Tidigare ”rasistisk” (SD-) politik numera högsta klokskap

 Sverige och Europa är drabbat av tidernas mest omfattande flyktinginvällning.

På kommunstyrelsens föredragningslista finns en stående punkt som benämns ”Aktuella uppgifter om flyktingmottagning”. Den mycket kompetente tjänstemannen Johan Ward brukar då informera om aktuell statistik i riket, länet och inte minst Södertälje kommun.

Vid KS-sammanträdet den 29 januari framgick att per den 16 januari fanns totalt 1677 asylsökare i Södertälje kommun varav 726 från Syrien. Av 904 flyktingar kom 717 från samma land. Endast tre ensamkommande barn/ungdomar hade dittills under januari anlänt till kommunen.

Om vi uppfattat saken rätt är trenden med hitkommande människor så här långt avtagande. Av Wards presentation framgick också att regeringen numera tillämpar restriktioner som hade varit otänkbara för bara ett halvår sedan, till exempel tidsbegränsade uppehållstillstånd, begränsad rätt till anhöriginvandring och mer frekventa ID-kontroller.   

Enligt inrikesminister Anders Ygeman (S) är det också meningen att så många som omkring 80 000 människor, vilka enligt lag inte har rätt att vistas i landet, skall skickas tillbaka under de närmaste åren. Hur detta rent praktiskt skall gå till är dock oklart, om det alls är genomförbart.

Det är intresseväckande att studera de flesta av de så kallade sjuklöverpartiernas radikalt ändrade förhållningssätt i flykting – och asylfrågorna. Åsikter och åtgärder som för några månader sedan stämplades som svårartat ”rasistiska” och ännu värre anses nu tydligen vara den högsta formen av klokskap i rådande prekära läge.

 1989 ansåg S-regeringen Ingvar Carlsson att det var nödvändigt att skärpa flyktingpolitiken genom ”Luciabeslutet”.

Embryot till nuvarande krisläge står att söka i ett riksdagsbeslut från 1975, som fastslog att Sverige skulle vara ett mångkulturellt samhälle. Personer i Sverige med utländsk bakgrund skulle inte förständigas att assimilera sig i det svenska samhället, som den dittills förda politiken förutsatte. I stället skulle de själva få välja om de önskade bihålla sin etniska egenart eller ”bli svenskar”.

Med Jugoslaviens upplösning med åtföljande komplikationer följde strömmar av flyktingar som de styrande Socialdemokraterna med Ingvar Carlsson som statsminister fann ohanterliga, trots att numerären på den tiden var avsevärt mindre än i dag. Den 13 december 1989 fattades därför det så kallade Luciabeslutet, enligt vilket endast immigranter vilka omfattades av FNs flyktingkonventioner – benämnda ”kvotflyktingar” – skulle tillåtas komma in i Sverige.

Den borgerliga Bildt-regeringen rev upp detta beslut 1991, därtill pressad av dåvarande folkpartiledaren och socialministern Bengt Westerberg som hotade spräcka regeringen om inte Luciabeslutet revs upp och en ”generös flyktingpolitik” infördes. Följden blev en ständigt ökande flyktingström från Balkan, enkannerligen i form av kosovoalbaner, vilket skapade problem och sociala/etniska spänningar i samhället.

När alliansregeringen Reinfeldt trädde till 2006 inleddes på sentimentala och irrationella grunder en veritabel svängdörrspolitik vad avser immigrationen, en politik som accentuerades genom det ödesdigra beslutet att låta alla flyktingar från krigets Syrien per automatik få permanent uppehållstillstånd (PUT) parallellt med ett lavinartat inflöde av så kallade ensamkommande flyktingbarn. Statsminister Fredrik Reinfeldt manade oss att ”öppna våra hjärtan” för alla som ville komma in.

Problemet var givetvis att det var i praktiken omöjligt att kontrollera varifrån personer – till helt övervägande delen män – som hävdade att de var flyktingar från Syrien i verkligheten kom från. Detta på grund av att dessa asylsökande i nio fall av tio gjort sig av med alla identitetsbevis före ankomsten till vårt land. Några ansträngningar att kontrollera åldrarna på inkommande ”flyktingbarn” har heller inte gjorts.

 Knivmord på asylboenden är en ny brottskategori i Sverige – en följd av Reinfeldts beryktade ”öppna era hjärtan”-politik.

Vi sverigedemokrater tycker naturligtvis det är välgörande att såväl de regeringsbärande partierna som den borgerliga oppositionen insett allvaret i de problem en alltmer ohanterlig massinvandring skapar. Finns det inga jobb, bostäder och utbildningsmöjligheter saknas också förutsättningar för en någorlunda dräglig tillvaro.

Följder av en överdimensionerad immigration är vidare kriminalitet, sysslolöshet och bidragsberoende, något som sliter hårt på våra samhällsresurser. SD välkomnar som sagt de sju övriga riksdagspartiernas omorientering. Samtidigt kan vårt parti inte undgå att konstatera, att det vi förespråkat under en lång följd av år nu tydligen med expressfart ska genomföras av övriga partier.

Risken finns att det då blir både ”fort och fel”, som ett av KS-ordföranden Boel Godners (S) favorituttryck lyder. Vi antar dock att det beprövade talesättet ”bättre sent än aldrig” är tillämpbart även här. Låt oss dock påpeka, att om övriga partier långt tidigare hakat på SD-politiken så hade aldrig det nu uppkomna krisläget behövt uppstå. Okontrollerad massinvandring är aldrig bra för ett samhälle oavsett om det råder krig ute i världen eller ej.

Vi har ingenting emot att de övriga partierna lånar hejvilt ur SDs åtgärdsförråd. Synd bara att samma partier väntat så länge att det möjligen är för sent att lappa ihop en del av det som blivit trasigt i vårt samhälle.

 KS-ordföranden Boel Godner (S) menar i sina uppriktiga stunder att Södertälje inte klarar att ta emot fler flyktingar.

Ett litet erkännande om varifrån man hämtat den nya, mer realistiska politiken hade slutligen kanske också varit på sin plats. Som det brukar heta: äras den som äras bör!

Ovanstående text är en utökad version av ett debattinlägg undertecknat av Tommy Hansson och Beata Kuniewicz, ersättare respektive ledamot i kommunstyrelsen i Södertälje, som var infört i Länstidningen i Södertälje den 19 februari 2016.

Så har min dag i Södertälje varit – tramsvarning!

Nu tänkta jag filosofera litet över den dag som hittills varit, som jag ibland gör. OBS! Tramsvarning för en del av innehållet utfärdas härmed…står ni inte ut med det kan jag inte klandra er. Då får ni vänta tills jag skriver något Tungt och Viktigt inlägg igen.

Var uppe med den så kallade tuppen i dag för att hinna till gruppledarträffen i Södertälje stadshus, som brukar börja redan klockan 09.00. Större delen av mötet ägnades åt information om den syriska flyktingströmmen, vilken gavs på sedvanligt sansat och informativt sätt av Johan Ward som är sakkunnig i stadsdirektörens kansli.

Trevligaste vänsterpartisten? Staffan Norberg, kommunalråd i Södertälje.

I år räknas det med 1200-1300 syriska insmugglade flyktingar till kommunen, alltså en inströmning i paritet med den irakiska invandringen för några år sedan. Samtidigt konstaterades att kostnaderna för försörjningsstöd gått ner något, viket givetvis är glädjande. Jag måste säga att jag gillar det här gruppledargänget rent privat, även om vi  av lätt insedda skäl har litet olika åsikter och infallsvinklar. Staffan Norberg måste vara landets trevligaste vänsterpartist. Han var även den ende politiker som gratulerade mig till SDs valframgång 2010, då vi fick 7,23 procent av rösterna i kommunalvalet.

I handlingarna inför den kommande kommunstyrelsen fanns motionssvaren till min fullmäktigemotion om förbud mot burka, niqab och annan typ av maskering i den kommunala verksamheten. Givetvis yrkades det på avslag. Tydligen anses det vara en mänsklig rättighet att få klä sig heltäckande och skrämma slag på de så kallade brukarna även inom den kommunala verksamheten.

Slog mig sedan ner i min vrå i oppositionsdelen av kommunalrådskansliet och ägnade mig åt någon timmes skrivarbete. Sedan bar det av ner på stan för dagens matinköp. Inmundigade en lunch bestående av chorizokorv i bröd på en bänk på Gågatan. Medan jag satt där dök det upp ett gäng gråsparvar på minst 25 individer som hoppade omkring framför fötterna på mig, troligen i hopp om att få ta del av litet av lunchen. Var dock hungrig så de fick studsa vidare utan att få något. En gulligare syn har dock sällan skådats!

Som vanligt när jag ser något som fångar mitt intresse i djurvärlden funderade jag över om jag kunde lära mig något av detta. Kom då fram till att den lärdomen i detta fall kunde bestå i insikten, att människan är både en individuell och kollektiv varelse. Mycket kan man klara själv, men man är korkad om man inte tar hjälp av kollektivet när så kan anses behövas. Familjen, släkten, vännerna, kyrkan, partiet, grannarna, vad det nu än må vara som ligger närmast till hands. Funderade dessutom en del över kärleken, som jag har för sed att göra. Tänker dock bespara er de tankarna den här gången!

Vad kan man lära av ett gäng gråsparvar?

Hemma låg ett brev från partiets överste valberedare, Michael Rosenberg i Helsingborg, som påpekade att jag glömt fylla i en kandidatförklaring till riksdagsvalet vilken jag nu skickar iväg med typ vändande post. Tydligen har några andra partimedlemmar fått brev av ett helt annat slag, nämligen om att de blivit uteslutna ur SD. Andra har upplysts om att det startats personärenden mot dem.

Trist när sådant sker, men i de fall uteslutningarna/personärendena beror på antisemitism – vilket tydligen varit fallet när det gäller i alla fall en av uteslutningarna –  tänker jag inte fälla några tårar. Rasism kan och skall aldrig tolereras, och då talar jag om verklig rasism och inte de anklagelser om sådan som lättvindigt torgförs av SD-fientliga politiker och media. Antisemitism kan på goda grunder anses vara en mänsklighetens cancer.

Noterar att i dag inleds den sju dagar långa judiska högtiden sukkot, lövhyddohögtiden, som firas till minne av den 40 år långa ökenvandringen efter det av Mose ledda uttåget ur Egypten på väg mot det utlovade landet Kanaan. På vandringen byggde israeliterna  enkla bostäder i form av hyddor, något som fromma judar gör än i dag för att minnas de strapatser förfäderna tvingades genomgå. Jag tänker på min framlidna hustrus judiska släkt – själv har jag ju tyvärr inget judiskt påbrå så vitt jag känner till.

Så här kan en modern lövhydda se ut.

Vi människor måste höra hemma någonstans för att långsiktigt klara oss genom tillvarons vindlingar. Fysiskt såväl som andligt. Traditioner betyder så mycket, nationella och andra, vilket är en av orsakerna till att jag är konservativ. Jag känner uppriktigt medlidande med dem som varken tror på någonting eller har någon eller några att ty sig till. Det blir på sikt en rätt outhärdlig tillvaro.

Ikväll hade jag tänkt laga till lasagnette till mig och den hemmavarande sonen och dricka ett glas vin därtill. Kostar inte särskilt många kronor. Saknar hustruns italienska matlagning med mycket vitlök, zucchini, pasta, polenta med mera. Hon var en stor Italien-älskare efter de många vistelserna i hennes föräldrars hus i Bolsena cirka tio mil norr om Rom, som jag också hade privilegiet att få besöka några gånger. Marika talade utmärkt italienska och ledde ibland italienskakurser i bildningsförbund samt fick italienska dikter tryckta.

Ser  vidare fram emot den kräftskiva jag skall ha på lördag för några vänner. Det blir till att röja upp i den som vanligt stökiga lägenheten, där kläder, papper, tidningar och böcker ligger litet om vartannat. Det är verkligen på tiden. Målsättningen är att omge mig med ett i alla fall någotsånär välordnat kaos.

Kräftor kräva dessa drycker!

Jag har nu, sedan jag startade denna anspråkslösa blogg i slutet av 2008, författat närmare 750 inlägg. Det är, när man tänker på det, helt fantastiskt att kunna skriva vad som faller en in och publicera det direkt utan att behöva krusa olika tidningar eller tidskrifter för att få det man vill ha sagt i tryck. Jag medarbetar ju i några sådana också, men på min privata blogg skriver jag vad mig behagar.

En bloggtext med titeln ”Några svagsinta ord om glädje” ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Bara några anspråkslösa ord utifrån vad någon för mig okänd person skrivit som sökord för att nå fram till ett annat av mina inlägg. Söktermen var ”Tommy glad”. Jag kan väl inte riktigt förklara varför, men jag blev rörd när jag såg det och svamlade litet på måfå ihop följande rader:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/28/dagens-behallning/

Denna text brukar som regel få några besök varje dag. Kanske att detta har något att göra med att jag valde att illustrera texten med en i mitt tycke helt oemotståndlig teckning jag hittade på nätet föreställande en glad liten kille. Jag hoppas och tror folk blir glada när de läser mina rader och ser teckningen – om det är något jag själv blir osedvanligt glad över är det när jag kan glädja andra. Vilket jag inte alltid varit speciellt bra på, måste jag tyvärr erkänna.

Utsikt över Bolsena och en del av Bolsenasjön (Lago di Bolsena), Italiens största kratersjö. Här kände sig min fru hemma.