Dödssiffrorna skenar i Angola: över 1000 tros mördade av angolansk polis

 Angolas nationalpolis tros ha mördat över 1000 personer i Light of the World-rörelsen.

http://www.angolanewsnetwork.com/news/2015/4/28/death-toll-of-angolan-police-rampage-rises-to-more-than-1000.html

Jag skrev den 25 april på min blogg att troligen flera hundra angolaner massakrerats av den brutala Angola National Police i Huambo, Bie och Benguela.

Morden skall ha skett i samband med polisens angrepp mot den kristna sekten Seventh-day Light of the World, som är en utbrytargrupp ur Sjundedagsadventisterna. Sektens ledare, José Kalupeteka, greps, fördes bort och sattes i polisförvar på okänd ort.

Poliskällor uppgav att nio polismän och 13 civila dödats, men politiska oppositionskällor och människorättsgrupper befarade mångfaldigt högre dödstal. Det största oppositionspartiet UNITAs talesman, Alcides Sakala, krävde i ett offentligt uttalande att en opartisk utredning om antalet dödsoffer måste göras.

 UNITAs Raúl Danda avslöjar att antalet dödsoffer i Angola är avsevärt högre än vad som tidigare påståtts.

Nya uppgifter som presenterades av nyhetsbyrån Angola News Network den 28 april – se länken överst – tyder på att det verkliga antalet dödsoffer är avsevärt flera än vad som tidigare omtalats.

UNITAs gruppledare i det angolanska parlamentet i Luanda, Raúl Danda, citeras på följande sätt i ett uttalande:

Den information vi har…pekar på att 1080 civila har dödats. Män, kvinnor och barn har dödats.

Det har tidigare varit känt att pastor José Kalupeteka gripits i samband med tillslaget mot Light of the World-kyrkan, som av MPLA-myndigheterna ses som ett allvarligt hot mot den skakiga samhällsordningen i detta av inbördeskrig, myndighetsmissbruk, grov brottslighet och ofattbar korruption plågade land. Enligt Kalupetekas advokat, David Mendes, hålls sektledaren isolerad på okänd plats och förvägras rätten att träffa sin advokat.

Om uppgifterna att 1080 personer dödats i tillslaget mot Light of the Worlds-sekten stämmer, innebär det att drygt en tredjedel av rörelsens cirka 3000 medlemmar dödats av den angolanska polisen. Uppgifterna om massakrerna mot religiöst troende i Angola är skakande men knappast sensationella. Angolas MPLA-regim har tidigare visat att den är beredd att tillgripa vilka metoder som helst i syfte att säkra regeringsmakten och alla förmåner denna innebär.

 Min artikel om blodbadet i Angola i samband med valen hösten 1992.

När fria val skulle hållas i landet den 23-30 september 1992 efter 17 års uppslitande inbördeskrig förvandlade MPLA detta till en blodig slakt på främst UNITA-sympatisörer. Detta skedde sedan regimen anklagats för valfusk av såväl inhemsk opposition som utländska observatörer. Jag rapporterade om saken i tidningen Morgonposten den 13 november 1992.

Oppositionen krävde en andra valomgång mellan den sittande presidenten José Eduardo dos Santos, som vunnit den första valomgången, och UNITAs andreplacerade kandidat Jonas Savimbi, eftersom segraren inte nått upp till nödvändiga 50 procent av rösterna för att utropas till president direkt. MPLA-regimen svarade med brutala attacker mot UNITAs partikadrer och anhängare, och en lång rad prominenta UNITA-operatörer mördades.

Till offren hörde UNITAs andreman Jeremias Chitunda och general Elias Salupeto Pena, vilka jag hade träffat några år tidigare, dels i Angola, dels i Sverige. Resultatet av MPLAs våldsutveckling blev att inbördeskriget, som startade 1975 direkt efter Portugals avkolonisering, fortsatte i ytterligare tio år då UNITA-ledaren Jonas Savimbi dödades i ett bakhåll vilket ledde till att UNITA lade ner vapnen.

 UNITAs president Jonas Savimbi tillsammans med USAs president Ronald Reagan i Vita huset på 1980-talet.

De nyligen inträffade massmorden tyder på att MPLA-styret i Angola är hyperkänsligt för allt som kan uppfattas som störningar beträffande den bräckliga samhällsfred som råder i landet, där det finns ett utbrett och pyrande missnöje med dos Santos-regimens cyniska maktmissbruk och korruption. Att de värsta övergreppen skett i oppositionsfästet Huambo är heller ingen tillfällighet.

Snuskigt rike dos Santos: en studie i våld, fusk och korruption

 José Eduardo dos Santos: värd 142 miljarder kronor.

Enligt den välrenommerade amerikanska finanstidskriften Forbes, grundad 1917, är Angolas mångårige president José Eduardo dos Santos, född 1942, ohotad etta på tidskriftens nyligen publicerade lista över Afrikas rikaste ledare.

Hela listan med kommentarer här:

http://www.richestlifestyle.com/richest-african-presidents/

Dos Santos, som hängt kvar vid makten sedan han efterträdde Agostinho Neto 1979, uppskattas av Forbes förfoga över nettotillgångar uppgående till ofattbara 20 miljarder US dollar eller omkring 142 miljarder kronor med nuvarande dollarkurs. Samtidigt tvingas 70 procent av befolkningen klara sig med mindre än 2 dollar per dag.

Eftersom Angolas bruttonationalprodukt 2013 av Världsbanken uppskattades till 121,7 miljarder US dollar innebär det, att presidentens rikedomar uppgår till nästan en tiondedel av BNP!   

Inte nog därmed. Dos Santos är också beryktad för att ha gjort medlemmarna i hela sin talrika familj snuskigt rika genom att inkorporera statsinkomster från exempelvis landets oljeindustri – han har själv fått utbildning vid Azerbaijan State Oil Academy – och diamantindustri med familjetillgångarna. Dos Santos har varit gift tre gånger och har sex barn med sina fruar samt ett utanför äktenskapet.

 Isabel dos Santos: världens rikaste afrikanska kvinna.

Familjeförmögenheten förvaltas av investeraren Isabel dos Santos, född i Baku i Azerbaijan 1973, dotter till José Eduardo dos Santos i dennes äktenskap med Tatiana Kukanova. Isabel toppar Forbes lista över Afrikas rikaste kvinnor med tillgångar som uppskattas till 3,8 miljarder US dollar. Hon anses därmed även vara världens rikaste svarta kvinna.

Mer om Isabel dos Santos via denna länk:

http://jezebel.com/5979027/five-things-you-need-to-know-about-africas-first-female-billionaire

Det är ett långt hopp ner till andremannen på Forbes-listan över de rikaste afrikanska ledarna, konung Mohammed VI av Marocko som suttit på landets tron sedan 1999. Denne, som även är landets ledande affärsman, beräknas vara god för 2,5 miljarder US-dollar eller närmare 18 miljarder kronor. Endast dos Santos och kung Mohammed når miljarddollarstrecket på listan.

Det nionde namnet på listan, Zimbabwes beryktade diktator Robert Mugabe, måste med sina blott 10 miljoner US dollar anses vara rena småhandlaren i sammanhanget. Forbes gör dock ett tillägg i textkommentarerna till listan över Afrikas rikaste ledare:

Some of the above-mentioned Presidents´exact wealth and source of wealth are unknown that´s why they cannot be included in the Forbe´s Africa´s Richest List. They steal from their own people.

 Mohammed VI av Marocko äger ”bara” 17 miljarder…

José Eduardo dos Santos efterträdde således i september 1979 Agostinho Neto, en av Olof Palmes afrikanska favoritledare, sedan denne avlidit. Dos Santos blev därmed såväl Angolas president, ledare för det styrande marxist-leninistiska MPLA och överbefälhavare för den angolanska armén (FAPLA).

MPLA hade gått segrande ur den inhemska, väpnade maktkamp som utbrutit sedan kolonialmakten Portugal lämnat Angola åt sitt öde 1974. Detta kunde ske mycket tack vare generös uppbackning i form av soldater, militära instruktörer och pengar från Fidél Castros Kuba men också från bland andra Sovjetunionen och Östtyskland.

 Agostinho Neto i ett kärt möte med sin och MPLAs välgörare Fidél Castro.

Det påstås ibland att dos Santos vann det ”demokratiska” valet i Angola den 23-30 september 1992, men det är en sanning med betydande modifikation. Åtta oppositionella partier med UNITA, lett av den karismatiske Jonas Savimbi, i spetsen anklagade MPLA för omfattande valfusk. Det uppgavs först att dos Santos vunnit presidentvalet med 51,5 procent av rösterna mot 39 för Savimbi. Ett par veckor därefter hade siffrorna justerats till 49,57 mot 40,07.

Enligt vallagen skulle därmed en andra valomgång hållas. Kring månadsskiftet oktober-november 1992 utbröt emellertid blodiga strider främst i huvudstaden Luanda och därpå följde vad som har kallats Halloween-massakern, då tiotusentals oppositionsanhängare dödades.   

Bland offren märktes UNITA:s vicepresident Jeremias Chitunda och generalen Elias Salupeto Pena, vilka jag träffade i samband med min journalistiska rapportering om Angola som jag besökte 1988. Enligt UNITA:s representant i Skandinavien, doktor Luis M. Antunes, hade vidare ett stort antal oppositionella sårats eller fängslats.

 UNITA-ledaren Jonas Savimbi sköts i ett bakhåll 2002.

Kommunistregimens massaker på oppositionella innebar att det fredsavtal som ingåtts i slutet av 1991 fick ett brått slut. Det långdragna inbördeskriget rullade därmed vidare och ändade inte förrän UNITA-ledaren Savimbi sköts till döds i ett MPLA-bakhåll 2002. Sedan dess har MPLA hållit sig kvar vid makten genom att vingklippa oppositionen och fuska sig igenom ännu ett val, som hölls i slutet av augusti 2012.

Alltmedan José Eduardo dos Santos, som nyligen firat 35-årsjubileum som Angolas diktator, kunnat stapla omätliga rikedomar på hög åt sig och sin släkt.