Posted tagged ‘kommunisterna’

SD ökar kraftigt – L under riksdagsspärren

27 augusti, 2019

SD ökar mest i SVT/Novus augustimätning. På bilden Jimmie Åkesson under sitt tionde sommartal i Sölvesborg.

Sverigedemokraterna ökar mest av alla partier i SVT/Novus senaste väljarbarometer. SD, som brukar få låga noteringar hos det aktuella mätinstitutet, går framåt med 1,7 procentenheter till 18,4 procent. Samtidigt kan konstateras att regeringskonstellationen S, MP, C och L backar med 1,4 procentenheter och att det ”konservativa” blocket ökar med 0,9 procentenheter. https://samtiden.nu/2019/08/novus-regeringsblocket-backar/

Novus VD Torbjörn Sjöström analyserar SD-framgången på följande sätt: ”Sannolikt kan det förklaras med uppmärksamheten kring alla de våldsbrott, bomber och skjutningar som skett runt om i landet under sommaren. Regeringen vinner inte på sådant, och SD är det parti som väljare faller tillbaka på om man är orolig för nutiden och osäker på framtiden.” https://www.expressen.se/nyheter/l-fortsatt-under-riksdagssparren/

De fyra regeringsbärande partierna är dock alltjämt störst: 45,0 procent mot de ”konservativas” (SD, M, KD) 44,1. Då har emellertid också konstant krisande Ls siffror medtagits. Det bör vidare framhållas att regeringens passiva stödparti, de forna kommunisterna i V, ligger kvar på 9,0 procent. Samtliga regeringspartier utom L minskar sedan förra mätningen, låt vara att sistnämnda parti – som inte rosat marknaden sedan Nyamko Sabuni utsågs till ny partiledare för två månader sedan – återigen hamnar under spärren till riksdagen med blott 3,7 procent.

Det förment liberala partiet och dess partiledare lär inte attrahera fler väljare genom Sabunis senaste utspel, där hon öppnar för höjd bensinskatt med devisen att ”det som smutsar ned” skall beskattas. https://nyheteridag.se/sabuni-l-oppnar-for-att-hoja-bensinskatten/

Nyamko Sabunis (L) utspel om höjd bensinskatt lär inte locka fler väljare till hennes parti.

Socialdemokraterna får som mätningens största parti 26,3 procent, en minskning om 0,4 procentenheter och samtidigt 2 procentenheter sämre än i valet för nästan ett år sedan. Moderaterna blir näst störst med 18,5 procent, en liten minskning och sämre än i valet. Centern backar med 0,7 procentenheter ner till 9,4 procent.

Kristdemokraterna har etablerat sig på drygt 7 procent i de flesta mätningar och når nu 7,2 procent, vilket är en halv procentenhets nedgång jämfört med närmast föregående mätning men något bättre än i valet. Det är uppenbart att partiet fortfarande plågas av vad många väljare uppfattar som ett stort svek: det faktum att KD i riksdagen stödde regeringsförslaget om ökad anhörigvandring.

Riksdagens extremistparti nummer 1, Miljöpartiet, minskar något och noteras nu för 5.6 procent. Övriga partier får nöja sig med 1,9 procent, en uppgång med 0,4 procentenheter jämfört med närmast föregående mätning. Andelen osäkra har fastställts till 6,0 procent.

Samtliga mätresultat uppges ligga inom den statistiska felmarginalen.

SVT/Novus augusti 2019:

Socialdemokraterna 26,3 (-0,4)
Moderaterna 18,5 (-0,3)
Sverigedemokraterna 18,4 (+1,7)
Centerpartiet 9,4 (-0,7)
Vänsterpartiet 9,0 (+-0)
Kristdemokraterna 7,2 (-0,5)
Miljöpartiet 5,6 (-0,3)
Liberalerna 3,7 (+0,1)

 

Bayerskt (II): München – och en beryktad överenskommelse

5 augusti, 2019

Maristatyn på Marienplatz i centrala München. Foto: Tommy Hansson

I det andra avsnittet av mina reseanteckningar från Bayern har turen kommit till München, som är Bayerns huvudstad och största stad. München är Tysklands tredje största stad med sina 1,5 miljoner (5,8 miljoner om man räknar metropolregionen) invånare samt den tolfte största staden inom Europeiska unionen (EU). Den nutida staden är sannolikt mest känd för ölfesten Oktoberfest, som pågår i två veckor i september-oktober varje år. https://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%BCnchen

Stadens namn syftar på att i anslutning till platsen fanns på 800-900-talet  (benediktiner)munkar. München kallas för övrigt på italienska Monaco, det italienska ordet för munk. Münchens traditionella stadsvapen har därtill  som motiv ett barn i munkkåpa. Byn, som beboddes av munkar och bönder, brändes ner av hertig Heinrich der Löwe (Henrik Lejonet) av Sachsen och Bayern på 1100-talet och fick ge plats åt en ny stad med marknadsplats vid floden Isar.

Den romerske kejsaren Friedrich Barbarossa (Fredrik Rödskägg) intog staden 1180 och överlämnade den till ätten Wittelsbach, vilken styrde och ställde i Bayern ända  till 1918. Liksom många andra tyska städer kom München att genomleva krig, pestilens, revolter och judeförföljelser lika väl som uppgångsperioder. 1632 intogs staden under Trettioåriga kriget av svenska trupper anförda av konung Gustaf II Adolf. Denne skall ha blivit så imponerad av residenset att han ville frakta hem det till Stockholm på hjul!

Invånarna lät 1638 på det stora torget Marienplatz resa en staty (Mariensäule) av skyddshelgonet Maria, Jesu moder, i tacksamhet över att deras stad inte brändes ner av svenskarna. Till följd av kriget och de sjukdomar som följde i dess spår minskade Münchens befolkning från 24 000 till 9000. Staden drabbades även av Spanska tronföljdskriget 1701-14.

Naturligtvis kunde den bayerska metropolen ej heller undgå Napoleonkrigen. År 1800 ockuperades den av den franske generalen Jean Victor Moreau och fem år senare besöktes den av ingen mindre än kejsar Napoleon själv, sin tids Hitler med avseende på krigisk aggression. I slutet av 1800-talet upplevde så München något av en kulturell blomstringstid under konung Ludwig II, mest känd för att ha låtit bygga ”sagoslottet” Neuschwanstein som i dag är Bayerns främsta turistattraktion. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/07/19/bayerskt-i-neuschwanstein-mankungens-sagoslott-i-alperna/

Duo framför klezmermusik i centrala München. Foto: Tommy Hansson

Efter det tyska nederlaget i Första världskriget rådde i Tyskland inklusive Bayern delvis osäkerhet och kaos såväl före som under den så kallade Weimarrepubliken, vilken föregick nationalsocialisternas maktövertagande 1933. Kommunisterna försökte på flera platser göra revolution enligt doktrinär marxistisk ideologi – i Bayern skedde det i november 1918. Revolutionsförsöken hejdades dock, och flera av ledarna – bland dessa Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg, – tillfångatogs och mördades.

München blev även skådeplatsen för nationalsocialisternas kuppförsök den 8-9 november 1923 – Ölkällarkuppen – som slutade med att flera av de nazistiska förgrundsgestalterna sköts till döds eller sårades i samband med en marsch. Vid Hitlers sida fanns bland andra krigsgeneralen Erich Ludendorff och flygaresset Hermann Göring. Adolf Hitler togs till fånga och dömdes till det i sammanhanget mycket milda straffet fem års fängelse för högförräderi. Han frigavs emellertid redan efter nio månader 1924 efter att i Landsbergsfängelset med hjälp av nära medarbetaren Rudolf Hess ha skrivit sina politiska memoarer i form av Mein Kampf.

Efter Hitlers makttillträde 1933 inrättades i Dachau, på en före detta krutfabrik, i en förstad till München det Tredje rikets första koncentrationsläger. Här spärrades huvudsakligen politiskt oliktänkande men även kriminella, ”arbetsskygga” samt zigenare in. Sammanlagt spärrades runt 200 000 personer in i Dachau, varav 41 500 avled till följd av sjukdomar, undernäring och misshandel. Ytterligare ett par tusen sköts ihjäl. Dachau befriades av amerikanska styrkor den 29 april 1945. https://sv.wikipedia.org/wiki/Dachau_(koncentrationsl%C3%A4ger)

Den 29-30 september 1938 träffades i München, Bayerns största stad, fyra av världens då ledande statsmän med målsättningen att förhandla fram en hållbar fred för Europa. Bakgrunden var Nazitysklands krav på att annektera det tyskspråkiga Sudetenland i Tjeckoslovakien.

Drivande kraft bakom München-överenskommelsen var Storbritanniens konservative premiärminister Neville Chamberlain, vilken kort tid före mötet i München träffade den tyske diktatorn Adolf Hitler vid två tillfällen. Övriga närvarande statsmän vid det aktuella mötet var Italiens diktator Benito Mussolini och Frankrikes konseljpresident Edouard Daladier. https://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%BCnchen%C3%B6verenskommelsen

En glad Chamberlain skakar hand med Hitler i Führerbau i München 1938.

Efter två dagars överläggningar hade de närvarande statsmännen tvingat Tjeckoslovakien – som inte hade bjudits in till överläggningarna – att avträda Sudetenland. Chamberlain blev så till sig att vid hemkomsten att han viftade med avtalet och deklarerade, att nu var freden i Europa säkrad i vår tid.

Nu blev det som alla vet inte riktigt så. I mars 1939 ockuperade Tyskland, i strid med München-överenskommelsen, hela Tjeckien samtidigt som Slovakien gjordes till en formellt autonom vasallstat. Storbritannien och Frankrike valde i det läget att garantera Polen att man skulle ingripa på landets sida om det blev angripet av Tyskland. Detta skedde den 1 september 1939, varför Storbritannien och Frankrike inte hade något annat val än att förklara Tyskland krig: Andra världskriget var igång.

Den brittiske författaren Robert Harris, som tidigare bland andra minnesvärda böcker författat Faderland, Enigma, J´Accuse och Spökskrivaren har nu kommit ut med München (2017, svensk upplaga 2019 Bookmark förlag, 339 sidor) som handlar om München-överenskommelsen. Handlingen kretsar kring Hugh Legat, som är en av Chamberlains privatsekreterare, och dennes tyske vän Paul Hartmann, en tysk diplomat och samtidigt i hemlighet med i motståndsrörelsen mot Hitler.

De båda yngre männen, som lärt känna varandra i Tyskland sex år tidigare, sammanstrålar i Führerbau vid Königsplatz i München, den byggnad där överenskommelsen undertecknades. Byggnaden användes efter 1945 som förvaringsplats för av nazisterna stulen konst innan denna överlämnades till de rättmätiga ägarna. Den rymmer i dag Hochschule für Musik und Theater München. https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%BChrerbau

Det är bara att konstatera Robert Harris återigen skrivit en synnerligen läsvärd, informativ och spännande historisk roman som varmt kan rekommenderas. Själv läste jag den på min resa till München och Bayern, vilket onekligen förhöjde läsupplevelsen.

Bokens spänning ligger inte så mycket i själva det politiska skeendet – vi vet ju alla hur det gick med München-avtalet – utan desto mer i hur det kommer att gå för huvudpersonerna Hugh Legat och Paul Hartmann. Vilket inte skall avslöjas här. Därtill kommer att Harris skildring är sprängfylld med intressanta historiska detaljer. Icke minst ger den en trovärdig psykologisk förklaring till Neville Chamberlains agerande – den brittiske premiärministern brann verkligen för att skapa fred på den europeiska kontinenten, även om han kan och bör kritiseras för ett otillåtligt mått av naivitet.

Kyrkointeriör från centrala München. Foto: Tommy Hansson

Enligt Robert Harris München var det Chamberlain som mer eller mindre tvingade den motvillige och under förhandlingarna sure Hitler – som redan hade bestämt sig för att starta krig – till förhandlingsbordet.

Under Andra världskriget utsattes München för allierade bombräder 71 gånger. Staden ockuperades av amerikanerna 1945. Det världsberömda bilföretaget BMW (Bayerische Motoren Werke), grundat 1916, har sitt huvudkontor i München. Politiskt domineras Bayern av CSU (Christlich-Soziale Union), som haft makten oavbrutet i delstaten från 1957. Partiet anses stå till höger om systerpartiet CDU. Dess genom tiderna mest kände företrädare är Franz Josef Strauss (1915-88), bayersk ministerpresident 1978-88 och tidigare både försvars- och finansminister i Tyskland. https://sv.wikipedia.org/wiki/CSU

Man hinner givetvis inte få någon helhetsbild av München under ett par dagar, men jag tror att ovanstående text ger en ganska god bild av stadens karaktär och historia. Första gången jag var i München var 1975 som medlem i missionsteamet International One World Crusade. Bland de trevligaste upplevelserna under mitt besök var att avnjuta en duo som framförde traditionell judisk klezmermusik på Marienplatz. En värmande erfarenhet under dessa tider av tilltagande antisemitism!

 

 

Sentio mars 2019: Bäst någonsin för KD – SD näst störst

28 mars, 2019

Sentio mars 2019. Högsta någonsin för KD.

Kristdemokraterna går fram till 12,7 procent i Nyheter idag/Sentios mätning för mars 2019. Det är en ökning med hela 3,3 procentenheter sedan februarimätningen och ganska precis dubbelt så mycket som i riksdagsvalet 2018 då KD erhöll 6,3 procent.

Som en jämförelse kan nämnas att nu föreliggande KD-notering är ungefär en procentenhet bättre än partiets hittills bästa valresultat på 11,77 procent 1998. Den som förmodar att detta kan ha att göra med partiledaren Ebba Busch Thors deklarerade föresats att vilja samtala med Sverigedemokraterna har sannolikt inte helt fel. https://senorh.se/uncategorized/sentio-mars-ebba-effekten-fortsatter/

SD minskar med icke försumbara 2,2 procentenheter jämfört med närmast föregående Sentio-mätning och noteras nu för 19,2 procent. Därmed harmonierar resultatet för det Sverige-vänliga partiet mer med vad SD brukar få i andra opinionsundersökningar. Emedan även Moderaterna tappar mark – 17,4 procent, att jämföra med förra mätningens 18,3 – kan man sluta sig till att överströmningen från SD och M till KD varit avsevärd.

Socialdemokraterna är fortsatt störst parti, men 24,7 procent är en tillbakagång om nästan 2 procentenheter jämfört med februariundersökningen och 3,6 procentenheter jämfört med valresultatet. Sverigedemokraterna förblir fortsatt landets andra största parti trots kräftgången – marginalen ner till Moderaterna är 1,8 procentenheter. Medan SD alltfort har klart mer stöd än i riksdagsvalet 2018 (17,5 procent) är förhållandet det motsatta för M (19,8 procent).

Klar övervikt för det ”konservativa blocket”.

Femte största parti är de gamla kommunisterna i Vänsterpartiet – 10,2 procent är marginellt mindre än i Sentios februarimätning men 2,2 procentenheter bättre än i valet. Uppenbarligen upplever en del vänstersossar V som mer pålitligt vänster och går därför över till Jonas Sjöstedts parti. Centerpartiets 6,1 procent är klart sämre än i valet men något bättre än i förra mätningen.

Två partier hamnar under riksdagsspärren på 4 procent – Miljöpartiet med 3,9 procent och (surprise) Liberalerna med 3,1 procent., låt vara att båda går upp något litet jämfört med februarimätningen.

Ser vi till den blockvisa fördelningen har det så kallat konservativa blocket SD, M och KD ett klart övertag – 49,3 procent mot 41,0 för det regeringsbärande blocket.

Björklund kan bli den svenska borgerlighetens quisling

8 november, 2018

Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) smider ränker.

Liberalernas ledare Jan Björklund överväger enligt uppgift från påstått väl insatta källor att byta block till det rödgröna. Han avser enligt samma källor att först avvakta liknande besked från Center-kollegan Annie Lööf innan han gör slag i saken. https://nyheteridag.se/kallor-bjorklund-vill-ga-over-till-de-rodgrona/

I syfte att rädda ansiktet kommer Björklund att göra sken av att försöka få till stånd en alliansregering ”ända in i kaklet”. Vad L-ledaren nu synes ägna sig åt är tveklöst en avancerad men ändå lätt genomskådbar form av partipolitiskt lurendrejeri.

Fullföljer han sina planer kommer han i ett historiskt perspektiv, även om han i egna ögon nog upplever sig som nationens räddare, framstå som en den svenska borgerlighetens quisling. Precis som herr Quisling själv en gång gjorde. https://sv.wikipedia.org/wiki/Quisling

Den norske landsförrädaren Vidkun Quisling (1887-1945) fotograferad strax före sin avrättning på Akershus i Oslo den 24 oktober 1945.

Eller för att använda en term från psykiatrin: Jan Björklund uppvisar tydligt schizofrena drag. Ty å ena sidan säger han sig vilja se en alliansregering, men å andra sidan har han klargjort att L liksom C i riksdagen tänker rösta nej till en M-KD-regering , eftersom en sådan behöver åtminstone passivt stöd av Sverigedemokraterna. Med nej-röster från L och C faller ett sådant alternativ .https://nyheter24.se/maktkamp24/917428-liberalerna-kommer-rosta-nej-till-kristersson-som-statsminister

Det höjs nu liberala röster för att Jan Björklund, född i västgötska Skene 1962 samt tidigare utbildningsminister och vice statsminister, skall lämna sin post som partiledare och lämna plats åt förra statsrådet Nyamko Sabuni, som numera är verksam inom det privata näringslivet. I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet motiverar de båda kommunalpolitikerna Anders Cnattingius och Henrik Thorsell i skånska Vellinge ett sådant ledarbyte bland annat på följande sätt:

I en tid då tomt politiskt poserande gentemot Sverigedemokraterna uppenbarligen bedömdes ha större betydelse inom Alliansregeringen än klarsynthet och substans, offrades Sabuni från posten som jämställdhets- och integrationspolitiker. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/l-politiker-vill-ersatta-bjorklund-med-sabuni-jan-har-gjort-sitt-/

Nyamko Sabuni: ”Ta makten med SD-stöd.”

De skånska L-debattörerna menar att detta grepp var ”ett obegripligt misstag”.

Jan Björklunds SD-fobi bottnar i att han enligt egen utsago lovat sina adoptivsöner Jesper Brifalk Björklund, 16 och Gustav Brifalk Björklund, 12 att aldrig någonsin ge SD något inflytande i svensk politik. I Björklunds perspektiv är detta långt viktigare än att visa respekt för folkviljan och de närmare 1,1 miljoner väljare som röstade på Sverigedemokraterna i senaste valet. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/06/12/l-i-existentiell-kris-bjorklund-drar-in-adoptivsonerna-i-valkampanjen/

Om Liberalerna i slutändan ansluter sig till sosseriet, miljönissarna och kommunisterna i Sveriges riksdag skulle detta även rent politiskt te sig logiskt i denna bloggares ögon. Jag framhöll således i egenskap av Ny Demokrati-politiker i ett debattinlägg i Länstidningen i Södertälje redan den 22 november 1992 om dåvarande Folkpartiet: ”Idag är ni, trots att ni kallar er folkpartiet liberalerna, ett socialdemokratiskt parti av klassiskt slag.”

Inrikesminister Gunnar Hedlund (BF), stasmintister Tage Erlander (S) och den senares medhjälpare Olof Palme under koalitionsregeringens tid i mitten på 1950-talet.

Jag finner inga skäl att, bortsett från partinamnet, ändra en enda bokstav i det omdömet. Att Centerpartiet sedan länge haft en speciell förkärlek för Socialdemokraterna är ett välkänt fenomen som resulterat i den så kallade kohandeln, en krisuppgörelse mellan sossar och bondeförbundare på 1930-talet, samt i koalitionsregeringen Socialdemokraterna-Bondeförbundet 1951-57. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kohandeln

Nyamko Sabuni vore enligt min uppfattning ett utmärkt val som efterträdare till Jan Björklund som L-ledare om hon  själv vill. Hon var som jämställdhets- och integrationsminister 2006-13 en av alliansregeringens mest sansade och kunniga ministrar, vilket sannolikt var största anledningen till att hon slutligen tvingades bort från Reinfeldt-ministären. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyamko_Sabuni

Sabuni föddes i Burundi 1969 och är numera verksam som ”hållbarhetschef” på teknikkonsultföretaget ÅF AB (före detta Ångpanneföreningen) sedan hon efterträtt Alice Bah Kuhnke. Att hon är syster till ”Sveriges mest lättkränkte man”, Kitimbwa Sabuni, bör inte läggas henne till last. Hon har tidigare uppmanat de borgerliga att ta makten med hjälp av SD. https://samtiden.nu/2017/08/nyamko-sabuni-ta-makten-med-sd-stod/

Sentio maj 2018: SD klart störst – genomklappning för S

6 juni, 2018

 

Nyheter idag/Sentio 1-5 juni 2018.

Det går hyfsat bra för Sverigedemokraterna just nu. I senaste Nyheter idag/Sentio-mätningen blir SD det överlägset största partiet med 26,1 procent, en uppgång med hela 3 procentenheter jämfört med närmast föregående mätning. Ingen sensation egentligen, då det Sverige-vänliga partiet brukar få bra resultat hos norska Sentio. Som händelsevis var det mätinstitut som bäst lyckades pricka in SDs valresultat 2014.

Näst störst blir inte helt oväntat Socialdemokraterna, vars mätresultat  om 21,7 procent innebär en nedgång på närmare 4 procentenheter jämfört med förra månadens  25,3 procent. Det är en utveckling för S som bäst kan beskrivas som en total genomklappning för Sveriges maktparti nummer 1. Å andra sidan har vi sannolikt inte sett slutet på S-raset än.

Även Moderaterna befinner sig ordentligt i nedförsbacke och får nu nöja sig med 17,1 procent, en minskning med 3,3 procentenheter. Har det någonsin funnits en Kristersson-effekt, vilket är tveksamt, så har denna nu definitivt fasats ut – nye moderatledaren är helt enkelt för kort i rocken.

Däremot kan Liberalerna – som Chang Frick på Nyheter idag envisas med att benämna ”Liberalerna” – glädjas åt en svårförklarlig uppgång på 3,3 procentenheter och antecknas nu för 7,0 procent. Kanske läge för de forna folkpartisterna att festa loss i alla fall på en Pommac magnum?

Centerpartiet och Kristdemokraterna får hos Sentio rätt normala 7,2 och 3,3 procent, marginell nedgång respektive uppgång.

Tittar vi på sosseriets stödpartier ser vi att det går bra för de gamla kommunisterna i Vänsterpartiet med 9,7 procent, en uppgång med en halv procentenhet, medan också kroniskt krisande Miljöpartiet ökar något och nu begåvas med 4,8 procent. Det innebär att miljöextremisterna får upp hakan precis ovanför vattenytan, osäkert dock för hur lång tid.

S,V och MP når tillsammans upp till 35,8 procent mot 34,6 för allianspartierna, vilka dock måste räkna in KD som inte når upp till riksdagsspärren för att komma upp till den nivån.

”Käbbel”, sa Löfven till Lööf i valdebatten 2014 och försökte handgripligt hålla C-ledaren borta. Nu är det litet andra tongångar…

Slutligen noterar vi för Piratpartiet 1,2, Feministiskt initiativ 0,6 samt Medborgerlig samling 0,1 procent. Det är mycket svårt att se att någon i det gänget skulle ha ens en mikroskopisk chans att nå riksdagen. Detsamma måste sägas om Alternativ för Sverige, Kristna värdepartiet och Kommunistiska partiet, lilleputtpartier vilka tillhopa når upp till 1,2 procent.

AfS skryter i sociala medier med hur otroligt bra det går för detta parti bestående av bittra och besvikna före detta SDare. Detta har i alla fall ej avspeglats i några opinionsundersökningar så här långt då det endast återstår tre månader till valet.

Om Nyheter idag/Sentio-mätningen hade varit valresultat hade sjuklöverpartierna fått det utomordentligt knepigt med att ignorera SD, vars mångårige partiledare Jimmie Åkesson alltmer framstår som en fullt plausibel statsministerkandidat.

En möjlighet att hålla Jimmie och SD borta från regeringsmakten vore att C-.ledaren Annie Lööf hoppar i säng med Löfven (S) och Lövin (MP). Något Lööf nämnt som en fullt realistisk möjlighet. https://samnytt.se/annie-loof-kan-tanka-sig-samarbeta-med-s-och-mp-for-att-stoppa-sd/

Undersökningen, som gjordes 1-5 juni 2018, omfattade 1004 personer varav 717 uppgav partipreferenser.

 

Nyheter idag/Sentio: SD fortsatt största parti, ”minusbonus” för M

18 mars, 2017

Nyheter idag/Sentio mars 2017. SD största parti, C går marginellt framåt och M kraftigt bakåt.

Resultatet av Nyheter idag/Sentios marsmätning bekräftar det vi sett i flera opinionsundersökningar under senare tid: att Moderaterna går bakåt, att Sverigedemokraterna går fortsatt starkt och att Centerpartiet avancerar. http://nyheteridag.se/botten-ur-for-krisande-m-lagsta-uppmatta-stod-nagonsin-i-sentio/

Det norska mätinstitutet Sentio brukar negligeras av svenska MSM, dels därför att dess webb-baserade mätmetodik rynkas på näsan åt, dels därför att SD brukar hamna i topp och dels beroende på att institutets resultat presenteras av alternativsajten Nyheter idag. Ändå är det ett faktum att Sentio var det institut som i den sista mätningen före valet 2014 lyckades bäst med att pricka in SDs resultat om 12,9 procent.

Det är därför inte osannolikt att de 26,0 procent SD nu får i det stora hela faktiskt motsvarar partiets reella väljarstöd. Resultatet är en tillbakagång med nästan en procentenhet jämfört med föregående månad men innebär ändå, att det Sverige-vänliga alternativet i svensk politik är största parti.

Att Moderaterna med rekordlåga 15,2 procent befinner sig i en allvarlig kris framgår tydligt. Partiet upplever en identitetskris med svagt ledarskap under Anna Kinberg Batra och vinglig politik. Den socialdemokratiske statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, som intervjuas av Nyheter idags Chang Frick, menar att nedgången handlar om en ”minusbonus” – i och med att M-krisen avhandlas titt som tätt i media drar sig alltfler väljare för att tillstå att de sympatiserar med partiet.


Moderaterna upplever enligt Stig-Björn Ljunggren en ”minusbonus”.

”Var gränsen går för Moderaterna vet vi inte riktigt”, citeras Ljunggren. Vad vi vet är emellertid att Högerpartiet under Yngve Holmbergs tid som partiledare noterade 13,8 procent av rösterna vid riksdagsvalet 1968 och att det under Bo Lundgrens ledarskap i början på 2000-talet inte var särskilt mycket bättre. Om den moderata kräftgången fortsätter är sådana siffror fullt realistiska i september 2018.

Mer om Yngve Holmberg och hans tid här: https://tommyhansson.wordpress.com/2011/11/03/sa-minns-jag-yngve-holmberg/

Om detta blir verklighet kommer Centerpartiet att överta ledartröjan inom alliansblocket. C får hos Sentio 11,0 procent, en uppgång på 0,3 procentenheter jämfört med förra mätningen. Det är rätt uppenbart att de liberala M-väljare som ogillar det moderata närmandet till SD nu satsar på det borgerliga alternativ de upplever som minst dåligt, ty jag har svårt att tänka mig att Annie Lööfs politik i sig ger upphov till särskilt många jubelrop.

De båda övriga allianspartierna noteras för varken mer eller mindre än katastrofsiffror hos Sentio. Liberalerna halkar med 3,9 procent ner under riksdagsspärren, där Kristdemokraterna parkerar sedan länge. Med diminutiva 2,4 procent passeras sistnämnda parti till och med av knäppgöksmässiga Feministiskt initiativ som får 3,0 procent. Såväl F! som Piratpartiet ökar sedan februarimätningen, PP upp till 1,7 procent. F!-noteringen uppges vara undersökningens enda statistiskt säkerställda resultat.


Yngve Holmberg – föga framgångsrik ledare för Högerpartiet/Moderaterna 1965-70.

Inom regeringsblocket noteras mätningens tvåa Socialdemokraterna för 24,1 procent, en uppgång med 0,9 procentenheter men likväl uppseendeväckande svaga siffror för att gälla förra seklets helt dominerande parti i svensk politik och svenskt samhällsliv. En utveckling som i det senaste nederländska valet, där S sjönk som en sten, ter sig inte helt osannolik. Partiets regeringsföreträdare har ju inte direkt rosat marknaden, om man säger så.

Miljöpartiet fortsätter neråt och får nu hos Sentio 3,1 procent, något som på intet sätt överraskar med tanke på den nära nog totala inkompetens och bristande verklighetsförankring som utmärker detta parti och dess företrädare. Enda partiet på uppgång inom regeringsblocket är Vänsterpartiet med 8,9 procent, uppåt med en halv procent. Vilket snarare har mer att göra med att de forna kommunisterna slipper ta ansvar för regeringspolitiken än ett tilltalande partiprogram: ekonomisk realism är något detta parti inte kan stava till.

Undersökningen genomfördes under tiden 9-13 mars. Av 1000 medverkande uppgav 737 partipreferenser.

 

En vinnare och två förlorare: Jimmie Åkesson (SD), Anna Kinberg Batra (M) och Stefan Löfven (S)

Barry McGuire: Eve Of Destruction

5 mars, 2015

 

220px-Barry_McGuire_at_the_3_day_Music_&_Alternatives_festival,_New_Zealand_1979 Protestsångaren Barry McGuire 1979.

https://www.youtube.com/watch?v=qfZVu0alU0I

Ni som varit med lika länge som jag minns säkert megahitlåten ”Eve Of Destruction” med den amerikanske singer-songwritern Barry McGuire, känd från gruppen New Christy Minstrels. Sången är komponerad av P. F. Sloan.

Den tog världen med storm 1965 som en  protest mot det allt mer påträngande våldet världen över. ”Look at all the hate there is in Red China”, sjöng McGuire som en kommentar till kommunisternas vettlösa våld i Maos Kina under den excessivt blodiga Kulturrevolutionen (som givetvis applåderades frenetiskt på behörigt avstånd av revolutionsvänstern i väst).

I dag utgör väl knappast det fortfarande kommunistiska Kina det största hotet mot den mänskliga civilisationen, i alla fall inte för ögonblicket, men att sången fortfarande äger sin giltighet behöver vi bara titta på DAESHs exempellösa grymheter i Irak och Syrien för att inse.

images ”Ah, you don´t believe we´re on the eve of destruction”…

Jag tvekar innan jag säger detta, men så bestialiskt undermänskliga var knappast ens nazisterna på sin tid. Det är Satans tid vi upplever just nu, och det är lika bra att inse att den inte är slut på långa vägar än. Universums onda persona försöker nu använda religionen i sin tjänst, precis som han tidigare använt sekularismen och ateismen.

Som McGuire sjunger:

Take a look around you, boy, and it´s bound to scare you, boy

Barry McGuire föddes i Oklahoma City 1935 men flyttade i unga år till Kalifornien. Efter tiden i New Christy Minstrels inledde han en solokarriär som alltså fick en flygande start med ”Eve Of Destruction”. Några fler stora hitlåtar blev det inte, även om Barry kämpade på med sin artistkarriär.

Jag ryser alltid när jag hör de första trevande gitarrackorden och därefter McGuires hesa, desperata röst. Givetvis har jag en del personliga minnen från hösten 1965 då låten nådde oss, men dessa kan vi med fördel lämna därhän här.

1971 blev Barry McGuire en så kallad pånyttfödd kristen. På 1980-talet bodde han några år i Nya Zeeland med sin nyzeeländska hustru Mari men flyttade tillbaka till USA på 1990-talet. Snart fyller denne forne, ungdomlige protesthjälte faktiskt 80 år och får oss alla att inse hur tiden har gått.

Låt oss sluta med något positivt; New Christy Minstrels vackra ”Today”, en sång som betytt mycket för mig personligen. Om detta kan jag vid tillfälle berätta mer för den som orkar höra. Jag tillägnar den arbetet för en bättre värld, som aldrig får upphöra – Guds godhet är förutbestämd att segra över ondskan en dag:

https://www.youtube.com/watch?v=3cELsUMcQdc

images