Sverker Åström: mörk skugga i svensk utrikespolitik

 Sverker Åström (1915-2012). KGBs man i den svenska utrikesledningen?

Efter diplomaten och gayidolen Sverker Åströms (1915-2012) frånfälle i hög ålder har det skrivits förväntade och lämpliga hyllningsartiklar i svenska media. Tillåt mig avvika från hagiograferna för att i stället teckna en mer realistisk bild av Åström, som jag gott tycker kan kallas den svenska utrikespolitikens mörka skugga.

Advokatsonen Sverker Åström tog såväl fil.- som jur. kand. i hemstaden Uppsala i slutet av 1930-talet och blev efter studierna attaché vid utrikesdepartementet (UD) 1939. Härefter hamnade han i det dåtida Sovjetunionen mitt under brinnande krig. 1940-43 tjänstgjorde han på den svenska ambassaden  i Moskva och sedan i den under tyskinvasionen utlokaliserade beskickningen i Kujbysjev (Samara). Den prosovjetiska och proryska inställningen kom därefter att följa Åström genom hans fortsatta levnad.

Efter de innehållsrika åren i Sovjet kallades Åström tillbaka till UD i Stockholm för att därefter tjänstgöra i bland annat Washington, D. C. och London. Hans diplomatiska topposter innefattade tjänster som FN-ambassadör 1964-70, kabinetssekreterare i UD 1972-77 (det vill säga vice utrikesminister) samt ambassadör i Paris 1978-82. I en hyllningstext i Expressen den 26 juni påstås även Åström vara ”initiativtagare” till den stora miljökonferensen i FN-regi i Stockholm 1972. Detta stämmer inte. Initiativtagare var Inga Thorsson och Börje Billner. Åström endast presenterade förslaget inför FN samt inledde konferensens debatt.

Inga Thorsson fick idén till FNs miljökonferens i Stockholm 1972.

Sverker Åström har misstänkts för att vara sovjetrysk agent i spionorganisationen KGBs sold. Bland annat skulle han ha hjälpt spionen Stig Wennerström att i det längsta klara sig undan lagens långa arm. I sammanhanget har det talats om att hans homosexualitet skulle ha utgjort den hållhake, varmed ryssarna kunde städsla och behålla honom som agent under hela Kalla kriget. Åström har själv – av synnerligen uppenbara skäl – nekat till anklagelserna. Han har hävdat att han varit öppen om sin sexuella läggning för sina svenska arbetsgivare och att bögeriet därför aldrig varit någon hållhake för främmande makt.

Problemet med Åströms förnekanden är att de personer i den svenska regeringskretsen han skulle ha berättat om sin läggning för – exempelvis stats- och utrikesministrarna Per Albin Hansson, Christian Günther, Östen Undén, Tage Erlander, Torsten Nilsson, Krister Wickman med flera – i dag alla är döda och kan därför vare sig bekräfta eller förneka Åströms påstående. Någon ”löjlig” anklagelse, som Åström menat att det varit fråga om, är det i varje fall inte.

På bilden syns bland andra Stig Wennerström, Sven Andersson, Östen Undén och Tage Erlander, samtliga vänner till Sverker Åström.

Utpressning på sexuella grunder är gammal rutin inom sovjetisk – och annan – underrättelsetjänst, och även om Åström skulle ha berättat för sina chefer om saken är det inte säkert att han ville att informationen skulle nå en bredare allmänhet. Minns att han ”kom ut” som bög långt efter sin pensionering.

Jag håller emellertid inte för otroligt att den påstådda åströmska öppenhjärtigheten gentemot den svenska utrikesledningen i själva verket kan vara ett listigt försvarsdrag från den erkänt slipade veterandiplomaten. Genom att hävda att hans sexuella läggning saknar relevans i sammanhanget har han så att säga vridit vapnet ur händerna på kritikerna. Ty självfallet kan han ha fungerat som KGB-agent även om hans identitet som homosexuell varit känd i regeringskansliet och på UD.

Sverker Åström har nämligen gjort sig närmast herostratiskt ryktbar för att aldrig rikta kritik mot Sovjetunionen annat än då sådan påbjudits från högre ort – såsom exempelvis i samband med de sovjetiska invasionerna av Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968. Åströms inställning passade som hand i handske med den prosovjetiske utrikesministern Östen Undéns inställning. Undén vägrade ställa Moskva mot väggen i samband med Raoul Wallenbergs bortförande 1945 och Åström är (ö)känd för att aldrig ha dryftat fallet Wallenberg med sovjeterna.

När sedan statsminister Olof Palmes regering körde på i samma undfallenhetsstil gentemot Moskva var den erfarne Sverker Åström en idealisk företrädare för den hallstämplade svenska utrikeshållningen. Han var någon som oerfarna utrikesministrar av typ Torsten Nilsson, Sven Andersson, Krister Wickman och  även Karin Söder (C) under den borgerliga tiden kunde luta sig mot. Detta alldeles oavsett om de visste om att Åström var bög eller inte. Sverker Åström kan därför på goda grunder betecknas som den svenska utrikespolitikens mörka skugga eller onda genius.

Mycket tyder även på att Åström var en av dem som orkestrerade den antiamerikanska och antiisraeliska utlandspolitik som i så hög grad präglade Palmes regeringar. Efter sin pensionering fortsatte Åström att i stort uppslagna debattartiklar främst i Dagens Nyheter brännmärka USAs och Israels göranden och låtanden. Således kritiserade han USAs invasioner både i Afghanistan – vilket är rätt anmärkningsvärt – och Irak.

 Carl Bildt, Åströms devote beundrare. 

Den nuvarande utrikesministern Carl Bildt tillhör dem som nu sjunger Sverker Åströms lov på ett iögonenfallande sätt. I ett uttalande citeras Bildt på följande sätt: ”Det är svårt att överskatta den betydelse han hade. Hans tankar var centrala för den tidens neutralitetspolitiska doktrin, som tjänade vårt land väl under en viktig period av vår moderna historia.” Det är rätt anslående att dessa ord kommer från en av det borgerliga lägrets mest profilerade företrädare.

Å andra sidan har de icke-socialistiska svenska partierna mestadels traskat patrullo efter Socialdemokraterna och det gäller kanske särskilt på utrikespolitikens domäner. Någon kritik mot sossarnas stöd för allehanda kommunistiska upprorsrörelser i Tredje världen har näppeligen avhörts från borgerligt håll; snarare har de borgerliga partierna tidvis strävat efter att överträffa den socialdemokratiska promarxismen. Detta gällde särskilt den borgerliga regeringseran 1976-82.

Undéns respektive Åströms skuggor hängde då precis som både tidigare och senare som tunga moln över den svenska utrikesledningen, något som skapade bad will i den civiliserade delen av världen. Dåtida tongivande demokratier såsom USA, Storbritannien, Frankrike och Västtyskland ifrågasatte stundom Sveriges tillhörighet till den fria västvärlden vilket märktes särskilt under Vietnamkriget, då Sverige ensidigt och med svenska skattebetalares pengar  backade upp kommunisterna inom Hanoi-juntan i Nordvietnam och Viet Cong-gerillan (det så kallade FNL) i Sydvietnam.

Att palmeismen hyllades i diverse bananrepubliker och vänstervridna militärjuntor litet varstans i världen är definitivt inget vi har anledning vara stolta över!

Vad Carl Bildt beträffar har han sjäv ett förflutet som varm vän av Östtyskland, det så kallade DDR. Han lade vidare som studentpolitiker motioner om ett svenskt erkännande av ”Palestina” och brännmärkte gång efter annan den kämpande demokratin Israels politik. Kanske Bildt helt enkelt känner sig hemma med Åströms ställningstaganden.

Expressen den 27 juni innehåller en tvåsidig hyllningsartikel till Sverker Åströms minne. Åström beskrivs här som den färgstarke bögen som levde ett roligt och fartfyllt liv och vars många ”älskare” – sexpartners vore nog ett bättre uttryck – förblev hans goda vänner. ”Vänner beskriver honom som charmerande och fåfäng med ett knivskarpt intellekt”, heter det i hyllningsartikeln. ”Han samlade konst och älskade att dansa. Hans tebjudningar för den stora vänkretsen är legendariska.”

Sverker Åström tjänade genom sin verksamhet sovjetiska intressen.

Plötsligt slår det mig att en flamboyant figur som Sverker Åström – hur uppskattad och beundrad han än var bland sina sexpartners och vänner – aldrig hade accepterats som en officiell representant för Sverige vare sig i den svenska arbetarklassen, som Socialdemokraterna menade sig representera, eller i det svenska folkdjupet i stort.

Det är en sak att hans sodomitiska läggning måhända var känd i regerings- och UD-kretsar. En helt annan att under 40-årsperioden 1940-80, då Åström var aktiv diplomat, låta hans homosexualitet bli allmänt känd. Det tror jag både de svenska regeringarna och Åström själv var livrädda för skulle ske. Varav följer att Åströms sexuella läggning i högsta grad var något som skulle hemlighållas. Den kunde alltså mycket väl ha utnyttjas som hållhake av den sovjetiska underrättelsekommuniteten, om nu Åström fanns i dess tjänst.

Sverker Åström övergick från att vara utrikes- till att på äldre dagar alltmer bli gayikon. Det kunde han så långt efter den aktiva banans slut kosta på sig. Med sin fingerspetskänsla för tidsandan visste han naturligtvis också att han skulle hyllas av kultur- och mediaetablissemanget. Varav en del, förlåt uttrycket, slickade honom i arslet såväl bildligen som bokstavligen. Artikeln i Expressen är ett blott alltför uppebart exempel härvidlag.

Jag kan slutligen inte låta bli att göra reflektionen, att ett promiskuöst sexualliv så ofta förväxlas med kärlek. Sverker Åström avkonterfejas som en jättelajbans superdiplomat med en, som det brukar heta i sådana här sammanhang, ”glupande aptit på livet” (klichéförrådet är inte särskilt fantasirikt). I verkligheten torde han ha varit en diamanthård karriärist och sexmissbrukare med ett enda mål för ögonen – att tillförsäkra Sverker Åström så mycket personlig njutning som möjligt.

Jag såg honom själv i Stockholm vid något tillfälle. En lång person med snitsig hatt, skräddarsydd överrock och yvig halsduk och som hastade fram på Vasagatan i närheten av Ferdinad Bobergs posthus. Det man mest lade märke till var dock den iskallt genomborrande blicken som framkallade kalla kårar längs åtminstone min ryggrad.

Jag fick känslan av att det här var en man som bara tänkte på sig själv. Han skulle inte ha tvekat en sekund att sälja ut Sveriges intressen om det bara kunde ge honom mer personlig njutning. Troligen var det också precis det han gjorde. Frågan är dock om de UD-dokument som möjligen bekräftar detta någonsin kommer att göras tillgängliga för forskningen.

Explore posts in the same categories: Utrikespolitik

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

22 kommentarer på “Sverker Åström: mörk skugga i svensk utrikespolitik”

  1. dENNIS Says:

    Hahaha, ja jävlar ni sverigedemokrater asså…

    ”Hans kalla blick”. Projicering?

  2. Tommy Hansson Says:

    Så här har jag tyckt om Åström sedan långt innan jag gick med i SD. Har således inget med partipolitik att göra.


  3. […] nya linjen har inte riktigt fått fäste i partiet. Det blir tydligt när man läser Tommy Hanssons blogg om Sverker Åström. Chefredaktören för partiets tidning SD-kuriren tecknar en 40-talsmässigt […]

  4. Tommy Hansson Says:

    I alla andra sammanhang brukar personer som ständigt söker njutning hos olika sexpartners betecknas som som sexmissbrukare. Men det uttrycket får man av någon anledning icke använda när det gäller homosexuella. Då bllir man en hemsk homofob från 40-talet. Sexmissbrukare av homosexuell art förvandlas i stället till kul personer med en ”glupande aptit på livet”. Det är ingenting annat än hyckleri och dubbelmoral i sin prydno.

  5. Bergfast Says:

    En informativ och välskriven text av Tommy Hansson. Tack för den.

    Det som uttrycks på Opinionsbloggen är ”ett hatfullt och fobiskt” anklagande, av påstådda ”hatare”, (Tommy Hansson, SD), och påstådda ”fobiska fobiker”, som i själva verket kanske inte alls är varken fobiker eller hatare.

    Dvs. där uttalas ”skräckslagna”, (fobiska) anklagelser mot påstådda ”fobier”, samt där uttrycks i texten ord som genomsyras av ett ”hånflinande förakt”, (”hat”, ”rasism”), för alla som anser att ”många sexualpartners” är just ett tecken på ”otrohetsleverne”. Detta leverne, som faktiskt kan betecknas som varande just ett respektlöst ”utnyttjande” av andra människors kroppar, endast just som ”verktyg för egen sexuell njutning”, vilket faktiskt kan ses som just ett socialt destruktivt, och absolut inte som något socialt uppbyggligt förhållningssätt som på något vis främjar den mänskliga värdigheten, eller människovärdet.

    Ett förhållningssätt som rätt och slätt är just ett ”sexmissbrukande” förhållningssätt, därför att det genomsyras av ett ”förtingligande” av andra människor, vilket i grunden är ett människofientligt förhållningssätt.

    Det är på snar-liknande vis som med ”kritikerna” till kritikerna av invandringspolitikens storlek och utformning?

    Dessa kritiker som kritiserar de kritiska, (SD), till invandringspolitiken, de är själva fulla av ”hat”, (”rasism”), ”fobi”, (fruktan), och ”förakt”, (respektlöshet), mot dessa kritiker, (SD), SAMTIDIGT som de SJÄLVA anklagar invandringskritikerna för att vara just ”hatiska”, (”rasistiska”), ”fobiska”, (rädda), och ”föraktfulla”, (dvs. anklagelser om påstådd ”respektlöshet” mot ”Alla människors lika värde för alla människor”, samt ”De mänskliga rättigheterna” osv. osv. ), ENBART för att dessa invandringskritiker ger uttryck för ÅSIKTEN att invandrings-POLITIKEN behöver vara mer ansvarsfull….. !

    Det ”hat”, den ”fobi” samt det ”förakt” som de kritiska till invandringskritikerna av invandrings-POLITIKEN, ger uttryck för, UTAN att ha några belägg för att DESSA invandringskritiska ÅSIKTER, (dvs. ett förespråkande av en mer ansvarsfull invandringsPOLITIK), AUTOMATISK skulle innebära något HAT mot några invandrare, är märklig. Den ÅSIKTEN kan man ha UTAN att vara vare sig vara ”hatisk”, (”rasistisk”), ”fobisk”, (”rädd”), eller ”föraktfull”, (respektlös).

    TVÄRTOM.

    DEN ÅSIKTEN KAN faktiskt vara grundad i en OMSORG om ALLA medborgares väl och ve, i Sverige och INTE ALLS GRUNDAD i något påstått ”hat”, eller någon ”fobi”, eller någon ”förakt” mot varken de ena eller de andra medborgarna.

    Men det är just vad ”gaphalsar”, som kritiserar de invandringkritiska, SJÄLVA faktiskt visar prov på, gång på gång på gång. Det är de själva som verkar vara fulla av just både ”hat”, ”fobi” och ”förakt”.

    Det är nästan dråpligt hur självblinda och hur inkonsekventa de är.

    Och hur de samtidigt är övertygade om sin egen inbillade ”godhet”, ”vidsynthet” och ”modernitet”, utan att verka vara det minsta medvetna om hur mycket hat, förakt och fobi de själva ger uttryck för.

    Det verkar som om de ofta inte tänker längre än deras egna näsor räcker. Dvs. mycket kortsiktigt. Kanske max ett, fem, eller tio år framåt….

    Och absolut inte ett skvatt på kommande generationers svenska medborgares väl och ve…..

    Kanske är de ”svensk-rasister”, (”svensk-hatare”)?

    Kanske är de ”svensk-fobiker”, (känner rädsla för svenskar)?

    Kanske är de i avsaknad av all form av ”respekt” mot Sverige och svenskar över huvud taget?

    Man kan undra varför de över huvud taget vill bo i Sverige? Där finns ju ”svenskar”….(som de verkar ”hata” så mycket?)…..

  6. Frank J Says:

    Tack för inlägget bäste Tommy. I onsdagens upplaga av (S)expressen står det att denne (S)verker var medlem i det pronazistiska SNF:s ungdomsförbund mellan åren 1932 och 1937.

    Åström svarade TT:
    – Jag bara konstaterar att jag har absolut inget minne av detta.

    Ligger det någon trovärdighet i detta? Han kan väl ha varit både protysk och prorysk åtminstone fram till 1941.

    Per Wästberg försöker sig på en svag, ja närmast patetisk bortförklaring:
    – Jag upplevde honom som en anglosaxisk liberal och väldigt antinazistisk och antikommunistisk.


  7. […] grävt fram några nya homofobiska citat där denne Hansson utmålar den nyss avlidne Sverker Åström som ond homosexuell. Om man tittar närmare på vem han och varför han tänker som han gör inser […]

  8. Svenne banan Says:

    En annan gång kan Du väl försöka dölja Din homofobi något (”bögeri”, ”sodomi” etc.)? Eller det kanske är så här man ska skriva för att bli populär i Era (läs SD) led?

    Jag skäms å Dina vägnar när jag läser Din text.

    • Tommy Hansson Says:

      Vilken homofobi? Lider absolut ej av någon sådan. Det enda jag lider av i sammanhanget är sanningslidelse.

      • Svenne banan Says:

        Min poäng är att man kan välja vilka ord man omvänder. Att använda ord som bögeri och sodomi är ett tydligt uttryck för förakt. Att uttrycka förakt över någons homosexualitet är lika lågt och opassande som att uttrycka förakt över någons utseende.

  9. benke Says:

    Tommy, när man läser kommentarerna så slås man av att de som inte håller med dig uppför sig som småbarn. Kallar dig vid namn såsom homofob etc. Det är ju så vänstern agerar förstås, modus operandi, häckla personen ifråga och undvik det som sägs. Detta uppförande är västerns agerande i ett nötskal.

    Sverker Åström var en socialist/kommunist som möjligen gick fiendens ärenden. Per Ahlmark klär av Åström in till bara skinnet i en av böckerna han skrivit.

    Det är en tragik av stora mått när vuxna människor i Sverige idag inte förstår den stora skada som vänsterns dårar gjort detta land.

    När vänstern börjar kalla dig hatare så har du gjort något bra. De projicerar såklart. Som någon sa: ”When you are getting flak, you are over the target.”

    • Tommy Hansson Says:

      Så är det naturligtvis. När man lyckas åstadkomma något hyfsat bra överöses man av invektiv. Aldrig några sakargument. Skulle välkomna övertygande argument fär att SÅ inte var sovjetagent och att hans homosexualitet inte spelade någon roll i sammanhanget. Ingen är förstås intresserad av en sådan diskussion, det enda man är intresserad av är att misstänkliggöra mig.

  10. benke Says:

    Skulle vilja strö på mina tankar om kommunister. Inga Thorsson, Schori (självskriven), Palme, Bodström (d.ä. som inte hade en aning). Alla dessa socialister/kommunister, har försökt ge sverige en röst i världen. Det enda de lyckats med är att skämma ut Sverige. Frihet finns inte i dessa personers vokabulär.

  11. Tommy Hansson Says:

    Svenne, jag är mycket väl medveten om vilka ord jag väljer. Är sedan vissa uppenbart överkänsliga är det inte mycket jag kan göra åt det.

    • Svenne banan Says:

      Ok. Skriv som Du vill. Du är inte värd att spilla mer tid på. Med skämmas, det borde Du.

      • Tommy Hansson Says:

        Tack, goa herrn, för att jag får skriva som jag vill…

        Så bra att du inte tycker du behöver spilla mer tid på mig. Om det är några som borde skämmas är det väl du och dina gelikar som vill lägga locket på den fria debatten.


  12. Han var också medlem i Sveriges nationella förbund i sin ungdom i universitetet. Så både nazist och kommunist med andra ord.

  13. Socrates Says:

    I Ulla Lindströms arkiv så finns det papper som diskuterar Åströms läggning och om det skulle kunna vara ett kompromat , under NIB-perioden på 1960-talet.
    Så där verkar det ändå finnas belägg för att han underlättat sina överordnande.

    • Tommy Hansson Says:

      Det är inte alls otroligt att Åström orienterat regeringen om sin sexuella läggning. Det gör dock i så fall vare sig honom eller regeringen immun mot anklagelser om perversion av detta slag i en tid då sådan inte allmänt sågs på med särskilt blida ögon och/eller tolerans.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: