Floyd-kravallerna: inga tårar för mördade poliser när mobben regerar

George Floyd grips av polis i Minneapolis.

Nej, jag tänker inte försvara Derek Chauvin, den polisman som förorsakade den 46-årige afro-amerikanen George Floyds död i Minneapolis den 25 maj. Det är en uppgift för hans juridiska ombud. Däremot tycker jag det kan vara befogat att något belysa den framlidne Floyds bakgrund – han var nämligen inte riktigt den helylleamerikan eller någon så kallad gentle giant (snäll jätte) systemmedia sökt framställa honom som.

Till att börja med var det inte så att George Floyd greps av polis av den enda orsaken att han var svart, vilket man kan förledas tro om man tar del av svenska mediers rapportering. En butiksinnehavare hade fäst polisens uppmärksamhet på att han försökt handla med en falsk 20-dollarssedel. Sedan kan man bara beklaga att tillkallad polis – Chauvin och tre andra polismän – uppenbarligen använde övervåld och inte brydde sig om att delinkventen upprepade gånger förklarade att han inte kunde andas.

George Floyd har i PK-media på det stora hela taget beskrivits som en hyvens kille som bland annat var snäll mot allt och alla, musikaliskt begåvad, duktig i idrott och en idealisk pojkvän. Det är möjligt att allt detta stämmer. Bilden av honom blir dock ofullständig om man inte tar hans kriminella bakgrund i beaktande. Bedömningen av polismännens agerande blir inte heller fullständig om man inte tar med i beräkningen, att Floyd var närmare två meter lång, vägde över 100 kilogram och var hög på droger.

George Floyd föddes i Fayetteville i North Carolina den 16 oktober 1973. Senare i livet flyttade han till Houston i Texas, där han etablerade sig som en karriärbrottsling med ett digert belastningsregister på sitt samvete. Därefter valde han att flytta till Minneapolis i Minnesota, enligt uppgift för att få ett jobb. Detta lyckades uppenbarligen, då han vid sin död var anställd som säkerhetsvakt vid ett företag i Minneapolis.

Floyd dömdes 2009 till fem års fängelse för ett överfallsrån han begått två år tidigare. Han attackerade en barnfamilj i dess hem och hotade den gravida kvinnan med ett skjutvapen. Brottsregistret omfattar i övrigt bland annat stöld med tillhjälp av skjutvapen samt narkotikarelaterad brottslighet.

Gatans parlament protesterar mot dödandet av George Floyd genom att tömma en cannabisdispensär på dess innehåll..

Ordföranden för polisfacket i Minneapolis, Bob Kroll, har enligt New York Post framhållit att denna George Floyds mindre smickrande bakgrund säkerligen inte kommer att belysas i mainstream media (MSM), vilka nu tror sig ha funnit den idealiske martyren. Kroll menar också att den ”terrorist movement” som aktiverade sig efter Floyds död hade varit på gång länge:

This terrorist movement that is currently occuring was a long time built up which dates back years. https://nypost.com/2020/06/02/george-floyd-had-violent-criminal-history-minneapolis-union-chief/

Situationen i Minneapolis har enligt Kroll förvärrats till följd av att de styrande i Minneapolis nekat efterkomma polisiära krav omfattande en nödvändig förstärkning av polisstyrkan. Minneapolis är med en befolkning (2018) om 425 403 invånare Minnesotas största stad. Den angränsande delstatshuvudstaden Saint Paul har 307 655 invånare. https://en.wikipedia.org/wiki/Minneapolis%E2%80%93Saint_Paul

Som vanligt när en afro-amerikansk person dödas av polis eller anses ha dömts på ett orättfärdigt sätt i USA ser mobben av kriminella våldsverkare i kombination med militanta vänsteranhängare sin chans att mörda, plundra och förstöra. Under de kravaller som skakar landet har minst två polismän mördats och ett flertal sårats i bland annat Saint Louis, Las Vegas och Los Angeles.

Ett av dödsoffren, den 77-årige pensionerade polismannen David Dorn med 38 års tjänstgöring bakom sig, sköts till döds i Saint Louis när han försökte försvara en väns butik från plundring. Den aktive polismannen David Patrick Underwood, 53, mördades i Oakland i Kalifornien. https://eu.usatoday.com/story/news/nation/2020/06/02/george-floyd-protests-officers-shot-st-louis-las-vegas/3122564001/

Trump visar sin solidaritet med en vandaliserad kristen helgedom.

Det är onekligen en viss skillnad på reaktionerna när polisen skjuter ihjäl en vit person. 2017 dödades den 40-åriga yogainstruktören Justine Ruszczyk Damond när hon var på väg mot en polisbil i Minneapolis i syfte att anmäla en våldtäkt. Justine, som hade dubbelt amerikanskt-australiskt medborgarskap, sköts ihjäl av den 33-årige polismannen Mohamed Noor med somalisk bakgrund som trodde att Justine skulle attackera polisen. https://www.bbc.com/news/world-us-canada-48562834

Noor dömdes till fängelse i tolv år och sex månader för dråp av andra graden. De protester som förekom i sammanhanget utfördes mest av somaliskättlingar som menade att polismannen fått ett för hårt straff på grund av rasism.

I såväl USA som Sverige framställs gatukravallerna huvudsakligen som protester mot polisens rasism som möjligen urartat på sina håll. Jag har inte sett några medier här hemma som ens nämnt de mördade poliserna. Däremot blir det oproportionerligt stor uppmärksamhet då USAs president Donald Trump besöker kristna kyrkor som vandaliserats av mobben och polisen vid ett av tillfällena tvingats mota bort en del demonstranter som gått till angrepp mot polisen, något som inte tas upp i rapporteringen. https://eu.usatoday.com/story/news/politics/2020/06/02/george-floyd-trump-visit-catholic-shrine-amid-photo-op-criticism/3122549001/

Förutom våld mot polismakten, allmän vandalisering och plundring av butiker har somliga ”demonstranter” ägnat sig åt att vanhelga och vandalisera synagogor och annan judisk egendom. Minst fyra synagogor i Los Angeles har råkat ut för detta. Det uppges också att omkring 75 procent av alla judiskägda affärer längs affärsgatan La Brea Avenue i Los Angeles vandaliserats av mobben.

En synagoga som vanhelgats av den antisemitiska vänstermobben.

Jews targeted; synagogue vandalized during US riots

President Donald Trump har lovat (”hotat med” enligt vänsterliberala systemmedia) att sätta in militären och nationalgardet om detta skulle behövas i syfte att stävja våldsamheterna. Enligt en undersökning i regi av Morning Consult är en stor majoritet om 71 procent positiva till att använda nationalgardet, medan en något mindre majoritet på 58 procent stödjer insättandet av reguljära militärstyrkor för att upprätthålla lag och ordning. https://www.breitbart.com/politics/2020/06/02/silent-majority-poll-shows-american-voters-support-use-of-military-national-guard-in-riots/?fbclid=IwAR2TnWy4iWvzVWXtv

George Floyds död är att beklaga och jag hoppas de skyldiga får rättvisa domar och straff. Floyds öde får dock aldrig rättfärdiga mord, plundrande och vandalisering av det slag vi nu ser exempel på i Förenta staterna. Det får heller aldrig rättfärdiga förvanskning av sanningen av den typ medierna rutinmässigt ägnar sig åt varje dag.

Ett misstag av Trump att dumpa NSC-chefen John Bolton – men Iran applåderar

John Bolton hyllades vid sin avgång som en hjälte av Republican Jewish Coalition.

Den 10 september deklarerade USAs president Donald J. Trump på Twitter att han hade avskedat sin nationelle säkerhetsrådgivare, John Bolton, på grund av allvarliga meningsskiljaktigheter om den amerikanska utrikespolitiken, främst i Iran-frågan. 20 minuter senare twittrade Bolton att han inte alls fått sparken utan avgått självmant. Oavsett hur det nu var försvinner med Bolton en regeringsmedlem som hade kunnat dämpa Trumps isolationistiska tendenser. https://www.aljazeera.com/news/2019/09/bolton-fired-disagreeing-trump-iran-report-190912080326471.html

Den 70-årige John Bolton var bland mycket annat en varm Israel-vän. Det är därför inte konstigt att Moshe Ya´ alon, som var Israels försvarsminister 2013-16, uttryckt som sin mening att Boltons avgång som chef för USAs National Security Council (NSC), är ”dåliga nyheter för Israel”. I likhet med Bolton förordar Ya´alon en tuff attityd mot Mellanöstern-regionens skurkstat nummer 1, mullornas Iran. Det är betecknande att Trump kort tid efter Boltons avgång förklarade sig villig att villkorslöst träffa den iranske presidenten Hassan Rouhani. https://www.timesofisrael.com/what-does-john-boltons-departure-mean-for-israel/

John Bolton var huvudarkitekt bakom handelsmötet i Bahrain i juni i år syftande till att belysa den ekonomiska delen av möjligheterna att få ett slut på konflikten mellan Israel och de palestinaarabiska enheterna. Bolton var starkt kritisk till att de senare bojkottade mötet på grund av USAs roll; dock deltog på privat basis en grupp palestinaarabiska affärsmän i mötet.

Innan John Bolton i april 2018 utsågs till NSC-chef uttryckte han sitt helhjärtade stöd för Trump-administrationens beslut att erkänna Israels huvudstad Jerusalem som just huvudstad och flyttningen av den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem. Vid sin hastiga avgång hyllades Bolton av Republican Jewish Coalition (RJC) och andra judiska organisationer i USA för sina insatser.

Matt Brooks, executive director för RJC, twittrade följande: ”Ambassador Bolton, thank you for your longstanding friendship, moral clarity and passionate defense of America and our allies, especially Israel.”

John Robert Bolton föddes i Baltimore i den amerikanska delstaten Maryland den 20 november 1948. Hans far var brandman och ett föredöme för sonen John med sin pliktkänsla. Boltons förakt för den etablerade eliten växte under hans tid som juridikstudent vid Yale-universiteten. Han var vid denna studentvänsterns förlovade tid något så exotiskt som en konservativ försvarare av USAs engagemang i Vietnam och Indokina. Bolton kom dock aldrig att tjänstgöra i Vietnam utan nöjde sig med att, i likhet med den senare presidenten George W. Bush, ansluta sig till Nationalgardet. https://en.wikipedia.org/wiki/John_R._Bolton

Under sin tid som Yale-student hann John Bolton med att under sommaren 1972 vara praktikant hos vicepresident Spiro Agnew. Efter sin examen 1974 anslöt sig Bolton till advokatfirman Covington & Burling i Washington, D. C. där han hade sin arbetsplats 1974-81 samt 1983-85. 1993-99 var han partner hos Lerner, Reed, Bolton & McManus. Han hade vidare en rad befattningar inom såväl Reagan- som Bush-administrationerna och var skyddsling till den konservative senatorn Jesse Helms (1921-2008) från North Carolina. https://en.wikipedia.org/wiki/Jesse_Helms

Sommaren 1972 praktiserade John Bolton hos vicepresident Spiro Agnew.

2001-05 var Bolton Under Secretary of State for Arms Control and International Security innan han av president George W. Bush utsågs till USAs FN-ambassadör som efterträdare till Anne Patterson. Att den utrikespolitiske ”höken” John Bolton var ett kontroversiellt val framgår av att Bush utnämnde honom under en period då kongressen hade uppehåll och det inte var möjligt för senaten att underkänna hans kandidatur. När sedan demokraterna segrade i mellanårsvalet till kongressen 2006 avsattes Bolton och avgick formellt den 31 december 2006.

Efter sin tid som FN-ambassadör kom Bolton bland annat att fungera som kommentator i den konservativt betonade Fox News Channel. Han var också utrikespolitisk rådgivare åt senator Mitt Romney då denne 2012 var republikanernas kandidat i ett val som vanns av demokraternas Barack Obama. Innan Bolton av Donald Trump utnämndes till nationell säkerhetsrådgivare var han bland annat 2013-18 ordförande i den konservativa och islamkritiska tankesmedjan Gatestone Institute. https://en.wikipedia.org/wiki/Gatestone_Institute

John Bolton har med rätta kallats såväl konservativ som en utrikespolitisk hök som menar att Förenta staterna bör ha en aktiv roll på den globala arenan och gripa in militärt där så kan anses befogat. Däremot förnekar han att han skulle vara neokonservativ, vilket ofta påstås. Såvitt jag kan se har han alldeles rätt i det.

Den neokonservativa ideologiska inriktningen har sitt ursprung i 1960-talets USA, då en rad tidigare vänsterinriktade ”hökar” bröt med det demokratiska partiet på grund av vad de uppfattade som dettas växande pacifism och i stället blev konservativa republikaner. Då John Bolton aldrig varit vare sig demokrat eller vänsterinriktad stämmer han inte in på definitionen av vad en neoconservative är. https://en.wikipedia.org/wiki/Neoconservatism

Orsaken till att Trump 2018 utsåg John Bolton att efterträda NSC-chefen H. R. McMaster var enligt uppgift att han sett och hört Bolton som kommentator på Fox News och låtit sig vederbörligen imponeras, låt vara att Trump skall ha irriterat sig på Boltons karaktäristiskt buskiga mustasch. Följaktligen togs Bolton med på Trump-skutan trots att det fanns klara ideologiska och filosofiska skiljelinjer mellan de båda männen.

Trump kan knappast ha varit omedveten om att Bolton under flera decennier upprepade gånger pläderat för att USA skulle ingripa militärt på olika håll i världen såsom i Irak 2003. Bolton har städse förordat en mer offensiv amerikansk hållning i exempelvis Iran, Nordkorea, Libyen och Syrien under det att Trump velat trappa ner USAs internationella åtaganden också i områden och länder där amerikanerna har en lång tradition av engagemang av typ Europa och Korea.

När det gäller Korea har Bolton citerats på följande sätt: ”It´s important to stand behind our South Korean allies, but if we pay heed to the lesson of history, talking to North Korea would be fruitless.” Det kan råda liten tvekan om att Bolton här har alldeles rätt – Nordkorea har alltid varvat en försonlig attityd med krigiska tongångar och upprepade gånger lurat skjortan av naiva amerikanska och sydkoreanska statsmän som Jimmy Carter och Kim Dae-jung. Det finns en viss risk att Donald Trump utan Bolton som rådgivare kommer att sälla sig till denna skara.

John Bolton sammanträffade  med Mongoliets president Khaltmaagiin Battulga i Ulaanbaatar den 1 juli 2019.

I början av sin ämbetstid använde Trump ofta hårda ord mot ”raketmannen” Kim Jong-un i Nordkorea och underströk att han hade en mycket större kärnvapenknapp än denne. Efter hand har han blivit mer försonlig och skrev historia då han tog en promenad tillsammans med den nordkoreanske diktatorn i den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea den 30 juni i år. Samtidigt var Bolton på diplomatiskt uppdrag i Mongoliet  – en inte fullt lika uppmärksammad internationell händelse. https://www.straitstimes.com/asia/east-asia/trump-proposed-dmz-meeting-in-letter-to-north-koreas-kim-jong-un-before-visit-asahi

Ytterligare en central utrikespolitisk fråga där Bolton och Trump har haft divergerande synsätt är Ryssland. Bolton, som är skarpt kritisk till Rysslands president  Vladimir Putin, menade att de ryska försöken att påverka den amerikanska inrikespolitiken i samband med det senaste presidentvalet varit liktydiga med ”an act of war”. Han var också en betydelsefull aktör bakom den amerikanska administrationens beslut att säga upp 1987 års avtal med det dåvarande Sovjetunionen om begränsning av nukleära medeldistansrobotar.

Andra särskiljande frågor har varit Afghanistan, där Bolton varit emot förhandlingar med talibanerna; Venezuela, där Bolton till skillnad från Trump velat störta den socialistiske diktatorn Nicolas Maduro; Iran där Trump tycks ha mjuknat avsevärt vilket som framgått ovan märkbart oroar Israel. Bolton har vidare aldrig varit någon större vän av FN: i ett uttalande 1994, långt innan han blev FN-ambassadör, menade Bolton att om FN-skrapan i New York skulle mista tio våningar skulle det inte göra ”a bit of difference”.

Donald Trump var redan när han välkomnade John Bolton i sin administration väl medveten om att det fanns tydliga skillnader mellan Boltons och presidentens och Trump-gängets synsätt i olika frågor. I maj i år pekade Trump i ett uttalande på dessa skillnader men sade samtidigt att detta var OK och att de balanserade varandra. Till slut blev dock olikheterna uppenbarligen för många och stora, enkannerligen när det gäller Iran, och Bolton utestängdes från viktiga möten inom administrationen innan han slutligen tvingades bort. Det återstår att se vem som blir Boltons efterträdare. https://www.malaymail.com/news/world/2019/09/11/john-bolton-warrior-in-white-house-goes-out-swinging/1789283

Till slut skar det sig mellan Trump och Bolton.

Jag har alltid uppskattat John Boltons offensivt utrikespolitiska hållning och tror att det var ett misstag av Trump, som jag likaledes uppskattar, att dumpa honom. Risken är nu att Trump kommer att omge sig med idel ja-sägande nickedockor som inte har kraft eller vilja att informera honom om när han är på väg att fatta mindre lyckade eller rentav katastrofala beslut. Verkligt illavarslande är att Iran applåderat Boltons avgång. https://www.youtube.com/watch?v=3JVggumOoFk