Vänsterextrem ”forskare”, miljögalning och Palestina-aktivist som vill spränga oljeledningar

Vänsterextremisten och ”forskaren” Andreas Malm tycker att det är dags att börja spränga oljeledningar.

Låt mig få presentera en av alla dessa ”forskare” det talas så mycket om i allehanda media. Han heter Andreas Malm och är verksam som lektor vid Lunds universitet. Dessutom ägnar sig Malm åt ett ganska vidlyftigt debatterande, där han nyligen väckt uppmärksamhet genom att uppmana miljörörelsen att börja sabotera oljeledningar.

”Den globala miljörörelsen är nästan uteslutande fredlig”, konstaterar Andreas Malm. ”Men nu borde den börja sabotera oljeledningar och lufta stadsjeepar.” https://www.sydsvenskan.se/2020-11-07/lundaforskaren-vill-fa-klimatvanner-att-spranga-gasledningar

Malm menar också: ”Ekologisk krigskommunism är vår enda räddning. Miljörörelsen måste sluta sjunga ‘Idas sommarvisa’ och börja hamra på den fossila domedagsmaskinen.” https://www.etc.se/klimat/andreas-malm-ekologisk-krigskommunism-ar-var-enda-raddning. https://www.etc.se/klimat/andreas-malm-ekologisk-krigskommunism-ar-var-enda-raddning

I Sydsvenskan den 7 november 2020 hävdas att Andreas Malm ”anklagas” för att vara extremist. Fel. Det korrekta förhållandet är naturligtvis att Malm med sina egna uttalanden och skriftliga verksamhet bevisat sig själv vara en våldsbejakande extremist. Det är inte en ”anklagelse” utan ett enkelt konstaterande.

Malm får dessbättre mothugg av sin egen chef, Alf Hornborg, professor vid Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi vid Lunds universitet. Hornborg anser att icke-våldet måste vägleda miljörörelsen och att sabotage av oljeledningar skulle leda till en rad oönskade konsekvenser. Han framhåller bland annat: ”Att tillgripa våld är att kapitulera inför samhällets obegriplighet.” Därför, anser Hornborg, är icke-våldet inte förhandlingsbart.

Att känna katastrofen

Andreas Malm förefaller tämligen ensam i sin våldspropaganda. En twittrare som kallar sig Gråtrist Statstjänsteman avfärdar den 8 november 2020 exempelvis sabotage av oljeledningar med följande argument: ”Man får ett helt okontrollerbart utsläpp av gas och restprodukter av förbränning. För att inte tala om stor risk för personskador och egendomsskador för tredje part, de som har egendom nära ledningen.”

Andreas Malm föddes i Fässberg i Mölndals kommun 1977. Han brukar bland annat kallas humanekolog, författare, journalist och politisk aktivist. Wikipedia upplyser om att han har en bakgrund som medlem i vänsterextrema Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF) i Stockholm. 2002-09 var han verksam vid tidningen Arbetaren, organ för syndikalistiska Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC). https://sv.wikipedia.org/wiki/Andreas_Malm

2010 gick Malm över till det lilla trotskistiska partiet Socialistiska partiet och började medarbeta i dess tidning Internationalen. Andreas Malm är en beryktad Israel-hatare och har i olika sammanhang uttalat sitt stöd för den palestinaarabiska terrorrörelsen Hamas i Gaza och islamistiska Hizbollah i Libanon.

Han tilldelades 2003 Björn Afzelius-priset (egentligen Hoola Bandoolas pris till Björn Afzelius minne) för sin aktiva solidaritet med det så kallade palestinska folket. Priset delades ut mellan 2002 och 2011. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B6rn_Afzeliuspriset

Andreas Malm skulle bara vara en i raden av mer eller mindre obskyra vänsterextremister och miljögalningar om det inte vore för hans akademiska fernissa. Malm är i egenskap av universitetslektor knuten till Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi vid Lunds universitet. Han är också programchef för masterprogrammet i humanekologi. https://www.keg.lu.se/andreas-malm

Han tillhör därmed kategorin ”forskare” som media och politiker plägar hänvisa till när de vill ge extra tyngd åt någon fråga eller åsikt, hur orimlig denna än må vara.  Att han förespråkar rena terrormetoder i den heliga klimat- och miljökampen tycks inte hämma hans akademiska karriär.

Andreas Malms bokproduktion omfattar bland annat titlarna Bulldozers mot ett folk – om ockupationen av Palestina och det svenska sveket (2002), Hatet mot muslimer (2009) samt How to Blow Up a Pipeline (2021).

I eskimå- och indiandebatternas Sverige

Eskimåer i färd med att bygga en igloo.

Som alla vet är ord som ”neger” och ”zigenare” mer eller mindre utmönstrade ur ärans och hjältarnas språk (även om termen ”antiziganism”märkligt nog lever kvar). Nu höjs röster för att även ”eskimå” och ”indian” skall gå samma öde till mötes och stämplas som ”rasistiska” och ”kränkande”.

I Sverige har de statliga mediabolagen SR och SVT gått i bräschen för att man skall sluta använda orden eskimå och indian eller i varje fall vara sparsam med användandet. När det gäller det förstnämnda ordet vill man ersätta det med ”inuit”. Detta bygger på den felaktiga föreställningen, att inuiter är synonymt med eskimåer.

Sanningen är att inuiter är ett folkslag i eskimåernas östliga utbredningsområde. Ett annat folkslag är yupik, som återfinns i det västliga utbredningsområdet, det vill säga Alaska och den östliga delen av Sibirien. Båda dessa etniska grupperingar är alltså eskimåer. https://sv.wikipedia.org/wiki/Eskim%C3%A5

Detta kan jämföras med förhållandet mellan folkslagen romer och sinti, vilka båda sorterar under zigenarna. Eftersom ordet ”zigenare” numera anses som svårartat rasistiskt kallas dessa med politiskt korrekt språkbruk ”romer”, varför man lätt bibringas det felaktiga intrycket att sinti upphört existera, En prominent företrädare för sinti var gitarrvrituosen Django Reinhardt (1910-53), vilken på Wikipedia helt felaktigt påstås vara av ”romsk” härkomst. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sinti

I samband med Black Lives Matter-vänsterns (BLM) härjningar de senaste månaderna har sådana entiteter som traditionellt haft med ordet ”eskimå” i namnet fått kalla fötter och skakar av rädsla för att bli ansedda som rasister. Förståeligt på ett sätt men väldigt fegt ur ett annat perspektiv. Dit hör den amerikanska glassen Eskimo Pie, som räknar sina anor tillbaka till 1921 då den skapades av företaget Dreyer´s Grand Ice Cream som världens första pinnglass. https://www.allas.se/mat-och-dryck/nostalgi-minns-du-glassarna-fran-60–70–80–och-90-talet/132527

Man frågar sig om ens namnet Igloo på GB Glaces bekanta isglass Igloo, som nyligen återupptagits i sortimentet, kan vidmakthållas i nuvarande situation med en kränkningsindustri till synes utom all kontroll. https://www.aftonbladet.se/matdryck/a/Adgav5/nostalgiglassen-igloo-kommer-tillbaka

Eskimo Pie var världens första pinnglass med anor från 1921.

Inte heller ägarna till Edmonton Eskimos i Alberta, Kanada har kunnat hålla nerverna i styr. Klubben, som ägnar sig åt amerikansk fotboll, bildades 1949 men har nyligen meddelat att man ämnar byta namn. Tills vidare kallar man sig Edmonton Football Club, vilket BLM-fanatikerna lär få svårt att invända mot.

https://globalnews.ca/news/7201833/edmonton-eskimos-football-team-name-change/

Jag vet inte hur utbredd uppfattningen att ”eskimå” är en nedsättande term är bland eskimåerna/inuiterna/yupik själva, men en som inte håller med om detta är 74-årige Lars-Emil Johansen som har ett förflutet som ordförande i den grönländska landsstyrelsen. ”Om man ändå vill leta efter något kolonialt”, citeras Johansen i Kristeligt Dagblad, ”kan man väl finna det i ordet grönländsk. Det är ett danskt ord och inte något vi har i vårt språk.” Grönland kallas på det inhemska språket Kalaaallit Nunaat. https://www.kristeligt-dagblad.dk/danmark/tidligere-landsstyreformand-jeg-er-stolt-af-vaere-eskimo?utm_source=facebook&utm_campaign=post&utm_content=new&fbclid=IwAR0wC_LeUrMdfonqzrAYOjvnMEHb59bzyS5WjUALBo1TP8ZuMurISViAuQ4

Ordet ”indianer” var vad den italienskfödde upptäcktsresanden Christofer (Cristoforo) Columbus (1451-1506) kallade invånarna i Karibien sedan han anlänt dit 1492. Indianer, indos i spansk översättning, är således bevisligen en felaktig term för ursprungsbefolkningen i de olika delarna av Amerika men har ändå hängt kvar i ett drygt halvt årtusende. https://sv.wikipedia.org/wiki/Indianer

Det är emellertid inte förrän i dessa yttersta av dagar, då den politiska korrektheten går fram som ett rytande lejon, som benämningarna indian och indianer har kommit att anses som rasistiska och nedsättande. Givetvis anses då även ”redskin” (rödskinn) vara av samma kaliber, även om det knappast är mer så än ”paleface” (blekansikte), som indianerna kallar vita människor för.

Washington Redskins byter namn.

Det kommer därför inte som någon jätteskräll att det amerikanska fotbollslaget Washington Redskins, grundat 1936, i samband med BLM-kravallerna aviserat namnbyte. Numera kallar sig laget Washington Football Team, men Washington Warriors har nämnts som ett tänkbart namn i framtiden. Vad pacifisterna säger om det är förstås en annan femma. Det vann NFL-titlarna 1983,1988 och 1992.  https://www.independent.co.uk/sport/us-sport/national-football-league/washington-redskins-new-name-change-football-team-2020-nfl-latest-a9635001.html

Hur det kommer att bli med det amerikanska motorcykelmärket Indian, producerat av Indian Motorcycle Company, har jag ingen information om. En av företagets grundare 1901 var för övrigt svenskfödde Oscar Hedström. https://sv.wikipedia.org/wiki/Indian_(mc) Eller om stjärnbilden Indianen, som hetat just så sedan 1500-talet, på södra stjärnhimlen nu måste namnändra. https://sv.wikipedia.org/wiki/Indianen

Att namn på glassar kan vara ett känsligt kapitel för lättkränkta är ett känt fenomen. Den minnesgode erinrar sig att GB kände sig tvingat namnändra sin nya lakritsöverdragna glass Nogger Black till Lakritspuck, då den ökända lobbyorganisationen Centrum mot rasism påstod att namnet kunde föra tankarna till rasistiska öknamn på svarta människor. Nu är det Triumf Glass populära glass Sitting Bull med strösselöverdrag som är på tapeten.

En uppenbart överkänslig person vid namn Antonie Grahamsdaughter har menat att namnet Sitting Bull är ”skamligt”, vilket fått Triumf Glass försäljnings- och marknadschef Felix Müntzing att överväga att ändra namn på den ifrågavarande produkten: ”Tiderna förändras. Vi behöver göra en ny bedömning gällande varumärket och utseendet och allt som hör till produkten.” https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/triumfglassen-sitting-bull-kritiseras-det-ar-skamligt

Sitting Bull är uppkallad efter den ledande indianhövdingen Sitting Bull (Sittande tjuren), som levde mellan 1831 och 1890 och tillhörde Sioux-indianerna. Sitting Bull uppträdde sedan stridsyxan grävts ned tillsammans med westernhjälten ”Buffalo Bill”, William Frederick Cody, i dennes vilda västern-shower. Jag betvivlar att han hade känt sig förnärmad över att ett svensk glassbolag uppkallat en glass efter honom. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sitting_Bull

Indianerna från Kumla tillhör den svenska speedwayeliten sedan många år.

Speedwayklubben Indianerna (Kumla MSK) kan bli ytterligare ett offer på den heliga kränkthetens altare, låt vara att företrädare för föreningen sagt att de helst vill behålla det gamla namnet som hängt kvar ända sedan grundandet 1936. Man utesluter ändå inte att det kan bli fråga om namnbyte. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/indianerna-ska-analysera-foljderna-av-ett-namnbyte

Liknande diskussioner förs även i ishockeyklubben Frölunda Indians, även Frölunda HC och tidigare Västra Frölunda HC. Klubbens lagkaptenen Joel Lundqvist är mycket positivt till namnet: ”För mig står indianen för något positivt. För kämpaglöd och för att strida – med indianen.” https://www.expressen.se/gt/sport/hockey/shl/experten-frolunda-bor-byta-namn-nu/

För både eskimåer och indianer gäller att det ofta påstås att respektive ”ursprungsbefolkning” finner dessa namn, och deras användning i idrotts- och andra sammanhang, stötande. Frågan är emellertid: hur kan man veta det? Oftast grundar sig sådana antaganden på vad någon verbal företrädare för gruppen ifråga hävdar offentligt. Jag har dock aldrig sett någon opinionsundersökning som bekräftar detta, och jag tvivlar starkt på att någon sådan utförts.

Det skulle onekligen vara uppfriskande om något företag eller idrottsklubb som hamnar i skottlinjen på grund av sitt namn vågade stå upp mot kränkningsproffsens pockande krav och behåller det inarbetade namnet!

Fotnot; 2009 skrev jag ett blogginlägg med rubriceringen ”I negerdebatternas Sverige”. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/09/24/1407/

Förföljelsen av Päivi Räsänen: är Finland fortfarande ett kristet land?

Riksdagsledamoten och tidigare inrikesministern Päivi Räsänen utreds för hets mot folkgrupp efter att ha kritiserat den Evangelisk-lutherska kyrkans hållning gentemot homosexuella.

Finland har länge ansetts vara ett stabilt kristet land, där troslivet dominerats av Evangelisk-lutherska kyrkan med 69,7 procent (3 848 191) av befolkningen som medlemmar. Mindre än en tredjedel av landets befolkning säger sig dock vara kristna.

Fallet med riksdagsledamoten och den tidigare inrikesministern Päivi Räsänen visar yttermera, att de kristna grundvalarna i Finland inte alls är lika självklara som de en gång varit. Hon är i skrivande stund föremål för två polisutredningar avseende hets mot folkgrupp. Båda rör hennes inställning till homosexualitet. https://www1.cbn.com/cbnnews/world/2020/february/historically-christian-finland-threatens-to-fine-imprison-believers-who-speak-out-on-matters-of-faith

Päivi Räsänen var tidigare ordförande i finska Kristdemokraterna och representerar partiet i riksdagen sedan 1995. Hon är också kommunalpolitiker på hemorten Riihimäki. Räsänen är gift och har fem barn. Åren 2011-15 var hon därtill landets inrikesminister. https://sv.wikipedia.org/wiki/P%C3%A4ivi_R%C3%A4s%C3%A4nen

Den första utredningen gäller att hon 2019 delade några bibelverser, Romarbrevet 1:24-27, på Twitter. Aposteln Paulus anför här följande (1917 års svenska bibelöversättning):

Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar. De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnor och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön. https://www.biblegateway.com/passage/?search=Romarbrevet+1%3A24-27&version=SV1917

Nu har Finlands chefsåklagare startat en andra utredning i anledning av att Päivi Räsänen 2004 sedan skrev en pamflett med rubriceringen ”Man och kvinna, Han skapade dem.” Den författades dessutom sju år innan lagen om hets mot folkgrupp inlemmades i finsk lagstiftning. Även den lutherske präst som gav ut Räsänens pamflett till förmån för det traditionella äktenskapet mellan man och kvinna är föremål för en polisutredning.

Eftersom Finlands konstitution stödjer Räsänens teser kände hon sig säker på att polisutredningarna inte skulle leda någon vart: ”Ja, ja, det var vad jag trodde”, citeras hon. ”Faktum är att det kom som en överraskning för mig att en polisutredning om fallet över huvud taget startades. Jag skulle aldrig ha trott det.”

Pastor Åke Green hamnade i medias blickfång efter sin predikan i Borgholm.

Räsänens känslor delas av Leif Nummela, som är redaktör för en kristen tidning och kristen TV-värd samt författare till boken Bibelns röda tråd: ”Jag trodde inte att detta kunde hända. Det var otroligt.”

Päivi Räsänens engagemang började med att hon kände att hon leddes av Gud i syfte att väcka den finska kyrkan till insikt om homosexualitet. Hon befarar nu att, som en följd av utredningarna, Finands kristna skall bli skrämda till tystnad. Stödet från evangeliska ledare har också varit svagt så här långt. Den statliga förföljelse som drabbat Räsänen på grund av att hon tar sin kristna övertygelse på allvar har uppmärksammats i bland annat Förenta staterna:

https://www.theamericanconservative.com/dreher/the-persecution-of-paivi-rasanen/

Fallet Räsänen liknar på flera sätt det som den svenske pingstpastorn Åke Green drabbades av sedan han i juli 2003 i Borgholm hållit en predikan om homosexualitet. Detta föranledde den lokale ordföranden för RFSL i Kalmar att lämna in en polisanmälan. Green hade citerat ställen i både Gamla och Nya testamentet som tar upp frågan om homosexuella handlingar och skarpt fördömer dessa, bland andra Romarbrevet.

Green sade bland annat enligt Wikipedia: ”Sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen.” Han underströk emellertid att det var synden han fördömde, ej syndaren: ”Synden kan vi inte ha fördrag med…men människan.”

Pastor Green, född 1941, blev dömd för hets mot folkgrupp i tingsrätten 2004 men friades 2005 i såväl hovrätten som Högsta domstolen. Som skäl för de friande domarna hänvisades till yttrandefriheten och religionsfriheten, vilka garanteras av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85ke_Green

Fallet Åke Green uppmärksammades internationellt och han bjöds in till bland annat USA och Afrika.

Södertäljeprofiler (VIII): Den mångårige borgmästaren Jakob Pettersson

Den här bysten av borgmästare Jakob Pettersson finns i Södertälje stadshus. Foto: Tommy Hansson

Kommunstyrelsens ordförande Boel Godner och hennes företrädare Anders Lago får ursäkta. Största kändisen bland Södertälje-politiker alla kategorier i demokratins tidevarv är Jakob Pettersson, som var stadens borgmästare 1896-1946, alltså i nästan ofattbara 50 år och dessutom riksdagsledamot och socialminister. Inte undra på att han är känd som Jakob Borgmästare och fick en gata i Rosenlund uppkallad efter sig.

Till skillnad från Boel Godner och Anders Lago var Jakob Gustav Pettersson (1866-1957) inte socialdemokrat utan en vänsterinriktad liberal. Han föddes i Södertälje den 24 augusti 1866 och var i 59 års tid med sin familj bosatt i den så kallade Borgmästarvillan på Saltsjögatan 17, varifrån han brukade gå ut på många och långa promenader då han kunde beskådas av många stadsbor. https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Mobil/Artikel/7233dfgf

Jakob Pettersson var son till specerihandlaren Carl Gustaf Pettersson (1836-1900), vilken drev en butik vid Stortorget. Ett stycke in på 1870-talet övertog Carl Gustaf Pettersson handlanden Carl Reinhold Kindgrens betydligt större affärsrörelse. I samband med övertagandet flyttade familjen Pettersson även in i Kindgrens stora trähus på Storgatan 7, senare känt som Arfströmska huset vilket revs 1954 för att ge utrymme åt det så kallade Kopparhuset.

Borgmästare, riksdagsman och socialminister. Efter att ha avlagt juris utriusque kandidat-examen vid Uppsala universitet 1891 och utnämnts till vice häradshövding ett par år senare blev Jakob Pettersson borgmästare i den goda staden Södertälje vid 29 års ålder 1896. 1899 inleddes hans kvartssekellånga bana som riksdagsman genom att han på ett program från dåvarande Liberalerna invaldes i andra kammaren som representant för städerna i Stockholms län, vilka var Södertälje, Norrtälje, Östhammar, Öregrund, Sigtuna och Vaxholm.

Jakob Pettersson (1866-1857) var Södertäljes borgmästare 1896-1946.

Efter en karriär som riksdagsledamot 1900-24 var Jakob Pettersson 1926-28 chef för socialdepartementet – det vill säga socialminister – i Carl Gustaf Ekmans liberala ministär. Hans företrädare på posten var den kände socialdemokratiske politikern Gustav Möller. I Wikipedia kan vi ta del av följande omdöme om Jakob Petterson: ”Genom sin sakkunskap och arbetsförmåga samt sin lugna och sakliga framställning vann Pettersson småningom stort inflytande och gehör i riksdagen.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Jakob_Pettersson

Till följd av sina fördelaktiga personliga egenskaper anlitades Jakob Pettersson flitigt som utredare och var ledamot i diverse kommittéer. Han hade vidare ett starkt engagemang för nykterheten. Exempelvis motionerade han 1903 med flera år om internering för alkoholister. Så tidigt som 1913 väckte han en motion om pensionsförsäkring och 1917 en motion om arvsrätt för utomäktenskapliga barn; båda motionerna vittnade om hans starka sociala engagemang.

Varm nykterhetsvän. Petterson var en varm nykterhetsvän och förordade i princip ett förbud mot alkoholhaltiga drycker i Sverige men kom ihop sig med sitt parti, Liberala samlingspartiet, om lämplig tidpunkt för att ställa frågan på sin spets genom anordnande av en folkomröstning om ett rusdrycksförbud. När folkomröstningen hölls den 27 augusti 1922 blev resultatet ett knappt nej till förbud med röstsiffrorna 50,8 procent mot ett totalförbud och 48,8 procent för. https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkomr%C3%B6stningen_om_rusdrycksf%C3%B6rbud_i_Sverige_1922

Borgmästarvillan på Saltsjögatan beboddes av Jakob Pettersson med familj i 59 år. Fotot är taget före renoveringen.

Pettersson valde att lämna Liberala samlingspartiet 1923. Han var sedan med om att bilda Sveriges liberala parti och ingick efter utbrytningen ur moderpartiet i den nya partikonstellationens riksdagsgrupp men misslyckades med att på nytt bli invald i riksdagen vid valet 1924. Socialdemokraterna blev här största parti med 41,1 procent av rösterna och bildade regering, den så kallade Branting III, med Hjalmar Branting som statsminister. https://sv.wikipedia.org/wiki/Andrakammarvalet_i_Sverige_1924

Branting var dock sjuklig och avled året därpå, varefter han efterträddes som regeringschef av Rickard Sandler 1926. Denna S-regering tvingades snart avgå och lämna plats för en liberal ministär under ledning av Carl Gustaf Ekman, i vilken Jakob Petterson som nämnts ovan ingick som socialminister.

Jakob Petterson är den av Sveriges borgmästare som, jämte Adolf Hasselgren (1845-1930) i Kungsbacka, suttit längst på denna post. Den senare hade en liknande bakgrund som Pettersson och var även han borgmästare i 50 år, 1880-1930. Medan Hasselgren dog på sin post levde emellertid Jakob Petterson i elva år sedan han vid 80 års ålder lämnat borgmästarämbetet. Pettersson sägs med åren ha blivit alltmer konservativ. https://sv.wikipedia.org/wiki/Adolf_Hasselgren

Antinazisten, antikommunisten och författaren Åke Thulstrup.

Sönerna Åke och Karl-Magnus Thulstrup. Efter sin tid som legendarisk borgmästare i Kringelstaden fick Jakob Petterson mer tid över åt bland annat ordenslivet och sitt skriftställarskap. Han hade 1923 varit med om att grunda avdelning 95 Taelghia inom Odd Fellows-orden. Han gav vidare ut skriften Södertäljeprofiler under adertonhundratalet, som 1970 trycktes i en ny upplaga med förord av Åke Thulstrup, som var son till Jakob Pettersson och dennes hustru Ebba Thulstrup.

Journalisten, författaren och förlagsmannen Åke Thulstrup (1904-89), som jag träffade några gånger på 1970-talet inom ramen för mitt politiska engagemang, var under Andra världskriget starkt engagerad mot nationalsocialismen och medlem i den välkända antinazistiska Tisdagsklubben. 1946-69 var Thulstrup verksam som förlagsredaktör och lektör vid Bonniers förlag i Stockholm.

Under det Kalla kriget tog Åke Thulstrup lika starkt ställning mot Sovjetunionen och kommunismen som han gjort mot Tredje riket och nazismen och var till den ändan med om att bilda den så kallade Nya Tisdagsklubben som jag var med i ett par år. Han avskydde också den nya vänsterrrörelse som växte fram i mitten på 1960-talet och som tog sitt avstamp i Vietnamkriget. https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85ke_Thulstrup

Skådespelaren och sångaren Karl-Magnus Thulstrup.

En annan son till borgmästaren i Södertälje var skådespelaren och sångaren Karl-Magnus Thulstrup (1903-2002), vilken efter studier vid Dramatens elevskola i Stockholm på 1920-talet och ett mellanspel i Malmö under många år ingick i Göteborgs stadsteaters ensemble. Han var 1951-64 rektor för Göteborgsteaterns elevskola. https://sv.wikipedia.org/wiki/Karl-Magnus_Thulstrup

Ett exempel på Karl-Magnus Thulstrups sångkonst får avsluta den här exposén över borgmästare Jakob Pettersson och medlemmar ur hans familj. Jag misstänker att numret – ”Hembrännarvals” – inte uppskattades över hövan av artistens helnykteristiske fader: https://www.youtube.com/watch?v=cvEL9Cp5l_0&fbclid=IwAR0PdvD4JD5yribOx1l9d-Rkrk3W0jbtxnfbsfZEoq3NurOu_pKW7gszEUI

 

 

Skräcken för religion: att slänga ut barnet med badvattnet

Förre KD-ledaren Alf Svensson är i mitt tycke en av Sveriges mest hederliga och rättrådiga politiker, låt vara att jag ställer mig helt kallsinnig till hans positiva syn på närmast gränslös invandring och den Europeiska unionen (EU). När det kommer till frågor som rör sociala värderingar, Israel och religion är han dock mestadels klockren.

Alf Svensson sågar religionsfobin i samhället. Foto: Världen idag

”Religionsfobi livsfarligt för samhället”, heter det således rubrikvis i ett debattinlägg av Alf Svensson i Svenska Dagbladet den 28 mars 2018. Den förre KD-ledaren börjar med att påpeka, att då statsråden Ardalan Shekarabi och Anna Ekström presenterade sitt förslag om förbud mot religiösa friskolor så jämförde de religiösa friskolor generellt – muslimska, kristna, judiska – med ayatollah Khomeinis skolor i Iran.

Alf Svensson framhåller:

Om det finns friskolor i Sverige som kan jämföras med Ayatollans skolor är det förstås ren ynkedom att inte regering och ansvariga myndigheter stängt dessa eller förmått dem att ändra innehåll och inriktning. https://www.svd.se/alf-svensson-religionsfobi-livsfarligt-for-samhallet

Svensson fortsätter sedan sitt debattinlägg med att förmoda, att det sannolikt ej finns en enda förälder som tvingats placera sina barn i en kristen friskola eller att det finns någon sådan som tvingar någon elev att tillägna sig en viss konfession. Det är säkert riktigt. Vad det rör sig om när det gäller den socialdemokratiska retoriken är en ovilja att peka ut de muslimska friskolorna – för att komma åt dessa känner man sig nödgad att också anklaga alla andra typer av religiöst förankrade skolor.

I mitt perspektiv är det fråga om ren feghet. Regeringen vet att om man ensidigt pekar ut muslimska krafter så tar det hus i helsicke med anklagelser om islamofobi, rasism etcetera medan det är helt ofarligt att ge sig på de kristna och judiska intressena, vilka inte heller är särskilt matnyttiga ur röstmatematisk synvinkel. Det finns flera exempel på denna taktik.

Enligt Socialdemokraterna bör landets enda judiska skola, Hilleskolan i Stockholm, läggas ner. Foto: Wikipedia

Före detta inrikesministern Anders Ygeman har så nyligen yttrat att han vill bannlysa ”muslimska och kristna” så kallade hatpredikanter från Sveriges gränser. När en journalist ringer och frågar om han kan ge några exempel på vilka hatpredikanter det kan röra sig om blir det emellertid kalla handen. https://nyheteridag.se/ygemans-pressekreterare-vill-inte-ge-exempel-pa-hatpredikanter-som-ska-bannlysas/

På liknande sätt jämställs den för svensk kultur och tradition totalt främmande seden med muslimska böneutrop med kristen klockringning (och ljuden från glassbilar!). När det gäller omskärelse gör många debattörer vidare ingen skillnad mellan den kvinnliga varianten, som innebär ren könsstympning, och det manliga tillvägagångssättet som inte på långa vägar är lika omfattande.

Återigen är det fråga om en ovilja, kanske rentav ett tabu, att endast kritisera islams seder och bruk: skall något som har med religion att göra kritiseras måste även kristendom och i någon mån judendom tas med. För Socialdemokraternas del finns det ytterligare en viktig aspekt som måste tas hänsyn till.

Partiet är sedan många år tillbaka infiltrerat av islamister som hela tiden söker framflytta sina positioner inom partiet. Ett uttryck för detta är Socialdemokrater för tro och solidaritet, den tidigare Broderskapsrörelsen som var till för kristna socialdemokrater men numera snarast är en promuslimsk kamporganisation. http://arbetartidningen.se/2016/10/socialdemokraternas-kompromiss-med-islamisterna/

Inom socialdemokratin, liksom i samhället i stort, finns det i dag en växande tendens att se det ”sekulära” som någonting odelat gott. Vad som betecknas som religiös vidskepelse skall förjagas och sekulärt rim och reson vara allenarådande. Många debattörer kan inte ens skilja mellan ett sekulärt samhälle och en sekulär stat. I ett sekulärt samhälle har varje spår av religion utrotats, medan det i en sekulär stat endast är regering och andra ledande organ som förutsätts vara religiöst neutrala.

Jag är själv helt för den sekulära staten – statsmakterna skall givetvis inte diktera vilken tro någon skall ha – medan ett sekulärt samhälle i praktiken är en omöjlighet. Inte ens totalitära skräckexempel som Albanien under Enwer Hoxha eller Nordkorea under Kim-dynastin har, lika litet som något samhälle i världshistorien, helt lyckats utrota religionen.

Den före detta marxistiske filosofen Leszek Kolakowski kom sent till insikt om kristendomens betydelse för vår civilisation. Foto: Wojcik Agencja Gazeta

Inte heller kan religionen reduceras till, som det brukar heta, en ”privatsak”. Religiös tro och övertygelse förutsätter att det finns kyrkor, samfund och församlingar som organiserar det ifrågavarande religiösa konceptet och arbetar aktivt för att sprida detta till så många människor som möjligt.   Den religion, kyrka eller annan religiös organisation som inte gör detta kommer förr eller senare att dö ut.Vilket naturligtvis är exakt vad sekularisterna och ateisterna vill skall ske.

Alf Svensson är väl medveten om att synen på det ”religiösa” som uttryck för vidskepelse och det ”sekulära” som tolk för det objektiva och vetenskapliga är falsk. Han skriver: ”När det påtalas att ´sekulär´ska gälla får man ofta känslan av att den som använder uttrycket också tror att man därmed garanterar objektivitet och tankemässig frihet. Så enkelt är det verkligen inte!”

Svenssons tes om att det råder en utbredd religionsfobi i vårt samhälle är både välfunnen och enligt mitt sätt att se helt korrekt. Detta är ett resultat av flera decennier av religionsfientlig hjärntvätt av centralt placerade personer såsom marxisten, socialdemokraten och fanatiske ateisten Stellan Arvidson, mannen som på goda grunder kan anses ha förstört den svenska skolan genom sin föresats att mota ut allt kristet ur det svenska skolväsendet.

Jag publicerade på min blogg för några år sedan följande uppgörelse med denna religionsfientlighet: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/08/den-irrationella-radslan-for-religion/

Genom sin religionsskräck gör sig sekularisterna/ateisterna skyldiga till det klassiska missgreppet att kasta ut barnet med badvattnet. De vägrar, eller gör sig helt enkelt inte besväret, att inse att den på kristendomen grundade svenska och europeiska kulturen utgör själva fundamentet för den så kallade värdegrund Socialdemokraterna och alla andra partier bekänner sig till.

Göbekli Tepe: samhället organiserades kring en gemensam religion. Foto: Gevork Nazaryan

De borde kanske bekanta sig med den före detta marxistiske polske filosofen Leszek Kolakowski vilken, ehuru ”sekulär”, till sist insåg betydelsen av den kristna religionen som normbärare. Alf Svensson citerar Kolakowski enligt följande: ”Jag tror det tog mig lång tid att inse hur oumbärlig kristendomen är för vår civilisations överlevnad och för bevarandet av vissa grundläggande värden som vi håller.”

Vad mera är. moderna arkeologiska fynd, bland annat av ett 11 500 år gammalt tempel, på den turkiska fyndorten Göbekli Tepe har visat att det mänskliga samhället organiserades kring en religiös tro. Med andra ord: det var religionen som gav upphov till samhället, inte tvärtom. https://tommyhansson.wordpress.com/2010/03/06/r/

 

Småskuren feminism som märker ord

När Svenska akademiens dåvarande ständige sekreterare, Peter Englund, i slutet av 2009 presenterade det årets nobelpristagare i litteratur blev en del feminister mycket upprörda: Englund hade nämligen refererat till den rumänska pristagaren Herta Müller som ”författarinna”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Herta_M%C3%BCller

Författarinnan och poetissan Herta Müller.

Sådant går naturligtvis inte för sig.  Müller var, ehuru bevisligen kvinna, alls icke författarinna utan ”författare”. Peter Englund fick således rätt ordentligt på skallen från det slags feminister som noterar varje skiftning i det så kallade patriarkatets sätt att uttrycka sig. Det var nog ändå tur att Englund inte kallade Herta Müller för ”poetissa”…https://www.journalisten.se/kronika/forfattarinna-eller-forfattare

På apartheidtiden i Sydafrika fanns det ett uttryck som lydde petty apartheid, som lämpligen kan översättas med ”småskuren rasåtskillnad”, vilket syftade på rasåtskilda parkbänkar, offentliga toaletter, ingångar, läktarplatser med mera. Jag skulle på motsvarande sätt vilja benämna det feministiska oskicket att märka ord för småskuren feminism.

Inte heller är det comme-il-faut att kalla kvinnliga skulptörer för ”skulptriser”. Om den svenska kulturpersonligheten Carina Ari (1897-1970) – välkänd för alla inbitna korsordslösare – heter det sålunda i Wikipedia att hon bland annat var ”skulptör” (hon var även dansös, förlåt dansare). https://sv.wikipedia.org/wiki/Carina_Ari Detsamma gäller givetvis även Astri Taube (1898-1980), som av Wikipedia kallas ”bildkonstnär och skulptör”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Astri_Taube

 

Skulptrisen och dansösen Carina Ari.

Varför är det då i feministiska kretsar så pass viktigt att kalla författarinnor och skulptriser för författare och skulptörer? Svaret är att feministerna och deras eftersägare av båda könen fått för sig att de feminiserade beteckningarna skulle vara förklenande. Radikalfeministerna blir sannolikt inte nöjda förrän alla könsskillnader är utplånade och kvinnorna liknar männen i allt. Personligen tycker jag det är en förbaskat trist inställning.

Jag säger i stället: Vice la difference! http://www.urbandictionary.com/define.php?term=Vive%20La%20Difference

Om min tes om radikalfeministerna här ovan stämmer – att kvinnor bör likna män i alla avseenden – har de emellertid ytterligare en hel del arbete framför sig, ty fortfarande lever svårutrotade termer som ”nämndeman”, ”justeringsman” och ”brandman” kvar oavsett kön. På liknande sätt kallas inom vården såväl man som kvinna för”sjuksköterska”.

Att det heter ”journalister” oavsett kön är väl inget att säga om, även om jag ibland brukar skriva ”journalissa” mest för att reta feminsterna ibland oss litet.  I början av 1900-talet myntade dock kvinnosakskvinnor termen pennskaft (begreppet ”feminism” var knappast uppfunnen då) för kvinnliga journalister, ett namn de sägs ha burit med stolthet. Det troligen mest kända så kallade pennskaftet var Elin Wägner (1882-1949). Pennskaften bildade flera sammanslutningar, varav den mesta kända benämndes Ligan. http://www.kvinnofronten.nu/Formodrar/Special/Ligan/ligan.htm

Pennskaftet Elin Wägner.

En av de senaste språkinnovationerna inom den småskurna feminismen är att sluta skilja mellan herr- och damidrott. I TV-tablån för den 19 september 2017 avseende Tv12 angavs således att VM-kval i fotboll skulle spelas mellan Sverige och Kroatien. Att det rörde sig om damfotboll fick man reda på först då man slog på burken.  Nu insåg jag som hyfsat idrottsintresserad förvisso att det var frågan om just damfotboll, eftersom Kroatien inte ingår i herrlandslagets kvalgrupp men andra fick möjligen något av en kalldusch – det råder ju bevars en viss klasskillnad mellan herr- och damfotboll…

I min enfald menar jag nog att det tillhör normal konsumentupplysning att i Tv-tablåer och i text-TV ange om den idrott som avses är för herrar eller damer eller män/kvinnor om ni så vill. Ibland är detta hart när omöjligt att få klart för sig – när text-TV som rubricering har exempelvis ”handboll” och i referatet inte nämner några namn på spelare eller andra markörer som visar vilket kön som avses står man sig tämligen slätt.

Damfotboll – eller?

Detta bekymrar givetvis inte feministerna ett jota – dessa har återigen för sig att begrepp som ”damfotboll” och ”damhandboll” är kvinnoförnedrande. http://feministbiblioteket.se/damfotboll-nej-det-heter-fotboll/

SVT och SR har blivit propagandaredskap för ras- och mångfaldsvänstern

 Hanna Stjärne – strategen bakom SVTs urartning.

De så kallade public service-företagen Sveriges television (SVT) och Sveriges radio (SR) har under senare tid utsatts för stundtals häftig kritik för politisk korrekthet i allmänhet och vänstervridning i synnerhet.

Inte för att den kritiken är ny. Den klassiska debattskriften om samhällets vänstervridning, inklusive den på TV och radio, är Christopher Jolins Vänstervridningen – hot mot demokratin i Sverige (1972). Författaren menade här bland annat att vänstervridningen fick ett startskott med socialdemokratiska Stockholms-Tidningens nedläggning 1966, vilken ledde till att ett antal vänsterpolitiserande journalister spreds till en rad media.

Vänstervridningen fick en flygande start med USAs upptrappning av Indokina-konflikten, något som blev ett osökt tillfälle för 68-vänstern att ge sig på världens viktigaste demokrati. Det blev allmän rättning vänster i såväl TV och radio som press, en utveckling som vidmakthållits fram till våra dagar. Vänsterpolitiseringen och den rigida politiska korrektheten i SVT och SR under senare tid har kommit till belysning genom en rad tillsättningar och utportionerande av uppdrag sedan Hanna Stjärne tillträdde som VD för SVT för ganska precis ett år sedan.

Färskast i minnet är operasångerskan Malena Ernman, som städslats för att läsa Tennysons ”Nyårsklockan” i SVT1 i dess utsändning från Skansen i Stockholm på nyårsafton. Ernman har fått utstå mycket kritik på sociala media och i alternativa nyhetsfora för sitt oreserverade stöd för den så kallade generösa flyktingpolitik, som länge tillämpades av svenska regeringar. Att det skulle saknas pengar för att fortsätta en vidlyftig asylpolitik avfärdade Ernman – som veterligen inte förfogar över ekonomiska expertkunskaper – som ”bara skitsnack” i en intervju nyligen. http://www.folkbladet.nu/1548704/ernman-oberord-av-kritiken

 Malena Ernman tror inte att massinvandringen kostar något.

Malena Ernman, enligt egen utsago extremfeminist, har även lagt sig i partipolitiken genom att upprepade gånger brännmärka Sverigedemokraterna (SD). Inför partiledaren Jimmie Åkessons medverkan i SVT-programmet ”Skavlan” i februari 2015 varnade hon för att detta kunde leda till en ”normalisering” av SD i enlighet med detta partis sinistra ambitioner. Sedan programledaren Fredrik Skavlan gått hårt åt Åkesson och närmast korsförhört den då ännu sjukskrivne SD-ledaren lugnade hon ned sig något.

En antydan om SVTs kommande inriktning gavs i augusti 2014, då Hanna Stjärne utsågs till ny verkställande direktör för bolaget. Stjärne, som närmast kom från Upsala Nya Tidning, var ordförande i den jury för Grävande journalister som i februari 2014 utsåg den vänsterextrema och kriminellt belastade Researchgruppen till mottagare av utmärkelsen Guldspaden. En som var mycket kritisk till utnämningen av Hanna Stjärne till ny SVT-chef var SDs riksdagsledamot Kent Ekeroth: http://nyheteridag.se/ekeroths-attack-mot-ny-vd-pa-svt-gett-pris-till-afa-kopplad-valdsvanster/

Det är inte särskilt svårt att förstå Ekeroths kritik. Researchgruppen, tidigare med tillägget ”AFA-Dokumentation”, är en brottsbelastad hackergrupp som anlitats av såväl Expressen som Aftonbladet i syfte att komma åt och avslöja anonyma kommentatorer i alternativa media. Här förklarar Robert Aschberg hur gruppen ser på sig själv: https://researchgruppentips.wordpress.com/tag/researchgruppen-afa-dokumentation-expo-hackning/

Gruppens tongivande medlemmar, Antifascistisk aktion (AFA)-aktivisterna Mathias Wåg och Martin Fredriksson, är båda brottsdömda. Wåg dömdes 1995 för olaga intrång efter att ha deltagit i AFAs ockupation av Dagens Nyheter året innan, medan Fredriksson dömts för misshandel med bland annat expanderbatong. Den senare är känd för citatet ”Våld är så jävla roligt”. Något parodiskt var det följaktligen när dessa dömda brottslingar för något år sedan med stort patos avslöjade brottsligt förflutet hos medarbetare i alternativsajten Exponerat.

 Brottsdömda Martin Fredriksson och Mathias Wåg från Researchgruppen-AFA Dokumentation.

Researchgruppen-AFA Dokumentation, med sina rötter och sin ideologi fast förankrade i den våldsutövande extremvänstern, har således genom TV-personligheterna Robert Aschberg och Helena Stjärne samt Expressens och Aftonbladets chefredaktörer Thomas Mattsson respektive Jan Helin, blivit fast förankrad i mediaetablissemanget.

Researchgruppens rumsrenhet bekräftas av att en av dess medlemmar, radikalfeministen och rasvänster-representanten My Vingren, anställts som praktikant av SRs Ekot. Vingren har bland annat gjort sig skyldig till en rad närmast parodiska tweets, där ett lyder: ”Jag tycker alla vita är fula. Att vara vit är att ha permanent brist på pigment. Vi måste börja klassa det som en hudsjukdom.” Sveriges radios ledning ser som väntat inga som helst problem med Vingrens anställning: http://avpixlat.info/2015/03/22/sveriges-radio-rekryterar-vansterextremist/#more-143289

SVT har heller inte haft några problem med att anställa Aftonbladets chefredaktör Jan Helin, som i likhet med Expressens Thomas Mattsson varit besatt av att bekämpa SD, som programdirektör med en budget på 3 miljarder kronor till sitt förfogande. I likhet med Mattsson har Helin alltså anlitat den AFA-baserade Researchgruppen för grävande journalistjobb.

Vad skall man då säga om den muslimska palestinaarabiskan Gina Dirawis kraftigt favoriserade ställning på SVT och SR? Hon har nu så pass länge, trots att hon bara är 25 år gammal, haft så många och tunga uppdrag inom de mediainstitutioner som gör anspråk på att vara opartiska och sakliga att man börjar undra vad hon har för hållhake på ledningarna i nämnda företag.

”Alla älskar Gina”, påstår bögbladet QX. Nja, riktigt så är det nog inte.

Dirawi har palestinsk-libanesisk bakgrund bland annat omfattande en farfar som var imam i Sundsvall till sin död 2011. Hon har aldrig gjort någon hemlighet av var hennes sympatier ligger i konflikten mellan Israel och det så kallade Palestina.

På sin blogg har hon exempelvis givit följande inte precis opartiska bild av nämnda konflikt:   

Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel. De är rasister, de förtrycker och de mördar folk som inte är som dem. ISRAEL HAR FETA VAPEN, VI HAR EN JÄVLA STEN.

Dirawi har vidare på bloggen rekommenderat sina läsare att som ”kvällslektyr” läsa den beryktade antisemiten och förintelseskeptikern Lasse Wilhelmsons 2009 utkomna bok Är världen upp och ner? Wilhelmson menar bland annat att Hitlertyskland förde ett försvarskrig.

Gina Dirawi har exempelvis anlitats som programledare för Melodifestivalen och nu senast som SVTs programvärd på julaftonen, något som givetvis väckte ett ramaskri bland människor som väl kände till hennes bakgrund. Att en bekännande muslim – muslimer firar som bekant inte jul – tillåts vara julprogramvärd på SVT måste betraktas som en spark i skrevet på alla som värdesätter julens kristna innehåll.

I det för SVT och SR gemensamma projektet ”Musikhjälpen”, där Dirawi länge spelat en ledande roll, uttryckte hon nyligen som sin åsikt: ”Våra politiker är ett gäng jävla idioter.”

Får en högprofilerad anställd vid SVT-SR verkligen uttrycka sig på det sättet? Uppenbarligen – om man som Dirawi i den politiska korrekthetens tidevarv fungerar som rasifierad mångfaldsikon. Jag skrev på min blogg följande om Gina Dirawi inför Eurovision Song Contest i Malmö 2013: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/13/inget-flyt-for-israel-infor-esc/

 ”Tintinmannen” Behrang Miri har hittat vägen från Kulturhuset till SVT.

På tal om den sakrosankta mångfalden. Nyligen utsågs Behrang Miri, född i Iran 1984, till ansvarig för statstelevisionens så kallade mångfaldsarbete. http://www.medievarlden.se/nyheter/2015/08/behrang-miri-om-sitt-nya-uppdrag-for-svt

Miri, vilken presenteras på Wikipedia som ”underhållare, rappare, skribent och programledare för Bolibompa”, blev 2012 herostratiskt ryktbar då han som ansvarig för Kulturhusets ungdomsbibliotek i Stockholm beordrade att alla Tintin-album skulle avlägsnas från biblioteket. Motiveringen var att de skulle vara ”rasistiska”. Efter högljudda protester valde dock ledningen för Kulturhuset att låta albumen vara kvar.

Soran Ismail föddes 1987 i likhet med Behrang Miri i Iran men är av kurdisk härkomst. Till betydande del uppvuxen i Knivsta i norra Uppland har han gjort sig ett namn som ståupp-komiker (samt, inom parantes sagt, som en av de vänsterpersonligheter som lunchat med SDs Linus Bylund).

Han har, föga oväntat, rasism som ett stående tema i sina komiska nummer. På senaste tid har han av SVT-ledningen beretts tillfälle att framföra sitt budskap i programserien ”Absolut svensk”, vilket inte är en tillfällighet. http://www.svt.se/absolut-svensk/

Tesen att man kan vara kurdisk iranier och ändå hundraprocentigt svensk, som Ismails programserie torgför, är ett led i den uppskärpning av politiskt korrekt språkbruk som nya SVT-chefen Hanna Stjärne infört.

 Iranske kurden Soran Ismail tror han är svensk – då blir SVT en given arbetsplats.

I en språkmanual med Stjärnes signum fastslås att alla invandrare med svenska pass skall kallas ”svenskar”, även om de inte skulle kunna ett ord svenska. Ett annat riktmärke är att personer, som av mer eller mindre kränkta individer beskylls för att vara ”rasister”, inte skall beredas möjlighet att försvara sig. SVT skall i stället helt och hållet utgå från den kränktes subjektiva upplevelse.

Se gärna denna video som berättar mer om PK-strategen Stjärnes nya manual: https://www.youtube.com/watch?v=Ntcp62ex7tQ

Av ovanstående torde mer än väl framgå, att Sveriges television och i någon mån Sveriges radio är på väg att helt tas över av den nya ras- och mångfaldsvänstern. Gamla tiders krav på ”opartiskhet och saklighet”, som i och för sig ingen på nämnda bolag ändå brytt sig särskilt mycket om under låt oss säga de senaste 45 åren, har flugit all världens väg.

Och det är inte bara vi uttalade sverigevänner och andra kritiker av vänstervridningen som sörjer denna urartning. Den erfarne journalisten och kommunikatören Staffan Dopping riktar på sajten News55 en svidande bredsida mot SVT och enkannerligen dess förkärlek för att göra de agna medarbetarnas åsikter till nyheter. Dopping skriver:

 På senare år har vi kunnat se hur personer med framträdande roller i Svt (även i SR, men i något lägre utsträckning) ventilerar personliga åsikter i olika samhällsfrågor. Både i egna program och i andra kanaler.

Dopping syftar här i först hand på SVT-medarbetaren Helena Zachrisson, som i mellandagarna på SVT Nyheter utkolporterade en text som speglade hennes högst personliga synpunkter på fördelningen av föräldraledigheten. Zachrisson angrep bland annat den ”unkna skitstrukturen” som uppgavs leda till att pappor tar kortare ledighet än mammor. ”Men artikeln”, förklarar Staffan Dopping, är bara senaste exemplet i en tydlig trend. Personliga åsikter i samhällsfrågor slungas ut allt tätare.”

Doppings hela debattinlägg här: http://www.news55.se/kronikor/kalla-mig-gammeldags-men-jag-ogillar-nar-asikter-blir-nyheter-pa-svt/?utm_source=Facebook&utm_medium=delad&utm_campaign=kalla-mig-gammeldags-men-jag-ogillar-nar-asikter-blir-nyheter-pa-svt   

I en läsarundersökning gjord i anslutning till Doppings debattinlägg visade det sig att hela 97 procent höll med honom, medan bara 3 procent inte gjorde det!

Helena Groll: antisemitisk provokatör på SR.

Dopping fäste i början på 2015 vidare uppmärksamheten på SRs prononcerade Israel-fientlighet genom att uppmärksamma, hur en programledare på SRs Studio ett – Helena Groll – trampade ordentligt i klaveret i en intervju med Israels stockholmsambassadör Isaac Bachman, då hon ställde frågan: ”Har judarna själva något ansvar för den växande antisemitismen?” När Bachman av förklarliga skäl blev upprörd och kategoriskt avvisade frågan fortsatte Groll att envisas, hon kunde helt enkelt inte fatta att den skulle vara olämplig. http://www.expressen.se/kultur/josephi-judefragan-i-p1-var-inget-misstag/

SRs Anne Lagercrantz bad, hör och häpna, efter Helena Grolls antisemitiska förlöpning ambassadören förbehållslöst om ursäkt för klavertrampet i Studio ett-inslaget, som även fälldes av Granskningsnämnden för radio och TV.

Någonting har uppenbarligen hänt med SVT efter Helena Stjärnes utnämning till bolagets VD. Att statstelevisionen är vänstervriden är minst av allt någon nyhet, det har den varit sedan mitten på 1960-talet då det bara fanns en enda svart-vit TV-kanal i Sverige. Vänstervridningen kan fira 50-årsjubileum under 2016 om vi skall tro på tesen, att vänstervridningen inleddes med Stockholms-Tidningens nedläggning 1966.

Vad som är nytt är att SVT, som gör anspråk på att stå i allmänhetens tjänst och vara saklig och opartisk, nu genom en serie direktiv och utnämningar inlett en genomtänkt omvandling av den egna kanalen till ett propagandaredskap för den nya, politiskt korrekta rasvänstern där det är viktigare med hudfärg och etniskt ursprung än medial kompetens.

Detta kommer givetvis att innebära att missnöjet med SVT kommer att fortsätta öka och tillströmningen till alternativmedia intensifieras, vilket sannolikt inte är vad statstelevisionens propagandister med Helena Stjärne i spetsen tänkt sig.

 

.

Kungafamiljen: Vad apanage är – och inte är

 Kungafamiljen på Solliden 2014. Foto: Kungahuset

Häromdagen hade jag ett kort meningsutbyte på Facebook med en inbiten republikan. Denne menade, i anslutning till ett aktuellt kungabesök, att det inte fanns någon anledning för folket att känna festyra och stolthet vid besök av personer han kallade ”socialbidragstagare”. Personen ifråga syftade sannsynligtvis på det kungliga apanaget.

I syfte att bemöta och tillbakavisa okunniga och vulgära kommentarer av detta slag tyckte jag det kunde vara motiverat att här något redogöra för apanaget och vad detta egentligen är – och inte är. Beträffande det sistnämnda är det alldeles uppenbart att något ”socialbidrag” är det inte.

Här följer en sammanfattning rörande kungahusets ekonomi:

http://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/ekonomi.4.7c4768101a4e8883780001030.html

 Konung Carl XIII.

Termen apanage är fransk och stammar från vulgärlatinets apanare, att förse någon eller några med bröd. I vår mening innebär det de pengar en stat betalar ut till sin monark. Apanaget infördes i Sverige den 1 december 1809, då riksdagen slöt ett avtal med konung Carl XIII: staten fick tillgång till ”ett antal kungsgårdar och  kungsladugårdar och därtill hörande hemman och lägenheter”.

Som motprestation gav den svenska staten konungen tillgång till slotten samt ett årligt apanage. Monarken återlämnade även sin personliga egendom Guadeloupe i Karibien till Frankrike för 24 miljoner franc, ett sätt att betala av den svenska statsskulden.

I Wikipedia läser vi följande:

Den årliga återbetalningen och räntan som detta lån mellan stat och kungahus gav utgjorde ända fram till 1983 en betydande del av kungahusets apanage. År 2006 uppgick apanaget till cirka 48 miljoner kronor.

Hela texten om apanaget i Wiki här:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Apanage

Apanaget innebar i Frankrike ursprungligen de pengar konungens icke förstfödda barn erhöll som kompensation för att de inte ärvde tronen, en förmån som alltid tillföll den förstfödde sonen.

 Kungliga Gripsholms slott vid Mälaren.

Den sammanlagda kostnaden för de svenska kungliga hov- och slottsstaterna uppgår för närvarande till cirka 127 miljoner kronor, varav 65 miljoner som apanage till hovstaterna och 62 miljoner till slottsstaterna för drift och underhåll av de elva kungliga slotten plus övriga kungliga egendomar såsom Kungliga Djurgården, Hagaparken och Riddarholmskyrkan.

Apanaget skall desslikes täcka kostnaderna för statschefens offentliga uppgifter samt representationskostnader för övriga medlemmar av kungahuset.

Apanaget i Sverige är vid en internationell jämförelse påfallande lågt. Dyrast i drift i Europa är det brittiska kungahuset, vilket av staten tillerkänns omkring en halv miljard (500 miljoner) kronor. Härefter kommer Nederländerna med ett apanage om 400 miljoner kronor. Både Norge och Danmark har högre apanage än Sverige. Lägst apanage har det lilla furstendömet Luxemburg med åtta miljoner. Spaniens kungahus är dock billigast med en kostnad på 1,90 kronor per capita.

Det är naturligtvis inget konstigt med att Sveriges statschef och hans familjemedlemmar avlönas av staten för sina ansvarspåliggande uppgifter. Det vore ju mycket märkligt, för att säga det minsta, om så icke vore fallet. Att kalla detta för ”socialbidrag” är felaktigt, respektlöst, enfaldigt och okunnigt. I mitt tycke är vår konstitutionella monarki en såväl vis som vacker inrättning som på ett lysande sätt knyter samman historia och nutid.

 Kronprinsessan Victoria och prins Daniel: goda representanter för Sverige!

Det skänker oss icke endast en levande tradition, nationell glans och oskattbar good-will utomlands utan också välbehövliga exportinkomster för den svenska industrin och företagsamheten. Apanaget är således synnerligen väl investerade slantar.

”En norm för Israel, en norm för alla andra”

 Ban Ki-moon (till höger) träffade palestinaarabernas ”president” Mahmoud Abbas i slutet av förra året.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ban-ki-moon-vager-latt_3763814.svd

Parallellt med att FNs råd för mänskliga rättigheter (UNHCR) för femtielfte gången fördömt Israel har samma organisations sydkoreanske generalsekreterare Ban Ki-moon, född 1944, kallat Israels handlingar i den pågående Gaza-konflikten för ”avskyvärda”. Frågan är hur många som bryr sig över hövan.

Per Jönsson vid Utrikespolitiska institutet i Stockholm anser att Ban Ki-moons fördömande ”väger lätt” (länken överst). Jönsson citeras vidare i Svenska Dagbladet den 21 juli:

Det intressanta är att USA och Ryssland står på samma sida. Det kan på sitt sätt tala för en återockupation och att PLO åter tar över Gaza.

Enligt Per Jönsson är det troligt att de israeliska försvarsstyrkorna kommer att fortsätta mala på i långsam takt i syfte att förlora så få soldater som möjligt. Jönsson jämför dagens situation med konflikten 2008/2009, då 1400 palestinaaraber dödades på två veckor. Motsvarande siffra i nuläget är omkring 500, jämfört med ett 30-tal döda israeliska soldater.

 Rysslands president Vladimir Putin (till vänster) och Israels premiärminister Binyamin Netanyahu möttes i Israels huvudstad Jerusalem 2012.

När det gäller Ryssland så är Vladimir Putin den förste ryske presidenten som kan sägas ha goda relationer med Israel. Putin har flera gånger framhållit att Israel har rätt att försvara sig om landet blir angripet.

Om det finns grundad anledning att vifta bort den notoriskt Israel-hatande Ban Ki-moon, så finns det ännu mindre skäl att ta FNs råd för mänskliga rättigheter på allvar. Rådet, som bildades 2006, har som medlemmar sådana otadliga förkämpar för mänskliga rättigheter såsom Kina, Kuba, Libyen och Saudiarabien. Det enda land rådet någonsin fördömt är Israel; bara under 2008 skedde 15 sådana fördömanden.

Här mer information via Wikipedia om FNs råd för mänskliga rättigheter, som nog mest av allt måste betraktas som ett dåligt skämt:

http://sv.wikipedia.org/wiki/FN:s_r%C3%A5d_f%C3%B6r_m%C3%A4nskliga_r%C3%A4ttigheter

Anne Bayefsky kallar i en artikel i Jerusalem Post den 22 juli Ban Ki-moons budskap till ett utsatt Israel för ”skamligt” och pekar på FNs inkonsekventa hållning i den israelisk-palestinska konflikten:

En norm för Israel och en annan för alla andra är något som uppenbarligen tilltalar både FN och Obama-administrationen. Ett skamligt upplägg när Israel är som mest utsatt.

Bayefskys text här:

http://www.jpost.com/Opinion/Columnists/Ban-Ki-moons-shameful-message-in-Israels-hour-of-need-368415

 Israels försvarsstyrkor har etablerat ett fältsjukhus för att vårda sårade Gaza-bor.

Israels försvarsstyrkor har av FN minst av allt fått beröm för sin vana, att både i form av flygblad och via telefon uppmana Gazas civilbefolkning att sätta sig i säkerhet inför planerade operationer i området. Eller för den delen deras upprättande av ett fältsjukhus med uppgift att vårda sårade Gaza-bor.

Hamas, som rutinartat använder sin civilbefolkning som mänskliga sköldar genom att exempelvis anlägga avfyringsramper för raketer i bostadsområden och inhysa militärstaber i sjukhus, har tvärtom uppmanat befolkningen att stanna kvar och ta emot attackerna.

 Viss skillnad mellan Israels och Hamas inställning…

Den cement man tar emot används inte till bombskydd utan för att konstruera infiltrationstunnlar avsedda för terrorattacker in i Israel. Varken Ban ki-moon eller någon annan hög FN-representant har sagt ett knyst om detta kriminella sätt att behandla sin egen befolkning.

Israel har i teorin, framhåller Bayefsky, rätt att försvara sig mot de raketer, granater och terrorangrepp som landet utsätts för av Hamas-terroristerna, men i praktiken har de enligt FN och Ban Ki-moon inte denna rätt. Bayefsky lyfter vidare fram den israeliska civilbefolkningens olidliga situation.

 Israeliskt bombskydd mot inkommande Hamas-raketer i form av ett cementrör.

De har bara sekunder på sig att hinna ta sin tillflykt till skyddsrum och annan form av bombskydd när varningssirenerna sätter igång. Det har hänt att äldre personer har dött av hjärtslag på grund av det trauma de tvingats uppleva, när varningssirenerna börjat ljuda

 

 

Förintelsens minnesdag och det importerade judehatet

 Den 27 januari 1945 befriades dödslägret Auschwitz av Röda armén.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article18245329.ab

Länken här ovan går till en i stort läsvärd artikel av Willy Silberstein, ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), i Aftonbladet dagens datum den 27 januari – det vill säga Förintelsens minnesdag. Silberstein uppmanar bland annat drottningen och statsministern att deltaga i nästa av den Judiska församlingen i Malmö anordnade så kallade kippavandring. En god idé, tycker jag.

Det finns naturligtvis allt skäl att på detta sätt högtidlighålla minnet av de sex miljoner judar, hundratusentals zigenare och andra folkgrupper som massakrerades av nationalsocialisterna i samband med Andra världskriget. Några förtydliganden menar jag dock kan vara på sin plats. I Wikipedia läser jag: ”Minnesdagen är till för alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.”

Jag tycker faktiskt det är litet märkligt att ordet antisemitism, det vill säga judehat, placeras sist i denna uppräkning trots att Förintelsen (Holocaust) främst avser den oerhört väldokumenterade judeutrotningen. Och vad är egentligen ”intolerans”?

Frågar du en företrädare för den hallstämplade politiska korrektheten får du till äventyrs svaret, att det kan vara varje form av kritik mot allt som har med homosexuellt leverne att göra. För andra kanske intolerans i första hand är diskriminering av filatelister. Jag är vidare rätt säker på att somliga skulle hävda, att det bästa du kan göra för att bekämpa ”främlingsfientlighet” och ”rasism” är att inte rösta på Sverigedemokraterna.

Med andra ord efterlyser jag större stringens i diskussionen om Förintelsen och judehat. Willy Silberstein nämner inledningsvis i sin artikel vad han menar vara olika former av rasism: ”Sverige har börjat vänja sig vid rasism. Jag tänker på judehat, jag tänker på hat mot muslimer, romer och andra utsatta.” Hat mot muslimer kan dock aldrig vara ”rasism”, eftersom muslimer är sådana personer vilka bekänner sig till religionen islam och icke någon ”ras”.

 Historiskt exempel på svensk antisemitism.

Frågan är för övrigt om det inte är dags att för gott utmönstra ordet ”rasism” ur vokabulären. Ordet i fråga förutsätter nämligen att det finns mänskliga raser, och modern forskning har kommit fram till att de genetiska skillnaderna mellan olika etniska grupper är så små att det inte är korrekt att tala om ”raser” i sammanhanget.

Jag har tidigare skrivit följande bloggtext, där jag redovisar aktuella forskningsrön, i ämnet:

https://tommyhansson.wordpress.com/2009/04/13/det-finns-bara-en-manniskoras/

Vetenskap är en sak – politisk demagogi en annan. Om ordet ”rasism” försvann ur den vetenskapliga och/eller politiska vokabulären skulle det innebära, att våra professionella så kallade antirasister och toleransmånglare gick miste om ett snärtigt slagord att använda som tillhygge mot personer och partier med i deras tycke olämpliga åsikter. Därför tror jag inte mycket på att ordet i fråga kommer att försvinna i brådrasket.

Ett annat fenomen värt att notera när det gäller debattinlägg och andra utsagor från etablerade politiker och debattörer om den tilltagande antisemitismen i Sverige – ty att det finns en sådan är ställt utom allt tvivel – är att det så gott som aldrig fastslås varifrån sagda antisemitism härrör.

 De flesta anmälningarna om hatbrott riktade mot Malmös judar kommer från Föreningsgatan, där Judiska församlingens synagoga ligger.

Nämligen från den växande kommuniteten invandrare med islamsk trostillhörighet. Det är från hatfyllda medlemmar av denna samfällighet det anmärkningsvärda och skandalösa judehatet i Malmö kommer, något som lett till att många judar känt sig tvingade att lämna den stad de en gång växte upp i. Förvisso finns det judehatare/antisemiter av annan tillhörighet, exempelvis anhängare av extremnationalistiska och rent nationalsocialistiska grupperingar, men det är alltså inte från dessa judehatet i Malmö i första rummet emanerar.

Jag tycker rent ut sagt är ynkligt när Willy Silberstein och andra debattörer ”glömmer” att påpeka, varifrån judehatet i realiteten kommer. Och att man inte vågar uppmana de muslimer som hatar judar att sluta upp med sitt primitiva hat. Resultat av denna selektiva ”glömska” samt feghet blir att det i stället är svenskar i allmänhet som skuldbeläggs och skälls för att vara rasister, vilket faktiskt är groteskt: svenskarna tillhör säkerligen jordens minst ”rasistiska” folk.

Detta faktum påpekades också av läraren och författaren Zulmay Afzali, med ursprung i Afghanistan, i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 25 januari:

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/nej-svenskarna-ar-inte-rasister_8930490.svd

I dag minns jag, som många andra, den fruktansvärda och ofattbara nationalsocialistiska judeutrotningen. Något jag för övrigt gör praktiskt taget varje dag, vilket nog framgår av de många texterna i judiska och förintelserelaterade ämnen jag skrivit på min blogg.

 Enligt Zulmay Afzali är svenskarna inte rasister.

Låt mig även erinra om att det tog FN, en organisation som verkligen inte gjort sig känd för att vara vänskapligt inställd till vare sig det judiska folket i allmänhet eller den judiska staten Israel i synnerhet, hela 60 år innan man 2005 utsåg den 27 januari – det datum då den våldtagande och massakrerande sovjetiska Röda armén öppnade portarna till det av de tyska nationalsocialisterna administrerade dödslägret Auschwitz i Polen och befriade dess arma invånare – till Förintelsens officiella minnesdag.

Inte ens denna dag fick dock judarna (och romerna med flera zigenska grupper) ha för sig själva, ty givetvis skulle den även bli en dag för bekämpande av ”rasism” och värnande av ”tolerans” i allmänhet.