Miljöaktivisterna som vill att mänskligheten skall dö ut

Voluntary Human Extinction Movement vill att mänskligheten skall dö ut av klimat- och miljöskäl.

”Det finns inte tillräckligt med resurser för att föda jordens befolkning”, säger 24-årige Alex i en intervju med en reporter från Euronews i samband med en demonstration anordnad av organisationen Voluntary Human Extinction Movement (VHEMT).

Alex från Frankrike är en sann miljö- och klimatvän. Han vägrar äta kött av omtanke om djuren och överväger att sterilisera sig och tror att den enda långsiktiga lösningen på miljöproblemen är att mänskligheten på frivillig väg kommer överens om att utplåna sig själv. Han är inte ensam om denna typ av engagemang. https://www.euronews.com/2019/01/11/members-of-vhemt-have-pledged-not-to-have-children-to-save-the-world

På VHEMTs hemsida kan vi läsa följande, som är saxat ur en lång och pratig text om vad organisationen står för:

Men när man väl sätter sig ner och tänker på saken, och försöker se förbi de normer vi lärt oss leva efter, kommer man lätt till samma slutsats: vi bör fasa ut mänskligheten genom att sluta föröka oss, för mänsklighetens och resten av planetens bästa. http://www.vhemt.org/rorelsen.htm

Jag tycker uppriktigt synd om människor som fångats i denna sorts tänkande. Det är svårt att föreställa sig en mer pessimistisk världssyn än en som hävdar, att bästa sättet att rädda jorden och mänskligheten är att utplåna den senare. Det är ett sätt att se på världen som inte lämnar utrymme för kärlek, barmhärtighet, nåd och omtanke. Enligt VHEMT skall utplåningen visserligen ske på frivillig väg, men vad är det som säger att inte mer radikala miljöräddare framdeles kommer fram till att det nog behövs massmord för att åvägabringa önskat resultat? Mitt svar är: ingentings alls.

Demokratiska val är inget som står högt i kurs hos EU-parlamentarikern (MP) Pär Holmgren.

Det har att göra med att klimat- och miljötänket, liksom alla övriga mänskliga ideologier för vilka människan är alltings mått, är fast i den inomvärldsliga tillvaron och inte förmår se att det kan existera högre värden enligt en gudomlig ordning eller att den skapelse vi ser omkring oss varje dag faktiskt är till för människan.

Som det uttrycks i I Moseboken 1:28: ”Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: ´Varen fruktsamma  och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder: och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden´. ”

I miljöaktivisternas ögon är människan en art som alla andra som inte kan göra anspråk på några särskilda privilegier utan tvärtom bör rotas ut. Det är ett så extremt dystopiskt synsätt att det till och med överträffar alla andra totalitära ideologier i radikalism: kommunisterna vill trots allt rädda den så kallade arbetarklassen, nationalsocialisterna det man benämner den ariska rasen, islamisterna alla rättänkande muslimer. Enligt VHEMT och likasinnade bör alla människor försvinna från jordens yta.

Under senare år har ropen på klimatdiktatur vuxit sig allt starkare. Sådana krav har förts fram av exempelvis TV-meteorologen, numera EU-parlamentarikern Pär Holmgren, filosofen och vänsterpartisten Torbjörn Tännsjö, vänstersossen och TV-följetongen Göran Greider samt före detta M- och KD-politikern Anders Wijkman, numera miljöprofet på heltid och en av två ordförande i Romklubben. https://www.sydsvenskan.se/2019-01-30/ropen-pa-klimatdespoti-vaxer

Igor Sjafarevitj menar i Röster ur ruinerna att socialismen står för en fundamental dödsdrift.

Den ovan beskrivna utvecklingen kommer inte som någon överraskning för denna bloggare, som i en bloggtext med rubriceringen Socialismens dödskult förr och nu 2009 skrev följande:

En sorts socialism, som i tidernas fullbordan mycket väl skulle kunna utvecklas till totalitarism, är den fanatiska miljö- och klimatfundamentalism som förefaller sätta djur och natur över människan. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/02/09/dodskulten-forr-och-nu/

Den dåvarande sovjetdissidenten, matematikern Igor Sjafarevitj, förde i den av honom och Alexander Solzjenitsyn redigerade antologin Röster ur ruinerna, utgiven på svenska av Lindfors förlag 1978, fram tesen att den socialistiska ideologin i den mänskliga historien representerar en fundamental strävan efter död och förintelse. https://www.antikvariat.net/sv/ryo130138-roster-ur-ruinerna-ryos-antikvariat

Sjafarevitj exemplifierar med historiska exempel såsom det forntida Mesopotamien och Inkariket samt fiktiva skildringar av mänskliga idealsamhällen författade av Platon (Staten), Thomas More (Utopia) och Tommasso Campanella (Solstaten). Sedan kommer i modern tid kommunismen, fascismen, nationalsocialismen och islamismen.

Samtliga dessa ideologiska synsätt har det gemensamt att den enskilda människan inte har något eget värde utan är till för att endast vara en kugge i ett allomfattande samhällsmaskineri. Och behövs inte en viss kugge – ja, då är det adjöss med den.

Den ledande USA-demokraten Bernie Sanders är en entusiastisk abortförespråkare – ända fram till födelsen.

I dag finns filosofer av typ Torbjörn Tännsjö och Peter Singer vilka anser att avlivande av mänskliga varelser under vissa omständigheter kan vara fullt legitimt – särskilt om det gäller barn. I USA finns dessutom en skrämmande företeelse som tillåter abort – med en förskönande omskrivning ”pro choice” – ända fram till födelsen och som omhuldas av alla ”progressiva” i och utanför Demokratiska partiet inklusive presidentkandidaten Bernie Sanders. https://www.varldenidag.se/nyheter/bernie-sanders-slar-fast-demokrater-ar-for-abort/reptbk!nzmXf3BcP2Hv9WjWGsm3Rw/

För socialistiska ideologier är döden ständigt inte bara närvarande utan till yttermera visso någonting eftersträvansvärt.

Om den klimatalarmistiska domedagsmaskinen och ett föräldravrål

 Domedagsretoriken lever och har hälsan bland klimatalarmisterna.

I dag när jag åkte hem med bussen såg jag en reklamskylt från något kallat ”Föräldravrålet” som uppmanade till att inte svika ”våra barn”. Skylten var försedd med glada pastellfärger i huvudsakligen grönt.

När jag vid hemkomsten googlade på ”Föräldravrålet” kunde jag läsa följande: ”Vi är pappor, mammor, bonusföräldrar, farmödrar, morbröder, gammelmostrar, storasystrar, gudfäder och vänner. Och nu sätter vi ner foten. Vi vill se en politik som på allvar kan rädda barnen vi älskar från en framtid med oåterkalleliga klimatförändringar.”

Här en länk till uppropet på nätet:

http://www.foraldravralet.se/

Jag har dock goda nyheter för deltagarna i det så kallade Föräldravrålet, icke minst för ”gammelmostrarna” som jag av någon anledning känner starkt för: ni kan sluta vråla och därmed undvika onödig heshet. När jag kom hem läste jag nämligen en debattartikel i Dagens Nyheter (DN Debatt 2 december 2013) under rubriceringen ”Domedagsindustrin har blivit en självgående maskin”.

Artikelförfattare är författaren och journalisten Svenolof Karlsson, filosofie doktorn och universitetslektorn Jacob Nordangård samt professorn i nationalekonomi Marian Radetzki. De sätter in det klimatalarmistiska budskapet i dess rätta sammanhang och konstaterar, att vi har levt med ”den moderna apokalyptiska berättelsen” sedan atombomberna detonerade över Japan 1945:

Vid åttiotalets slut, när det kalla kriget dog och kärnvapenhotet inte längre uppfattades som akut, transformerades kärnvapenhotet till ett klimathot.

Debattartikeln i sin helhet här:

http://www.dn.se/debatt/domedagsindustrin-har-blivit-en-sjalvgaende-maskin/

 Professor Marian Radetzki.

Det tycks som om delar av mänskligheten helt enkelt inte klarar av att leva utan ett verkligt eller inbillat hot. Några av oss måste av någon anledning ha domedagsvisionerna hängande över oss för att trivas riktigt bra med tillvaron.  Debattörerna utesluter inte att det kan finnas ”äkta oro” med som en komponent men tillägger:

Men klimathotet har samtidigt drivits fram som ett målmedvetet projekt av grupper som sett dess potential för att befrämja ekonomiska intressen, karriärer och ideologiska eller politiska agendor.

Tesen om att jorden undergår en global uppvärmning till följd av mänskliga utsläpp av främst koldioxid, ett ämne som för övrigt allt levande behöver för att kunna existera, har anammats av en rad tankesmedjor – Council of Foreign Relations, Aspen Institute, Rockefeller Brothers Fund, Brookings Institution med flera – samt aktörer såsom Romklubben och Trilaterala kommissionen. Man samverkar med en rad FN-organ av typ WMO, UNEP och icke minst klimatpanelen IPCC samt även EU-kommissionen.

Resultatet har blivit en mäktig påtryckningsapparat med syftet att strömlinjeforma den internationella politiken i riktning mot ökad globalisering och allt mindre inflytande för nationalstaterna. Artikelförfattarna hänvisar i sammanhanget till den så kallade Brundtlandrapporten – Our Common Future – som framlades av den så kallade FNs världskommission för miljö och utveckling 1987 med förra norska statsministern Gro Harlem Brundtland som ordförande.

Time Magazine menade 1977 att mänskligheten stod inför en ny istid.

Den klimatalarmistiska domedagsmaskinen blir en födkrok för allt fler och tycks existera i egen värld, opåverkad av att de klimatrelaterade katastrofer som förutspåtts i det förflutna aldrig inträffat. Vi har varken fått en ny istid, som den amerikanska tidskriften Time förutspådde 1977, eller ett globalt Sahara. De klimatförändringar som sker har varit ett faktum under vår planets hela historia och har intet med mänskliga utsläpp att göra. De vetenskapliga rönen visar därtill entydigt att jordens medeltemperatur inte ökat sedan 1998. Istäckena i såväl Arktis som Antarktis ökar alltmedan isbjörnarna förökar sig och frodas.

Om isutvecklingen se här:

http://nsidc.org/data/seaice_index/index.html

Allt detta borde vara förträffliga nyheter för individerna bakom uppropet Föräldravrålet. De behöver inte längre driva de intet ont anande barnen framför sig i sin strävan att tillskansa sig politisk makt och de behöver inte heller betunga ”politikerna” med onödiga krav.  De kan helt enkelt sluta vråla. Bra, vad?