Drottningen ger efter för PK-tryck

 PK-trycket blev för stort: drottningen vägrar ta emot pris för humanitära insatser.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19681460.ab

Som framgår av en artikel i Aftonbladet den 13 oktober – se länk ovan – har drottning Silvia beslutat avstå från att ta emot priset Scandinavian Human Rights Award för sina insatser mot så kallad trafficking, människohandel som syftar till att utnyttja människor – ofta unga kvinnor och barn – till tvångsarbete, ibland prostitution men också fabriks- eller hushållsarbete.

Priset skulle ha delats ut till drottningen i samband med ett seminarium om trafficking vid Uppsala universitet onsdagen den 15 oktober. Hovet meddelar enligt AB att drottningen vägrar ta emot priset med motiveringen, att priset skulle  ta bort uppmärksamheten från trafficking-frågan, som hon är djupt engagerad i.

Den verkliga orsaken till att drottningen avstår från priset är skriverier i press och andra media om att Scandinavian Human Rights Lawyers skulle ha ”kopplingar till abortmotståndare”, en av de mest graverande fadäser man kan göra sig skyldig till om man vill hålla sig väl med den politiskt korrekta eliten i extremlandet Sverige.

Här en länk till organisationens hemsida för den som vill veta mer:

http://www.shrl.eu/

 Italienske politikern Luca Volonte: pristagare 2011.

Scandinavian Human Rights Lawyers har nämligen tidigare varit oförsynta nog att dela ut sitt pris till vad som uppges vara abortmotståndare, eller pro-lifers, i form av Luca Volonte (2011) och Roger Kiska (2012). 2013 tillföll priset Elise Lindqvist. Såväl Volonte som Kiska uppges vara knutna till den abortkritiska organisationen Alliance Defending Freedom.

Detta blev alltså för mycket för PK-Sverige, som nu alltså lyckats pressa drottningen att, via trendkänsliga hovlakejer, avstå sitt välförtjänta pris. Jag tänker inte hymla med att jag tycker det är ynkligt och ryggradslöst. Att vilja värna de försvarslösa barnen i moderlivet anses i Sverige vara närmast oförlåtligt, en följd av decenniers oavlåten propaganda från feministrörelsen och extremvänstern. Att utsläcka mänskligt liv anses vara något gott, att rädda liv anses vara dåligt.

Det lär vara ökända sexlobbyisterna i RFSU som dragit i tåtarna för att få drottningen att kasta in handduken. Se artikel i den kristna tidningen Dagen här:

http://www.dagen.se/s%C3%A5-fick-rfsu-drottningen-att-avst%C3%A5-fr%C3%A5n-m%C3%A4nniskor%C3%A4ttspris-1.274735

Enligt Socialstyrelsens statistik aborteras varje år mellan 35 000 och 38 000 mänskliga foster. Det motsvarar invånarantalet i en stad av Västerviks storlek:

http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/aborter

Abort blev lagligt i Sverige 1938. Enligt den nya lagstiftningen tilläts då abort av  medicinska, humanitära eller rashygieniska skäl. Den nuvarande abortlagstiftningen är från 1974 och möjliggör abort fram till vecka 18 av havandeskapet. Specialtillstånd för veckorna 18-22 kan inhämtas från Socialstyrelsen. Aborter i Sverige är således omgärdade med tidsmässiga restriktioner, varför det inte är korrekt att (vilket ofta görs) tala om ”fri abort”.

Fram till den 18e veckan kan en havande kvinna begära abort av vilket skäl som helst, alltså även på grund av att det väntade barnet är behäftat med ”fel” kön. Sedan 2008 finns heller inga krav på att den abortsökande kvinnan skall ha någon anknytning till Sverige, varför termen ”abortturism” uppkommit.

Man må se på abort hur man vill. Men att drottningen av PK-politrukerna påverkas att vägra ta emot ett pris av den enda anledningen att det tidigare tillfallit personer som vill värna mänskligt liv även i moderlivet är enligt min enkla mening både löjeväckande och alldeles otillständigt. Borde hon inte ha tillräckligt med ryggrad för att inse detta?

Att en professor i folkrätt som heter Mark Klamberg och är gift med förra statsrådet Birgitta Ohlsson – båda (FP) – även han backar ur från det planerade seminariet var naturligtvis väntat och upprör mig betydligt mindre. Folkpartister har aldrig utmärkt sig för att stå fast när det blåser.

 IS-terrorist med skräckslagen liten flicka. I bakgrunden syns ISIS flagga. Kommer Silvia att engagera sig för henne och hennes medoffer?

Slutligen finns kanske skäl att undra över om drottningen kommer att våga ta upp den grova form av människohandel, ja rent slaveri, med kvinnor och minderåriga flickor som sexslavar som nu förekommer i Mellanöstern i den ökända terroristligan IS/ISIS regi. Jag hoppas det men fruktar tyvärr, att någon eller några kommer att viska i den nu 70-åriga drottningens öra, att det nog vore alltför kontroversiellt – kanske till och med ”islamofobiskt” – att upphäva sin röst mot denna monumentala omänsklighet.

Läs mer om IS sexslavar via denna länk:

http://swedish.ruvr.ru/radio_broadcast/no_program/277257784/

 

 

Så utnyttjas kungafamiljen i politiska PR-kupper

Kungaparet utnyttjas i PR-kupp för al-Aqsa-moskén.

Dags för senaste så kallade kungaskandalen.

Deras majestäter, konung Carl XIV Gustaf och drottning Silvia, utsattes för en fräck PR-kupp vid ett besök på Länsmuseet Marberget i Härnösand. Palestinska invandrare överräckte två sjalar till kungaparet med den arabiska texten ”Vår Aqsa och inte deras tempel”.

Det var en hänsyftning på al-Aqsa-moskén på Tempelberget i Jerusalem, islams tredje viktigaste helgedom. Samtidigt är Tempelberget, där det heliga judiska templet fordomdags var beläget, en vördad judisk plats i vars anslutning Västra tempelmuren – ”Klagomuren” – finns. Att mot den bakgrunden bära en sjal med nämnda text måste uppfattas som ett klart politiskt ställningstagande.

Vilket naturligtvis de ”snälla invandrare” som överräckte sjalarna var väl medvetna om. De utnyttjade, utan att skämmas får man förmoda, den svenske statschefen och rikets första dam som brickor i den palestinaarabiska propagandan. Ett mycket fult knep, om jag får säga min mening (vilket jag givetvis får).

Kungen och drottningen hann tydligen inte reagera innan de fick palestinasjalarna hängda kring sina halsar. De blev helt enkelt överrumplade. Den kritik jag framför i det här fallet riktas således uteslutande mot hovfolket, som snabbt borde sett till att sjalarna packats ihop innan pressfotografernas kameror hunnit börja klicka. Hovlakejerna gjorde helt enkelt inte sitt jobb.

Kungen utnyttjas i PR-kupp för Fittja-moskén.

Hovets informationschef, Bertil Ternert, har i förklarligt men knappast försvarligt egenintresse sökt tona ned händelsen, som han anser ”överdrivits”. Ternert har fel. Det är tvärtom mycket allvarligt när Sveriges statschef utnyttjas i politiskt propagandasyfte på detta sätt.

Lisa Abramowicz, generalsekreterare i Föreningen Svensk Israelinformation, har rätt när hon citeras: ”Kungaparets roll är inte att ta ställning i olika känsliga utrikespolitiska frågor.” Just därför måste hovets medarbetare vara ordentligt på alerten när det gäller att sovra bland skilda intressen som önskar förstärka sina argument genom kungaparet.

Överräckandet av gåvor och presenter bör därför i fortsättningen struktureras på så sätt att de måste anmälas i förväg, på det att kungaparet och hovfolket ges tillfälle att ta ställning till vilka gåvor som kan accepteras och vilka som inte kan det. Palestinasjalarna faller helt klart inom den sistnämnda kategorin.

Detta var nu inte första gången de kungliga utnyttjades av politiska och religiösa särintressen. I våras förständigades exempelvis konungen att besöka den omskrivna Fittja-moskén, som nyligen fått tillstånd att ordna böneutrop. Dessförinnan dök kronprinsessan Victoria upp vid en HBTQ-gala, där hon log vackert tillsammans med riksbögen Jonas Gardell.

Kronprinsessan utnyttjas i PR-kupp för HBTQ-lobbyn.

Det ser definitivt inte bra ut när kungafamiljen exploateras på detta sätt. Svenska folket har rätt att kräva att de kungliga omges av kompetent folk och inte en samling handfallna mesar.

Expressen avslöjar!

Tidningen Expressen går från klarhet till klarhet. På torsdagen (9 juni) chockade tidningen hela svenska folket med den skakande löpsedelsnyheten:

MADDES HUND FLÖG HEM I PRIVATJET

Det var det hänsynslöst grävande journalistproffset Niklas Svensson som svarade för bragden. För tänk om prinsessan Madeleine hade lyckats med sin försåtliga kupp mot det svenska folkets kollektiva moral: att låta sin loppiga byracka flyga från USA till Sverige helt obemärkt! Jag vågar knappt ens tänka tanken…

Prinsessan och hunden.

Läs Niklas Svenssons föredömliga grävarsvenska, som tvivelsutan kommer att citeras vid tallösa lektioner för blivande journalister, här:

Prinsessan Madeleine flög hem sin hund Zorro med privatjet från New York. Prinsessan bjöds på resan från USA till Sverige – men hovet vägrar berätta av vem. – Jag har pratat med prinsessan och hon tycker att det här är privat, säger hovets informationschef Bertil Ternert till Expressen.

Går man vidare i texten kan man inte låta bli att falla i beundran inför redaktör Svenssons modiga journalistbragd. Lyckligtvis har vi i honom en skrivarbjässe som kan få kungafamiljen att inse, att alla tankar på ett privatliv bara är en illusion. Ytterligare ett utdrag ur Svenssons banbrytande text:

Lagen säger att alla hundägare i landet måste registrera sina hundar i Jordbruksverkets hundregister. Men där finns ingen notering om att prinsessan äger en hund. Det förklarar Bertil Ternert med att hunden är registrerad på hovförvaltningen: – Det är så enligt sedvanor och bruk. Man registrerar inte på de kungliga.

Usch, fy och skäms, skäms, skäms. Sedvanor och bruk, jo jag tackar! Nu måste väl hela kungafamiljen abdikera och lämna plats för republiken. Och nu måste väl Nicke få guldspaden för sin grävande journalistik om Madde?

Som om inte detta vore nog kommer Expressen med en annan journalistbragd samma dag. Över hela förstasidan och över en helsida inne i tidningen ges en inträngande inblick i de före detta makarna Skarsgårds – Stellan och My – stormiga liv med alkoholism och annat elände. Den som svarar för denna bedrift – genom att skriva av en artikel ur Damernas Värld – är Mia Karlsson.

Guldspaden nästa?

Dags att införa thailändska lagar?

Australiern Harry Nicolaides inväntar rättegång för majestätsbrott i Thailand. Foto: AP

Enligt en opinionsmätning, utförd av SIFO, uppgav 72 procent av de tillfrågade att de stöder monarkin. Mätningen avslutades den 31 maj. Av de 500 personer som tillfrågades efter den stora kungaintervjun på måndagen stödde 68 procent vårt nuvarande statsskick.

Det har i vissa media sökts göra gällande, att stödet för kungadömet ”rasat” efter TTs intervju med konung Carl XVI Gustaf, vilket inte är helt med sanningen överensstämmande. Tvärtom måste det stöd som uttalats i ovanstående undersökning anses vara anmärkningsvärt stort med tanke på den hetskampanj monarkin i allmänhet och konungen i synnerhet utsatts för sedan publicerandet av tramsboken Den motvillige monarken för en tid sedan.

I en TT-text publicerad 3/6 säger Toivo Sjörén, chef för SIFOs opinionsundersökningar (och en gång i tiden ordförande i Moderata ungdomsförbundet), att monarkistödet legat på 65-70 procent ända sedan 1970-talet och fortsätter:

– Det här är väl snarare ner till normalnivå från en något högre.

Större än så är alltså inte raset för vår svenska monarki. Jag gissar att en stor del av svenska folket faktiskt insett, att den senaste ”kungaskandalen” helt och hållet skapats av oseriösa skribenter, media som vädrar blod och kriminella operatörer som ser en chans att bättra på sitt renommé genom att nämnas i samma andetag som vår kung. Eller för att citera den historiske författaren Herman Lindqvist:

– Det är som en storm i en gödselstack.

http://www.nyheterna.se/1.2159425/2011/05/31/som_en_storm_i_en_godselstack

I likhet med Lindqvist blir jag bedrövad när jag ser konungen uthängd i massmedia via TT-intervjuer, där intervjuaren dessutom använder sig av det nedlåtande ”ni” när vederbörande tilltalar majestätet. Har verkligen hovet godkänt detta?

Rojalistiska föreningens Patrik Åkesson och Lennart Stockblad flankerar kronprinsessparet.

Av slaskblaskorna är särskilt Expressens nihilistiska hållning motbjudande att notera. Samma tidning som på ledarplats kräver republik har ett par medarbetare – exempelvis Johan T. Lindwall och Cecilia Hagen –  som, uppenbarligen i vilseledande syfte, tillåts uttrycka relativt kungavänliga åsikter i krönikor.

Särskilt vämjeligt i sammanhanget är att kriminella halvfigurer såsom Milan Mafioso och Mille Skurkovic (eller vad de nu heter) framställs som mer eller mindre rekorderliga källor. Och att uppenbart mediakåta  mytomaner och/ eller nymfomaner som en bedagad sångerska i ett skabröst popband bereds tillfälle vika ut sig, i de enda syftena att bättra på sin egen ekonomi och smutskasta kungahuset.

Vad ligger då bakom hela detta bullrande mediedrev? Jo, påståenden om att konungen skulle ha umgåtts med kriminella på vissa nattklubbar och därtill synts med så kallade ladies of the night. Det är väl närmast oundvikligt att statschefen genom alla dessa år någon gång vistats under samma tak som brottslingar respektive satt sin fot på etablissemang där det förekommit mindre moraliska aktiviteter.

So what? Är verkligen vi svenskar i detta nådens år 2011 verkligen så prudentliga att vi behöver förfasas över sådant? Jag har själv sysslat med politik i närmare 40 år och måste under den tiden – en hel generation – ha mött både små och stora skurkar, dock utan att ingå några affärer eller på annat sätt samarbeta med dem, är det väl bäst att tillägga. Jag vet med bestämdhet att jag en gång – på en presskonferens – vistats under samma tak som förre förrädaren, den livstidsdömde  Stig Bergling.

Bara en sådan sak som att jag regelbundet deltar i sammanträden inte bara i tingsrätten utan också kommunstyrelse, kommunfullmäktige och diverse nämnder. För att inte tala om alla föreningar av olika slag  jag är medlem i.

Uppfatta detta som ni vill. Vad jag vill ha sagt är, att även om vartenda ord i skandalskriverierna i böcker och tidningar vore sant – vilket jag inte ett ögonblick tror på – så kokar hela faderullan ner till att vara just ”en storm i en gödselstack” och på intet sätt värt den uppståndelse som genererats så här långt.

Mitt förtroende för den konstitutionella monarkin, det kloka och representativa statsskick som vårt folk har det stora privilegiet att vara begåvat med, förblir under alla omständigheter orubbat. Konungen har gjort ett storstilat jobb för Sveriges bästa under de 38 år han hittills parkerat på tronen och kommer säkerligen – och till stor förtret för bland andra Republika föreningens ordförande Peter Althin (KD) – att fortsätta göra det under åtskilliga år till.

Kungarna Carl XVI Gustaf och Rama IX (Bhumibol).

Fram till strax efter Andra världskriget skulle skriverier av ovan beskrivet slag ha föranlett åtal för majestätsbrott. Det var en term som inlemmades i den svenska strafflagstiftningen 1864 men tyvärr utmönstrades vid strafflagens omarbetande 1948.

I dag torde kungariket Thailands lag mot majestätsbrott – möjligen undantagandes hur det är i Saudiarabien med dess medeltida sharialagar – vara världens strängaste. I Thailand kan envar som uttalar sig nedsättande om konung Bhumibol Adulyadej – officiellt regentnamn Rama IX – ådömas upp till 15 års fängelse. I januari 2010 dömdes exempelvis en austaliensisk ”författare” till tre års fängelse för att i en roman ha smädat kungen.

Efter de senaste mediala övergreppen mot vår svenske monark kan jag tycka, att det vore dags att i Sverige införa lagar som närmar sig de thailändska.