Trump brännmärkte ”skurkstater” i sin FN-debut: Retoriskt mästerligt och kraftfullt tal

Trump under sitt retoriskt mästerliga och kraftfulla tal i FNs generalförsamling.

Donald Trumps debut som talare i Förenta nationernas generalförsamling i New York den 19 september 2017 blev enligt insiktsfulla bedömare en formidabel succé. Elliott Abrams skriver så i National Reviews nätupplaga: ”Rättvisa bedömare kommer att kalla detta tal en verklig framgång.” http://www.nationalreview.com/article/451501/trumps-un-speech-was-success

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu håller med: ”Jag har aldrig hört ett djärvare eller modigare tal. President Trump förde fram sanningen om de stora faror som vår värld står inför och utfärdade en kraftfull maning att möta dem i syfte att säkra mänsklighetens framtid.” http://www.washingtonexaminer.com/benjamin-netanyahu-applauds-trumps-un-remarks-i-never-heard-a-bolder-or-more-courageous-speech/article/2634890

I sitt drygt 40 minuter långa tal skrädde Donald J. Trump inte orden beträffande sin uppfattning om  den hänsynslösa islamistdiktaturen Iran och den exempellöst grymma och aggressiva kommunistregimen i Nordkorea, länder vilka kallades ”skurkstater” av den amerikanske presidenten. Trump passade även på att rikta skarp kritik mot socialistjuntans Venezuela. Om Iran hade Trump följande att säga:

”Vi kan inte låta en mordisk regim fortsätta sina destabiliserande aktiviteter samtidigt som man bygger farliga missiler och vi kan inte hålla oss till en överenskommelse om denna utgör en täckmantel för den slutliga utformningen av ett kärnvapenprogram.”

Otto Warmbiers möte med den nordkoreanska ”rättvisan”.

Trump talade i fallet Iran om det omdiskuterade kärnvapenavtal som USA tillsammans med andra länder undertecknade under Barack Obamas tid i Vita huset. Ändå var det Donald Trumps anmärkningar om Nordkorea som tilldrog sig störst uppmärksamhet.

Efter att brännmärkt Nordkorea för att bland annat låta miljoner av landets egna medborgare dö i svält och utsätta andra för fängslanden och tortyr och för att ha mördat den amerikanske turisten Otto Warmbier fastslog Trump (en länk som visar hela talets text följer efter nedanstående citat):

Förenta staterna har storartad styrka och tålamod, men om landet tvingas försvara sig självt eller sina allierade skulle vi inte ha något annat val än att förstöra Nordkorea helt och hållet. ”Raketmannen” befinner sig på ett självmordsuppdrag för sig själv och sin regim. Förenta staterna är berett, villigt och kapabelt. Förhoppningsvis kommer detta dock inte att bli nödvändigt. http://www.telegraph.co.uk/news/2017/09/19/donald-trumps-first-speech-united-nations-full/

Detta måste ha varit det mest kraftfulla tal som någonsin hållits av en amerikansk president sedan Ronald Reagans dagar och samtidigt ett retoriskt mästerstycke. Kritiken uteblev givetvis inte. Vår ständigt klavertrampande utrikesminister Margot Wallström kallade Trumps tal ”bombastiskt och nationalistiskt” och statsminister Stefan Löfven spann vidare på samma tema och mumlade något om ”väldigt allvarligt”. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/wallstrom-efter-trumps-premiartal-i-fn-bombastiskt-och-nationalistiskt

Löfven och Wallström är upprörda över att Trump talade om att förgöra Nordkorea – nota bene med förhoppningen att det inte skulle visa sig nödvändigt – men sade såvitt jag vet inte ett knäpp när den nordkoreanska regimen för några dagar sedan hotade lägga USA i ”mörker och aska”. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/09/15/bor-usa-genomfora-en-forebyggande-attack-mot-nordkorea/

Carl Bildt på besök hos Irans president Hassan Rohani under sin tid som Sveriges utrikesminister.

Även avdankade statsmannen Carl Bildt har haft föga smickrande saker att säga om Trumps insats i Förenta nationerna. Bildt, som uppenbarligen tror att världen fortfarande lyssnar på honom, kallade Trumps tal ”farligt och simplistiskt” och menade av någon anledning att ”Europa kommer att få lida”: https://www.svt.se/nyheter/utrikes/carl-bildt-om-trumps-fn-tal-europa-kommer-lida-alla-kommer-forlora-pa-detta

Att brännmärka Donald Trump är i dessa dagar som bekant en favoritsport hos politiker och media. Fantasin är därvidlag till synes oändlig. Det var länge sedan jag slutade bry mig. Det är som jag ser det inte omöjligt att Trump kommer att gå till historien som mannen som oskadliggjorde en av de värsta och samtidigt mest bisarra diktaturer – jag talar givetvis om Nordkorea – världen skådat.

Ännu en dag lagd till hävderna…

Tidermans konditori mitt emot Centralstationen i Södertälje.

Tänkte avsluta den här måndagen 9 september i Herrens år 2013 med att anteckna litet om vad som sig tilldragit haver och något om mina tankar inför detta. På intet sätt något tvång att läsa!

Inledde dagen med att försöka nå fram till min husläkare på dennes telefontid för att få besked om de senaste provsvaren samt resultat av lungröntgen. Gick inget vidare. Får försöka igen på torsdag eftersom han inte träffas på telefon tisdagar och jag inte har möjlighet att ringa på onsdag.

Författade två bloggtexter under första hälften av dagen: en om hur palestinaarabiska Fatah, som bekant sossarnas ”kära systerparti”, på sin facebooksida regelmässigt hyllar terrorister och massmördare samt en om varför jag lämnade Svenska kyrkan för 14 år sedan och om samma kyrkas tragiska förfall. Den senare texten egentligen en bearbetning av en krönika jag hade inne i Dispatch Internationals nätupplaga. Gladde mig åt att ingen mindre än riksdagsman Kent Ekeroth retwittrade Fatah-texten.

Tog sedan ”pensionärsexpressen” här uppifrån bostadsområdet ner på stan. Lämnade först in en ansökan på polishuset för tillstånd om flygbladsutdelning inför kyrkovalet på lördag. Därefter fika på Tidermans konditori innan det var dags att bege sig till presidiemötet med kultur- och fritidsnämnden, där jag justerade protokollet från senaste ordinarie nämndmötet.

Om någon bör jämföras med Hitler är det definitivt psykopaten Assad som använt kemstridsmedel mot egen befolkning.

Smet litet tidigare från Stadshuset för att hinna upp till tidskriften Contras lokal för kuvertering inför det kommande utskicket; jag medarbetar i detta nummer med två artiklar: en om situationen i Iran under nye presidenten Hassan Rohani och en om avhoppade islamisten, numera kommunisten (?) Mohamed Omar. Vilken för övrigt en gång medarbetat i Contra med en nyanserad artikel om Spanska inbördeskriget.

Läsarna av det kommande numret utlovas en omväxlande läsning. Tidskriften har kommit ut sedan 1974, vilket nog måste sägas vara en anmärkningsvärd prestation med tanke på att den inte får några som helst bidrag utan i princip lever på läsarnas välvilja. Under slutet av månaden byter vi lokal från Södermalm till förorten, vilket sparar ett antal pengar. Den som läst in sig på min publicistiska bakgrund vet att jag var ansvarig utgivare under åren 1994-2009. Numera ”bara” medarbetare.

Glada Stinsen på Rosenlundsgatan i Stockholm.

Kunde inte neka mig nöjet att klämma en bärs på Glada Stinsens uteservering innan hemfärd med södertäljependeln. När jag satt här för några år sedan kunde jag på nära håll beskåda hur kronprinsessan Victoria och dåvarande herr Daniel Westling med livvaktsfölje passerade förbi på Rosenlundsgatan. Inget kronprinsesspar i sikte nu, men däremot kom en man i rullstol fram och tiggde en cigarrett. Han fick självklart en, icke minst beroende på att han hade en silverne Davidsstjärna i en kedja runt halsen. Jag visade honom den Menorah jag själv bar.

Hemfärden gick utan mankelimang, men jag måste bekänna att jag nickade till litet efter en lång dag. Dessförinnan hade jag dock hunnit påbörja Anna Arutunyans bok Tsar Putin, som verkar lovande. Den tar fasta på den tradition av feodalism och outvecklade demokrati som gör det möjligt för en despot som Putin att styra landet.  Medan jag väntade på bussen fick jag syn på en igelkott, som tultade iväg i ett gräsparti nära hållplatsen. Gulligt! Den såg tämligen tjock och fet ut, kanske äter den upp sig inför kommande idevistelse.

Naturligtvis har jag även under dagen funderat på diverse saker. ”Cogito, ergo sum”, som Cartesius uttryckte sig. Jag tänker, alltså är jag till. Bland annat på det här med mejl- och SMS-kultur. De gånger jag icke svarat på meddelanden av detta slag kan nog räknas på ena handens fingrar. En  del andra har tydligen inte samma värderingar, hur vänligt man än försöker formulera sig. De har väl Viktiga och Betydelsefulla Saker för sig, kan man tänka.

En annan sak jag tänkt på är den ohemula hetsen mot USAs president Obama. Time Magazine har i dagarna haft ett omslag avbildande Obama i naziuniform. Alltså samma tidning som en gång utnämnde den äkta herr Hitler till ”årets man”. Jag är normalt ingen beundrare av Obama, och jag är inte säker på att Syrien bör bombas eller raketbeskjutas, men någon djävla måtta (ursäkta uttrycket) får det ändå lov att vara. Om någon bör jämföras med Hitler i sammanhanget är det givetvis psykopaten Assad i Syrien. Hos mig finns inte skuggan av ett tvivel om att han använt kemvapen mot sin egen befolkning. Att han ogillas av islamister gör honom inte till ett helgon.

Siktet inställt på idet, kanske…

Ännu en dag har lagts till hävderna. I morgon har jag en massa skrivarbete framför mig, vilket jag ser fram emot. Hoppas slutligen dottern kommit lyckligt och väl fram till Glasgow, där hon skall studera internationell ekonomi i fyra år. Lyckligtvis kommer hon hem ibland däremellan, närmast i slutet på oktober.

Hatets profeter möts med tystnad

http://news.sky.com/story/1123624/iran-claims-israel-wound-comments-distorted

Valet av Hassan Rohani som ny president i Iran – han tillträder i morgon 4 augusti – har hälsats med tillfredsställelse av somliga som hoppas på en förändring efter den tidigare mycket obalanserade Mahmut Ahmadinejad.

Rohani gjorde dock de förhoppningsfulla besvikna när han häromdagen kallade Israel ett ”gammalt sår” i Mellanöstern-regionen. Ett sår som var i behov av att ”renas”. Uttalandet gjordes under högtidlighållandet av det så kallade Qudsdagen i Teheran. Dagen firas sedan 1979 den sista fredagen i den muslimska fastemånaden ramadan med syftet att visa solidaritet med det palestinska folket. Quds är det arabiska namnet för Jerusalem.

Moderate mysfarbrorn Rohani: ”Israel är ett gammalt sår som behöver renas”.

Uttalandet framkallade starka reaktioner i Israel, och premiärminister Benyamin Netanyahu uttalade sitt misstroende mot Rohani som ”moderat” reformator i mullornas skoningslösa Iran som bland annat hänger dömda narkotikabrottslingar och homosexuella genom att offentligt hissa upp dessa i stora lyftkranar.

Iranska media har i efterhand med noll trovärdighet hävdat, att Rohanis uttalande ”misstolkats”. Se länken överst. Innan Rohani höll sitt tal hade Irans avgående president, Ahmadinejad, påstått att en ”förödande storm” skulle komma och rycka upp den ”sionistiska” staten med rötterna.

Rohanis och Ahmadinejads oförsonliga angrepp på Mellanösterns enda demokrati står väl i överenstämmelse med vad en annan av Mellanösterns hatprofeter, den helt Iran-beroende Hizbollah-ledaren Sheikh Hassan Nasrallah, yttrat. Nasrallah hävdade att Israels ”eliminering” ej endast ligger i palestinaarabernas, utan i hela den muslinska världens, intresse:

Den enda lösningen är att förstöra det utan att ge det  möjligheten att ge upp.

Frågan är om man skall tolka uttalanden som dessa som tom retorik eller som substantiella hot. Israelerna kan i varje fall inte kosta på sig lyxen att bekänna sig till den förstnämnda tolkningen utan måste givetvis vidtaga nödvändiga mått och steg i syfte att försvara sitt land.

Iranberoende Nasrallah: ”Israel skall elimineras.”

Slutligen måste man notera, att några protester mot de framförda hatbudskapen inte avhörts utanför Israels gränser. FNs och EUs ledare har förblivit öronbedövande tysta. Detta gäller FNs notoriskt Israel-hetsande  generalsekreterare Ban Ki-moon, det gäller EUs så kallade utrikeschef Cathy Ashton och det gäller givetvis också vår egen utrikesminister Carl Bildt, som eljest har för vana att prompt delge omvärlden sina visdomsord om i princip allt som händer i världen.

Iran kan således tryggt fortsätta med sina hot om att utplåna den judiska staten, liksom Hizbollah kan och kommer att fortsätta beskjuta civila områden i Israel utan större reaktioner från omvärlden. Ve dock Israel om man skulle råka besvara elden. Då tas storsläggan fram och Israel framställs som krigshetsare och ett hot mot världsfreden.