”Exodus: Gods and Kings”: ingen dålig film trots missar

Christian Bale spelar Moses i Ridley Scotts mastodontverk. Ovan filmens officiella trailer.

Dagen före nyårsafton såg jag på TV3 den av Ridley Scott regisserade filmen ”Exodus: Gods and Kings” (2014) med Christian Bale i rollen som judendomens skapare Mose (Moshe på hebreiska). Hela rollistan (nästan) framgår här: http://www.imdb.com/title/tt1528100/fullcredits

Ridley Scott har tidigare svarat för minst sagt uppmärksammade verk såsom det romerska äventyret ”Gladiator” (2000) och”Black Hawk Down” (2001), som handlar om USAs misslyckade ingripande i Somalia under Clinton-administrationen. ”Exodus: Gods and Kings” är en episk film byggd på den bibliska berättelsen om den judiska portalgestalten Mose, som antas ha levt omkring 1300-1200 före Kristi födelse, men som inte följer Moseböckernas dramaturgi i detalj.

Moses historia i stora drag som den framtonar i den judiska bibeln, av kristendomen kallas Gamla testamentet, framgår här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Mose

En del recensenter, som i exempelvis den brittiska tidningen The Guardian, har pekat på en lång räcka historiska felaktigheter och inkonsekvenser. Den som är specialintresserad av detta tema klickar lämpligen på denna länk: https://www.theguardian.com/film/shortcuts/2015/jan/04/exodus-gods-and-kings-deserve-banned-historical-inaccuracy

Mose, farao Seti I med gemål och den blivande Ramses II i ”Exodus: Gods and Kings”.

Recensenten ställer frågan om Scotts mastodontverk förtjänar att bannlysas på grund av dessa missar. Det ansåg uppenbarligen det muslimskt styrda Egyptens regering, bland annat med motiveringen att ”Den ger en sionistisk syn på historien…” samt att dess presentation av såväl forntidens egyptier som den tidens judar (i filmen kallade hebréer) är rasistisk. Egyptierna har även påpekat att hängning – en avrättningsmetod som farao Ramses II i filmen utsätter judar/hebréer för – inte förekom som straff vid denna tid.

Sant är att rollistan nästan uteslutande består av vita skådespelare, vilket Scott har förklarat med att det skulle ha varit svårt att attrahera sponsorer om han anlitat aktörer som hetat något i stil med Muhammed. I stället har vissa aktörers fysionomier ”bättrats på” med hjälp av brunt smink, något som kanske inte blir så trovärdigt i kombination med blåa ögon.

Guardians recensent påpekar vidare att den gigantiska skulpturen Sfinxen i Thebe, när denna visas i filmen, avbildas i dess nuvarande skepnad med nosen borta. Vid Moses tid var den ännu plats.

Göteborgspostens filmskribent är avgjort mer positiv än sin engelske kollega och ger den tre stjärnor; han ger bland annat beröm för den australiske skådespelaren Joel Edgertons tolkning av Ramses II, som visserligen framstår som en skäligen ond figur men ändå en ganska måttfull sådan som älskar sin lille son och blir alldeles översiggiven av sorg då denne dör i en av de tio plågor som Gud utsätter Egyptens folk för. http://www.gp.se/kultur/film/exodus-gods-and-kings-1.221148

11-åringen Isaac Andrews spelade Gud i Ridleys film.

En av filmens mest omdiskuterade grepp har varit att den (inte särskilt sympatiske) Gud Mose på ett mer eller mindre övernaturligt sätt möter under sin långa verksamhet – han blev enligt skriften 120 år – är en liten gosse spelad av den brittiske 11-åringen Isaac Andrews. Personligen tycker jag om detta djärva grepp av Ridley Scott – vi slipper därmed de rätt patetiska dånande Guds-röster från skyn vi  sett och hört prov på tidigare.

Det finns dock annat i filmen jag har svårare att överse med. Dit hör den extrema nedtoningen av Moses äldre bror Aron, som i filmen ser avgjort yngre ut än Mose. Aron är enligt Bibeln talesman för Mose, som inte var någon framstående talare och därför var beroende av sin bror som sitt språkrör: Mose skulle vara som en gud inför farao och Aron hans profet. Också Moses syster, profetissan, Miriam har tyvärr mer eller mindre glömts bort.

Den bekanta scenen från Faraos palats, där Aron kastar sin stav som förvandlas till en stor orm, är irriterande nog helt utelämnad i Scotts film. I 2 Mosebokens sjunde kapitel läser vi:

Då gingo Mose och Aron till Farao och gjorde såsom HERREN hade bjudit. Aron kastade sin stav inför Farao och hans tjänare, och den blev en stor orm. (1917 års bibelöversättning). https://www.biblegateway.com/passage/?search=2+Mosebok+7&version=SV1917

Mose och Aron inför farao enligt en illustratör.

Farao bjöd då sina trollkarlar att också kasta sina stavar, och även dessa förvandlades till ormar. Arons stav/orm slukade emellertid alla faraoniska artfränder. Trots detta imponerande konststycke läser vi dock att Farao fortsatte att förhärda sitt hjärta och vägra släppa de i riket boende 600 000 hebréerna fria att tåga till det utlovade Kanaans land. Mose skall vid tillfället ha varit 80 och Aron 83 år.

Det är värt att påpeka att Aron är en av judendomens absolut viktigaste gestalter. Han blev Israels förste överstepräst och är upphovsman till den så kallade aronitiska välsignelsen, vilken alltjämt används inom både judendom och kristendom: Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

En annan scen hämtad ur Moses liv och som inte finns med i Scotts film är den då Gud talar till Mose ur en brinnande buske medan han befinner sig i Midjans ödemark – en vistelse som varade i hela 40 år – och utser honom till den som skall leda Guds utvalda folk ut ur Egyptens land. Moses begav sig dit sedan han kommit på kollisionskurs med Farao efter att ha kommit till insikt om sin hebreiska identitet och slagit ihjäl en egyptisk slavdrivare. http://www.bibeln.se/las/tema/15

Bakgrunden var som bekant att Moses som spädbarn av sin mor satts ut i vassen i floden Nilen under en dåvarande faraos massmord på judiska gossar och en dotter till farao räddat honom och fört honom till palatset.

Växten Moses brinnande buske (Dictamnus albus).

Det var i Midjans ödemark Mose kom i kontakt med fåraherden Jetro och dennes sju döttrar, varav han äktade Sippora som gav honom sonen Gersom. Sippora har i filmen en tämligen framträdande roll och spelas av den vackra Maria Valverde. Sippora är eljest mest känd för att i all hast ha omskurit Gersom med ett stycke skarp sten på det att Gud icke måtte döda honom för att ha underlåtit att göra detta (förekommer ej i filmen). http://sv.bibelsite.com/exodus/4-25.htm

Trots ovanstående felaktigheter och missar tycker jag det är fullt möjligt att se Ridley Scotts ”Exodus: Gods and Kings” med viss behållning. Det är ingen dålig film och definitivt underhållande. Slutklämmen, där de 600 000 hebréerna med faraos tillåtelse tågar ut ur Egypten och sedan flyr över det delade Röda havet, är i stort skildrad i enlighet med den bibliska berättelsen. Dock med det undantaget, att havet sjunker undan sedan Mose slängt ut sitt svärd i detsamma ( i Bibeln håller han ut sin stav över vattnet).

Orsaken till att Ramses II lät sitt slavfolk lämna landet var den sista av de tio plågorna, den där allt förstfött av egyptiskt manskön inklusive hans egen späda son drabbades av dödsängelns framfart. Hebréerna hade av Gud tillsagts att smeta blod av slaktade påskalamm i anslutning till sina dörrar och undgick därmed detta fruktansvärda öde. https://sv.wikipedia.org/wiki/Egyptens_tio_pl%C3%A5gor

Den verklige Ramses IIs mumie.

Sedan det utvalda folket lyckligt och väl nått Röda havets motsatta strand och faraos hämndlystna armé drunknat i de återvändande vattenmassorna, får vi i Scotts film en glimt av hur Mose med stor möda plitar in budorden i stentavlorna på Sinai berg sedan han mött Israels Gud JHVH (i filmen givetvis i form av den 11-årige pojken). Det var för övrigt vid foten av samma berg, som även kallas Horeb, Mose hade mottagit Guds budskap i den brinnande busken. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sinaiberget

I en filmens slutscener får vi se en märkbart åldrad patriark som sitter och vaktar sina stentavlor i förbundsarken, till synes nöjd med sitt värv. Då har vi inte fått veta att folket under tiden Mose vistades på berget i Guds sällskap tröttnat på att vänta och, till på köpet under Arons ledning, tillverkat en avgud i form av en kalv som tillverkats av medhavda guldsmycken. Mose blev därvid så förtörnad att han slog sönder sina stentavlor och därför tvingades göra nya.

Efter 40 års ökenvandring når hebréerna/israeliterna/judarna slutligen fram till det förlovade Kanaans land som kan tas i besittning först efter blodiga strider med de befintliga invånarna; Mose tillåts emellertid inte av Gud inträda i Kanaan till följd av tidigare misstag och sin motsträvighet, som jag tycker filmen fått fram på ett bra sätt. Allt detta är emellertid en annan historia.

Burt Lancaster som Mose.

”Exodus: Gods and Kings” är inte den första filmen om Mose liv. Den mest kända av de som tidigare gjorts är Cecil B. DeMilles ”The Ten Commandments” med Charlton Heston som Mose och Yul Brynner som Ramses II. En senare gestaltning är den brittiska TV-serien ”Moses the Lawgiver” (1974-75), som också omgjordes till film, med Burt Lancaster i titelrollen och med svenska Ingrid Thulin som Miriam. https://en.wikipedia.org/wiki/Moses_the_Lawgiver

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pakistan: dödsdömd för en mugg vatten

 Aasiya ”Asia Bibi” Noreen inväntar döden genom hängning för ”hädelse” enligt sharialagen.

Asia Bibi, Savan Masih, Shaffqat Emmanuel och Shugufta Emmanuel. Det är namnen på fyra av 16 personer vilka enligt American Center for Law and Justice (ACLJ) inväntar dödsstraff för brottet ”hädelse” enligt muslimska sharialagar i Pakistan.

Ytterligare 20 personer avtjänar livstids fängelse för samma typ av brott och cirka 120 har mördats av pakistanska lynchmobbar för sin tros skull. Detta tycks dock inte bekymra den amerikanska Obama-administrationen nämnvärt. USA har skänkt Pakistan åtta miljarder US dollar i skattepengar under den tid Asia Bibi, en kristen hustru och mor, suttit i fängelse.

Aasiya ”Asia Bibi” Noreen föddes i Pakistan 1971. I november 2010 dömdes hon till döden genom hängning av en pakistansk domstol. Detta skedde sedan hon i juni 2009 råkat i delo med en grupp muslimska kvinnor under fruktskördearbete. Hon drack då vatten ur en mugg och gav sedan muggen vidare till en annan kvinna.

 Salmaan Taseer: mördad för att ha arbetat för Asia Bibis frigivning.

Eftersom muggen tillhörde en muslimsk kvinna ansågs Noreen i egenskap av kristen ha ”orenat” muggen. Därtill anklagades hon för att ha förolämpat profeten Muhammed, något hon nekade till, vilket ledde till att hon arresterades och fängslades. Det är mycket svårt för en icke-muslim att hävda sin sak inför en sharia-domstol, då en icke-muslims utsaga endast anses vara värd hälften av en muslims vittnesmål.

Fallet Asia Bibi väckte stor uppmärksamhet och flera namninsamlingar för att utverka hennes frigivande startades. En sådan namninsamling inbringade runt 400 000 underskrifter. Påven Benedictus XVI har vädjat till Pakistans regering om att släppa anklagelserna mot henne. I Pakistan har två personer som engagerat sig för Asia Bibis sak mördats: ministern för minoriteter Shahbaz Bhatti samt regeringspolitikern Salmaan Taaser.

2013 utgavs boken Blasphemy: A Memoir: Sentenced to Death Over a Cup of Water, ett samarbetsprojekt mellan anafalbeten Asia Bibi och den franska journalisten Anne-Isabelle Tollet:

http://www.amazon.com/Blasphemy-Memoir-Sentenced-Death-Water/dp/1613748892

 Anne-Isabelle Tollet skrev boken om Asia Bibi i samarbete med denna.

Asia Bibis familj sägs ha gått under jorden då de fruktar för sitt liv. Bibis man har även uttryckt farhågor att hon skulle kunna bli lynchad om hon släpps ur fängelset. Pakistan är världens för närvarande sjätte folkrikaste land med 181 228 000 invånare (2012). Av dessa är mellan 95 0ch 97 procent muslimer.

Pakistan är ett land i sönderfall, och enbart under 2012 dödades 6211 människor i terroranknutet våld. Laglösheten regerar, och det faktum att denna nått ända in i regering och rättsväsende bådar naturligtvis inte gott för landets framtid. Om Asia Bibi hängs kommer hon att bli den första kvinna någonsin att avrättas för hädelse i Pakistan.

 

Liten historik om IS, islam och våldet

 David Cameron: ”Islam är en fredens religion.”

http://www.nydailynews.com/news/world/british-prime-minister-david-cameron-isis-confront-menace-article-1.1939062

Enligt USAs president Barack Obama talar den islamistiska terrorgrupperingen IS (ISIS, ISIL) inte för någon religion. Samma åsikt har uttryckts av Storbritanniens premiärminister David Cameron, som nyligen sade (länken överst):

De skryter om sin brutalitet. De hävdar att de gör detta i islams namn. Detta är nonsens. Islam är en fredens religion. De är inte muslimer. De är monstra.

Såväl Obama som Cameron tar dock miste. Antingen är de godtrogna eller sprider medvetet desinformation. Erövringskrig, våld och terror – icke minst i form av halshuggningar, som IS tagit på entreprenad – är oskiljaktiga delar av islams praktik genom historien, något som klart framgår av denna text från 2012 på bloggen Idéer och tankar:

https://ideerotankar.wordpress.com/category/hamningslos-grymhet/

När det gäller halshuggningar står bland annat följande att läsa i Koranen 47:4 (enligt K. V. Zetterstéens svenska översättning 1917):

När I möten dem som äro otrogna, så halshuggen dem, tills I anställt ett blodbad bland dem!

Att tala om islam som ”fredens religion” och att IS inte har med islam att göra är därför orimligt. Lika orimligt som det skulle vara att tala om judendomen som fredens religion mot bakgrund av dess praktik sådan den skildras i Gamla testamentet, där det överflödar av skildringar om krigiska bedrifter och grym lagstiftning.

 Nick Berg fotograferad med IS-män innan han halshöggs.

Skillnaden mellan islam och judendom är givetvis, att den senare religionen inte längre ägnar sig åt att expandera till andra länder genom anfallskrig eller tillämpar bestraffningar som halshuggning (eller hängning), stenande eller stympning. I många islamska stater är sådant däremot daglig rutin.

Låt oss så titta litet närmare på IS (Islamiska staten) – andra namn är ISIS (Islamiska staten i Irak och Syrien) samt ISIL (Islamiska staten av Irak och Levanten) och dess muslimska ideal!

Gruppens ursprung kan härledas till 2003, då den knoppades av från terrornätverket al-Qaida. Ledare var då Abu-Musab a-Zarqawi. Den hade då karaktären av en liten milisstyrka som bekämpade de amerikanska trupperna i Irak.

IS har gjort sig känt för sin extrema hänsynslöshet med tillämpning av halshuggningar, korsfästelser, massmord, tvångskonversioner, barnäktenskap, kvinnlig könsstympning etcetera. En av de första att halshuggas av IS var den judisk-amerikanske affärsmannen Nick Berg 2004. USAs armé har hittat ISIS-band med ett 80-tal halshuggningar som inte visats offentligt.

Organisationen spred sig efter hand och genomförde barbariska attacker i Egypten, Jordanien, Libanon och Jemen. Ledaren och grundaren Zarqawi dödades under ett amerikanskt flyganfall 2006 och hans efterträdare tre veckor därefter, men det stoppade inte IS från att trappa upp sin blodiga verksamhet.

 IS-ledaren al-Baghdadi iförd en Rolex Twitter.

I dag är IS en terrorarmé bestående av omkring 30 000 man ledda av en mysteriös ledare som kallas Abu-Baker al-Baghdadi, som för övrigt hånades internationellt då han under ett offentligt framträdande visades ha en Rolex-klocka om ena handleden. Kanske inte helt lyckat om man leder en grupp som IS, som har den uttalade målsättningen att återvända till de seder och bruk som rådde på 600-talet då islam började spridas på allvar efter Muhammeds död…

Under Baghdadis ledning har IS, som i dag är helt fristående från al-Qaida, gått från att vara en grupp som begränsade sig till att genomföra terrorattacker till att bli en styrka som strävar efter att erövra territorier med början i Irak och Syrien, där man hänsynslöst utnyttjat de båda ländernas instabilitet.

Under al-Baghdadis ledning kallar IS alla territorier som erövrats för ett sunnimuslimskt kalifat, där den muslimska sharialagen tillämpas i extremast tänkbara form. Territorier som kontrolleras av IS styrs via ett organiserat regeringssystem med olika administrativa grenar. Gruppens ideal – den praktik som rådde inom islam på 600-talet – demonstreras med önskvärd tydlighet genom den brutala attityden mot exempelvis kristna och kvinnor. Allt man gör baseras på nämnda ideal.

 Fordonskolonn med IS-terrorister.

IS aspirerar i ett första steg på att erövra hela den muslimska världen och därefter hela världen. I områden som erövrats tvingas alla icke-muslimer till tvångskonvertering, och de som vägrar underkasta sig islam – såsom yazidierna i Irak – utsätts för massavrättningar och våldtäkter. I väst har olika länders säkerhetstjänster, bland dem i Norge, Australien och Belgien, lyckats avvärja planerade terrordåd utförda av IS-terrorister. Det mesta tyder på att det är en tidsfråga innan ett eller flera sådana sker.

Att förneka att IS/ISIS/ISIL har med islam att göra vore sak samma som att förneka att Vatikanen har med kristendom att göra (alla övriga jämförelser åsido). Att som Barack Obama och David Cameron påstå att IS enbart är ”monstra” utan religiös förankring gör det bara svårare att rätt förstå denna barbariska och ondskefulla företeelse, som är fast förankrad i en förvisso extremt våldsam men dock islamsk tradition.