Edward Snowden – hjälte eller förrädare?

Numera Hong Kong-baserade visselblåsaren Edward Snowden.

Edward Snowden har på kort tid blivit ett världskänt namn sedan han trädde fram som källan bakom de spektakulära avslöjandena om den amerikanska säkerhetsorganisationen National Security Agencys (NSA) omfattande övervakningsprogram syftande till att förhindra terrorism. Snowden har sammanfattningsvis  förklarat att han läckte de känsliga uppgifterna av omtanke om demokratin och friheten i USA. Frågan är dock om detta ger hela bilden av Snowden.

Edward Snowden föddes i North Carolina 1983. Han tog värvning i USAs armé 2004 med förhoppningen att bli en del av de amerikanska specialstyrkorna som kämpade i Irak. Ett par månader senare bröt han dock båda benen i en träningsolycka. Därefter var han en tid verksam som säkerhetsvakt i NSA innan han anställdes som datatekniker inom Central Intelligence Agency (CIA). Under årens lopp var han stationerad i bland annat Schweiz och Japan.

När Snowden lämnade USA till förmån för Hong Kong var han bosatt i Hawaii med sin flickvän Lindsay Mills, verksam som vad som i amerikanska TV-serier brukar kallas ”exotisk dansös”. Innan han lämnade Lindsay åt sitt öde för flykten utomlands hade han läckt information om det amerikanska övervakningsprogrammet till brittiska The Guardian och amerikanska The Washington Post.

Snowdens exflickvän, Lindsay Mills.

Frågan hur det kommer att gå för Edward Snowden är öppen. Själv har han sagt sig, i likhet med det udda schackgeniet Bobby Fischer (1943-2008), vilja söka asyl på Island. Enligt isländska diplomatiska källor måste han dock söka asyl direkt på plats, det vill säga på Island, och inte från ett annat land.

Klart är att den amerikanska administrationen gärna vill lägga vantarna på Snowden och ställa honom inför rätta som skett med Bradley Manning, den homosexuelle amerikanske arméanalytikern som lämnat ut hemliga uppgifter till WikiLeaks.

Den amerikanske krönikören Cliff Kincaid, director för The Accuracy In Media Center for Investigative Journalism, tillhör dem som i en text på sajten World Tribune.com ifrågasatt idealismen bakom Snowdens handlingssätt:

The fingerprints of America´s enemies and adversaries are all over the disclosures about the NSA´s terrorist surveillance program. It is significant that NSA contract employee Edward Snowden would flee to Hong Kong – controlled by China – and that he would select Glenn Greenwald, a far-left columnist, as his mouthpiece.

Den som så önskar kan läsa hela texten här:

http://www.worldtribune.com/2013/06/11/who-is-nsa-whistleblower-edward-snowden-really/

Inte bara Cliff Kincaid ifrågasätter Edward Snowdens hjältestatus. Också det föga konservativa CNN har ställt sig frågan: ”Is this guy a hero or a traitor?” Enligt kongressmannen Peter King, ordförande i The House Security Committee´s Subcommittee on Counterterrorism and Intelligence, är Snowden ”en avhoppare” från USA. Det torde vara svårt att argumentera mot detta.

En före detta CIA-tjänsteman vid namn Robert Baer, som citeras av Kincaid, hävdar att Edward Snowden kan vara en kommunistkinesisk agent som arbetar åt regeringen i Peking, detta eftersom Snowden valt att, av alla tänkbara platser, ta sin tillfykt till just Hong Kong som står under röda Kinas kontroll. Många inom den amerikanska underrättelseindustrin tenderar enligt uppgift att se fallet Snowden som en renodlad spionhistoria.

Vänsterkrönikören Glenn Greenwald berättade historien om Snowdens avslöjanden i The Guardian.

Snowden valde, som framgår ovan, att  förse den USA-födde krönikören Glenn Greenwald vid den brittiska vänstertidningen The Guardian med information om sitt avslöjande. Greenwald har gjort sig känd för att specialisera sig på texter som ifrågasätter hård amerikansk behandling av terrorister som har förstörelsen av USA och dess nära allierade Israel på agendan. Han har även ifrågasatt om islam/islamismen egentligen är något större hot mot västerländska intressen.

Greenwald har enligt egen uppgift valt att bosätta sig i England därför att hans homosexualitet inte skulle ses med blida ögon i hemlandet USA, något som torde kunna ifrågasättas. Greenwald har prisat Bradley Manning för dennes överlämnande av hemliga handlingar till WikiLeaks samt den senare gruppens grundare Julian Assange, som för närvarande från sin bas i London  arbetar för den ryska regimens TV-kanal Russia Today.

Bradley Manning – inför rätta åtalad för förräderi.

Cliff Kincaid riktar slutligen i sin text skarp kritik mot vissa amerikanska konservativa som hyllar Edward Snowden som en hjälte, därför att hans avslöjanden ställer den förhatliga Obama-administrationen vid skampålen. De nu omdebatterade övervakningsprogrammen, framhåller Kincaid, påbörjades under George W. Bushs tid som president och har därefter godkänts av ett antal kongressrelaterade säkerhetsorgan.

Enligt en nyligen företagen opinionsundersökning godkänner en majoritet av tillfrågade amerikaner de aktuella övervakningsformerna.

Bobby Fischer: Geni och galning

Så här vill vi minnas schackgeniet Bobby Fischer.

För en tid sedan såg jag en dokumentärfilm på TV om schackgeniet – och certifierade galningen – Bobby Fischer (1943-2008). Det var ett sällsamt och samtidigt skrämmande porträtt av en av vår tids mer framträdande ikoner.

Robert James Fischer föddes i Chicago den 9 mars 1943 och avled i Reykjavik på Island den 17 januari 2008. Han växte upp i New York och gjorde sig tidigt känd som schackunderbarn i hemlandet USA och figurerade i media över hela världen, då han i en serie partier i Reykjavik utmanade världsmästaren Boris Spasskij från Sovjetunionen. Titelmatchen ägde rum under det Kalla krigets höjdpunkt och blev till så mycket mer än en match om världsmästartiteln i schack: det blev samtidigt en uppgörelse mellan den fria världen och den kommunistiska totalitarismen.

Matchen Fischer-Spasskij blev av det mer bisarra slaget. Det dröjde i det längsta innan amerikanen över huvud taget dök upp. Han missade de två första partierna och förlorade således på walk-over. Tredje matchen spelades, efter krav från Fischer, utan publik och TV-kameror. Att Spasskij godtog detta har kallats ett psykologiskt misstag av den sovjetiske mästaren. Under resten av mästerskapsserien var Spasskij märkbart störd och förlorade slutligen titeln till den 29-årige Fischer som tidigare aldrig slagit Spasskij.

Spasskij (till vänster) mot Fischer 1972.

Bobby Fischer hade nått sina drömmars mål och hyllades som USAs store hjälte.  VM-titeln blev dock uppenbarligen för mycket för den redan tidigare excentriske Fischer. Han gick in i ett slags självvald isolering, svårt plågad av inre demoner, och vägrade möta utmanaren om VM-titeln, den unge sovjetspelaren Anatolij Karpov, 1975. Det innebar att han blev av med titeln. Han var vid den här tiden stationerad i Pasadena där han var ansluten till den religiösa rörelsen Worldwide Church of God.

Helt isolerad från schackvärlden var dock Fischer inte. 1988 sökte han och fick patent på en schackklocka som lade till tid för varje gjort drag. Klockorna i fråga är numera standard i talrika schackturneringar. 1992 ställde Fischer så upp i ett returmöte mot Boris Spasskij sedan en rik affärsman ställt upp med den enorma prissumman fem miljoner US dollar. Fischer vann klart och hade i egna ögon då försvarat sin VM-titel, som han aldrig erkänt att han förlorat.

Matchen gick av stapeln i Belgrad i det forna Jugoslavien, ett land som bojkottades av USA. Amerikanska myndigheter ansåg att Fischer gjort sig skyldig till lagbrott som åkte dit. För att undgå att gripas och eventuellt dömas till ett långt fängelsestraff höll sig Fischer i fortsättningen borta från hemlandet och levde omväxlande i Ungern, Japan samt Filippinerna.

Fischer under senare år.

1999 började Fischer ge intervjuer från sin exil, den ena mer katastrofal än den andra. Det framgick nu att Fischer hade utvecklat en stark antisemtism och antiamerikanism. Det sistnämnda var kanske inte så konstigt med tanke på de amerikanska myndigheternas oförsonliga hållning efter Spasskij-matchen i Belgrad, men att Fischer – som hade judiskt påbrå både på fädernet och mödernet – var en rosenrasande antisemit måste betecknas som desto mer överraskande.

Bland annat anklagade Fischer den rysk-judiske världsmästaren Garri Kasparov för att vara en bedragare. Han uttalade sig också positivt om falsifikatet Sions vises protokoll, en ökänd hetsskrift mot judar som totats ihop av tsarens hemliga polis i slutet av 1800-talet. Dagen efter Al-Qaidas terrorattacker i USA den 11 september 2001 väckte det vidare uppseende, då Fischer ej endast emfatiskt stödde attackerna utan också hoppades på den amerikanske presidenten George W. Bushs död, en amerikansk revolution samt att alla judar (sannolikt då också han själv) skulle fängslas.

2003 drog USA in Bobby Fischers pass. Efter diverse komplikationer beviljades Fischer politsk asyl på Island 2004 och blev småningom även isländsk medborgare. Hans japanska hustru föredrog att pendla mellan Japan och Island. Det framgick dock av dokumentären att det råder oklarheter kring äktenskapet. Fischer hade tidigare äktat en filippinsk kvinna.

Hösten 2007 drabbades Fischer av medicinska problem. Han avled slutligen till följd av njursvikt den 17 januari 2008. På grund av sin långt gångna paranoia vägrade han acceptera adekvat behandling. En sak kan ingen ta ifrån Robert James Fischer: han var en av världens främsta och mest nydanande schackspelare genom alla tider. Den berömmelse han uppnådde i samband med VM-matchen mot Spasskij 1972 var desslikes unik i sitt slag. Hans verk lever vidare genom de partier som bevarats till eftervärlden.

 Paul Morphy (1837-84). 

Galenskap och schack är en sedan tidigare icke helt ovanlig kombination. Spelet, som är av militär natur och härstammar från det forntida Persien, är på många sätt att se som en psykologisk uppgörelse mellan två kontrahenter där själva spelets idé är att den ena skall krossas. Att Fischer kom att drabbas av den antisemitiska sjukan är kanske inte heller så märkligt med tanke på att fenomenet antisemitism på mycket goda grunder kan betecknas som just en sorts galenskap.

Det anmärkningsvärda i sammanhanget är naturligtvis att Fischer själv var jude. Det finns dock i historien rätt gott om exempel på så kallade självhatande judar, där det främsta exemplet troligen är Karl Marx. En annan sinnessjuk schackmästare var amerikanen Paul Morphy (1837-84), som ibland kallas den förste schackvärldsmästaren även om det inte fanns en officiell världsmästartitel vid denna tid. Den förste officielle mästaren, den Prag-födde Wilhelm Steinitz (1836-1900), blev även han sinnessjuk.