Demokraternas smutskastningskampanj mot domare Kavanaugh

Brett Kavanaugh nomineras till Högsta domstolen av president Donald J. Trump.

Det demokratiska partiet i USA skyr inga medel i syfte att sabotera president Donald J. Trumps politik. Det senaste uppseendeväckande exemplet gäller Trumps kandidat till en plats i Högsta domstolen (HD), Brett Kavanaugh.

Den konservative domaren Kavanaugh har av universitetsläraren Christine Blasey Ford anklagats för att ha utsatt henne för försök till våldtäkt på ett party i början på 1980-talet. Föga otippat söker Demokraterna nu utnyttja hennes påståenden maximalt och kräver att den federala polisen FBI utreder saken. Det hela  har dock komplicerats av att Ford de senaste dagarna gjort sig oanträffbar och inte gått att nå. https://www.dn.se/nyheter/varlden/kvinnan-som-anklagar-kavanaugh-gar-inte-att-na/

Ett annat tilltänkt vittne till det påstådda sexuella ofredandet, Mark Judge, har uppgivit att han inte ställer upp som vittne eftersom han inte minns något av händelsen. Kanske inte så konstigt då denna ägde rum för 36 (!) år sedan då såväl Kavanaugh, som är född 1965, som Ford var i tonåren.

I USA har taktiken att smutskasta nominerade till Högsta domstolen genom anklagelser om sexuella övergrepp blivit något av en demokratisk favoritsport. 1991 var det stort pådrag då den av president George H. W. Bush HD-nominerade konservative domaren Clarence Thomas av advokaten Anita Hill anklagades för omfattande sextrakasserier.

Clarence Thomas, född 1948, kunde dock rida ut stormen och godkändes den 23 oktober 1991 i senaten  som ledamot av Högsta domstolen som den andre afro-amerikanske HD-domaren någonsin med röstsiffrorna 52-48. https://en.wikipedia.org/wiki/Clarence_Thomas

Clarence Thomas med president George H. W. Bush när det begav sig.

Förhandlingarna om Brett Kavanaughs kandidatur är tänkta att äga rum i den amerikanska senaten nu på måndag den 24 september. Tanken har varit att Christine Blasey Ford då skulle ges möjlighet att vittna om sina påstådda erfarenheter av Kavanaugh, men detta scenario förefaller nu vara i gungning. I bästa fall är den demokratiska smutskastningstaktiken på väg att kollapsa, men osvuret är bäst.

Mycket står på spel både politiskt och juridiskt. Brett Kavanaugh har nominerats som efterträdare till Anthony Kennedy, som satt i HD 1988-2018 och gick i pension för någon månad sedan. Kennedy intog ett mellanläge mellan domstolens konservativa och liberala falanger och blev därmed ”tungan på vågen” i somliga fall. Om Kavanaugh väljs in innebär det att Högsta domstolens konservativa inslag förstärks. https://sv.wikipedia.org/wiki/Anthony_Kennedy

Att senatens demokratiska ledamöter kommer att rösta nej till Kavanaughs kandidatur kan tas för givet. Frågan är om alla republikaner kommer att stödja denna – Trump har republikanska belackare som kan tänkas vilja djävlas med honom genom att avstyrka Kavanaughs inval. Grundtipset är dock att han väljs in, vilket i så fall skulle innebära en viktig politisk seger för president Trump.

Dilettanten Trump mot dille-tanten Clinton

Donald Trump gör tummen upp. Så leder han också över Hillary Clinton i de senaste opinionsmätningarna.

Det republikanska partiets presidentkandidat, Donald J. Trump, påstås ha uppmanat Ryssland att hacka demokratiska rivalen Hillary Clintons e-post samt uttalat sitt stöd för ryske presidenten Putin. En del kritiker har gått så långt som att påstå att Trump därmed skulle ha brutit mot den amerikanska konstitutionen.

Personligen har jag väldigt svårt att se hur man kan göra en dylik långtgående tolkning utifrån vad Trump verkligen yttrade. CNN-länken efter citatet innehåller en filmsekvens med Trumps uttalande samt kommentarer från förre New York-borgmästaren och Trump-rådgivaren Rudy Giuliani, där denne förklarar att Trump behagade skämta (min översättning från engelskan):

Ryssland, om ni lyssnar. Jag hoppas ni kan finna de 30 000 e-postmeddelanden som saknas. Jag tror ni skulle bli rikligt belönade av vår press då. http://edition.cnn.com/2016/07/28/politics/donald-trump-russia-hacking-sarcastic/

Bakgrunden är att det fortfarande saknas drygt 30 000 e-postmeddelanden från Hillary Clintons privata e-postserver, vilken den demokratiska presidentkandidaten under sin tid som utrikesminister använde för statsangelägenheter. Att Donald Trump, liksom de flesta övriga amerikanska medborgare, gärna vill veta vad som avhandlades i de saknade mejlen är minst av allt konstigt.

Trump framför på ett skämtsamt sätt att detta är så pass angeläget att det inte vore fel om ryssarna, som ofta anklagas för spionage, kunde få fatt i fru Clintons mejl när nu inte USA-pressen gått i land med detta. Däremot sa Trump inte ett ord om hackningsinsatser eller dataintrång, ej heller uttalade han något som helst stöd för Putin. Den som känner Putin betydligt bättre än Trump är naturligtvis Hillary Clinton i egenskap av Obamas förra utrikesminister (Secretary of State).

Utrikesminister Hillary Clinton träffade Vladimir Putin i Vladivostok 2012.

Om Trump kan anklagas för något så är det att ha varit sarkastisk, vilket sällan är välbetänkt i politiska sammanhang eftersom det så ofta – medvetet eller omedvetet – missförstås. Som framgår av CNN-länken ovan förklarar Trump mycket riktigt att han varit sarkastisk, något som bekräftas av Giuliani.

Det var tidigare en vanlig uppfattning att den ack så kompetenta Hillary Clinton – med en bakgrund som presidentfru, senator och utrikesminister – i presidentvalet i november skulle sopa banan med dilettanten och affärsmogulen Donald Trump, vilken gärna av etablissemanget avfärdas såsom varande svårartad ”populist”. Resonemanget tycktes bekräftas genom opinionsmätningar vilka gav en klar ledning för Clinton.

The Donald har emellertid efter hand hunnit bli varm i kläderna och under allra senaste tid passerat Hillary i flera mätningar.http://www.di.se/artiklar/2016/5/23/trump-leder-over-clinton/

Donald Trump må vara dilettant (amatörmässig) och ha ett skakigt republikanskt förflutet – han har varit registrerad demokrat och ekonomiskt stött makarna Clintons valkampanjer – men många amerikaner anser detta vara att föredra framför en regelmässigt ljugande dille-tant (tokig kvinna).

Fyra amerikanska ambassadtjänstemän mördades i Benghazi. Kritiker menar att detta faller på Hillary Clintons ansvar.

Bland annat anklagas Clinton för att ha satt den nationella säkerheten på spel i samband med sitt agerande kring den islamistiska attacken mot USAs beskickning i Benghazi i Libyen den 11 september 2012, då fyra amerikaner inklusive ambassadör Christopher Stevens mördades av en lynchmobb efter att först ha tvingats genomgå hemsk tortyr. Clinton har bland annat anklagats för att, i samförstånd med president Barack Obama, ha mörkat de urusla säkerhetsarrangemangen kring USAs representation i Benghazi samt för att ha tystat vittnen. https://www.yahoo.com/news/hillary-clinton-role-benghazi-know-195600379.html?ref=gs

En sak är alldeles uppenbar – sällan eller aldrig har två huvudkandidater i det amerikanska presidentvalet varit så illa omtyckta som Hillary Clinton och Donald Trump. I en undersökning sade sig 55 procent av väljarna ogilla Clinton medan 60 procent ogillade Trump. Den kandidat som förmår ge det minst oförmånliga intrycket fram till valet om drygt tre månader kommer att bli USAs näste/a president.

Som vanligt föredrar lejonparten av den amerikanska kändiseliten den demokratiska kandidaten. Den Oscars-belönade Hollywood-aktrisen Meryl Streep framträdde så med ett panegyriskt anförande till Hillarys förmån vid det nyligen avslutade demokratiska konventet i Philadelphia. Andra filmstjärnor, såsom Whoopi Goldberg, har ”hotat” flytta till Kanada om Trump vinner.

Susan Sarandon: ”Clinton farligare än Trump som president.”

Det finns dock undantag från Trump-fientligheten i Hollywood. Oscars-vinnande Susan Sarandon har exempelvis sagt sig frukta ett Clinton-presidentskap och menat, att Hillary vore en ännu värre katastrof än om Trump skulle bli USAs 45e president. http://www.independent.co.uk/news/people/susan-sarandon-hillary-clinton-more-dangerous-donald-trump-a7064826.html

I Sverige är situationen en helt annan. Av politiker har inte ens SD-ledaren Jimmie Åkesson sagt sig uppskatta Donald Trump, även om det torde finnas gott om andra SDare som gör det. I media är uppslutningen bakom Hillary Clinton och det Demokratiska partiet givetvis total. Så här skrev exempelvis Aftonbladets krönikör (och min tidigare kurskollega på Poppius journalistskola) Wolfgang Hansson den 29 juli:

Republikanernas konvent karakteriserades av kaos och splittring. Demokraternas av att hela partiet enhälligt ställde sig bakom Hillary Clinton.

Bättre (eller sämre) än så kan knappast svenskmedias inställning till USA-politiken sammanfattas. Wolfgang Hansson tycks ha sovit när Bernie Sanders anhängare protesterade ljudligt och till och med sittstrejkade under konventet efter avslöjandena om hur den demokratiska partiledningen myglat och fuskat för att säkra Clintons nominering. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/wolfganghansson/article23247714.ab

Det var fler palestinaarabiska än amerikanska flaggor vid demokraternas konvent.

Om Hansson uppmärksammat att de palestinaarabiska flaggorna  var fler än de amerikanska vid konventet vet jag inte, han skriver i alla fall inget om det. https://unitedwithisrael.org/reports-palestinian-flags-outnumber-american-flags-at-dnc/

Nu är det dessbättre inte svenska politiker eller media som avgör presidentvalet i USA utan de amerikanska väljarna. Hur det kommer att gå? Jag tror Donald Trump går mot en knapp men klar seger. Något annat vore en katastrof för inte bara Amerikas förenta stater utan för världen i stort. Bättre med en populist och dilettant omgiven av förhoppningsvis loka rådgivare än en patologisk lögnerska och dille-tant omgiven av svassande jasägare.