I eskimå- och indiandebatternas Sverige

Eskimåer i färd med att bygga en igloo.

Som alla vet är ord som ”neger” och ”zigenare” mer eller mindre utmönstrade ur ärans och hjältarnas språk (även om termen ”antiziganism”märkligt nog lever kvar). Nu höjs röster för att även ”eskimå” och ”indian” skall gå samma öde till mötes och stämplas som ”rasistiska” och ”kränkande”.

I Sverige har de statliga mediabolagen SR och SVT gått i bräschen för att man skall sluta använda orden eskimå och indian eller i varje fall vara sparsam med användandet. När det gäller det förstnämnda ordet vill man ersätta det med ”inuit”. Detta bygger på den felaktiga föreställningen, att inuiter är synonymt med eskimåer.

Sanningen är att inuiter är ett folkslag i eskimåernas östliga utbredningsområde. Ett annat folkslag är yupik, som återfinns i det västliga utbredningsområdet, det vill säga Alaska och den östliga delen av Sibirien. Båda dessa etniska grupperingar är alltså eskimåer. https://sv.wikipedia.org/wiki/Eskim%C3%A5

Detta kan jämföras med förhållandet mellan folkslagen romer och sinti, vilka båda sorterar under zigenarna. Eftersom ordet ”zigenare” numera anses som svårartat rasistiskt kallas dessa med politiskt korrekt språkbruk ”romer”, varför man lätt bibringas det felaktiga intrycket att sinti upphört existera, En prominent företrädare för sinti var gitarrvrituosen Django Reinhardt (1910-53), vilken på Wikipedia helt felaktigt påstås vara av ”romsk” härkomst. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sinti

I samband med Black Lives Matter-vänsterns (BLM) härjningar de senaste månaderna har sådana entiteter som traditionellt haft med ordet ”eskimå” i namnet fått kalla fötter och skakar av rädsla för att bli ansedda som rasister. Förståeligt på ett sätt men väldigt fegt ur ett annat perspektiv. Dit hör den amerikanska glassen Eskimo Pie, som räknar sina anor tillbaka till 1921 då den skapades av företaget Dreyer´s Grand Ice Cream som världens första pinnglass. https://www.allas.se/mat-och-dryck/nostalgi-minns-du-glassarna-fran-60–70–80–och-90-talet/132527

Man frågar sig om ens namnet Igloo på GB Glaces bekanta isglass Igloo, som nyligen återupptagits i sortimentet, kan vidmakthållas i nuvarande situation med en kränkningsindustri till synes utom all kontroll. https://www.aftonbladet.se/matdryck/a/Adgav5/nostalgiglassen-igloo-kommer-tillbaka

Eskimo Pie var världens första pinnglass med anor från 1921.

Inte heller ägarna till Edmonton Eskimos i Alberta, Kanada har kunnat hålla nerverna i styr. Klubben, som ägnar sig åt amerikansk fotboll, bildades 1949 men har nyligen meddelat att man ämnar byta namn. Tills vidare kallar man sig Edmonton Football Club, vilket BLM-fanatikerna lär få svårt att invända mot.

https://globalnews.ca/news/7201833/edmonton-eskimos-football-team-name-change/

Jag vet inte hur utbredd uppfattningen att ”eskimå” är en nedsättande term är bland eskimåerna/inuiterna/yupik själva, men en som inte håller med om detta är 74-årige Lars-Emil Johansen som har ett förflutet som ordförande i den grönländska landsstyrelsen. ”Om man ändå vill leta efter något kolonialt”, citeras Johansen i Kristeligt Dagblad, ”kan man väl finna det i ordet grönländsk. Det är ett danskt ord och inte något vi har i vårt språk.” Grönland kallas på det inhemska språket Kalaaallit Nunaat. https://www.kristeligt-dagblad.dk/danmark/tidligere-landsstyreformand-jeg-er-stolt-af-vaere-eskimo?utm_source=facebook&utm_campaign=post&utm_content=new&fbclid=IwAR0wC_LeUrMdfonqzrAYOjvnMEHb59bzyS5WjUALBo1TP8ZuMurISViAuQ4

Ordet ”indianer” var vad den italienskfödde upptäcktsresanden Christofer (Cristoforo) Columbus (1451-1506) kallade invånarna i Karibien sedan han anlänt dit 1492. Indianer, indos i spansk översättning, är således bevisligen en felaktig term för ursprungsbefolkningen i de olika delarna av Amerika men har ändå hängt kvar i ett drygt halvt årtusende. https://sv.wikipedia.org/wiki/Indianer

Det är emellertid inte förrän i dessa yttersta av dagar, då den politiska korrektheten går fram som ett rytande lejon, som benämningarna indian och indianer har kommit att anses som rasistiska och nedsättande. Givetvis anses då även ”redskin” (rödskinn) vara av samma kaliber, även om det knappast är mer så än ”paleface” (blekansikte), som indianerna kallar vita människor för.

Washington Redskins byter namn.

Det kommer därför inte som någon jätteskräll att det amerikanska fotbollslaget Washington Redskins, grundat 1936, i samband med BLM-kravallerna aviserat namnbyte. Numera kallar sig laget Washington Football Team, men Washington Warriors har nämnts som ett tänkbart namn i framtiden. Vad pacifisterna säger om det är förstås en annan femma. Det vann NFL-titlarna 1983,1988 och 1992.  https://www.independent.co.uk/sport/us-sport/national-football-league/washington-redskins-new-name-change-football-team-2020-nfl-latest-a9635001.html

Hur det kommer att bli med det amerikanska motorcykelmärket Indian, producerat av Indian Motorcycle Company, har jag ingen information om. En av företagets grundare 1901 var för övrigt svenskfödde Oscar Hedström. https://sv.wikipedia.org/wiki/Indian_(mc) Eller om stjärnbilden Indianen, som hetat just så sedan 1500-talet, på södra stjärnhimlen nu måste namnändra. https://sv.wikipedia.org/wiki/Indianen

Att namn på glassar kan vara ett känsligt kapitel för lättkränkta är ett känt fenomen. Den minnesgode erinrar sig att GB kände sig tvingat namnändra sin nya lakritsöverdragna glass Nogger Black till Lakritspuck, då den ökända lobbyorganisationen Centrum mot rasism påstod att namnet kunde föra tankarna till rasistiska öknamn på svarta människor. Nu är det Triumf Glass populära glass Sitting Bull med strösselöverdrag som är på tapeten.

En uppenbart överkänslig person vid namn Antonie Grahamsdaughter har menat att namnet Sitting Bull är ”skamligt”, vilket fått Triumf Glass försäljnings- och marknadschef Felix Müntzing att överväga att ändra namn på den ifrågavarande produkten: ”Tiderna förändras. Vi behöver göra en ny bedömning gällande varumärket och utseendet och allt som hör till produkten.” https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/triumfglassen-sitting-bull-kritiseras-det-ar-skamligt

Sitting Bull är uppkallad efter den ledande indianhövdingen Sitting Bull (Sittande tjuren), som levde mellan 1831 och 1890 och tillhörde Sioux-indianerna. Sitting Bull uppträdde sedan stridsyxan grävts ned tillsammans med westernhjälten ”Buffalo Bill”, William Frederick Cody, i dennes vilda västern-shower. Jag betvivlar att han hade känt sig förnärmad över att ett svensk glassbolag uppkallat en glass efter honom. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sitting_Bull

Indianerna från Kumla tillhör den svenska speedwayeliten sedan många år.

Speedwayklubben Indianerna (Kumla MSK) kan bli ytterligare ett offer på den heliga kränkthetens altare, låt vara att företrädare för föreningen sagt att de helst vill behålla det gamla namnet som hängt kvar ända sedan grundandet 1936. Man utesluter ändå inte att det kan bli fråga om namnbyte. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/indianerna-ska-analysera-foljderna-av-ett-namnbyte

Liknande diskussioner förs även i ishockeyklubben Frölunda Indians, även Frölunda HC och tidigare Västra Frölunda HC. Klubbens lagkaptenen Joel Lundqvist är mycket positivt till namnet: ”För mig står indianen för något positivt. För kämpaglöd och för att strida – med indianen.” https://www.expressen.se/gt/sport/hockey/shl/experten-frolunda-bor-byta-namn-nu/

För både eskimåer och indianer gäller att det ofta påstås att respektive ”ursprungsbefolkning” finner dessa namn, och deras användning i idrotts- och andra sammanhang, stötande. Frågan är emellertid: hur kan man veta det? Oftast grundar sig sådana antaganden på vad någon verbal företrädare för gruppen ifråga hävdar offentligt. Jag har dock aldrig sett någon opinionsundersökning som bekräftar detta, och jag tvivlar starkt på att någon sådan utförts.

Det skulle onekligen vara uppfriskande om något företag eller idrottsklubb som hamnar i skottlinjen på grund av sitt namn vågade stå upp mot kränkningsproffsens pockande krav och behåller det inarbetade namnet!

Fotnot; 2009 skrev jag ett blogginlägg med rubriceringen ”I negerdebatternas Sverige”. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/09/24/1407/

Något om dagen som varit: politik, musik , TV-serier…och litet kärlek

Jag gillar oftast utmaningar. Som att beskriva en dag när det inte hänt så förfärligt mycket. Som i dag.

Sov länge. Jag har haft urinvägsinfektion och avslutade min antibiotikakur i dag. Känner fortfarande viss trötthet. Det är i stort sett bra, men kroppen hänger inte riktigt med fullt ut än. Skall på röntgen av vissa privata kroppsdelar om någon vecka. Ack ja, tur dock att man känner sig ung till sinnes!

Har vidare under dagen varit i kontakt med BBC, som vill göra en intervju med mig som SD-företrädare i Södertälje om det syriska inflödet till kommunen. Känns spännande och hedrande. Får försöka friska upp engelskan och läsa på litet så skall det nog gå alldeles förträffligt.

Skrev sedan en bloggtext om tilltaget att censurera en Taube-låt, skriven 1929, som nämner ordet ”negrer”. Tycker det är tragiskt att man petar i delar av den svenska kulturskatten i den sorgliga politiska korrekthetens namn. Ännu mer tragiskt att det är skaldens/trubadurens son, Sven-Bertil, som gjort strykningen.  Har karln ingen pietetskänsla för faderns verk?

Sedan var det dags att bege sig ner på stan och göra dagens inköp av mat och dryck. Valde den bekväma vägen att köpa några hamburgare på McDonald´s till mig och sonen. Köpte också litet vin och ost som jag inmundigat som efterrätt framför TVn. Såg i tur och ordning The mentalist, Big bang theory och den suveräna engelska patolog/deckarserien Tyst vittne med duktige och snygge Tom Ward i rollen som den skärpte doktor Harry Cunningham. Litet lagom whiskey också.

Tom Ward som patologen Harry Cunningham.

En rätt mysig kväll, alltså, i all anspråkslöshet. Lugnt och skönt, inga krav. Har i vanlig ordning funderat över diverse saker. Kärleken lämnar jag i stort därhän denna gång, det händer ändå inte mycket på den fronten för tillfället. Rent allmänt kan jag dock säga att jag har svårt att se otrohetsaffärer på TV. Trohet och trofasthet i kärlek är så viktigt för mig, jag blir helt enkelt illa berörd av att behöva ta del av svek och själslig grymhet. Liksom i privatlivet, givetvis. Kalla mig gärna moralist, det tar jag som en komplimang i detta fall.

Har tänkt över det faktum att jag engagerar mig som partipolitiker trots att jag ogillar mycket inom det partipolitiska spelet. Alla partiföreträdare som bryr sig mer om att låta och se bra ut i den politiska skönhetstävlingen än det budskap det är tänkt att de skall förmedla. Detta gäller alla partier, givetvis också mitt eget.

Jag är dock så lyckligt lottad att jag får representera ett parti, vars officiella åsikter och värderingar jag med gott samvete kan säga att jag delar till kanske 90 procent och som dessutom har Sveriges bäste partiledare. Här i Södertälje har vi kunnat glädjas åt en stark medlemstillväxt och förnämlig sammanhållning efter de uppslitande bråken med irakiska medlemmar för något år sedan. Nu kör vi så det ryker, närmast med att vaska fram ett eget budgetförslag.

SD Södertälje/Nykvarns styrelse som den valdes vid årsmötet i januari 2013.

Kan nog säga att jag närmast ser mina politiska uppdrag som en medborgerlig värnplikt på obestämd tid. Tänker försöka köra till i alla fall 2018 om hälsan står mig bi och inget oförutsett inträffar. För det mesta är det också en jäkligt intressant uppgift. Det enda som skulle kunna få mig att ändra inriktning är om jag fick ett attraktivt jobb inom media, men de anbuden har hittills inte stått som spön i backen kan jag nog säga.

I morgon, eller rättare sagt senare i dag, är det lördag. Då skall jag på en Verdi-konsert på Estrad som är inrymt i Södertälje stadshus. Erkänt goda sångare och altmeister Giovanni Impellizzeri som dirigent borgar för en minnesvärd upplevelse. Återkommer med all sannolikhet med en rapport senare. Verdi är jämte Puccini min favorit bland komponister när det gäller opera, detta i motsats till Verdis jämnårige Wagner. Skulle föredra att få en tand rotfylld utan bedövning hellre än att behöva genomlida en Wagner-föreställning.

Så varför inte önska god natt med en pärla ur Giuseppe Verdis rikhaltiga produktion: kvartetten ur operan Rigoletto, kanske den bästa opera som någonsin gjorts, exekverad av några framstående svenska sångare:

http://www.youtube.com/watch?v=H5CIezXd_yU

Visst finns det saker man inte ”får” säga

Åsiktspolissajten Inte rasist men gör ett stort nummer av att SD Sigtuna publicerat en satirteckning som man uppges ha ”missförstått”. Teckningen har utförts av Max Gustafson, som själv säger att han svarar för ”kulturmarxistiska alster”.

Satiren är uppenbarligen avsedd att gissla personer vilka hävdar att ”det finns saker man inte får säga”. Slutklämmen på det åsiktsutbyte som återges ovan är att syndaren – alltså mannen som hävdar att det finns saker man inte får säga – yttrar:

Jag vill säga att man inte får säga en del saker men det får man ju inte säga.

Jag har läst denna mening några gånger och kommit fram till att det faktiskt är så. Enligt Inte rasist men och andra självutnämnda åsiktspoliser ”får” man faktiskt inte säga att det finns en del saker man inte får säga. I alla fall om man inte vill bli uthängd som en komplett idiot av kliniskt politiskt korrekta sajter såsom Inte rasist men och Expo och/eller på Twitter.

Så min slutsats är att kulturmarxisten Gustafson tycks ha missuppfattat sin egen så kallade satir. Så kan det gå om inte haspen är på…

Man behöver vidare knappast vara nobelprisprisvinnare för att inse att det finns en uppsättning åsikter som de politiskt korrekta åsiktspoliserna i allra högsta grad förfasar sig över och allra helst sannolikt vill förbjuda. Ett axplock:

Att det är för mycket invandring. Att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Att det pågår en islamisering i samhället. Att den kristna religionen är bra. Att äktenskapet är till för man och kvinna. Att HBTQ-lobbyn har för stor makt. Att muslimer i Malmö är antisemitiska. Att Malmö är en skam för Sverige. Att burqa och hijab är kvinnoförtryckande. Att Israel kämpar för våra demokratiska värden. Att abort kan vara mord. Att kalla afrikaner för ”negrer” och inuiter för ”eskimåer”. Att hävda att vissa etniska grupper har lägre IQ än andra. Att Jonas Gardell är en överreklamerad heterofobisk pajas.

Detta är som sagt endast ett axplock av åsikter man enligt åsiktspolisen inte ”får” uttrycka. Läsarna känner säkert till fler exempel. Jag uttrycker dem naturligtvis ändå och räknar väl inte med att polisen skall komma och släpa iväg mig på stört, direkt. Däremot kan jag räkna med att få ordentligt på skallen av den åsiktsmaffia som uppmuntrar till självcensur och åsiktsförtryck och helst ser att alla rättar in sig i enlighet med de snäva åsikts- och yttranderamar man själva anbefaller.

Men det gör mig inte ett dugg, snarare välkomnar jag det. Icke minst bidrar det till att bättra på besöksfrekvensen till min blogg.

”Antirasismens” fula tryne

Det tycks som om den så kallade antirasismen för tillfället går fram som ett rytande lejon i en betydande del av samhället och skrämmer slag på vanligt folk. Man skulle också kunna säga att denna företeelse sticker upp sitt fula tryne litet överallt.

Observera att jag personligen inte är det minsta rasistisk och aldrig har varit det. Men när ”antirasismen” utvecklas till att bli en ideologi med anspråk på att alltid ha rätt, även i de mest triviala sammanhang, går det på tok för långt. Då hotas både sunt förnuft och yttrandefrihet. Några exempel under senare tid visar med all önskvärd tydlighet vad jag menar.

Det färskaste exemplet gäller den ärrade och ytterst kunnige, numera pensionerade sportreportern Bo Hansson, som under Sportradions radiosändning från den allsvenska fotbollsmatchen AIK-Gefle på Råsunda sistlidna helg sade: ”Inte en svarting till som ska in”. Hansson syftade uppenbarligen på AIKs färgade spelare. Det kan nämnas att Hansson själv är AIKare i själ och hjärta.

 Bo Hansson sa fel ord…

Men det var inte som reporter Bosse Hansson fällde sitt kanske mindre väl genomtänkta yttrande. Nej, han utsade orden i bakgrunden av reportern Mats Strandbergs referat och hade naturligtvis inte tänkt sig att de skulle gå ut i etern och ställa till sådant rabalder som de gjorde. Läs/hör mer här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5299763

Ty ett väldigt rabalder blev det med svarta löpsedlar och helsidor i skandalpressen. Följden blev att Hansson portades från AIKs hemmamatcher resten av säsongen. Samt att Mats Strandberg – som hade släppt in Hansson i radiohytten på Råsunda för att denne skulle få värma sig – fick sparken från Sportradion!

Helt sanslösa reaktioner om ni frågar mig. Jag håller helt med Arne Hegerfors och andra kolleger som uttryckt sina sympatier för den häpnadsväckande behandlingen av Hansson och Strandberg om att uttalandet är en skitsak och att hela historien är en storm i ett vattenglas.

Bo Hansson har själv sagt att ordet ”svartingar” inte är uttryck för en nedvärderande inställning från hans sida och jag tror honom.

För en tid sedan försökte en fanatiker på Kulturhuset i Stockholm få bort Tintin-böckerna från barnbibliotekets hyllor med motiveringen att de var ”rasistiska” därför att de uttryckte forna tiders syn på svarta afrikaner, även kallade ”negrer”. Dessbättre insåg vederbörandes chef att det här var vansinne och stoppade tilltaget.

Ett annat nyligen inträffat exempel rör ett antal bensinstationer vilka vägrat hyra ut bilar till romer, även kallade ”zigenare”. Orsaken uppges vara att bensinstationerna i fråga hade dåliga erfarenheter av uthyrning till representanter för nämnda folkgrupp. Det blev ett liv och ett kiv i tidningar och TV och naturligtvis gapades det om ”rasism” i alla tänkbara tonarter.

Det är dock ett välkänt om än icke allmänt accepterat faktum att stölder och diverse andra olagligheter i ett historiskt perspektiv varit en integrerad del i den zigenska – förlåt romska – kulturen. Inte så konstigt, kanske, med tanke på att nämnda folkgrupp under hundratals år valt att leva utanför det etablerade samhället var helst man slagit upp sina bopålar. Man har ansett att samhällets normala normer, regler och värderingar inte gäller dem.

De flesta nutida svenskar vet att det är på det viset, men det är ingenting som får sägas öppet om man inte vill riskera löpa gatlopp i press och etermedier.

 Björn Söder håller sig stundom med ett icke politiskt korrekt språkbruk.

En som vet vad det senare vill säga är Sverigedemokraternas partisekreterare, riksdagsledamoten Björn Söder. Denne får ordentligt på skallen i Expressen av den alltid ängsligt politiskt korrekte krönikören Lars Lindström (8/10), vilken bland annat menar att det är ”en skam för Sverige att en så fördomsfull politiker sitter i riksdagen”.

Varför? Jo, därför att den ofta uppfriskande frispråkige Söder kallat romer för ”zigenare” samt visat en faiblesse för det numera förbjudna ordet ”negerboll” som numera bara får omnämnas såsom ”chokladboll”.

Det här är naturligtvis rena tramset. Lindström och andra besserwissrande förstå-sig-påare borde enligt min enkla mening ägna sig åt viktigare saker än att granska det skäligen oskyldiga språkbruket hos en Bo Hansson eller en Björn Söder. Eller för den delen hos en Janne Gunnarsson, tennisreportern som för en tid sedan jämförde kostnaderna för invandrade somalier med regeringsstödet till idrotten.

Och när en radioreporter får sparken för att ha släppt in en välrenommerad men språkligt inkorrekt kollega i hytten har det gått långt över alla förnuftets och toleransens gränser. Då löper fanatismen och censurmentaliteten amok så det står mindre härligt till. Det är en mindre trevlig och för yttrandefriheten negativ följd av en kollektiv överkänslighet som tangerar det löjligas gräns.