Posted tagged ‘Andres Küng’

Religionsfriheten sitter trångt i Putins Ryssland

24 november, 2016

3212860_2048_1152
Vladimir Putin i hjärtligt möte med den Rysk-orodoxa kyrkans överhuvud, patriarken Kirill.

Klimatet för religionsfriheten hårdnar i Putins Ryssland. De lagar som reglerar religiösa aktiviteter stramas upp vilket innebär att utåtriktat arbete av typ missionerande och offentliga gudstjänster försvåras. Det hårdnande klimatet beror enligt experter till betydande del på att regimen fruktar att religiösa minoriteters inflytande kommer att öka på bekostnad av den rysk-ortodoxa tron.

Om myndigheterna vill ställa en person inför rätta kan de alltid hitta ett sätt att göra det.

Så sammanfattar Anatoly Pchelintsev, som är professor i juridik och en av Rysslands främsta förespråkare för religionsfrihet, i en intervju med Ljus i Öster läget för troende i Ryssland som inte omfattar det ortodoxa troskonceptet.

Pchelintsev besökte nyligen Sverige och deltog i ett seminarium ägnat åt religionsfrihet i Ryssland som hölls av Ljus i Öster i Dagen-huset i Stockholm. Han är ledare för The Slavic Centre for Law and Justice i Moskva och sedan 25 år tillbaka medlem i statsdumans expertkommitté för religionsfrågor. http://www.ljusioster.se/bad-for-ryssland/

Systematisk diskriminering Anatoly Pchelintsev var med och skrev Rysslands nuvarande grundlag 1993 och menar att det är en bra lag som erbjuder ett gott och tjänligt stöd för religionsfriheten. Den 6 juni 2016 tillkom emellertid en ny ”antiterrorlag” som förbjuder mission och evangelisation utan tillstånd av myndigheterna.

anatoly_bild_kampanjsida-372x279
Anatoly Pchelintsev är skarpt kritisk mot de nya ryska religionslagarna.

”Det är en fånig lag – för den är helt ologisk”, menar Anatoly Pchelintsev. ”Den innehåller många motsägelser, vilket gör den svår att använda. Eftersom lagen är så brett formulerad kan myndigheterna, om de vill, alltid hitta ett sätt att anklaga en person utifrån den här lagen.”

Enligt Pchelintsev pågår i dagens Ryssland en systematisk diskriminering inom religionens område. Grupperingar såsom Jehovas vittnen och Scientologerna har gång efter annan blivit förnekade sina rättigheter och trakasserade av myndigheterna. Särskilt kristet protestantiska och muslimska organisationer har ställts inför rätta, uppger Anatoly Pchelintsev: ”Diskrimineringen är medveten och sker mot religiösa grupper som är otraditionella.”

Det kan exempelvis vara fråga om avslag på ansökan om registrering, polisingripanden mot gudstjänster, kyrkomöten samt icke sanktionerad missionsverksamhet, förbud mot religiösa organisationer att äga mark eller kyrkor samt att troende mot sin samvetsfrihet kallats till militärtjänst och tvingas bära vapen.

Jag skrev på min blogg förra året om hur ryska myndigheter året klämde åt grupper som utövade yoga, en aktivitet som Putin-regimen ser på med misstänksamhet. Liksom Falun-gong-rörelsen i Kina syftar yoga till att främja människors andliga disciplin och självständighet, något som alltid varit en nagel i ögat på totalitära härskare vilka dessutom principiellt skyr konkurrerande ideologiska synsätt. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/07/05/ryska-myndigheter-forbjuder-yoga/

Myndigheterna saknar kunskaper Anatoly Pchelintsev är upprörd över att statsdumans expertkommitté, som han tillhör, inte fick information om den nya lagen innan den sattes i verket sistlidna sommar. Särskild oroande är det, uppger han för Ljus i Öster, att det hos myndigheterna till stor del saknas kunskaper om religionsfrihet:

Tjänstemän i polisväsendet och i domstolar har missbrukat den nya lagens svagheter, utan att ta hänsyn till den starka grundlagen som garanterar både religionsfrihet och mötesfrihet.

img_1583
Ikon föreställande den sista ryska tsarfamiljen Romanov, som mördades på Lenins order 1918, numera helgonförklarad. Foto: Tommy Hansson

Enligt Anatoly Pchelintsev och andra religionsexperter finns i botten av de nya lagarna och myndighetsingripandena en grundläggande fruktan för att de alternativa religiösa rörelsernas inflytande skall komma öka och den officiella Rysk-ortodoxa kyrkans makt därmed minska.

Vladimir Putin är själv ortodoxt troende och ser den rysk-ortodoxa traditionen som ett värn för den ryska staten. I dag finns omkring 27 000 registrerade religiösa organisationer i Ryssland. Av dessa är cirka 15 000 knutna till den Rysk-ortodoxa kyrkan. 6000 tillhör den protestantiska kristendomen varav flertalet från Pingströrelsen; därefter i storleksordning kommer Baptistsamfundet och Adventisterna.

Därtill skall läggas cirka 6000 muslimska organisationer samt 400 katolska eller judiska grupperingar. Förutom de registrerade organisationerna och samfunden tillkommer tusentals som är oregistrerade.

Anatoly Pchelintsev understryker att den ryska statens målsättning är att skydda det egna samhället från oönskat inflytande, något som givetvis inte behöver vara fel. Exempelvis finns all anledning att se upp för den växande islamismen på olika håll i det stora ryska riket. Denna skyddsverksamhet sker dock ofta på ett mycket oprofessionellt och okunnigt sätt, framhåller Pchelintsev, som ändå anser ändå att det finns hopp för religionsfriheten i Ryssland.

Här en bloggtext av artikelförfattaren som belyser islams betydelse i det ryska samhället och om myten om Ryssland som spärr mot muslimskt inflytande: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/08/01/myten-om-ryssland-som-sparr-mot-muslimskt-inflytande/

untitled
Europas nordligast belägna moské, den i ryska Norilsk. Ungefär 15 procent av den ryska befolkningen är muslimer.

Påminner om sovjettiden Nils-Erik Engström och Magnus Lindeman, båda verksamma vid Ljus i Öster, bekräftar i en debattartikel det svåra läget för fri religionsutövning i Ryssland och undrar till och med om situationen kan bli lika allvarlig som den var på den kommunistiska sovjettiden. Engström borde veta vad han talar om, eftersom han tillsammans med kollegan Bengt Sareld satt fem månader i sovjetiskt fängelse i Minsk i nuvarande Vitryssland för att ha försökt smuggla in biblar till kristna trossyskon. (Se Andres Küng: Fallet Engström/Sareld, Proklama 1978, 208 sidor).

Under åren från början av 1990-talet till 2002 fanns, skriver Engström och Lindeman, en väl fungerande religionsfrihet i Ryssland. Sedan Putin blivit varm i kläderna som rysk president har det emellertid blivit alltfler restriktioner i religionsutövandet för andra grupperingar än rysk-ortodoxa sådana. Stora skillnader finns dessutom beträffande hur lagarna följs i olika regioner. Det har alltid varit någon grupp, framhåller debattörerna, som haft särskilda svårigheter med myndigheterna.

I våras presenterades så förslag om nya bestämmelser i syfte att ”införa ytterligare åtgärder för att motverka terrorism och garantera den allmänna säkerheten”. Den 6 juni i år skrev Putin under den nya lag som trädde i kraft den 20 juli och som Anatoly Pchelintsev sågar här ovan.
Engström och Lindeman framhåller: ”Det är den hårdaste religionslagen sedan Chrusjtjovs tid vid makten på 1950-talet. Den drabbar främst de ryska evangeliska kyrkorna och alla deras internationella samarbetspartners.”

Enligt de nya lagarna kan pastorer tillåtas att missionera om vederbörande har skriftligt tillstånd och håller sig inom de egna lokalerna, men om andra medlemmar i en församling eller ett samfund bedriver utåtriktat religiöst arbete kan det bli problem. Religiösa möten i privata lägenheter är förbjudna.

Det kan enligt de nya lagbestämmelserna anses röra sig om otillåten missionsverksamhet om en person är på uppdrag för en religiös förening och håller en predikan, bjuder in till gudstjänst, ger bort litteratur eller annat tryckt material alternativt sprider ljudinspelningar eller videos. Det krävs ingen större fantasi för att inse, att de nu aktuella lagarna och förordningarna påminner rätt mycket om hur det var på sovjettiden, även om man inte längre spärrar in religiöst troende på mentalkliniker eller ägnar sig åt tortyr.

img_1591
Nils-Erik Engström (till vänster på bokens omslagsbild) satt fängslad i dåvarande Sovjetunionen för bibelsmuggling. Foto: Tommy Hansson

Det är vidare tillåtet för en samfundsmedlem att prata med andra om sin tro men ej bjuda in till andakt eller annan religiös sammankomst. Böter för dem som döms skyldiga kan omfatta summor upp till motsvarande 140 000 kronor för samfund och 7000 kronor för privatpersoner.

Varför kläms kristna åt? I en av de första domarna enligt den nya religionslagen ålades pastorn Ebenezer Tuah, som kommer från Ghana men är bosatt i Ryssland, att betala 50 000 rubel (7000 kronor) i böter. Pastor Tuah hade ordnat religiösa möten samt lagt ut information om sin tro på Internet i propagandistiskt syfte. Sådan går icke för sig i Putins Ryssland anno 2016.

Nils-Erik Engström och Magnus Lindeman konstaterar i sitt debattinlägg i Ljus i Öster att de nya ryska lagarna står i direkt strid mot vad som stadgas i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna om att ”var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religiös frihet” samt att ”var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet” (artikel 18 respektive 19).

Om nu syftet med de nya religionslagarna är att förhindra terrorism, vilket naturligtvis är en fullt legitim målsättning, kan man slutligen fråga sig varför kristna trosbekännare kläms åt på ovan beskrivet sätt – det är ju inte kristna som ägnar sig åt självmordsbombningar och andra typer av terrordåd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bukovskij jämför EU med Sovjetunionen

28 juni, 2016

Europeiska unionen är ett monster som måste förgöras så fort som möjligt.

Så uttryckte sig den berömde före detta sovjetiske oliktänkanden Vladimir Bukosvkij i en intervju i The Brussels Journal redan 2006 innan Brexit ens var påtänkt. Hela intervjun här: http://www.brusselsjournal.com/node/865

BSP49c2cf_11zah_bukovskij

Veterandissidenten Vladimir Bukovskij har varnat för en EU-diktatur.

”Det är ett mysterium att man nu, sedan man begravt ett monster – Sovjetunionen – skapar ett nytt monster – den Europeiska unionen”, menade Bukovskij som sammanfattar sina argument mot EU i ett inlägg på Youtube som återges nedan. Bukosvkij räknar här upp likheterna mellan den forna kommuniststyrda kolossen Sovjet och den nya byråkratiska superstaten EU.

”Samma ideologi fast i olika tappningar”, menade Vladimir Bukovskij, en av de klassiska sovjetiska dissidenterna under det Kalla krigets epok tillsammans med namn som Alexander Solzjenitsyn, Andrej Sacharov, Andrej Amalrik, Petro Grigorenko och Anatolij Sjtjaranskij (Nathan Scharansky). https://en.wikipedia.org/wiki/Vladimir_Bukovsky

Vladimir Bukovskij (efternamnet brukar på engelska transkriberas ”Bukovsky”) föddes dagen före nyårsafton 1942. Han studerade bland annat neurofysiologi och drogs redan i unga år in i den sovjetiska dissidentrörelsen, vilket ledde till att han kom att tillbringa sammanlagt tolv år i det sovjetiska Gulag-systemet av mentalkliniker, fängelser och slavarbetsläger vilka användes av makthavarna för att näpsa varje tillstymmelse till opposition.

1976 hade de sovjetiska myndigheterna definitivt fått nog av Bukovskij, och eftersom han vid det laget hunnit bli en internationell berömdhet vågade man sig inte på att låta honom gå under i Gulagarkipelagen vilket hade skett med bland andra historikern och poeten Jurij Galanskov (1939-72). Han sändes i stället i exil och är sedan slutet på 1976 bosatt i Storbritannien.

BrusselJourn

”EU är ett monster som måste förstöras.”

Bukosvkij har publicerat ett antal böcker, varav Moskva och fredsrörelsen (1984) publicerats på Contra förlag. Jag hade nöjet att höra Bukosvkij tala då han på inbjudan av organisationen Resistance International  besökte Stockholm våren 1984 tillsammans med den avhoppade polske USA-ambassadören Zdzislaw Rurasz. En av värdarna för besöket var den kände antikommunistiske skriftställaren, debattören och politikern (FP) Andres Küng (1945-2002).

I sin jämförelse mellan Sovjetunionen och Europeiska unionen tar Bukovskij fasta på, att båda unionerna styrdes/styrs av ett fåtal personer som inte svarar inför folket – medlemmarna i politbyrån respektive europeiska kommissionen. För att de respektive Sovjet- och EU-maskinerierna skall fungera krävs vidare 100 000-tals anställda byråkrater med höga löner och frikostiga förmåner. Parlamenten i de båda unionerna var/är, menar Bukosvkij, ungefär lika maktlösa. Korruptionen är inbyggd i båda systemen.

Invånarna i de skilda sovjetrepublikerna och medlemsländerna i EU har det gemensamt, understryker Bukovskij, att de förutsätts uppgå i en högre gemenskap – en sovjetisk respektive europeisk – som idealt suddar ut deras nationaliteter och utplånar nationalstaten.

7348888-eu-demoEn tänkbar EU-utveckling?

EU har visserligen ingen Gulagarkipelag dit oliktänkande förpassas, erkänner Bukovskij, men jämförbar är den allenarådande politiska korrektheten som stadfäster vad som i praktiken får respektive inte får sägas eller skrivas. De som hyser ”fel” åsikter löper en överhängande risk att marginaliseras och stämplas för livet. En antal olika initiativ för att göra ”rasismen” straffbar har tagits med detta syfte. Mer om politisk korrekthet och vad den innebär här: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/29/hotet-fran-den-politiska-korrektheten/

Vladimir Bukovskij menar att Sovjetunionen och Europeiska unionen båda bar/bär inom sig fröet till sin egen undergång. I stället för en överstatlig europeisk union eller statsbildning förordar Bukovskij självständiga nationalstater.

Tycker ni Bukovskij överdriver? Läs då denna artikel i en brittisk tidning som avslöjar planerna på att utveckla EU till just en sådan monsterstat som Bukovskij varnar för: http://www.express.co.uk/news/politics/683739/EU-referendum-German-French-European-superstate-Brexit

Och lyssna själva till det Bukovskij har att säga och bilda er en egen uppfattning!