Folkhälsominister Gabriel Wikström: ”paternalismens överstepräst”

Det händer inte varje dag, men i onsdags var det dags – jag hittade en klart läsvärd krönika i gratistidningen Metro. Journalisten Lisa Magnusson skrev några väl valda ord om folkhälsoministern Gabriel Wikström (S) med rubriken ”Ministern – skadligare än rökning”: http://www.metro.se/kolumner/lisa-magnusson-gabriel-wikstrom-ar-skadligare-an-rokning/EVHpej!8NFzs94BvnPYI/

Magnusson kritiserar med bland annat dessa ord Wikströms tilltag att via lagstiftningsvägen försöka åstadkomma en sund livsstil hos svenskarna:

Ta exemplet tobak. Vanerökandet har aldrig varit särskilt stort i Sverige, mycket på grund av snuset, och de senaste 30 åren har de redan låga siffrorna dessutom blivit ännu lägre. Ändå är detta en av de frågor där Gabriel Wikström går allra hårdast ut. Bland annat är han inne på att förbjuda rökning på uteserveringar och i andra utemiljöer.

Enligt Lisa Magnusson har detta ingenting med folkhälsan att göra, då det inte kan anses bevisat att utomhusrökning skulle vara något folkhälsoproblem. Det säger sig självt att de bilavgaser som finns runt omkring uteserveringarna innehåller många gånger fler och mer omfattande skadliga ämnen än de som finns i tobaksröken.

Därtill vill Gabriel Wikström, född 1985 och en gammal SSU-broiler som var SSU-ordförande efter Jytte Guteland 2011-2014, klämma åt användarna av E-cigarretter, vars enda skadliga ämne är nikotin – som faktiskt inte är särskilt skadligt (se nedan) – och vars utandningsrök endast innehåller vattenånga. I Storbritannien, konstaterar Lisa Magnusson, kan läkarna numera skriva ut E-cigarretter till folk som vill sluta röka.

Uteserveringar – snart förbjuden plats för rökare? Foto: Tommy Hansson

Nu är folkhälsoministern även på krigsstigen gentemot de individer vilkas kroppsform inte överensstämmer med regeringens sundhetsideal. Man kan undra vad LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson anser om detta. Gabriel Wikström vill lagstifta mot övervikt med ett argument han formulerade i en intervju med Aftonbladet: ”Sitta är bland det farligaste man kan göra. Det är det nya röka.” http://www.svd.se/sitt-ner-mot-gabriel-wikstroms-paternalism/om/hogermarginalen

Fredrik Johansson håller i en ledare i Svenska Dagbladet nu inte med om detta utan framhåller:

I ett moln av pekpinnar riktar sig nu denne riddare  för allas vårt kollektiva välmående mot övervikt. Vi måste röra på oss! Bland annat meddelar Samarbetsregeringen på detta sätt att ”Sitta är bland det farligaste man kan göra”. Man hajar onekligen till. Hur är det nu med rökheroin, bensinsniffning, handgranatsjonglering och traskande på slak lina utan skyddsnät?http://www.svd.se/sitt-ner-mot-gabriel-wikstroms-paternalism/om/hogermarginalen

Det kan man verkligen fråga sig. Gabriel Wikström för vidare en lång svensk tradition av överhetsrepression där stat, regering, kommun, landsting, institut, forskare och läkare alltid tror sig kunna bedöma bättre än den enskilde individen vad som är bäst för henne. Minns den parodiska uppmaningen från Brödinstitutet via Socialstyrelsen att äta 6-8 brödskivor om dagen. http://www.dn.se/nyheter/sverige/svalj-inte-allt-du-ser-utan-kritisk-granskning/ Även när de bevisligen har fel eller deras förhållningsorder åtminstone kan och bör diskuteras.

Stopp och belägg i folkhälsans namn: pekpinneminister Wikström vill att ni står upp och helst joggar på stället.

Så har exempelvis en omfattande metastudie utförd i USA, som stödjer sig på 97 studier vilka undersökt sambandet mellan övervikt och ohälsa, kunnat klarlägga att människor med lagom övervikt lever längre än dem som är normalviktiga. En slutsats som skiljer sig radikalt från vad tidigare studier kommit fram till. https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2013/januari/overviktiga-lever-langre-an-normalviktiga/

Så när allt kommer omkring kanske vi bör sitta mer och inte mindre: stolar, soffor och andra sittmöbler är av allt att döma inte de dödsfällor  som ”den äppelkindade paternalismens överstepräst” (Gabriel Wikström med Fredrik Johanssons ord) i sitt ovisa nit vill låta påskina.

Inte ens när det gäller tobaksrökningen synes vissa tidigare som sanningar betraktade påståenden vara korrekta. Det finns nu professorsord på att nikotinet i tobaken inte på långa vägar är den hälsobov som tidigare förmodats – det finns andra, icke minst psykologiskt betingade, faktorer som är mer avgörande för tobaksberoendet. http://www.aftonbladet.se/slutaroka/article14118649.ab

Om detta sprider sig torde det innebära dödsstöten för den miljardindustri som byggts upp kring nikotinplåster, nikotintabletter och nikotintuggummin.

 

 

Om Contra, rökning och tillvarons glädjeämnen

 Ett av Contras senaste nummer.

I går bestämde jag mig för att trotsa den begynnande vinterkylan och, via buss, pendeltåg och tunnelbana, bege mig på en exkursion djupt in i den södra stockholmsförorten. Målet var stiftelsen/tidskriften Contras nya, ändamålsenliga lokal. Jag blev inte besviken.

Många av mina läsare vet att jag är medarbetare i tidskriften Contra efter att tidigare under ett antal år ha varit ansvarig utgivare. Contra är en partipolitiskt obunden, borgerlig tidskrift (och stiftelse) som arbetar aktivt mot totalitära ideologier såsom kommunism, nationalsocialism och islamism samt politiskt korrekthet och för västerländsk demokrati. Contra grundades 1974 som en avknoppning av Demokratisk Allians och kan följaktligen fira 40-årsjubileum 2014.

Förutom utgivandet av tidskriften har Contra även drivit ett bokförlag med en mängd värdefulla, och i många fall även unika, titlar genom åren. Jag har själv publicerat mig ett antal gånger på förlaget, senast 2011 med en exposé över förföljda katoliker i Sverige på 1600-talet: Religionsfrihetens martyrer. Borgmästaren i Söder Tällije och hans katolska trosfränder (216 sidor). Jag har även givit ut några böcker på andra förlag, men utan Contra hade jag inte kunnat ge ut de böcker jag känt att jag måste ge ut med början 1989. För detta är jag evigt tacksam.

 Min första bok heter Slaveri i vår tid (1989) och är en kritisk analys av marxismen.

Contra har alltid jobbat med små medel på ideell basis och varit beroende av läsekretsens välvilja. Dessbättre har stiftelsen/tidskriften genom åren även åtnjutit stöd från ett fåtal välvilliga mecenater som gjort att verksamheten, trots kärva odds (statligt tidskriftsstöd har lyst med sin frånvaro bortsett från något år i mitten av 1980-talet), kunnat gå runt.

Den nya, ekonomiskt förmånliga lokalen med plats för Sveriges troligen förnämsta antikommunistiska bibliotek, och varifrån tidskriften skickas ut varannan månad, gör att vi entusiastiska contraiter troligen kommer att kunna hålla igång bortom pensionen ytterligare några år. Jag blev därför oförställt glad och nöjd över mitt besök i förorten i går kväll. Den efterhängsna förkylningen blev inte precis bättre – eller kanske var det precis det den blev – men det fick det vara värt.

För er som eventuellt i någon mån intresserar er för min tillvaro i stort, kan jag vidare berätta att jag nu är inne på fjärde dygnet av rökfrihet. Jag har ägnat mig åt njutningsmedlet tobaksrökning från och till genom åren ända från tidig ungdom. Den senaste rökperioden har varat från hösten 2004, då jag bröt en rökfrihet omfattande omkring 17-18 år. Jag skall vara ärlig nog och tillstå att jag funnit mycket nöje genom rökningen – det är ju faktiskt den perfekta avkopplingen, dessutom en synnerligen politiskt inkorrekt sysselsättning!

 Cigarrettrökning är den perfekta avkopplingen. Men inte bra för hälsa och ekonomi.

Eftersom jag i grunden är en smärtsamt uppriktig person person måste jag också erkänna, att rökningen har ett flertal nackdelar. Den tär hårt på kassan – jag har räknat ut att jag gjort av med omkring 30 000 kronor om året på cigaretter och snus. Hälsan blir, som alla vet, heller inte bättre. Flåset blir hela tiden sämre. Ibland har det därtill huggit till i hjärttrakten, en varningssignal man vore en idiot att inte ta ad notam.

Jag tycker, trots allt, att jag har så pass mycket att leva för att jag inte har någon lust att kasta in handduken för tidigt om detta kan undvikas. Måste i sammanhanget tillägga att jag är klart överviktig samt tar medicin mot högt blodtryck. Dessutom slipper jag genom min nya rökfrihet irritera känsliga personer i omgivningen. Slutligen är det alltid skönt att vara fri från ett beroende, av vilket slag detta än vara månde.

Så jag gör nu ett allvarligt försök att sluta röka. Jag har tidigare blivit rekommenderad att trappa ner gradvis, men det ligger inte riktigt för mig. För mig funkar det bäst att lägga av direkt. Be gärna en liten bön för mig, alla snälla läsare… Jag garanterar inte att jag inte trillar dit igen. Lovar dock att jag kommer att kämpa den goda kampen mot tobaksdemonen. Bortsett då från det avsevärt mindre vådliga snuset, som jag måste ha som substitut i alla fall tills vidare.

 Jag håller föredrag om amerikansk konservatism i Konservativt Forum på Föreningen Heimdal, Uppsala 2005.

Tycker redan jag har fått ett extra tillskott av energi och livsgnista, något som väl i och för sig även kan ha delvis andra orsaker. I privatlivet har det på flera sätt börjat ”klarna”, om jag säger så. Mitt ibland turbulenta känsloliv har, till fromma för mig själv och andra, blivit stabilare och min kontakt med Gud närmare. Familjen och de trogna vännerna förblir ock ett starkt stöd mitt i tillvarons beklagliga obeständighet.

Nu är vi inne i december och julen i annalkande. En tid av förväntan och glädje står för dörren, vilket gör att jag lätt bortser från de smärre krämpor jag som sextioplussare får dras med. Det finns verkligen massor att leva för!

EU vill förbjuda lakritspipan

EU-klockan klämtar för lakritspiporna…

Nu går Europeiska unionen (EU) till förnyad attack mot lakritspiporna. Den europeiska  superstaten in spe har bedrivit en kampanj mot den aktuella produkten sedan början på 2000-talet men inte lyckats få bort den från godissortimentet ännu.

Inte för att EU-attacken överraskar på något sätt. Den europeiska överstatligheten har ju upprepade gånger lagt sig i petitessfrågor om exempelvis bananers böjning och gurkors storlek, för att nu inte tala om dess hat till det svenska snuset som man menar ställer alla begrepp om det passande och icke passande i fråga om tobaksbruk på huvudet.

Sydsvenskan skriver sarkastiskt den 29/8:

Godiset skulle ju kunna leda till att folk vänjer sig vid produkterna och fortsätter med riktiga och farliga rökverk.

Det här är givetvis något som den gröna gruppens talesman i Europaparlamentet, miljöpartisten Carl Schlyter, stöder av fullaste förbudshjärta. Han kan glädja sig åt att chokladcigarretter, som jag själv nyttjade i min barndom, redan är så gott som bannlysta.

MPs Carl Schlyter är beredd ta till krafttag mot den farliga lakritspipan. Blir skumcigarrerna nästa angreppsmål?

Läs hela Sydsvenskans artikel här:

http://www.sydsvenskan.se/varlden/snart-ryker-lakritspipan/

När det gäller riktiga tobaksvaror vill EU vidare se ännu större varningstexter på cigarrettpaketen än de blaffor som redan finns, ett förbud mot mentholcigarretter samt snusförbud. När det gäller snuset gäller det bara för EU att välja rätt strategi mot oss besvärliga svenskar.

I Danmark har Dansk Folkepartis (DF) representant i det europeiska parlamentet, Morten Messerschmidt, kritiserat EU för att lägga sig i allting och kallar försöken att genomdriva förbud mot lakritspipor för ”fullkomligt skrattretande”. Det är svårt att inte instämma. Messerschmidt påpekar vidare att han inmundigat tonvis med lakritspipor under sitt liv men aldrig dragit ett riktigt bloss.

DFs Morten Messerschmidt kallar EUs angrepp på lakritspipan ”fullkomligt skrattretande”.

Man kan väl förmoda att det endast är en tidsfråga innan EU tar sig an den ödesmättade uppgiften att göra upp med den kanske något ovanligare skumcigarren.

Slutligen har vi svenskar anledning avundas Norge, som haft vett nog att hålla sig utanför EU-mastodonten. I en opinionsmätning nyligen visade sig bara 19 procent av tillfrågade nabor vara för ett EU-inträde. Bland politikerna var siffran, inte helt sensationellt, betydligt högre.

Det absurda EU

Här har du din överstatlighet, Alf: EUs absurda försök att stoppa vårt svenska snus.

I går frågade EU-parlamentarikern och EU-entusiasten Alf Svensson (KD) retoriskt på Twitter om det fanns ett enda exempel på unionens överstatlighet, som kritikerna så ofta talar om. KD-parlamentarikern lät därmed antyda att allt tal om EUs överstatlighet är rent nys.

Senare samma dag fick Svensson sitt svar. Det absurda EU försöker nu nämligen totalstoppa det svenska snuset bakvägen. Tidigare i veckan såg det ut som om svensk snusproduktion hade vunnit en liten seger: smaktillsatser i snuset skulle ej förbjudas enligt EUs nya tobaksdirektiv.

Nu föreslås dock en ny bestämmelse vilken av allt att döma skulle medföra dödsstöten för det svenska snuset också på vår hemmaplan. Förutom tobak finns i snuset en beståndsdel som kallas natriumkarbonat, vilken även återfinns i exempelvis tandkräm och mineralvatten.  EU vill nu förbjuda natriumkarbonat i svenskt snus.

Natriumkarbonat är ett surhetsreglerande ämne som återfunnits i vårt blågula snus sedan 1800-talet. Det är helt enkelt en förutsättning för svensk snustillverkning.

Många sorter att välja mellan…

Frågan kan komma att avgöras vid diskussioner i Luxemburg inom de närmaste dagarna. På plats kommer då statsrådet Maria Larsson (KD) att finnas för att försvara de svenska snusfärgerna.

Anser du fortfarande att EU saknar överstatlighet, Alf Svensson?

EUs rätta ansikte: förbud, förbud, förbud

Snart ett minne blott?

Europeiska Unionen (EU) har under en följd av år sökt stoppa en av svenskarnas verkliga nationalrätter – surströmmingen. I mars ställs frågan på sin spets när EU skall rösta om Sverige skall få behålla sin dispens för att även fortsättningsvis kunna sälja den läckra fiskanrättningen.

I ett TT-telegram citeras Tore Gustavsson, enhetschef vid Fiskeriverket, på följande sätt:

– Kommissionen har erbjudit Sverige ett undantag. Men det är inte klart om regeringen vill ha undantag eller inte.

Det kan med andra ord, om Gustavsson har rätt, mycket väl bli så att alliansregeringen sätter stopp för inmundigandet av surströmmingen som svenskarna – främst då norrlänningarna – tärt sedan urminnes tider. Vilket i så fall skulle vara symptomatiskt för de borgerliga partier som gjort sig kända för att, med få undantag,  lägga sig platt till marken inför unionens diktat.

Frågan är dock om regeringen Reinfeldt vågar vidtaga en åtgärd som innebär att den går till historieböckerna som den som förbjöd surströmmingen. Det är en helt öppen fråga.

Frågan är hur länge vi får behålla snuset.

Det är inte första gången EU uttryckt en vilja om att förbjuda typiskt svenska företeelser. Inför EU-inträdet diskuterades huruvida vi skulle få behålla snuset, som unionen tydligen såg som ett stort hot mot den europeiska folkhälsan trots att det är väsentligen mindre farligt än rökningen. Sverige beviljades dock dispens den gången – frågan är för hur lång tid.

För tillfället bråkar EU med regeringen om vargjakten. I slutet av januari beslutade EUs miljökommissionär Janez Potocnik att inleda ett formellt överträdelseförfarande mot den svenska licensjakten på varg, eftersom denna anses strida mot EUs så kallade habitatdirektiv. Miljöminister Andreas Carlgren (C) har så här långt på ett diplomatiskt sätt bett Potocnik flyga och fara, men frågan är hur länge regeringen orkar hålla emot.

Snus, vargjakt och nu senast surströmming. Tre frågor som visar att EUs rätta ansikte innebär förbud, förbud och åter förbud.  Eller åtminstone hot därom.