Konflikt Hamas – Palestinska myndigheten om palestinsk stat: terrorn fortsätter

http://news.xinhuanet.com/english/world/2014-12/23/c_133874574.htm

Medan den Palestinska myndigheten (PM) fortsätter sina ansträngningar att få ”Palestina” erkänt som en självständig stat med FNs godkännande, lyckas man inte dölja att det råder djup oenighet mellan dess båda huvuddelar, det islamistiska Hamas och det sekulära Fatah.

 Hamas Sami Abu Zuhn kräver att Abbas drar tillbaka förslaget om palestinsk stat.

Strax före jul uppmanade Hamas talesman i Gaza, Sami Abu Zuhn, den Palestinska myndigheten och dess ledare Mahmoud Abbas (Abu Mazen) att dra tillbaka det resolutionsutkast som kräver att Israel drar sig tillbaka från Judéen och Samarien (”Västbanken”) till i slutet av 2017.

Palestinska myndighetens plan är att överlämna resolutionsförslaget till FNs säkerhetsråd i slutet av 2014. Nu hävdar dock Hamas enligt den kinesiska nyhetsbyrån Xinhua att förslaget ”inte representerar ett konsensus bland det palestinska folket”.

Se länken överst för mer information.

Att terrorrörelsen Hamas är oense med Fatah i frågan är ingen nyhet. Hamas, som styrt Gazaremsan med järnhand sedan 2006 efter det att området av Israel på initiativ av dåvarande premiärministern Arel Sharon överlämnats till palestinaaraberna i slutet av föregående år, har som målsättning att utplåna Israel från kartan och är inte intresserat av att fastställa några gränser mellan Israel och ”Palestina”.

Palestinaarabernas kommunistiska fraktion, the Democratic Front for the Liberation of Palestine (DFLP), instämmer i Hamas motstånd mot den Palestinska myndighetens förslag i både dess ursprungliga och korrigerade form, då organisationen anser att det ger en ”förvirrande bild” av situationen. DFLP kräver vidare att PM inbjuder samtliga palestinaarabiska fraktioner att diskutera frågan.

 Bilden ljuger. Det knakar i själva verket rejält i fogarna i relationen mellan Hamas Ismail Haniyeh och Fatahs Mahmoud Abbas.

PM-ledaren Mahmoud Abbas hotade i sin tur under ett besök i Algeriet att om inte resolutionen föreläggs FNs säkerhetsråd för omröstning som planerat, kommer ”palestinierna att tvingas till nödvändiga politiska och legala beslut”. Abbas hotade också att inte återuppta de diplomatiska förbindelserna med Israel om den aktuella resolutionen faller i FN: ”Vi kommer inte längre att förhandla med den israeliska regeringen som då kommer att tvingas uppfylla sitt ansvar som en ockupationsmakt.”

Om Abbas uttalanden se nedanstående länk:

http://www.jta.org/2014/12/23/news-opinion/israel-middle-east/abbas-palestinians-wont-deal-with-israel-if-statehood-resolution-falls

”Vi accepterar inte några ultimatum”, har Israels premiärminister Benyamin Netanyahu klargjort samtidigt som han kritiserat den Palestinska myndighetens militanta hållning visavi FN som Netanyahu menar skadar Israels säkerhet och inte främjar en verklig fred:

I den verklighet där islamsk terror når jordens alla hörn, kommer vi att avvisa varje försök som skulle placera terrorismen inuti vårt hem, inom staten Israel.

Samtidigt fortsätter den palestinaarabiska terrorismen att plåga israeliska medborgare, som fått vidkännas såväl raketanfall från Gazaremsan in i södra Israel som personagrepp.

 I den här bilen, som brandbombades av terrorister, satt 11-åriga Ayala Shapira som fick svåra brännskador.

Arabiska terrorister slängde nyligen en molotovcocktail på en bil som en 11-årig flicka och hennes pappa färdades i mellan städerna Ma´ale Shomron och El Matan i Samarien, varvid flickan – Ayala Shapira – ådrog sig tredje gradens brännskador. Hon ligger för tillfället medvetslös i respirator och svävar mellan liv och död. Hennes pappa klarade sig med mindre brännskador.

Dagen efter detta illdåd knivhöggs två gränspoliser i Jerusalems gamla stad efter morgonbönen i Al-Aqsa-moskén. Poliserna fick lyckligtvis endast lättare skador. Polisen letar fortfarande efter knivmannen.

Massakern i synagogan: ett led i Abbas ”tredje intifada”

 Sjukvårdare och polis fick jobba för högtryck i samband med terrorattacken mot synagogan Har Nof i västra Jerusalem.

http://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/jerusalem-synagogue-attack-four-worshippers-killed-at-har-nof-temple-by-terrorists-with-knives-and-axes-9866774.html

Två arabiska kusiner, bosatta i östra Jerusalem, gick på morgonen i dag den 18 november bärsärkagång i en synagoga i Jerusalem med skjutvapen, yxor och knivar och mördade fyra och skadade minst åtta personer. Kusinerna var medlemmar i den palestinska terrorgruppen the Popular Front for the Liberation of Palestine (PFLP). De sköts slutligen ihjäl av polisen.

Ett femte dödsoffer krävdes sent ikväll. Den unge polismannen Zidan Saif, av drusisk härkomst, avled av de skador han fick när han sökte oskadliggöra terroristerna i synagogan.

 Polisen och familjefadern Zidan Saif – mördad av terrorister.

Fyra av de mördade var rabbiner, vars sammanlagt 24 barn nu blir faderlösa.

Mer om terrordådet via länken överst från brittiska The Independent.

Den blodiga attacken i Har Nof-templet i ett ultraortodoxt område i västra Jerusalem föranledde Israels premiärminister Benyamin Netanyahu att utlova vedergällning med ”tung hand”. Han anklagade Hamas och den Palestinska myndighetens ledare Mahmoud Abbas för att ha uppviglat till illdådet, som kommer efter flera veckor med arabiska terrordåd i Jerusalem och på den så kallade Västbanken och där såväl Hamas som Fatah har underblåst det dödliga våldet.

Den rödgröna svenska regeringen kunde, mot denna bakgrund, knappast ha valt en sämre tidpunkt för sitt erkännande av ”Palestina” vilket har framkallat en storm av protester i Israel, som hemkallat sin ambassadör i Stockholm, Isaac Bachman, för konsultationer.

Under det att Hamas öppet stött mördandet i synagogan har Mahmoud Abbas officiellt tagit avstånd från det:

http://israelidag.se/hamas-som-tillsammans-med-fatah-utgor-den-palestinska-samlingsregeringen-hyllar-morgonens-terrorattack/

Det var den 30 oktober som regeringen Löfven med utrikesminister Margot Wallström i spetsen erkände ”Palestina” som ett självständigt land, bland annat med motiveringen att detta skulle underlätta en fredsprocess som för närvarande förefaller helt död.

 Kung Carl XVI Gustaf gratulerade våldsuppviglaren Mahmoud Abbas.

Den 15 november följdes det svenska erkännandet upp med att konung Carl XVI Gustaf skickade ett officiellt gratulationsmeddelande till ”president” Mahmoud Abbas i samband med ”Palestinas” ”nationaldag”. Vår kung var den förste europeiske monark som gjort detta sedan Yassir Arafat utropade ”Palestinas” självständighet 1988.

Ilya Meyer påpekar i en debattartikel i The Jerusalem Post den 16 november, att det svenska erkännandet går stick i stäv med Osloavtalets villkor från 1993 som bland annat förständigar ”Palestina” att:
1. Upphöra med indoktrinering mot judar.
2.Upphöra med uppmuntrande av våld mot Israel.
3. Sätta stopp för den palestinaarabiska terrorismen.
4. Erkänna Israel inom dess överenskomna interimsgränser tills ett slutgiltigt avtal uppnås genom en framförhandlad överenskommelse.
”Nyckelordet här är ‘framförhandlat'”, understryker Meyer, ”inte ensidigt framförhandlat.”

Ilya Meyer skräder inte orden i sin kritik mot den svenska regeringen:

”Den nya svenska vänsterregeringen, ett gäng sorgliga amatörer som fuskar i statskonst och inkluderar förhärdade islamister, extremister deporterade från Israel på grund av brott mot anti-terroristlagarna, en illegal muslimsk immigrant, skattesmitare, en som förbrutit sig mot Sveriges strikta miljölagar (detta är miljöministern!) och till och med en siare, bestämde att inte ett enda av Osloavtalets villkor behövde uppfyllas av den palestinsk-arabiska koalitionsregeringen. Denna palestinsk-arabiska regering består av Fatah i Ramallah och Hamas i Gaza.”

Hamas, påpekar Meyer, har sedan Israel tillerkände Gaza självbestämmande 2005 fört tre krig mot Israel och avskjutit sammanlagt 14 000 raketer och granater mot civila områden i Israel, ett eklatant brott mot Osloavtalet och Genevekonventionerna som reglerar krigets regelverk gällande stridande parter.

 Fatah hyllade på sin hemsida som ”martyr” terroristen Mu’ taz Hijazi, som sköt rabbinen Yehuda Glick ett stenkast från Tempelberget.

”Fatah-fraktionen av den palestinska koalitionsregeringen”, fortsätter Ilya Meyer, ”föredrar samtidigt mord på judar genom knivattacker, mordbrännarattacker, skjutattacker, stenkastarattacker och fordonsattacker varigenom en bil, van eller  lastbil används för att meja ner judar som väntar vid busshållplatser, spårvagnshållplatser och övergångsställen.”

Sådan är den palestinaarabiska koalitionsregering, som den svenska regeringen anser vara värdig erkännande och status av ”oberoende statsbildning” samt rättmätig mottagare av svenskt miljardbistånd.

Ilya Meyer konstaterar att ”den oberoende staten Palestina” inte har några gränser, någon huvudstad, någon valuta, någon utrikespolitik annan än en vilja att likvidera FN-medlemsstaten Israel och ingen oberoende ekonomi. De ”palestinska” områdena är, för att nämna några exempel, helt beroende av det hatade Israel när det gäller handel, industri, jobb, elektricitet, vattentillgång och avloppsrening.

När det gäller sjukvård så vågar de palestinaarabiska ledarna inte anlita sjukvården i Gaza eller på Västbanken för sina anhöriga utan låter dessa undergå behandling i Israel:

http://www.nt.se/nyheter/in-och-utrikes/hamasledares-dotter-vardad-i-israel-10279311.aspx

När vanliga Gaza-bor lät sig vårdas vid ett israeliskt fältsjukhus under det senaste kriget mellan Hamas och Israel riskerade de däremot dödsstraff.

Det är slutligen signifikativt för svenska mediers hållning i Israel-”Palestina”-frågan, att när SVTs medarbetare Bengt Norberg på plats i Jerusalem rapporterade om massakern i synagogan, så skyllde han de senaste veckornas arabterror på Israels partiella avstängning av Tempelberget för en månad sedan i syfte att förhindra palestinaarbiska våldsamheter på Tempelberget.

Således ingenting från Norborgs sida om Mahmoud Abbas utfall mot judarnas närvaro på Tempelberget – som är judendomens heligaste plats men endast den tredje heligaste platsen för muslimer – då han hävdade att ”bosättarna” (det vill säga judarna) ”vanhelgade” platsen där al-Aqsa-moskén är belägen och att de skulle stoppas ”med alla medel”.

 Antisemitiske demagogen Mahmoud Abbas kan få ”äran” av att ha startat den tredje intifadan.

Abbas, en väldokumenterad antisemit och förintelseförnekare,  kallade även judar som besökte Tempelberget, där en gång Serubbabels tempel som Jesus besökte på sin tid låg, för en ”boskapshjord”:

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/186265#.VGuqzJt0zIU

När Benyamin Netanyahu nu således kallar Mahmoud Abbas för en våldsuppviglare så är det alltså inte ett subjektivt påstående – det är fakta. Det talas om den pågående mord- och terrorvågen i Israel som en ”tredje intifada”, och om detta är med sanningen överensstämmande så är dess upphovsman ingen annan än Mahmoud Abbas. På samma sätt som hans föregångare som Fatah-ledare,Yassir Arafat, initierade de båda första intifadorna 1987 respektive 2000.

 

 

Hamas mördar ”kollaboratörer” i Gaza

http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2014/08/hamas-kills-11-suspected-informers-israel-201482285624490268.html

Ett antal palestinaarabiska Gaza-bor har mördats av den islamistiska terrororganisationen Hamas efter att ha dömts av lokala domstolar för samarbete med Israel. Jag skriver ”mördats”, därför att den  process som föregick dödandet har så föga med civiliserad rättvisa att göra att termen ”avrättning” förefaller malplacerad i sammanhanget.

 Hamas bödlar inför mördandet. Foto: Reuters

Enligt den arabiska nyhetsbyrån Al Jazeera – länken överst – dödades 18 personer för kollaboration med Israel på fredagen i förra veckan, en dag efter det att Israel genom en flygattack dödade tre av Hamas högsta militära befälhavare i Rafah i södra Gaza-remsan. De dödade har bekräftats vara Abo Shamaleh, Raed al-Attar och Mohamed Barhoum.

Först uppges Hamas ha dödat elva påstådda kollaboratörer i Gaza Citys polishögkvarter. Samma dag skall, enligt en Hamas-sajt samt vittnen som citerats av nyhetsbyrån Reuters, ytterligare sex ha dödats i en offentlig begivenhet som bevittnades av män, kvinnor och barn. Offren, vars huvuden var täckta, sköts till döds av maskerade män beväpnade med automatvapen.

Ytterligare tre personer skall ha dödats utanför en moské. Med de tre sistnämnda offren blir antalet dödade” kollaboratörer” 20, ej 18 som Al Jazeera hävdar.

 Så här kan det också gå till när Hamas utövar sin ”rättvisa”.

Enligt den arabiska nyhetsbyråns medarbetare Jacky Rowland i västra Jerusalem är Israel bra på att ragga medarbetare såväl i Gaza som på den så kallade Västbanken:

Israel has a long and successful history of recruiting collaborators and informers both in the West Bank and in the Gaza Strip, and they do so through a variety of different means. Sometimes it is financial inducements, other times it is blackmail, bullying, threats, promises /and/ maybe intimidating family members.

Hamas har tidigare under den nu åter uppblossande konflikten med Israel enligt uppgift dödat åtminstone ett 30-tal av sina medborgare för samarbete med Israel. En av metoderna bestod i att släpa offret efter en motorcykel genom i Gaza City. Dödandet är ett sätt för Hamas att avskräcka sina medborgare från samarbete med Israel.

Här en länk till tidningen Wall Street Journal innehållande en video om den senaste utvecklingen i konflikten Hamas-Israel inklusive dödandet av de inhemska ”kollaboratörerna” och erkännandet, att det var Hamas väpnade styrkor som förde bort och mördade tre judiska ynglingar på Västbanken i juli:

http://online.wsj.com/articles/hamas-kills-18-alleged-collaborators-1408715295

 Daniel Tregerman: offer för Hamas granater.

För några dagar sedan dödades för första gången ett israeliskt barn till följd av Hamas terrorattacker mot Israel. Fyraårige Daniel Tregerman föll offer för ett granatangrepp mot kibbutzen Nahal Oz. Den israeliske premiärministern Benyamin Netanyahu försäkrade att ”Hamas kommer att då betala ett tungt pris för denna attack”.

 

Tyst från internationella organ när tre israeliska ungdomar kidnappas

http://www.bbc.com/news/world-middle-east-27847534

När tre israeliska tonåringar, på väg hem från sin skola, bortförs av palestinaarabiska terrorister på den så kallade Västbanken blir det mol tyst från internationella organ såsom EU, FN, Amnesty International och Human Rights Watch liksom (givetvis) från Sveriges utrikesdepartement (UD). Endast USA av mer betydande internationella aktörer – och då inte president Barack Obama utan utrikesminister John Kerry – har uttalat sitt avståndstagande från det fega illdådet och kopplat ihop det med terroristorganisationen Hamas.

(Sammanfattande rapport om händelsen från BBC via länken överst).

FNs sydkoreanske generalsekreterare Ban Ki-moon kör sin egen variant. Han liknar terroristernas kidnappning vid Israels bekämpning av legitima terroristmål:

UN Chief Ban Ki-moon Equates Kidnapping to Israeli Defense

 De tre kidnappade ungdomarnas öde engagerar hela Israel. Bilder visar platsen framför Västra tempelmuren i Jerusalem, som är fullpackad av bedjande israeler.

19-åringen Eyal Yifrah samt 16-åringarna Naftali Frenkel och Gilad Sha’ar är försvunna sedan de i fredags skulle resa hem från sin skola, belägen i ett område med judiska bosättningar på Västbanken mellan Jerusalem och den övervägande arabiska staden Hebron. De tre ynglingarna är elever vid en så kallad yeshiva, en ortodox judisk skola ägnad åt studier av de grundläggande religiösa skrifterna Torah, Mishnah och Talmud. En av tonåringarna sägs vara amerikansk medborgare.

Det har tidigare rapporterats att den al-Qaida närstående gruppen Dawlat al-Islam tagit på sig ansvaret för kidnappningen, men det har även spekulerats i att det terroristiska Hamas – som kontrollerar Gazaremsan – skulle ligga bakom illgärningen. Ungefär samtidigt som de unga israelerna försvann utropade Hamas en ny intifada mot Israel.

Israels premiärminister Benyamin Netanyahu har anklagat den Palestinska myndighetens ”president” Mahmoud Abbas för att vara ansvarig för bortförandet. Abbas parti Fatah har nyligen ingått en koalition med Hamas, och det är ett faktum att Abbas tidigare uttalat sig positivt om palestinaarabiska kidnappningar. 2011 kallade han i en intervju kidnappningen av den israeliske soldaten Gilad Shalit, som togs till fånga av  terrorister 2006 och släpptes fem år senare i utbyte mot över 1000 palestinaarabiska fångar, för ”en god sak”.

 Antisemitiska schabloner på Fatahs hemsida.

Hittills har den Palestinska myndigheten sänt ut motstridiga signaler avseende den förmodade kidnappningen. Abbas har försäkrat att han skall göra allt han kan för att spåra upp de tre unga israelerna, men parallellt därmed har de tre ungdomarna på Abbas parti Fatahs Facebook-sida enligt ökända antisemitiska schabloner karikerats som tre råttor, försedda med davidsstjärna, som dinglar från ett metspö.

Den mediakritiska israeliska sajten Honest Reporting påpekar (se länken nedan) att delar av den internationella rapporteringen kring ungdomarnas försvinnande, från medier såsom amerikanska  CNN och Christian Science Monitor samt brittiska Guardian, förefaller ha varit ägnade åt att urskulda bortförandet genom att hänvisa till att de tre varit ”bosättare” samt att de liftat; då får man liksom skylla sig själv…

http://honestreporting.com/kidnapped-israeli-teens-the-worst-coverage/

En högt rankad talesman från den israeliska krigsmakten IDF (Israel Defense Forces) har deklarerat att de tre troligen är vid liv och befinner sig i fångenskap i det höglänta området Judean Hills. Det har så här långt rapporterats att 80 personer gripits i samband med det pågående spaningsarbetet, som är högprioriterat av Israel icke minst med tanke på det nationsvida engagemang som de tre saknade ungdomarnas öde genererat.

 Israels dilemma enligt en tecknare.

Slutligen kommer Israel med säkerhet, förr eller senare, att slå till hårt mot Hamas som mött Israels beslut från 2005 att lämna över Gaza till palestinaaraberna med våld och terror. Raketbeskjutningar pågår för fullt i detta nu från Gaza in i Israel, och med Hamas numera ingående i en regeringskoalition med Fatah synes utsikterna för seriösa förhandlingar mellan Israel och den Palestinska myndigheten vara lika med noll.

 

Sharons död: antisemitiska myter lever och frodas

 Örebromoskéns talesman Aisar Al Shawbkeh sprider antisemitiska myter och vill tillåta lätt misshandel av muslimska kvinnor.

http://na.se/nyheter/nyheter/1.2342028-talesperson-for-moske-sharon-gjorde-blodpudding-av-barn–

Om judar har genom historien spridits de mest blatanta skrönor. Som att de skulle förgifta brunnar och därmed ge upphov till dödliga farsoter bland de kristna samt att de skulle slakta kristna barn för att få tillgång till deras blod för sina riter. Skrönorna troddes av många vilket gav upphov till pogromer och förföljelse.

För en samlad bild av judehatet genom historien rekommenderar jag boken Judehatets svarta bok av Trond Berg Eriksen, Håkon Harket och Einhart Lorenz (Albert Bonniers förlag  2008, 696 sidor).

Att judehatet och med detta benägenheten att sprida rövarhistorier om påstått ondskefulla judar långt ifrån är utrotat vittnar en facebookkommentar nyligen om. Imamen Aisar Al Shawbkeh, talesman vid Örebromoskén i Vivalla, vidarebefordrade följande historia angående den nyligen avlidne israeliske ledaren Ariel Sharon:

En gång när han skulle fira sin födelsedag beordrade han några israeliska soldater att slakta och tömma några palestinska barn på blod. Han skulle använda deras blod till att göra i ordning blodpudding och servera på hans födelsedagskalas. Han har legat i koma sedan 2006. Gud är rättvis. Denna berättelse har våra äldre berättat om och några av dessa barn kände dem och kände även deras föräldrar. Han blev kallad Drakula efter den händelsen.

Till Nerikes Allehanda – se länken överst – säger Aisar Al Shawbkeh att ”han tycker att han borde ha rätt att uttrycka sig i en privat Facebook-status utan att för den skull behöva figurera i media”. Han menar även att han bara vill uttala sig i media ”om sånt som rör Örebromoskén”. Välkommen till verkligheten, Aisar, som fortsätter: ”Jag borde som sagt ha rätten att uttrycka mig som privatperson, men kanske formulerade jag mig ändå på ett felaktigt sätt.” Kanske det, ja.

 Stilenlig antisemitisk/antiisraelisk nidbild.

Aisar tillstår att han kan förstå om folk blev upprörda över skrönan om Sharon och tillägger: ”Jag tar tillbaka det där jag skrev om blodpudding.” Han vidhåller dock att Sharon var ”en krigsförbrytare och en av de hemskaste ledare Israel haft…”. Att Sharon tog initiativet till att överlämna Gazaremsan i palestinaarabiska händer och satsade slutfasen av sin karriär på att söka få till stånd fred i regionen förefaller inte ha gjort något intryck på Örebromoskéns talesman.

Aisar Al Shawbkeh har tidigare gjort sig känd för att förorda månggifte och att mannen skall få slå en kvinna med ”lätta slag”:

http://www.exponerat.info/det-ar-kvinnofientligt-i-orebro-moske/

Ariel Sharon (1928-2014) tillhör de relativt få israeliska ledare som föddes i NF-mandet Palestina. Kronan på hans karriär blev premiärministerposten, som han innehade 2001-2006. Sedan han hamnat i koma efter ett svårt slaganfall efterträddes han av Ehud Olmert,

Som ung man anslöt sig Sharon till den paramilitära organisationen Haganah, som bland annat utförde attentat mot det brittiska styret och slog till mot palestinaarabiska ställningar. Sharon var inte känd för att lägga fingrarna emellan i dessa operationer. Efter staten Israels bildande 1948 och utbrottet av Första arabisk-israeliska kriget kom Haganah att uppgå i den reguljära israeliska armén, och Ariel Sharon blev ledare för Enhet 101, vilken utförde vedergällningsaktioner mot palestinaaraber och krigförande arabiska grannstater. Det har sagts att Sharons verksamhet stärkte Israels stridsmoral.

 Ariel Sharon (till höger) och Israels försvarsminister Moshe Dayan under Yom Kippur-kriget.

Då Yom Kippur-krigets utbrott tog den israeliska staten på sängen 1973 blev Ariel Sharon befälhavare för 143. pansardivisionen i Sinaiöknen; Sharon ledde Operation Gazelle som vände krigslyckan till Israels fördel. Sharon framstod som nationalhjälte och kunde från den plattformen inleda en unik karriär som militär och politiker. Han var med och bildade det borgerliga Likud-partiet 1973 och var dess ledare 1999-2005. Sharons första statsrådspost var som jordbruksminister 1977-81 varefter han var försvarsminister 1981-83.

Under Israels invasion av Libanon 1982 ansågs han bära ansvaret för att ha låtit libanesisk kristen milis utföra massakrer i palestinska flyktingläger och var tvungen att avgå. Han fortsatte emellertid som så kallad minister utan portfölj eller konsultativt statsråd. Ariel Sharon ansågs länge vara en typisk ”hök”, en image som förstärktes då han förkastade Osloavtalet mellan israeler och palestinaaraber 1993.

På 1990-talet blev Sharon infrastrukturminister respektive utrikesminister under Benyamin Netanyahus Likud-styre. 2000 gjorde han ett högeligen uppmärksammat och kritiserat besök på Tempelberget i Jerusalem, vilket fick PLO-ledaren Yassir Arafat att dra igång den Andra intifadan. Så lyder i alla fall den mest spridda versionen av ursprunget till detta uppror. I själva verket hade planerna för Andra intifadan redan utarbetats av Arafat då Sharon besökte Tempelberget:

http://si-info.org/index.php?id=853

Som premiärminister kom Ariel Sharon 2004 fram till, att han skulle låta palestinaaraberna få Gazaremsan. 2005 hölls där val, vilka av Carl Bildt betecknades som ett skolexempel på demokrati. Må så vara, men valen resulterade i att den islamistiska terrorrörelsen Hamas kom till makten och så gott som omgående började överösa Israel med missiler. Den 21 november chockade Sharon omvärlden genom att lämna Likud och bilda mittenpartiet Kadima (Framåt), som satsade på att nå fred med palestinaaraberna.

 Ariel Sharon: han personifierade Israel.

I januari 2006 drabbades så den gravt överviktige Sharon av först en lindrigare och därefter allvarlig stroke, vilket resulterade i att han hamnade i koma. Efterträdare som regeringschef blev som sagt Ehud Olmert.

Man kan på många sätt säga att Ariel Sharon med sin mångskiftande bana personifierade Israels kamp att, omgivet av idel fiender, genom en blandning av väpnad styrka och kompromisser överleva som demokrati i ett primitiv region. Frid över hans minne.

Ban erkänner: FN diskriminerar Israel

FNs generalsekreterare Ban Ki-moon och Israels premiärminister Benyamin Netanyahu.

När FNs generalsekreterare Ban Ki-moon den 16 augusti sammanträffade med israeliska studenter i Jerusalem under pågående besök i Mellanöstern, erkände han något som sedan länge varit uppenbart för alla någorlunda insiktsfulla bedömare: att FN diskriminerar Israel. ”Det är en olycklig situation”, citerades Ban Ki-moon.

Den sydkoreanske FN-ledaren befann sig i regionen för att uppmuntra de planerade fredssamtalen mellan USA, Israel och den Palestinska myndigheten. ”Jag har aldrig varit optimist”, tvingades Ban vidare erkänna men tillade: ”Den här gången förväntar jag mig verklig fred. De israeliska och palestinska folken är grannar och har inget annat val än att leva i harmoni sida vid sida.”

Han menade också att ett fredsfördrag, som i fallet med Oslofördraget från 1993, i värsta fall kan bestå endast av ”en bit papper”.

Ban Ki-moon ansåg att Israel i egenskap av ett av 192 FN-länder borde behandlas på samma sätt som alla andra nationer men att så alltså icke varit fallet. När han fick en fråga från närvarande studenter om splittringen mellan Hamas i Gaza och Fatah på den så kallade Västbanken – Judéen och Samarien – svarade FN-chefen så:

Det kan inte bli en trestatslösning – staten Israel och två palestinska stater. Visionen består i en lösning omfattande två stater, vilket är orsaken till varför vi försöker främja en palestinsk försoningsprocess.

Tidigare samma dag han träffade studenterna i Jerusalem hade Ban Ki-moon haft ett möte med Israels premiärminister Benyamin Netanyahu. Den senare informerade FN-basen om att roten till konflikten i regionen är en vägran att erkänna den judiska staten ”vid någon gräns”. Israelernas bosättningsaktiviteter, menade Netanyahu, hade inget med det palestinaarabiska motståndet att göra. Ban träffade även den israeliske presidenten Shimon Peres.

En israelisk bosättning på den så kallade Västbanken (Judéen och Samarien).

Ynetnews.com rapporterar om Bans möten i Jerusalem här:

http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4418776,00.html

På sitt twitterkonto Israel in Ireland har Israels ambassad i Dublin vidare offentliggjort intressant statistik som visar, att mellan första och andra kvartalet 2013 har antalet palastinaaraber som arbetar i Israel och i israeliska bosättningar på Västbanken ökat från 93 0000 till 96 000. Siffrorna enbart på Västbanken påvisar en ökning från 16 000 till 20 000.

Det beräknas att palestinaaraberna tjänar nästan dubbelt så mycket i Israel och på Västbanken som i palestinska områden. Sammanlagt uppgår de inkomster palstinaaraber på Västbanken anställda i bosättningar här och i hela Israel drar in till 28 procent av palaestinaarabernas samlade inkomster på Västbanken. Internationella sanktioner mot israeliska bosättningar slår alltså hårt mot de människor sanktionerna påstås hjälpa.

Israel in Ireland har även publicerat följande belysande statistik över dödade i politiskt våld under föregående vecka: Libanon: 26; Irak: 350; Syrien: 500; Egypten: 800. Aktioner företagna av FNs råd för mänskliga rättigheter: 0.

Ett offer för det politiska våldet i Syrien.

Fängslade spionen Pollard sågar israeliska regeringen

Jonathan Pollard vid tiden för gripandet och under senare år.

Jonathan Pollard, som sedan 1987 suttit fängslad för spioneri i USA för Israels räkning, sågar i en debattartikel publicerad i Jerusalem Post den 16/8 Israels regering för dess frisläppande av 26 terrordömda palestinaaraber.

Enligt Pollard är Israel ”ett underligt slags demokrati som inte bryr sig ett dyft om folkets vilja”.

Fångarna släpptes i enlighet med palestinska krav för att bereda väg för fredsförhandlingar mellan USA, Israel och den Palestinska myndigheten efter starka påtryckningar från den amerikanska regeringen. Israels premiärminister Benyamin Netanyahu har förbundit sig att frige ytterligare 78 fångar ur israeliska fängelser inom de närmaste månaderna.

Pollard framhåller vidare:

Israel är det enda landet i världen som någonsin frivilligt utvisat sina egna medborgare från bitar av sitt hemland i syfte att överlämna land till sina fiender.

Enligt Pollard är det också så att Israel ”håller ett otroligt världsrekord i att förråda dem som tjänar staten”. Detta yttrande är förmodligen en hänsyftning på Pollards eget öde.

Jonathan Pollard föddes i Galveston, Texas den 7 augusti 1954 av judisk-amerikanska föräldrar. Han visade tidigt tecken på starka sympatier för den judiska saken såväl som den judiska staten. När han i mitten på 1980-talet anställdes inom den amerikanska flottans underrättelsetjänst såg han chansen att göra en insats för sitt andliga hemland: han överlämnade ett stort antal hemliga dokument, huvudsakligen av utrikespolitisk karaktär,  till israelerna.

Krav på Jonathan Pollards frigivning har rests såväl i USA som Israel.

Pollard greps 1986 och dömdes till livstids fängelse 1987. Innan dess gjorde han och hustrun ett försök att få asyl på Israels ambassad i Washington, D. C. men avvisades bryskt av israeliska säkerhetsvakter. I stället greps de av den federala polisen FBI. Pollards anhängare och juridiska medarbetare har påpekat att hans brott – att spionera för en vänligt sinnad stats räkning – normalt borde resultera i kanske tre-fyra års fängelse. En högprofilerad förespråkare för Pollards frigivning är den kände amerikanske advokaten Alan Dershovitz.

Jonathan Pollard tillerkändes 1995 israeliskt medborgarskap, men den israeliska regeringen förnekade ända till 1998 att Israel köpt hemlig information från Pollard. Netanyahu har starkt engagerat sig för Pollards sak och besökte honom 2002 i dennes amerikanska fängelse. Alla israeliska och amerikanska krav på frigivning har dock hittills avvisats. I Israel finns både gator/platser och kibbutzer uppkallade efter Jonathan Pollard, vilken särskilt i högerkretsar anses vara en stor israelisk patriot.

President Barack Obama har emellertid lovat att Pollards fall skall få en rättvis behandling då en frigivningskommitté skall behandla hans fall den 21 november 2015, 28 år efter det han påbörjade sitt fängelsestraff.

För den som vill läsa mer om fallet Jonathan Pollard finns information här:

http://en.wikipedia.org/wiki/Jonathan_Pollard

Protester mot frigivning av terrorister i Israel

Anhöriga till mördade israeler protesterar mot den beslutade frigivningen av deras mördare.

Den israeliska regeringen har beslutat godkänna frigivningen av 26 palestinaarabiska terrorister som dömts för mord på israeliska medborgare. Beslutet har fattats efter starka påtryckningar från den amerikanska administrationen i syfte att bereda vägen för fredsförhandlingar mellan Israel, den Palestinska myndigheten och USA.

Sammanlagt friges 104 brottsdömda palestinier ur israeliska fängelser. I gengäld kommer palestinaaraberna inte att protestera alltför mycket mot nya israeliska bostäder i bosättningar på Västbanken.

Israeler och judar från andra länder har emellertid protesterat mot beslutet att frige mördarna. Söndagen den 11 augusti hölls en demonstration omfattande över 100 judiska aktivister i anslutning till det israeliska parlamentet Knesset i Jerusalem, där israeliska ministrar röstade om frigivning. Den israeliska nyhetskanalen Arutz Sheva rapporterar på följande sätt om denna manifestation, som kommer att följas av flera:

http://www.youtube.com/watch?v=_CqnMX_Lt_8

Jeff Daube, ordförande för the Zionist Organization of Americans, argumenterade på följande sätt:

We are here demonstrating to let the the government know that under no circumstances should we release prisoners that have Jewish blood on their hands.

Kanadensiskan Chayla Gross framhäver att hon är glad att vara kanadensisk och inte amerikansk medborgare och säger vidare:

Kerry is only bringing a message from Obama – Obama is not good for the Jews…There´s no reason that we should give up anything for negotiations.

Bland demonstranterna fanns åtskilliga som fått se anhöriga mördas genom terrorattentat utförda av de fängslade personer som nu skall friges. Petitioner har vidare lämnats in till en domstol i syfte att söka stoppa den kontroversiella frigivningen.

Obama och Israels premiärminister Netanyahu har kommit överens om att frige palestinaarabiska terrorister.

Hatets profeter möts med tystnad

http://news.sky.com/story/1123624/iran-claims-israel-wound-comments-distorted

Valet av Hassan Rohani som ny president i Iran – han tillträder i morgon 4 augusti – har hälsats med tillfredsställelse av somliga som hoppas på en förändring efter den tidigare mycket obalanserade Mahmut Ahmadinejad.

Rohani gjorde dock de förhoppningsfulla besvikna när han häromdagen kallade Israel ett ”gammalt sår” i Mellanöstern-regionen. Ett sår som var i behov av att ”renas”. Uttalandet gjordes under högtidlighållandet av det så kallade Qudsdagen i Teheran. Dagen firas sedan 1979 den sista fredagen i den muslimska fastemånaden ramadan med syftet att visa solidaritet med det palestinska folket. Quds är det arabiska namnet för Jerusalem.

Moderate mysfarbrorn Rohani: ”Israel är ett gammalt sår som behöver renas”.

Uttalandet framkallade starka reaktioner i Israel, och premiärminister Benyamin Netanyahu uttalade sitt misstroende mot Rohani som ”moderat” reformator i mullornas skoningslösa Iran som bland annat hänger dömda narkotikabrottslingar och homosexuella genom att offentligt hissa upp dessa i stora lyftkranar.

Iranska media har i efterhand med noll trovärdighet hävdat, att Rohanis uttalande ”misstolkats”. Se länken överst. Innan Rohani höll sitt tal hade Irans avgående president, Ahmadinejad, påstått att en ”förödande storm” skulle komma och rycka upp den ”sionistiska” staten med rötterna.

Rohanis och Ahmadinejads oförsonliga angrepp på Mellanösterns enda demokrati står väl i överenstämmelse med vad en annan av Mellanösterns hatprofeter, den helt Iran-beroende Hizbollah-ledaren Sheikh Hassan Nasrallah, yttrat. Nasrallah hävdade att Israels ”eliminering” ej endast ligger i palestinaarabernas, utan i hela den muslinska världens, intresse:

Den enda lösningen är att förstöra det utan att ge det  möjligheten att ge upp.

Frågan är om man skall tolka uttalanden som dessa som tom retorik eller som substantiella hot. Israelerna kan i varje fall inte kosta på sig lyxen att bekänna sig till den förstnämnda tolkningen utan måste givetvis vidtaga nödvändiga mått och steg i syfte att försvara sitt land.

Iranberoende Nasrallah: ”Israel skall elimineras.”

Slutligen måste man notera, att några protester mot de framförda hatbudskapen inte avhörts utanför Israels gränser. FNs och EUs ledare har förblivit öronbedövande tysta. Detta gäller FNs notoriskt Israel-hetsande  generalsekreterare Ban Ki-moon, det gäller EUs så kallade utrikeschef Cathy Ashton och det gäller givetvis också vår egen utrikesminister Carl Bildt, som eljest har för vana att prompt delge omvärlden sina visdomsord om i princip allt som händer i världen.

Iran kan således tryggt fortsätta med sina hot om att utplåna den judiska staten, liksom Hizbollah kan och kommer att fortsätta beskjuta civila områden i Israel utan större reaktioner från omvärlden. Ve dock Israel om man skulle råka besvara elden. Då tas storsläggan fram och Israel framställs som krigshetsare och ett hot mot världsfreden.

Abbas vill se judefritt Palestina

Abbas talar under överinseende av gamle terrorprofeten Yassir Arafat.

Den Palestinska myndighetens så kallade president, Mahmoud Abbas, har i ett uttalande klargjort, att han i ett framtida Palestina inte vill se en enda jude:

In a final resolution, we would not see the presence of a single Israeli – civilian or soldier – on our lands.

Uttalandet gjorde i Egyptens huvudstad Kairo inför de förestående fredsförhandlingarna involverande USA, Israel och Palestinska myndigheten och riktades till en grupp bestående huvudsakligen av egyptiska journalister. Nyhetsbyrån Reuters medarbetare Noah Browning skrev följande i ämnet:

http://mobile.reuters.com/article/idUSBRE96T00920130730?irpc=932

Enligt Abbas slutliga lösning skall således ett framtida Palestina vara judenrein, kemiskt fritt från representanter för det judiska folket. Det är oundvikligt att dra förfärande historiska paralleller när man tar del av vad den palestinske ledaren faktiskt sagt.

Konsekvensen av Abbas apartheidliknande förslag till lösning borde i så fall bli, att Israel å sin sida skickar iväg alla palestinaaraber från sitt territorium och utesluter alla arabiska representanter från det israeliska parlamentet Knesset. Sådana åtgärder skulle få förödande konsekvenser för den palestinska ekonomin, som är beroende dels av att Israel pumpar in pengar och förnödenheter, dels av palestinska gästarbetares inkomster i Israel.

Av Israels befolkning beräknas enligt en undersökning som gjordes 2012 20,6 procent vara av arabiskt ursprung. Det innebär i reella tal närmare två miljoner. 16 procent har arabiska som förstaspråk.

Enligt Mahmoud Abbas skall vidare den östra, det vill säga gamla, delen av Jerusalem vara huvudstad i det palestinska riket. Den officiella israeliska hållningen är att ett odelat Jerusalem är Israels huvudstad.

I fredsförhandlingarna representeras Israel av justitieminister Tzipi Livni, som tidigare varit utrikesminister, samt Yitzhak Molcho. Samtalen har mer eller mindre hetsats fram av USAs utrikesminister John Kerry, som satt hård press på den israeliska regeringen och dess premiärminister Benyamin Netanyahu. Denna visade inledningsvis sin goda vilja genom att frige 104 palestinska ”veteraner”, dömda för terrorbrott, ur sina fängelser. Vi får väl se vad allt detta leder till.

Judefientlig ropaganda i palestinska Hamas-skolor.

Personligen ställer jag mig utomordentligt skeptisk till alla förhandlingslösningar så länge den jihadistiska terrororganisationen Hamas tillåts kontrollera hälften av det palestinska territoriet (Gaza). Under Hamas domvärjo utbildas småbarn till självmordsmördarbombare, samtidigt som det hetsas mot judar i läroböckerna och på skollektioner. Hamas fortsätter därtill oförtrutet sina raketbeskjutningar mot israeliskt territorium.

Abbas Fatah är inte mycket bättre, och det var inte länge sedan en hög Fatah-representant – Jibril Rajoub – förordade en kärnvapenattack mot Israel. Jag skrev följande om Rajoubs uttalanden på min blogg:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/17/hog-fatah-man-vi-skulle-anvanda-karnvapen-mot-israel/

Som jag ser det måste omvärlden sätta press på palestinaaraberna att upphöra med sin judefientliga folkmordspropaganda, omfattande bland annat försäljning av Hitlers Mein Kampf och det judehetsande falsariet Sions vises protokoll. Samtidigt måste den judiska staten Israels rätt att existera inom säkra och erkända gränser förbehållslöst erkännas. Innan så sker är varje form av fredsfördrag värd mindre än papperet det är skrivet på.

Som alltid tvingas staten Israel, som kämpar för demokratiska och frihetliga västerländska värden i ett Mellanöstern där demokrati är en okänd företeelse, gå en balansgång mellan sitt behov av nationell säkerhet och sitt intresse av att blidka en överväldigande fientlig världsopinion med FN i spetsen. Och som vanligt lär omvärlden rikta långtgående krav på eftergifter från Israels sida. Förhoppningsvis klarar Israel av den balansgången även fortsättningsvis.

En arabisk upplaga av Hitlers Mein Kampf. Storsäljare på de palestinska territorierna.