Posted tagged ‘kärnkraften’

Silkesvantarna på när media möter Naturskyddsföreningen

21 april, 2016

 

IMG_1254

Varför behandlar medierna så gott som alltid Naturskyddsföreningen (SNF) med silkesvantar? Den frågan har ställts av Mats Olin, chef för Timbro Medieinstitut, i en skrift från samma institut (juli 2015). Frågan är befogad, då SNF är en av de samhällsoperatörer som påfallande ofta och utan överhängande risk att utsättas för kritisk granskning tillåts styra och ställa efter eget skön i samhällsdebatten.

I kompendiet Mediers gullegrisar. Granskar medier informella makthavare som Naturskyddsföreningen? (Timbro Medieinstitut, juli 2015, 36 sidor) söker Mats Olin ge en förklaring till att en institution som Naturskyddsföreningen (förkortat SNF efter det tidigare namnet Svenska naturskyddsföreningen) tilldelats en gräddfil i samhällsdebatten. SNF är en av de intresseorganisationer som syns mest i miljödebatten. När medier av olika slag anser sig behöva auktoritativa synpunkter på någon aktuell fråga – det kan gälla vargens vara eller inte vara, det senaste så kallade klimathotet eller ekologisk odling – kontaktar de ofta SNF. Ibland kan uppmärksamheten rentav bero på en rapport eller ett pressmeddelande från denna organisation.

Timbros Mats Olin anser att många medier betraktar SNF som en organisation som sitter inne med någon sorts högre sanning och därför varken bör eller behöver utsättas för kritisk granskning. SNF fungerar i sammanhanget som en informell makthavare som påverkar omvärlden. Enligt en undersökning av elva organisationers publicitet i opinionsbildande sammanhang i sex ledande medier företagen av Timbro under perioden 1 mars – 31 maj 2015 visade det sig, att Naturskyddsföreningen var den organisation som rönte störst uppmärksamhet. Tvåa kom Hyresgästföreningen och trea Aktiespararna. Dessa tre aktörer var helt dominerande avseende medial synlighet.

Det är en gammal beprövad politisk sanning att det gäller att synas så mycket som möjligt i mediebruset. ”Den som inte syns finns inte” är ett vanligt talesätt – sedan spelar det inte så stor roll om uppmärksamheten är positiv eller mindre smickrande. Den eller de som figurerar mest frekvent i press och etermedia uppfattas som någon/några att räkna med.   

Enligt detta sätt att se kan det inte råda några som helst tvivel om att SNF är en tung aktör i det svenska samhället. Detta framgår icke minst av att tidningen Miljöaktuellt i sin årliga granskning av Sveriges 100 ”miljömäktigaste” personer 2013 placerade SNFs dåvarande generalsekreterare Mikael Karlsson på andra plats och ordföranden Svante Axelsson som sjua. 2014 hamnade de på femte respektive sjätte plats. När Karlsson och Axelsson avgått från sina poster rasade de ner till plats 32 respektive 38. Karlsson är i dag borta från organisationen medan Axelsson är generalsekreterare.

3475757_1200_675

SNFs nuvarande generalsekreterare Svante Axelsson.

Naturskyddsföreningen gör absolut ingen hemlighet av sin ambition att påverka landets miljöpolitik: ”Vi vill se att politikerna tar sitt ansvar för natur och miljö”, heter det sålunda i ett strategidokument som Timbro-skriften hänvisar till. ”Vi har tack vare våra över hundra år byggt upp en stor trovärdighet i komplexa miljöfrågor. När vi talar, då lyssnar politikerna. Men det finns många frågor som återstår att lösa.” (Olin, sidan 12).   

Utöver att delta i miljödebatten agerar SNF för sina hjärtefrågor även genom att – ”i de fall vi har talerätt eller kan agera som ombud för berörda sakägare” – driva frågor i domstolarna: ”På så sätt har Naturskyddsföreningen vunnit viktiga strider som påverkat efterlevnaden av lagarna och ibland inneburit att lagarna skrivits om.” (Olin, sidan 12).

Inför en riksdagsdebatt 2014 hade SNF till alla partier skickat ”18 skarpa förslag” med avsikten att partierna skulle säga bu eller bä till dessa förslag. Partier som inte ville avveckla kärnkraften bannades av SNF, även om partierna menar att kärnkraften bör bevaras eller byggas ut av miljöskäl. I organisationens rankning av partierna får Miljöpartiet oslagbara 100 procent, närmast följt av Vänsterpartiet med 89 och Folkpartiet (numera Liberalerna) med 67 procent. Den klart sämsta miljöpolitiken utifrån SNFs normer har kärnkraftvänliga Sverigedemokraterna, som endast kommer upp i 28 procent.

Även våra Europa-parlamentariker har utsatts för SNFs argusögon: i en debattartikel en månad före valet till Europaparlamentet i Dagens Nyheter den 5 maj 2009 ger organisationen sex EU-politiker underkänt i miljöfrågorna och sju med tvekan godkänt. Bland de underkända märktes Moderaternas Gunnar Hökmark och Junilistans Nils Lundgren.

Naturskyddsföreningen är på intet sätt barskrapad. Dess centrala organisation omsätter årligen enligt uppgifter från 2013 186 miljoner kronor, varav de flesta slantarna kommer från den statliga biståndsorganisationen SIDA vilken bidrar med cirka 55-60 miljoner per år. Från statliga Energimyndigheten och Naturvårdsverket inflöt 12 miljoner kronor. Näst största inkomstkällan är insamlade medel som 2013 stod för 47 miljoner kronor årligen, varav 10 miljoner kom från det kliniskt politiskt korrekta skojeriföretaget Postkodlotteriet som även håller det svenska folkhems-Stasi Expo under armarna.

Skärmavbild-2014-09-11-kl_-09_00_181-e1410419115233

MP bäst, SD sämst enligt SNFs ranking.

Enligt en undersökning som Transparency International Sverige genomförde 2011 avseende de svenska politiska partiernas intäkter, motsvarade Naturskyddsförfeningens centrala intäkter de sammanlagda centrala intäkterna för de fyra partierna Miljöpartiet, Folkpartiet (L), Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. Det ter sig självklart att en budget av beskrivet slag ger vem eller vilken som helst förutsättningar att bedriva en kraftfull påverkanspolitik och gör vederbörande till en ledande makthavare.   

Miljonerna gör det möjligt för SNF att på SNFs rikskansli i Stockholm hålla runt 140 individer, varav 20 på kommunikationsavdelningen, sysselsatta. Organisationen finns också representerad i vart och ett av våra 21 län och på talrika och alltfler enskilda orter.

Det är givet att den aktör som vill skapa opinion inom miljöområdet måste skrämmas riktigt ordentligt. Det duger inte att komma med nyanserade rapporter med argument ”för” respektive ”emot”. Som Agnes Wold, professor i kemisk bakteriologi, påpekade i radioprogrammet ”Vinter” i P1 2011:   

Nuförtiden agerar de (universitet och miljöorganisationer) på en marknad. Det råder konkurrens om uppmärksamhet och pengar. Den som kan skrämmas mest kan få båda delarna. Våra myndigheter och organisationer har därför drabbats av Krösamaja-syndromet. En skicklig Krösamaja vet vem som är bäst att skrämma för att få maximal effekt. Gravida kvinnor och småbarnsföräldrar är hyperkänsliga för verkliga och inbillade hot mot barnen. (Olin, sidan 15).

Professor Wold anför som exempel på denna oförblommerade skrämseltaktik föreställningen om damm som en gigantisk hälsofara. En fråga som, konstaterar Mats Olin, SNF dammat på (!) hårt om. I ett dokument skriver föreningen: ”I hemmets förmodade trygga vrå döljer sig giftiga överraskningar. Vanligt hushållsdamm fungerar som reservoar för många miljögifter.” (Olin, sidan 15).

Agnes Wold ställer sig mycket kritisk till SNFs dammalarmism och anser att organisationen ”på ett cyniskt sätt exploaterar den naturliga ångest som småbarnsföräldrar har. /…/ Jag kan inte för mitt liv begripa varför Naturskyddsföreningen har valt att skrämmas med att det skulle vara farligt med damm under sängen i sovrummet! Kan vi inte ägna oss åt något mer väsentligt?” (Olin, sidan 16).

IMG_1255

Damm under sängen – livsfarligt? Foto: Tommy Hansson

Men skrämmas, det är SNF bra på. 2011 lyckades dåvarande generalsekreteraren Mikael Karlsson få betydande genomslag i till exempel SVT Nyheter och Aftonbladet Hälsa om det påstått livsfarliga dammet under våra sängar.

Ett annat exempel på skrämseltaktik från Naturskyddsföreningens sida var det larm om bekämpningsmedel i frukt som blåstes på för fulla sirener 2014. Svenska Dagbladet gick i spetsen den 28 april med rubriken ”Kemikalier hittade i nio av tio frukter” och andra medier hakade på. Svenskan valde att låta Livsmedelsverket komma med en nyanserande kommentar senare samma dag, men då hade giftlarmet redan hunnit bära frukt med vindens hastighet. Livsmedelsverket konstaterade, att en farlig nivå för en individ vore om vederbörande satte i sig 400 kilogram vindruvor varje dag under resten av livet.

Ett tredje utspel från SNF rörde plastskor, vilka sades härbärgera ”ofta hälsofarliga och miljöfarliga kemikalier, t. ex. ftalater och tungmetaller.” (Olin, sidan 17).

Också denna gång satsade ett antal mainstreammedier på att ta larmet på fullaste allvar utan att ge utrymme åt kritiska eller nyanserande infallsvinklar.    Kritiska röster saknades dock inte på annat håll. Marie Vahter, enhetschef vid Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet, citerades på följande sätt av mediesajten Second Opinion: ”Tungmetallerna i skorna löses inte ut.” (Olin, sidan 17).

Vi har ovan kunnat konstatera, att Naturskyddsföreningen – grundad 1909 av botaniker och andra naturintresserade akademiker – reellt men inte rent formellt är en av samhällets ”tunga” makthavare. En synnerlig generös budget i kombination med en närmast underdånig inställning från etablerade mediers sida har gjort det möjligt för föreningen att utkolportera sitt sällan särdeles nyanserade budskap till en ofta naiv befolkning.   

Timbros Mats Olin konstaterar i sitt arbete att det är sällsynt att press och/eller etermedia ägnar sig åt granskning av SNF. Endast ”en handfull” av sådana exempel har kunnat konstateras. Detta gäller till exempel vargfrågan, där SNF driver en vargvänlig linje vilken oftast går på tvärs gentemot de dyrköpta erfarenheter som gjorts av människor i glesbygden där man blott är alltför väl förtrogen med vargens blodiga härjningar bland kreatur och husdjur.

Oskarshamns-kärnkraftverk

Oskarshamns kärnkraftsverk.

En av Naturskyddsföreningens profilfrågor är kärnkraften i allmänhet och dess avveckling i synnerhet. Mats Olin kommenterar detta på följande sätt:

Naturskyddsföreningen är en av de viktigaste rösterna för en nedläggning av kärnkraften. Det är en fråga som medierna bevakar noga, och exempelvis de politiska partiernas argument och kärnkraftsbranschen granskas ofta. Det är naturligt. Argument för och emot granskas och ifrågasätts av journalister. Men Naturskyddsföreningen behandlas inte som en makthavare vars argument synas i sömmarna. Förespråkarna för kärnkraft hävdar att en nedläggning kommer att leda till ökade utsläpp av klimatgaser. Hur försvarar Naturskyddsföreningen det? Det är en fråga som inte finns på journalisternas agendor. (Olin, sidan 20).

Ett eklatant exempel på hur Naturskyddsföreningen behandlas med silkesvantar av journalistkåren är hur det gick till, när en med Olins språkbruk ”tung källa” kritiserade SNFs ställningstagande avseende ekologiskt odlad mat. Forskare hade menat att det vore en katastrof ur miljösynpunkt om all föda odlades på så kallat ekologiskt vis. Dessa synpunkter fick visst genomslag, men flera medier föredrog att vända på det och gjorde den kritik som riktades mot rapporten från SNF till den stora nyheten. Såväl SNFs ordförande, Johanna Sandahl, som dess generalsekreterare, Svante Axelsson, bereddes frikostigt utrymme i exempelvis Sveriges television (SVT) som Svenska Dagbladet i syfte att göra ned kritik från forskarhåll.

Timbro Medieinstitut har valt att närmare studera tre medier och dessas förhållningssätt: ”P1 Morgon” i Sveriges radio (SR) (debatt), Dagens Nyheter (nyhetsperspektiv) samt ”Uppdrag granskning” i SVT (granskningsperspektiv). Det visade sig att SR var det medium som var flitigast när det gällde att rapportera om SNF, något som skedde flera gånger per vecka. Ett vanligt scenario har varit att SNF pekat på vad man menat vara olika typer av miljörosker och i samband därmed riktat kritik mot politik, myndigheter och företag. Normalt har de som kritiserats beretts möjlighet att bemöta kritiken.

Däremot är det ytterst sällsynt att kritiken riktar sig mot SNF. Timbros granskning visar att endast ett sådant exempel förekom under 2014-2015: det gällde forskarkritiken mot den ekologiskt odlade maten.

Timbros studie av hur media behandlar Naturskyddsföreningen visar bland annat att det inte förekommer någon kritisk granskning av föreningens grundläggande ideologiska resonemang, som ligger nära Miljöpartiets. Exempelvis ifrågasätter SNF ekonomisk tillväxt, en inställning som förvisso skulle kunna vara intressant att diskutera.   

 

journalister_partiFrågan är varför SNF av etermedia och press inte utsätts för samma typ av kritisk granskning som andra makthavare. Studien pekar på flera möjligheter, bland annat dessa:

– En förklaring skulle kunna vara att journalister helt enkelt inte uppfattar SNF som en makthavare utan, i likhet med dem själva, någon som granskar makten.

– Minskade resurser på redaktionerna kan medföra att den kritiska granskningen får stå tillbaka. Detta kan enligt Timbro-studien möjligen vara en relevant förklaring när det gäller den krisande pressen, men knappast för resursstarka Sveriges radio eller television.

– Intresset för och kunskapen om ekonomiska frågor är begränsade i våra vanligaste medier. Därav ointresset att belysa de ekonomiska följderna av Naturskyddsföreningens men också Miljöpartiets tillväxtfientliga politik.

– Ytterligare en förklaring skulle mycket väl kunna vara, att SNF av medierna i allmänhet uppfattas som en ”god” kraft som utmanar snöda vinstintressen.     

– Icke minst väsentligt i sammanhanget är det av professor Kent Asp vid Göteborgs universitet väl dokumenterade faktum, att journalistkåren till stor del favoriserar Miljöpartiet vilket ideologiskt och värderingsmässigt står Naturskyddsföreningen nära. (Se cirkeldiagrammet ovan – den undre, gröna delen av cirkeln representerar MPs sympatier).

 

Annonser

Oscar Sjöstedt (SD): – Vi måste sätta stopp för den här regeringen!

19 november, 2015

Sjöstedt 2015 003 Oscar Sjöstedt ansåg att det är hög tid att fälla regeringen Löfven-Romson. Foto: Tommy Hansson

Den 17 november hade Sverigedemokraterna Södertälje fint besök i form av partiets ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt.

Oscar hade av naturliga skäl valt att i första hand föreläsa om SDs ekonomiska politik, men han kom även in på allmänna och i en del fall mer överhängande frågor.

– Nu är vi i ett läge där vi måste ta varje chans att sätta stopp för den här regeringen, menade Oscar. Miljöpartiet har helt ”tappat det” och framförallt då förnuftet. Stefan Löfven har ingen rolig sits då han är i händerna på MP och V.   

Trots regeringens tal om att införa gränskontroller för att hindra IS-terrorister från att ta sig in i Sverige, ansåg Oscar Sjöstedt, händer det ingenting. Lika många väller in i vårt land som tidigare.

– Moderaterna och Kristdemokraterna har faktiskt haft en del rätt bra förslag, framhöll Sjöstedt och fyllde på med att det är självklart att vi måste stänga gränserna mot Tyskland och Danmark varifrån i praktiken alla invällande – flyktingar, socialturister, presumtiva terrorister från IS eller andra terrorgrupper – kommer.

Oscar Sjöstedt föreläste på temat SD-budgeten för 2016-2019 och redogjorde för de besparingar SD föreslagit för att kunna genomföra nödvändiga satsningar. Ett enda exempel:

– Vi säger nej till regeringens planer på att staten skall köpa på sig skog och frigör därmed pengar som kan användas på bättre sätt.

Sjöstedt 2015 005 Auditoriet i Stadshuset lyssnade intresserat på Oscars föreläsning. Foto: Tommy Hansson

Vidare avvisar SD regeringens skattechock, där ett av förslagen är att införa en skatt för äldre som vill fortsätta jobba efter uppnådd pensionsålder. Därmed tar man bort incitamentet för dem som känner sig friska och starka nog att fortsätta arbeta till 67, 70 eller kanske till och med 75 års ålder.

Sjöstedt kom vidare in på marginalskatten, ett område där Sverige för närvarande intar andraplatsen i världen. Bara den lilla ön Aruba i Västindien, som utgör ett av fyra autonoma länder i konungariket Nederländerna, har högre marginalskatt.

– Om regeringen dock förverkligar sina planer på att höja marginalskatten till 60 procent blir vi världsledande på marginalskatter, underströk Oscar Sjöstedt.

Denne framhöll vidare att om man höjer skatterna hela tiden för att få in mera pengar till statskassan så nås till slut en brytpunkt, där skatteintäkterna minskar. Detta enligt den så kallade Laffer-kurvan, uppkallad efter den amerikanske nationalekonomen Arthur Laffer.

– När skatterna höjs hela tiden slutar folk till sist att jobba, eftersom detta inte längre är lönsamt. Andra flyttar utomlands.

En av S-MP-regeringens idéer är att införa skatt på kärnkraft, berättade Sjöstedt vidare. Framförallt MP vill därmed ”bakvägen” avskaffa kärnkraften i Sverige genom att göra den olönsam.   

– Löfven som gammal fackföreningsboss är nog medveten om kärnkraftens betydelse för den svenska industrin, men han måste också hålla MP på gott humör.

Oscar Sjöstedt uttryckte också sin och SDs oro för utvecklingen inom den svenska skolan.

Sjöstedt 2015 004 Oscar Sjöstedt var bland annat kritisk till regeringens planer på att köpa upp skog för statens räkning. Foto: Tommy Hansson

– Ni har säkert sett resultaten av de så kallade PISA-undersökningarna, där Sverige alltid hamnar i botten bland västvärldens skolor vad gäller väsentliga kunskaper och färdigheter. Det är mycket oroväckande. Vi behöver bland annat karriär- och certifieringslyft för lärare, fler vägar in i läraryrket, mer personal på skolorna, ökad digitalisering och att landsortsskolorna behålls.

En annan hjärtefråga för Sverigedemokraterna, förklarade Sjöstedt, är att säkra de svenska industriernas fortbestånd genom att bland annat tillse, att det finns tillräckligt med folk inom industrin, icke minst gymnasieingenjörer som det råder enskriande brist på.

Sverigedemokraterna tillbakavisar också planerna på höjd bensinskatt och förespråkar återbetalning av drivmedelsskatt, liksom en höjd milersättning för användande av egen bil under tjänsteutövning, vilken legat stilla på samma nivå – 18.50 kronor – sedan 2007.

En av de viktigaste och mest överhängande uppgifterna för SD i nuläget, deklarerade emellertid Oscar Sjöstedt, är alltså att se till att regeringen Löfven-Romson försvinner:

– Vi är beredda att rösta med alliansens UO-motioner (UO=utgiftsområden). Vi är i ett läge där vi måste ta varje chans att sätta stopp för den här regeringen, som så uppenbart bevisat att den inte är vuxen uppgiften med den oförändrat höga asylinvandringen.

Vi kan bara hoppas och bedja för att SD kommer att lyckas med den uppgiften och att inget terrordåd hinner inträffa i landet innan dess.   

Sjöstedt 2015 006 På bilden syns i en fikapaus från vänster SD-politikerna Tony Skillinghaug, gruppledare Beata Kuniewicz och Tommy Blomqvist. Foto: Tommy Hansson

Efter Oscars Sjöstedts föreläsning och powerpoint-presentation med siffror och diagram följde många frågor från de närvarande medlemmarna i Stadshusets stora sal Demokratin, där kommunfullmäktige vanligen sammanträder. Oscar berättade även att han är den av partiets ekonomisk-politiska talepersoner som tjänstgjort längst. De tidigare i samma befattning har varit Johnny Skalin, Erik Almqvist och Sven-Olof Sällström.

Som tack för Oscar Sjöstedts mycket uppskattade insats i Södertälje denna novemberkväll överräckte SD Södertäljes medlemsanvarige Tommy Blomqvist en papperskasse innehållande en blomsterbukett och en chokladask.

Persson om Schyman: ”Omogen, splittrad och okunnig”

22 juni, 2014

secondColumn På den tiden det begav sig: Göran Persson (S) och Gudrun Schyman (V) i en skakig relation.

Två sensationer inträffade i valet till Europaparlamentet (EP) den 25 maj: Sverigedemokraterna (SD) fick nästan 10 procent och vann två mandat som tillfaller Kristina Winberg och Peter Lundgren, Feministiskt initiativ (Fi) erhöll 7 procent av rösterna och kan därmed skicka Soraya Post till Bryssel och Strasbourg.

Sistnämnda parti, med förra Vänster-ledaren Gudrun Schyman som primus motor, noteras även mestadels för siffror över 4 procent i mätningarna inför riksdagsvalet den 14 september. I ett ”värsta tänkbara”-scenario kan Fi ej endast nå riksdagen  utan också komma att ingå i en rödgrön regering med ministerposter och allt.

Således ett parti som bland annat vill införa medborgarlöner, avskaffa det militära försvaret, lägga ned kärnkraften, införa ett juridiskt tredje kön, möjliggöra månggifte och anordna omskolningskurser för män. Det är vidare ett parti som talar vitt och brett om kvinnors rättigheter men föredrar att tiga om invandrares gängvåldtäkter och barbarisk könsstympning av skolflickor.

Med ett sådant knäppgöksparti vid rikets roder skulle Sverige sannolikt förlora all eventuell kvarvarande respekt i omvärlden. Så här har jag tidigare skrivit om detta värstingparti:

https://tommyhansson.wordpress.com/2014/05/27/varstingpartiet-fi-siktar-hogt/

FI-Putin

Intressant är att ta del av vad vår förre statsminister Göran Persson (S) fick för intryck av Gudrun Schyman under den tid hennes dåvarande parti (V) ingick i regeringsunderlaget. Klicka på länken nedan för att ta del av Perssons intervjusvar angående Schyman (han pratar om Schyman ungefär 1,25 – 3,40 minuter in i filmen):

Göran Persson, statsminister 1996-2006, talar om att han ”jobbar på” sin relation med Gudrun Schyman men att de båda aldrig tycks nå fram till varandra. Varför? Persson ger bland annat följande förklaring:

De gånger jag träffar henne ger hon ett splittrat och omoget intryck. Hon är ofta väldigt okunnig i de sakfrågor vi diskuterar och oerhört undfallande vid förhandlingar.

En gång, berättar Persson, fick dåvarande vänsterledaren ett våldsamt utbrott om karlar i största allmänhet vid en viktig förhandling och gastade om att ”Ni män skall inte tro att ni kan knulla runt med kvinnor ur olika miljöer”.

Göran Persson avslutar intervjudelen om sina erfarenheter av Gudrun Schyman med att säga, att han ”aldrig kommer att kunna lita på Gudrun Schyman” i ett krisläge för landet. Man får innerligt hoppas att den nuvarande S-ledaren, Stefan Löfven, tar Perssons ord om Schyman ordentligt ad notam.

antisemitism01 Islamiseringen fortgår ohejdad.

Det är enligt mitt synsätt i dagens läge i högsta grad befogat att tala om kris för gamla Sverige. Massinvandringen spränger alla gränser med alliansregeringens goda minne och tvingar på oss en så kallad mångkultur, som i allt raskare takt urholkar och upplöser hävdvunna traditioner och värderingar. Islamiseringen av vårt samhälle fortsätter okontrollerat. Ekonomin körs i botten liksom respekt för lag och ordning.

Något militärt försvar har vi i ett sådant läge näppeligen råd med, vilket öppnar oanade möjligheter för  Putins Ryssland. De som protesterar mot denna tingens ordning marginaliseras genom diverse tillmälen och fantasifulla djävulsmålningar.

Att i ett sådant läge låta personer som Gudrun Schyman, Soraya Post och andra mer eller mindre förvirrade partikamrater få något som helst att säga till om vore förödande för vårt redan hårt prövade och sargade land, och skulle nästan säkert ge upphov till chockreaktioner i omvärlden. Låt det aldrig inträffa!

 

”MP vill ha amnesti för alla illegala invandrare”

6 juli, 2013

_2BE3296_MPMPs språkrör Gustav Fridolin och Åsa Romson tjoar runt i Prideparaden.

Enligt ett envist men så vitt jag kan bedöma trovärdigt rykte vill Sveriges flummarparti nummer 1, Miljöpartiet (MP), få till stånd en allmän amnesti för illegala invandrare. Det vill säga den typ av immigranter som ibland förskönande kallas ”papperslösa” eller ”tillståndslösa”.

Målsättningen skulle enligt ryktet vara att få ingå i eller åtminstone samarbeta med/stötta en S-ledd regering om alliansen skulle misslyckas i valet 2014. Kontakter mellan MP och S skall ha tagits under Almedalsveckan. MP bedömer att det är mer realistiskt att sossarna skulle köpa förslaget om allmän amnesti än moderaterna.

Förslaget om en allmän flyktingamnesti ingick som en del av MPs valmanifest inför valet 2010. Amnestitanken har även stöd inom exempelvis V och C samt den notoriska och den i de kristna konturerna alltmer utsuddade Svenska kyrkan. Kort före förra valet övergavs dock tanken av MP men rapporteras alltså nu återigen ha dammats av och därtill utökats till att omfatta även de illegala invandrarna, vilka ju redan åtnjuter starkt subventionerade vård- och utbildningsförmåner.

Mer här:

http://www.sydsvenskan.se/sverige/okade-krav-pa-flyktingamnesti/

Frågan är intressant på flera plan. Hur skulle Stefan Löfven och Socialdemokraterna ställa sig till ett sådant förslag? Landsorganisationen (LO) lär knappast välkomna konkurrens på arbetsmarknaden av kanske 30 000 – 40 000 personer, vilka uppehåller sig olagligt i landet och som inte ett dyft har bidragit till den svenska statskassan.

LO-borgen_749241cVad säger LO om generell amnesti för papperslösa?

Lägg därtill att det immigrationskritiska Sverigedemokraterna (SD) numera är det näst största partiet bland LO-kadrerna:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sd-nast-storst-bland-lo-medlemmar_7897918.svd

Att det skisserade förslaget kommer just från det totalt utflipprade Miljöpartiet är naturligtvis ingen överraskning. Partiet som vill sänka arbetstiden men samtidigt förstärka de illegala immigranternas möjligheter att erhålla vård och andra förmåner i samhället utan någon motprestation. Var pengarna skall tas ifrån står i bästa fallet skrivet i stjärnorna. Som vill skrota kärnkraften samt avveckla det militära försvaret. I den bästa av världar vore det Miljöpartiet och inte Sverigedemokraterna som alla övriga partier ville isolera.