Rensa upp i barnviseträsket!

Våra barnvisor har traditionellt setts som gulliga och oskyldiga. Verkligheten är emellertid en helt annan. Många barnvisor hyllar i själva verket patriarkat, vithetsnorm, rasism, nationalism, kolonialism och imperialism, kärnfamilj, djurförtryck, klimatförnekelse och kapitalistisk rovdrift. Nedanstående tio exempel ger en uppfattning om hur illa ställt det är. Det är hög tid för en utrensning i barnviseträsket och i bibliotekshyllorna!

Låt inte lura er av bilden på det oskyldiga lammet!

Bä, bä, vita lamm
(Text & musik: Alice Tegnér)

Bä, bä, vita lamm, har du någon ull?
Ja, ja, kära barn, jag har säcken full.
Helgdagsrock åt far och söndagskjol åt mor
och två par strumpor åt lille, lille bror.

Kommentar: Vithetsnormen etableras redan i sångtiteln, som avviker från den ursprungliga översättningen av den engelska 1700-talsvisan ”Baa, Baa, Black Sheep” som gjordes av August Strindberg 1872, vilken hade ”Bä, bä, svarta lamm”. Texten förhärligar vidare kärnfamiljen, heteronormen och det hänsynslösa utnyttjandet av djuren för mänskliga behov.

Blåsippor
(Text: Anna Maria Roos, musik: Alice Tegnér)

Blåsippan ute i backarna står,
niger och säger att nu är det vår.
Barnen de plocka små sipporna glatt,
rusa sen hem under rop och skratt.

Kommentar: Blåsippans kön antas genom att växten i fråga anges niga, kvinnors och flickors inlärda underkastelsebeteende inför patriarkatet. Barnen rusar typiskt nog hem ”under rop och skratt” sedan de idkat rovdrift på naturen genom att avlägsna blommorna från deras naturliga biotop.

Blinka, lilla stjärna
(Text: Betty Ehrenborg-Posse, musik: fransk 1700-talsvisa)

Blinka, lilla stjärna där,
hur jag undrar var du är.
Fjärran lockar du min syn,
lik en diamant i skyn.
Blinka, lilla stjärna där,
hur jag undrar var du är.

Kommentar: En tydlig hyllning till kapitalismen och rasismen som liknar stjärnan i skyn vid en diamant, sinnebilden för idealet om västerländsk rikedom på bekostnad av den afrikanska urbefolkningen.

Klimatförnekelse i sin prydno.

Sommarvandring
(Text: Georg Åhlstad, musik: Nils Söderström)

Röda stugor tåga vi förbi.
Glatt kring nejden hörs vår melodi.
Ljusa björkar, sommarhimmel fri
hägnar den jublande färden.

Kommentar: Ett typiskt stycke förljugen nationalromantik med den arketypiskt idylliska svenska röda stugan i centrum. Skulle kunna vara hämtad ur Sverigedemokraternas sångbok.

Tryggare kan ingen vara (psalm 248)
(Text: Lina Sandell, musik: folkvisa)

Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet
fågeln ej i kända nästet

Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

Kommentar: Här kolporteras religiös vidskepelse ut på ett skamlöst sätt till formbara sinnen. I meningen ”Sions helga gårdar” förhärligas den sionistiska ockupationsmakten under det att ”fadersarmar” tar Guds mankön för givet.

Nej, se det snöar
(Text & musik: Felix Körling)

Nej, se det snöar, nej, se det snöar,
det var väl roligt, hurra!
Nu blir det vinter, nu blir det vinter,
som vi har önskat, hurra!
Då tar vi kälkarna fram och vantarna på,
och sen vi åker i backen, hej vad det ska gå!

Kommentar: Denna till synes glada och sorglösa barnvisa är ett typexempel på klimatförnekelse. Meteorologer som Pär Holmgren och FNs klimatpanel har visat att snö och vintrar snart är ett minne blott till följd av den globala uppvärmningen.

Nisse tar hem en ”sockertopp” (läs: fallossymbol) till mor från Kuba.

Trollkarlen i Indialand
(Text: Lennart Hellsing, musik: Hans Åke Gäfvert)

I Indialand bak Himalayas rand
där händer det konstiga saker ibland.
Där bodde en trollkarl han trollade så
att åtta blev nitton och nitton blev två.

Kommentar: Texten gör sig till tolk för det imperialistiskt-västerländska sättet att se på länder i Tredje världen – ”Indialand” – som något exotiskt långt borta där det händer ”konstiga saker” väsensskilda från vår normalitetsnorm.

Nisse tänker sjöman bli
(Text: Ester Callersten, musik: Birger Arwidson)

Nisse tänker sjöman bli, segla till Jamaica,
hämtar hem bananparti, ifrån ön Jamaica.
Skall så hämta hem till mor socker ifrån Kuba,
sockertopp så stor, så stor,
hem till mor från Kuba.

Kommentar: Ytterligare ett exempel på den koloniala exotism som utmärker västerlandets syn på länder långt borta, vilka reduceras till primitiva så kallade bananrepubliker. Nisses yrkesval befäster vidare den traditionella synen på manliga yrken som sjöman. Det fascistoida mansidealet understryks ytterligare av att Nisse till sin mor tar hem en fallossymbol i form av en ”sockertopp så stor, så stor”.

Hottentottvisa
(Svensk text: Margareta Kjellberg, musik: Thorbjörn Egner)

Långt ner i mörka Afrika vid floden Chikahdoa
där bodde det en negergrabb som hette HoaHoa.
Och han gick inte klädd som vi, nej, kläder struntade han i.
Men detta gjorde inte nåt, för han var en äkta hottentott.

Kommentar: Ett skräckexempel på rasism som reducerar Afrikas svarta urinvånare till vilda hottentotter och ”negergrabbar” vilka givetvis springer omkring nakna i djungeln.

Livet i ”Niggerland” enligt de afrofobiska fördomarna.

Familjen Krokodil
(Text & musik: Margit Gergårdh)

I Niggerland händer ibland, att man får se på Nilens svarta strand
herr Krokodil, fru Krokodil och lille Krokodillelilleman.
Solen, den skiner hett på Niggerlandet ned.
Där ligga de och gäspa käkarna ur led.

Kommentar: Det klockrenaste skolexemplet på afrofobisk exotism har sparats till sist. Afrika blir i sångtexten ”Niggerland” och den läkare som familjen uppsöker i en senare vers kallas givetvis ”gamle niggerdoktor Pillerman”. Ridå.

Fotnot: Varning – ovanstående text kan innehålla inslag av ironi, parodi och sarkasm.

De svenska biskoparnas förlorade andlighet

Havet i Arktis kommer sannolikt att vara isfritt om somrarna år 2050.

Så skriver Sveriges biskopar i ett debattinlägg i Aftonbladet apropå FNs klimatpanels (IPCC) femte rapport, som presenterades i Stockholm här om dagen. Rapportens bärande budskap var att den påstådda globala uppvärmningen är åstadkommen genom mänskliga utsläpp av koldioxid. Alltså samma klimatalarmistiska budskap vi matats med i decennier.

Biskop Eva Brunne (närmast kameran) tjoar runt i prideparaden

På så sätt söker det sedan tidigare komprometterade IPCC – minns bluffen om glaciärsmältningen i Himalaya och forskarnas manipulationer av sina datormodeller för att påvisa temperaturstegring (Climategate) – dölja de samstämmiga rönen om att jordens medeltemperatur inte stigit sedan 1998. Det kan tyckas märkligt att gammelmedia, politiker och nu alltså biskopar krälar underdånigt i stoftet inför IPCC-charlatanernas påhitt.

Biskoparnas aktstycke kan läsas via länken nedan för den som har tillräckligt starka nerver för att ta del av ett stycke förljuget politiskt-teologiskt hopkok, som kan få det att vända sig i magen på den mest härdade konsument av Svenska kyrkans kroniskt gudsnådeligt politiserade budskap:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article17559430.ab

Ingen, säger ingen, med anspråk på att bli trodd kan rimligen ha några förutsättningar att förutsäga hur isförhållandena kommer att te sig vid Nordpolen om 37 år. Det är ingenting annat än idioti att försöka göra sken av det. Men enligt biskoparna i den kyrka jag lämnade för 14 år sedan sitter IPCC tydligen inne med närmast gudomliga insikter. I debattartikeln hävdas så att klimatet är en andlig fråga.

Foton som visar hur istäcket i Arktis vuxit med 60 procent på ett år. Det bryr sig IPCC inte om.

Biskoparna – ingen nämnd och ingen glömd – ger dock icke upp hoppet:

Det går fortfarande att ändra förutsättningarna och kärleken till vår nästa tvingar oss att göra det.

Man hotar nu också med att ”arbeta för att hålla klimatfrågorna i alla människors medvetande” och säger sig även vilja ”uppmuntra till djupare teologiska reflektioner om den moraliska och etiska dimensionen av klimatförändringen”.

Amen och halleluja!

Biskoparnas debattext är ett stycke svårslaget pseudoteologiskt blaj-blaj som ett gäng politiska tjänstemän satt sina namn under men som förmodligen ihopkommits av någon ”policyhandläggare” typ Jacob Risberg, som inte bara tvångsmässigt larmar om klimatet utan också är med och utformar Svenska kyrkans notoriskt antiisraeliska hållning i Mellanöstern. Denne är skyldig bland annat till debattmässiga guldkorn som att I-länderna skall erlägga ”klimatskadestånd” till de mindre utvecklade länderna.

Martin Lönnebo: Sveriges siste andligt orienterade biskop?

Biskoparna talar om andlighet, men det var länge sedan stiftscheferna hade något egentligt andligt att komma med. Den siste ”andlige” biskopen var sannolikt Martin Lönnebo, född 1930, som var biskop i Linköpings stift 1980-95 och numera biskop emeritus.

Politiker vill mörka bristen på uppvärmning

Hur skall IPCC bortförklara bristen på temperaturökning 1998-2013?

http://www.dailymail.co.uk/news/article-2425775/Climate-scientists-told-cover-fact-Earths-temperature-risen-15-years.html

Nästa vecka kommer en rapport från FNs klimatpanel IPCC att offentliggöras vid ett möte i Stockholm, då representanter för 195 länders regeringar ges tillfälle att ta del av den med viss spänning emotsedda rapporten. Denna rapport, som hundratals forskare arbetat på i sex år, uppges ej bygga på nya forskningsresultat utan har beskrivits som en syntes av all tidigare klimatforskning världen över.

Nyhetsbyrån AP har fått tillgång till dokument som läckts ut och som visar, att det finns en växande politisk oro över det faktum att jordens klimat – som var som varmast 1998 – inte blivit varmare under de senaste 15 åren. Detta har fått en del ansedda forskare att tala om en förväntad global nedkylning. Se länken överst från Mail Online den 25 september som redovisar detta.

Politiker från USA, Belgien, Tyskland och Ungern oroas över att de slutsatser som kommer att presenteras nästa vecka ger de som förnekar att klimatet påverkas av mänskliga aktiviteter, främst därav koldioxidutsläpp, vatten på sin kvarn. Detta skulle i sin tur, menas från Ungern, äventyra den ”gröna” politik många länder driver och som utgår just från IPCCs slutsatser.

Belgien har protesterat mot att klimatrapporten utgår från året 1998, som var det varmaste i mannaminne, eftersom det då kan bli problematiskt att bortförklara bristen på global uppvärmning sedan dess. I stället har man från belgisk sida menat, att de kallare åren 1999 respektive 2000 vore lämpligare utgångspunkter. Från amerikansk sida har man föreslagit att bristen på uppvärmning borde bortförklaras med att hettan absorberats i världshaven, vilka blivit varmare.

En genial illustration till begreppet Climategate.

Mot denna bakgrund lär IPCCs 2000 sidor tjocka rapport inte bli oomtvistad. Klimatpanelen har varit i blåsväder förr. För sex år sedan tvingades man dementera en uppgift i sin senast framlagda rapport 2007, då det helt felaktigt förutsades att glaciärerna i Himalaya skulle ha smält till år 2035. Sedan kom det så kallade Climategate, en skandal där läckta e-mejl visade att forskare ägnade sig åt att manipulera data för att göra sina rapporter om ökande uppvärmning mer övertygande.

Inför presentationen av 2013 års IPCC-rapport spekuleras det i att den föreliggande bristen på global uppvärmning kommer att framläggas så, att temperaturökningen för perioden 1998-2013 uppgår till ungefär hälften av medelvärdet sedan 1951. Detta kan tillskrivas så kallade naturliga variationer såsom exempelvis El Nino och en avkylande vulkanisk effekt.

Helt klart är att politiker och forskare, vilka måhända byggt hela sitt existensberättigande kring den påstådda förekomsten av människoframkallad, global uppvärmning, just nu är tämligen nervösa.

 Sätten att bortförklara den bristande uppvärmningen är legio…

Är klimatalarmismen på väg utför?

Åke Ortmark menar att klimatalarmismen håller på att förlora i inflytande.

Gamle skjutjärnsreportern Åke Ortmark, still going strong, twittrade nyligen om att klimatalarmismen tycks vara på väg att förlora i inflytande. Jag vet inte om detta var resultatet av önsketänkande från Ortmarks sida, men om han har rätt är det inte en dag för tidigt att så sker.

Klimatalarmisterna i till exempel svenska Vattenfall och World Wildlife Fund (Världsnaturfonden) har hängt upp mycket av sitt budskap kring isbjörnarna, vilka man påstått stadigt minskar i antal. Nu visar det sig att detta är ett felaktigt påstående. Isbjörnspopulationen ökar i stället med betydande hastighet. 1940 beräknas det ha funnits 4000-5000 isbjörnar i världen. Numera finns det enligt nyligen företagna uppskattningar omkring 23 000.

Här en nyligen publicerad artikel i Financial Post som handlar om det ökande isbjörnsbeståndet i Kanada. Artikelförfattarinnan menar till och med att det kan finnas för många isbjörnar:

http://opinion.financialpost.com/2013/06/12/junk-science-week-now-we-have-too-many-polar-bears/

I Kanada finns det i dag 60 procent fler isbjörnar än vad forskare förutspådde skulle vara fallet för några år sedan. Även i Ryssland och på Svalbard har de mäktiga vita djuren ökat sitt bestånd. Detta så till den grad att de anses vara en fara både för människor och för vanliga björnar.

Isbjörnar på Svalbard, där isbjörnsbeståndet liksom på andra platser ökar.

De tidigare tvärsäkra förutsägelserna om isbjörnens nära förestående utrotning bygger på spekulationerna om långtgående, framtida klimatförändringar som en följd av en global uppvärmning förorsakad av mänskliga aktiviteter i form av utsläpp av så kallade växthusgaser, främst koldioxid. Alla forskare har dock inte ställt upp på detta axiom.

För ett par år sedan väckte det vidare viss uppståndelse då det avslöjades att FNs klimatpanel (IPCC) medvetet förfalskat uppgifter om tjockleken i glaciärer i Himalaya i syfte att hålla domdedagsprofeterandet vid liv; det talades i sammanhanget om Climategate.

Eventuella snabbt smältande isar i Arktis kan ha en annan förklaring än så kallade klimatutsläpp. Fenomenet kan exempelvis bero på förändringar i molnigheten som gör att mer solljus släpps igenom till markytan. Om isarnas tjocklek och/eller utbredning minskar i Arktis så ökar de däremot i Antarktis. Om det verkligen pågick en global uppvärmning värd namnet borde rimligen isarna smälta i anslutning till båda polerna.

Att med exakthet förutspå hur klimatet kommer att te sig om låt oss säga 50 år är utomordentligt vanskligt, då teoribildningen i frågan helt bygger på datoranimeringar vilka inte nödvändigtvis har så mycket med verkligheten att göra.

I områden i nuvarande Kanada odlades vin för cirka 1000 år sedan. Därav benämningen Vinland.

Att det finns rätt gott om vetenskapsmän vilka varnar för överdriven klimatalarmism visar den här amerikanska nyhetsanalysen:

http://usapol.blogspot.se/2012/01/vetenskapsman-varnar-for-klimatalarmism.html

Är då klimathysterin inom vetenskapen och politiken på väg utför? Det är nog alltför tidigt att dra några säkra slutsatser om den saken, men det förefaller faktiskt som om även andra synsätt tycks lyssnas mer på i dag än som tidigare var fallet. De verkligt bokstavstrogna miljöfundamentalisterna kommer nog dock aldrig att vika en tum, knappast ens om vi får en ny istid.

Vad man kan hoppas på är att vanligt miljöintresserat folk kan få upp ögonen för att klimatförändringar faktiskt kan ha andra orsaker än mänskliga aktiviteter. I så fall tvingas politikerna i bästa fall faktiskt lyssna på de som påpekar detta. På vikingatiden var ju Grönland verkligen grönt, samtidigt som det odlades vin på Newfoundland i nuvarande Kanada; därav namnet ”Vinland” som härstammar från berättelserna om de gamla vikingafärderna från Island till Nordamerika.

Ännu längre tillbaka under bronsåldern var klimatet i vår del av världen snarast av medelhavskaraktär. Då fanns bevisligen inga ”klimatutsläpp” förorsakade av vare sig industrier eller bilar.

Meteorologen Tage Andersson menar att klimatalarmisterna skapat ett nytt ”hatspråk” för att misstänkliggöra sina meningsmotståndare.

Meteorologen Tage Andersson pekar i en text från 2010 på att klimatalarmisterna skapat ett nytt ”hatspråk” med tillmälen såsom ”klimatförnekare” och ”klimatdåre” ägnade åt personer med avvikande mening. Jag har själv stött på personer som jämfört klimatkritiker med förintelseförnekare. Andersson menar jämväl att klimatet ständigt fluktuerar och har så gjort sedan Hedenhös. Tvärsäkra förutsägelser om en katastrofal, global uppvärmning saknar därför trovärdighet.

Tills vidare kan vi i alla fall glädja oss åt att våra vänner isbjörnarna lever och har hälsan.