (1947) samt Liam O´Flynn (1945).

Det är först under de senaste åren jag fått upp ögonen för Planxty. Instrumenteringen kan väl sägas vara något udda med gitarr, bouzouki, mandolin, mandola, tin whistle, irländsk säckpipa och bodhran. Inte nödvändigtvis exekverade vid ett och samma tillfälle. Således ingen fiol och ingen banjo, inte heller dragspel, eljest gångbara instrument inom den irländska folkmusiken.

Bouzouki sägs vara en instrumental innovation som åldermannen Andy Irvine, sångare i de flesta av numren jag här länkar till, medförde från en resa på Balkan 1968.

En av mina absoluta favoritlåtar med gruppen är den här liveinspelningen från 1983 med ”Arthur McBride”:

1973 respektive 1974 kom Johnny Moynihan (1946) och  Paul Brady (1947) att gå in i stället för Lunny respektive Moore. 1979 återbildades gruppen, som därefter framträtt tillsammans vid olika tillfällen.

Här en annan av gruppens höjdare,”The Jolly Beggar”:

Så ”Raggle Taggle Gypsy” med Christy Moore, som gjort en mycket framgångsrik solokarriär, som sångare; omedelbart efter sången följer en instrumental låt:

”Sally Brown” är en  traditionell sjömansvisa med gott humör:

I ”The Blacksmith” får Liam O´Flynn tillfälle att briljera litet på sin säckpipa i i låtens instrumentala avslutning, där Christy hanterar bodhran:

Varför inte avsluta med en av Paul Bradys mer sentida versioner av ”Arthur McBride (and the Sergeant)”:

Jag hoppas ni haft nöje av den här lilla presentationen av ett unikt irländskt folkmusikband. Såvitt jag vet är alla ovan nämnda medlemmar fortfarande aktiva trots kutiga ryggar och grånande hår och skägg.

 Andy Irvine och Paul Brady.

En avslutande reflektion. Sedan jag började lyssna till The Dubliners 1969 har den traditionella irländska musiken givit mig så mycket så jag blir nästan rörd när jag tänker på det. Den har varit med mig i helg och söcken och i glädje och sorg. Den har tröstat mig när jag varit ledsen och förstärkt lyckokänslan när jag känt mig glad.

Den har helt enkelt varit en av mina stora kärlekar. Och en som, till skillnad från några andra, aldrig någonsin svikit mig.

Kärleken som en ros

The Bothy Band.

http://www.youtube.com/watch?v=uzL1YqrgMKw

Nu bjuder jag mina läsare en riktigt god och vilsam natt med den traditionella ”I Wish My Love Was a Red, Red Rose”. Den framförs av den irländska gruppen The Bothy Bands Triona Ní Dhomhnaill.

The Bothy Band verkade mellan 1975 och 1979 och blev snabbt ett av de mest inflytelserika banden som framförde irländsk/skotsk/keltisk folkmusik. Deras låtar är oftast instrumentala.

Bland medlemmarna märktes Dónal Lunny, som gick vidare till Planxty, och Matt Molloy, som anslöt sig till den världsberömda gruppen The Chieftains.

Här Micheál  Ó Domhnaill i ”The Summer is Coming” (som framförs på gaeliska):

http://www.youtube.com/watch?v=lHyCRE5pesI

Tillägnas alla som i likhet med mig föreställer sig en värld där kärlek, godhet och skönhet härskar och inga hjärtan brister.

En irländsk anti-krigssång

http://www.youtube.com/watch?v=mu5kcT3igVs

I dag säger jag god natt med ”Arthur McBride” som framförs av den irländska folkmusikgruppen Planxty i en inspelning från 1983.

Planxty på irländskt frimärke.

Planxty bildades 1972 sedan Christy Moore släppt sitt andra LP-album Prosperous i ett hus i byn med samma namn. Gruppen bestod, förutom av Moore, av Dónal Lunny, Andy Irvine och Liam O´Flynn. Moore och Lunny lämnade Planxty 1983 men har därefter då och då deltagit i återföreningar.

Sången ”Arthur McBride” upptecknades först 1840 i Limerick och Donegal på Irland, men förekommer även i engelska och skotska varianter. Det är en typ av anti-krigssång, som vänder sig mot brittisk värvning av irländare till den brittiska armén och hämtar motiv från slutet av 1600-talet och den så kallade ärorika revolutionen 1688 samt väpnade konflikter åren därefter.

Paul Brady.

Här följer en mycket välgjord film från 1977 gjord av Tiernan McBride efter Paul Bradys tolkning av sången:

http://www.youtube.com/watch?v=VBdywzKD2Jw

Det kan nämnas att även Bob Dylan spelat in ”Arthur McBride”.

Jag tillägnar sången min svägerska Annika, som gör tillvaron litet lättare för mig och min lilla fina familj.

En irländsk sångare och speleman: Christy Moore

Christy Moore i aktion på scen.

Christopher Andrew  – han kallas bara Christy – Moore föddes i Newbridge i grevskapet Kildare den 7 maj 1945. Christy Moore anses vara en av Irlands främsta artister och utnämndes 2007 av RTE´s People of the Year till ”Irelands greatest living musician”. Han är dock föga känd i Sverige, varför jag tycker det finns all anledning att lyfta fram honom här.

En av hans mest karaktäristiska sånger är ”Smoke and Strong Whiskey”:

http://www.youtube.com/watch?v=DL0yWCVzGOU

Moore var kring mitten av 1960-talet anställd vid en bank i Clonmel i grevskapet Tipperary, men hade ett stort personligt intresse för Irlands rika folkmusikskatt. Under en bankstrejk 1966 reste han till London, där han försörjde sig genom tillfälliga jobb och passade på att besöka folkmusikklubbar och irländska musikpubar. Han träffade här personer i gamet som Luke Kelly, Seamus Ennis och Margaret Barry.

1969 spelade Christy Moore in sitt första album som fick titeln Paddy on the Road tillsammans med sångaren och låtskrivaren Dominic Behan, en bror till den världsberömde författaren Brendan Behan. Skivan reproducerades i endast 500 exemplar men har senare införlivats med Moores CD-produktion.

Christy medverkade med en sång i The Dubliners 25-årsalbum 1987.

1972 kom det första mer uppmärksammade albumet med titeln ”Prosperous” efter en by med samma namn i Kildare. I samband med inspelningen av detta album träffade Christy Moore de blivande medlemmarna i bandet Planxty: Liam O´Flynn, Andy Irvine och Dónal Lunny. Lunny följde senare med till bandet Moving Hearts 1981.

Här hör och ser vi Christy Moore och den alltför tidigt bortgångne gitarristen Jimmy Faulkner i den svidande vackra rebellballaden ”The Galtee Mountain Boy” i en inspelning från 1979 (sången börjar två minuter in i videon):

Christy Moores repertoar består av såväl traditionella  irländska ballader som sånger han skrivit själv. Han har genom åren framträtt tillsammans med kända irländska artister såsom The Dubliners, Sinéad O´Connor och Shane MacGowan, den senare frontfigur i punk/folkgruppen The Pogues.

Christy Moore med Shane MacGowan.

Här Christy i MacGowans monsterhit ”Fairytale of New York”:

http://www.youtube.com/watch?v=FwXBtmRTsFs

Duett framförd av Moore och MacGowan i den senares ”A Pair of Brown Eyes”:

http://www.youtube.com/watch?v=4dSGu9803LA

Moore och Planxty i ”Cliffs of Doneen”:

http://www.youtube.com/watch?v=eH8jYhmcaQE

När The Dubliners firade sitt 25-årsjubileum i TV-programmet ”The Late Show” 1987 fanns Moore med som sångare, gitarrist och bodhranspelare (bodhran är en traditionell irländsk handtrumma). Han medverkar även med en hyllningssång till förre Dubliners-sångaren Luke Kelly (1940-84) i 25-årsalbumet.

Moore har spelat in omkring 25 egna album. I april kom han ut med det första studioinspelade albumet på fyra år med namnet Listen. 2011 kom Folk Tale.

Luka Bloom, en yngre bror till Christy.

Politiskt står Christy Moore långt till vänster. Han är en stor förespråkare för det republikanska ”saken”, det vill säga ett enat Irland. Hans mamma var en känd borgerlig politiker i partiet Fine Gael i grevskapet Kildare och kandiderade även till det irländska parlamentet.

Moore har en yngre bror med artistnamnet Luka Bloom (Barry Moore) som också är en välkänd artist på Irland.