Tillbaka från Gotland – godnatt med ”Michelle”

Kom hem sent kvällen den 3 juli efter att ha tillbringar några dagar på Gotland under Almedalsveckan tillsammans med goda partikamrater från SD Södertälje. Så småningom följer ett mer utförligt reportage i ord och bild därifrån.

Tills vidare får ni nöja er med några få ord samt denna bild på några individer som var förståndiga nog att ta det lugnt i Almedalen:

 Sovande änder i Almedalen: två herrar och en dam. Foto: Tommy Hansson

Det var trevligt att träffa vänner både inom och utom partiet som exempelvis Richard Jomshof, Jens Leandersson, Isak Nygren, Lennart Pilstam och Folke Höjmar. De båda senare har jag känt sedan första hälften av 1970-talet.

Den alltid initiativrike Folke har en sommarbostad på Gotland och befann sig nu i ett tält mitt i händelsernas centrum som representant för Riksorganisationen för bostadsrättsinnehavare. Sorgligt dock att höra om en gemensam vän som gått bort alldeles för tidigt.

 Jens från Region Skåne i samtal med Beata, SD Södertälje. Foto: Tommy Hansson

Nu rundar jag av dagen en bit in på nästa dygn med Beatles kärlekssång ”Michelle” från albumet Rubber Soul (1965), som får bli min godnatthälsning till kända som okända läsare denna tidiga timme av Forth of July. Se länken överst.

Den är unik bland beatlarnas produktion såtillvida som den innehåller några rader på franska. En litet sorgsen ballad likt alla sånger, där sångaren känner ett behov av att övertyga föremålet för den ömma lågan om så att säga det fina i kråksången.

Några rader ur texten:

I love you, I love you, I love you
That´s all I want to say
Until I find a way
I will say the only words I know
That you´ll understand

Dags att knyta sig nu tillsammans med mina gosedjur, som nog längtat efter mig (jag har saknat dem!). I morgon skall jag gå ut och äta samt titta på fotbolls-VM Tyskland-Frankrike på någon sportsbar här i Södertälje tillsammans med mina kära barn.

Juli kommer inte att bli någon overksam månad för min del – jag har massor att skriva och ordna med inför valet i höst!

När man beter sig som svin i godhetens namn

 Så underbart det är att vara riktigt, riktigt god…

Ni har knappast kunnat undgå ett påtagligt fenomen i dessa yttersta av dagar: hur det blir allt viktigare för en del människor – ej sällan så kallade kändisar – att vilja framstå som GODA, ja som GENOMGODA. Vad göra?

Konceptet är mycket enkelt. Man väljer ut någonting att bli riktigt upprörd över. Det mest självklara valet tycks då vara någonting man kallar ”rasismen”. Det är ju så uppenbart fel att vara rasist att man inte upplever sig behöva iakttaga ens de mest elementära regler för anständigt uppförande i den heliga kampen mot denna ”rasism”.

 Vänsterungdomar protesterar mot ”kapitalet” i godhetens namn i Göteborg 2001.

Att sedan rasim-etiketten inte stämmer överens med det man protesterar mot i alla möjliga och omöjliga tonarter är en  petitess man förmodligen inte ens reflekterat över: huvudsaken är att man får känna sig god och kunna inskärpa, att man till skillnad från sina så avskydda motståndare är för ”alla människors lika värde” som det så vackert heter (ja, utom då för de där eländiga rasisterna, men det är väl självklart att de inte är riktiga människor…).

Detta valår, 2014, är det Sverigedemokraterna som är den stora Fienden. Då är det i godhetens namn tillåtet att bete sig som svin och störa SD-demonstrationer, sabotera valaffischer och hota SDare och deras sympatisörer och även vänner och släktingar till liv och lem. Man kan till och med, som Diyar Amir Mustafa, misshandla småbarnsmammor inför deras barn och kalla dessa för ”horunge”. Man är ju god, för fan!

Är man miljöpartist från Sundbyberg och heter Per Persson kan det ligga nära till hands att använda grova könsord i kampen för det goda:

Om man är forskare eller journalist kan man lämpligen, som exempelvis Ylva Habel vid Rödertörns…förlåt, Södertörns högskola, kasta ägg på SDs valaffischer i tunnelbanan och sedan skryta om det på Twitter. Eller som Ida Maria Gunnarsson, enligt egen utsago ”journalist och kommunikatör med genusvetenskaplig bakgrund”, verksam vid Region Skåne,  på Twitter offentliggöra sin vilja att vandalisera SD-affischer:

Heter man Dror Feiler, är självhatande jude och kommunist samt femma på Vänsterpartiets EU-lista, kan man sätta i system att ägna sig åt kriminell verksamhet genom att störa SDs valmöten och bli bortburen av polis efteråt. Då blir man nämligen Martyr för själva godheten och kan förväntas få en massa kryss av avgrundsvänstern och/eller väljare som inte begriper bättre.

 Dror Feiler (V), finstämd SD-kritiker och framträdande God Människa.

John Cleese, presentation obehövlig, har i en kort föreläsning på drygt två minuter lagt fram det här fenomenet precis på kornet: hur man blir extremist för att känna sig riktigt och eftertryckligt GOD…klicka på länken överst!