Jimmie Åkessons sjätte vårtal: ”SD är Sveriges trygghetsparti som måste vinna ödesvalet”

Den 5 maj 2018 höll Jimmie Åkesson sitt sjätte vårtal från scenen på Långholmen. Foto: Tommy Hansson

Man kan inte säga annat än att Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson vid det sjätte vårtalet på Långholmen i Stockholmen sedan starten 2013 hade flytet och makterna på sin sida. Sol och värme samt nära nog fullsatta läktare framför Långholmens utescen denna lördag den 5 maj 2018. Dessutom inte en tillstymmelse till motdemonstranter denna gång. Det huvudbudskap Åkesson förmedlade var att Sverigedemokraterna är Sveriges trygghetsparti.

Jimmie Åkesson inledde med att anknyta till huvudstaden, där ju hans vårtal utspelade sig:

Stockholm är vackert. Men där finns dock själlösa nybyggnationer vilka nu också nått Långholmen. Miljöpartiet vill ju bygga cykelbanor överallt, och nu planeras en betongkaj vid det vackra Pålsundet för att underlätta för cyklister. Men det måste också finnas utrymme för det som är gammalt. SD är en garant för sans och balans – SD är Stockholms bevarandeparti!

Pålsundet. Denna idyll vill Miljöpartiet ödelägga genom att anlägga en betongkaj. Foto: Tommy Hansson

Sverige befinner sig i stark förändring. All förändring är dock inte av godo. Dit hör ökad segregering, ett skenande våld, splittring, ökad otrygghet och en allmän polarisering. Detta sker i storstäderna men i ökad utsträckning även på mindre orter. Kort sagt en bedrövlig ”utveckling”.

– Om man påtalar sådant, påpekade Jimmie Åkesson, skälls man för att sprida en dålig bild av Sverige och för att vara Sverige-fiender. Men de verkliga fienderna till Sverige är de regeringar, både borgerliga och rödgröna, som ställt till med detta. Skjut inte budbäraren utan ta ert ansvar!

Åkesson menade att polariseringen får samhället att vittra sönder och att SD och andra som lyfter problemen gör detta inte utifrån en populistisk agenda, utan för att vi/de känner en genuin oro för Sveriges nutid och framtid:

Riksdagsledamöterna Paula Bieler, Adam Marttinen, Mattias Karlsson (skymd) och Aron Emilsson intervjuades om sina fokusområden av konferencieren Angelika Bengtsson. Foto: Tommy Hansson

– Vi går in i valrörelsen större, starkare och bättre rustade än någonsin tidigare – 2018 kommer att bli Sverigedemokraternas år! Det är vi som sätter agendan, det är oss de andra partierna tvingas förhålla sig till. Vi har tvingat Moderaterna och Socialdemokraterna till positiva förändringar. SD påverkar, mina vänner!

Enligt SD-ledaren kommer valet 2018 att bli ett ”ödesval” för Sverige

– Jag har sagt det tidigare, men valet i september 2018 blir verkligen ett ödesval. Vi måste helt enkelt vinna!

Publiken på de fullsatta läktarna kunde fröjdas åt ett varmt och soligt vårväder. Foto: Tommy Hansson

Jimmie Åkesson fortsatte sedan med en retorisk uppräkning avseende mellan vilka valet står. Det står bland annat, hävdade Åkesson, mellan de som fört en immigrationspolitik som tillät Rakhmat Akilov att mörda oskyldiga människor på Drottninggatan i Stockholm och de som villa skärpa immigrationslagarna och gränskontroller; mellan de som förnekade att det fanns ett tiggeriproblem och de som ville förbjuda organiserat tiggeri.

– Eller i stark sammanfattning: mellan de som inte fattat någonting och de som fattat!

Jimmie fortsatte:

Sverigevänner, vi måste vinna – så enkelt är det! Vi har en enormt viktig uppgift i att driva på utvecklingen i rätt riktning. Vi skall inte ha en asylinvandring där man fritt får välja land. Riktiga flyktingar vill ha tak över huvudet, vård när de behöver det och utbildning för barnen. Det skulle krävas omkring 25 biljoner kronor att hjälpa alla världens 65 miljoner flyktingar till Sverige. Det vore en oerhört ineffektiv politik. Vi vill hjälpa flyktingar på plats, det skiljer oss från alla andra.

Johan Tireland från SD Stockholms stad (närmast kameran) med flera funktionärer såg till att de som ville ha korv fick önskad sort. Foto: Tommy Hansson

– Den flyktingpolitik SD förespråkar, framhöll Jimmie Åkesson, består i att lägga en rimlig summa pengar på att hjälpa behövande på plats. Resten av pengarna skall användas till att stödja behövande svenska medborgare. Detta gör Sverigedemokraterna till Sveriges mest flyktingvänliga parti och samtidigt det mest välfärdsvänliga partiet.

Det är lätt att bli förbannad på regeringen Löfvens politik som gjort att det i dag finns alltför många hemlösa pensionärer, inskärpte Jimmie Åkesson och klargjorde att SD inte kommer att stödja en regering som inte ser till att våra äldre får en dräglig levnadsstandard. SD är Sveriges trygghetsparti!

Jimmie Åkesson fortsatte:

2018 års vallåt ”Varje liten del” framfördes av en medlem i Bedårande barn samt Peter Jezewski. Foto: Tommy Hansson

– Varje grov brottshandling som utförs av utländska medborgare skall följas av obligatorisk utvisning. Kriminella utlänningar har ingen plats i Sverige. Vi kommer alltid att ha invandring, men den måste vara reglerad och vi måste våga ställa krav på anpassning. Inga domstolar här skall döma efter sharialagar; vi accepterar inte månggifte eller tvångsäktenskap; vi behandlar djur på ett juste sätt; vi eftersträvar jämlikhet mellan könen; vi vårdar vår natur.

– De som kommer hit måste anpassa sig efter detta och ta ansvar för att lära sig svenska språket och ordna med sin egen försörjning, förklarade Jimmie Åkesson. Man tar seden dit man kommer. Gör man allt detta är man välkommen att stanna i Sverige – om inte skall man bo någon annanstans!

Bland dem som väntade på bussen med destination Långholmen utanför Sankta Ragnhilds kyrka fanns Beata, Elena, Magnus, Rickard och Jernis. Foto: Tommy Hansson

Jimmie Åkesson återkom avslutningsvis till att Sverige behöver ett trygghetsparti och att Sverigedemokraterna är detta parti.

– Istället för att samtala med oss om lösningar fortsätter dock de andra partierna att dölja sakförhållanden som exempelvis kopplingen mellan invandring och brottslighet. I vår valplattform stakar vi ut en nödvändig politik – Sverige kan bättre!

Bloggaren på plats! Foto: Tommy Hansson

Tillresta 24 medlemmar i SD Södertälje/Nykvarn gav liksom den övriga publiken sin partiledare stående ovationer. De hade dessutom med början dryga två timmar före Jimmie Åkessons framträdande fått sig till livs bland annat information om SDs vårbudget av partiets ekonomisk-politiske talesman Oscar Sjöstedt, presentation av Ungvenskarna och SD Kvinnor, kampanjen om att utvisa utländska brottslingar ur Sverige samt vallåten ”Varje liten del”.

Här en länk till låten – utan konkurrens SDs rivigaste och bästa vallåt någonsin – som framförs av bedårande barn featuring Peter Jezewski: https://www.youtube.com/watch?v=Cju3hUZx7Fk

Vid hemkomsten till Kringelstan bjöd partiet de som ville på middag på ett av stadens näringsställen – mycket uppskattat!

Middagen på Ranch Steakhouse blev en uppskattad avslutning på vårtalsdagen. Foto: Tommy Hansson

Om en meteor, ett mordminne och en melodifestival

 En meteor på väg mot jorden.

I fredags utanför Södertälje stadshus stötte jag ihop med en bekant som frågade hur jag mådde. ”Bra”, svarade jag, varpå bekanten kommenterade: ”Du ser pigg ut, Tommy”.

Det var en sådan där helt alldaglig händelse som jag har för vana att hämta inspiration ur. Det behövs inte så mycket för att jag skall bli på gott humör. Och, jo, jag känner mig faktiskt ganska pigg och i god form för tillfället. Jag tänker att det eventuellt kan ha att göra med att jag just nu gör ett uppehåll med alkoholhaltiga drycker.

Det vore mig fjärran att bli nykterist, men ibland kan det nog vara bra att låta vitala kroppsorgan vila sig litet. Faktum är att jag gör det i solidaritet med en närstående person som av medicinska skäl inte bör inmundiga alkohol. Har heller inga som helst abstinenssymptom, vilket jag inte heller hade väntat mig.

Den gångna veckan började annars på ett lika ovanligt som intressant sätt. När jag på måndagkvällen gick ut på balkongen för att ta mig ett bloss strax efter sjutiden på kvällen kunde jag iaktta ett anmärkningsvärt himlafenomen: jag såg ett eldklot som flammade upp på natthimlen, likt en stjärna som plötsligt ökar drastiskt i storlek. Det var en ganska omtumlande upplevelse.

Jag berättade om den celesta tilldragelsen på Facebook och fick några möjliga förklaringar från några FB-vänner. Det handlade om att det kunde vara fråga om inbillning (jag ville ju ”så gärna tro” att jag sett något ovanligt), något som hade att göra med en satellit eller annat människotillverkat föremål på irrfärd i rymden, ett järtecken (kanske för att Putin var i antågande eller att Löfven är på fallrepet), att jag hade rökt något olämpligt (jag röker bara Prince), en supernova eller kanske en meteor.

 Supernova.

Av dessa mer eller mindre fantasirika förklaringar har jag fastnat för det sistnämnda (tack, Helena Sterner!): en meteor. Det är ett faktum att en meteor dök upp i atmosfären ungefär samtidigt som jag siktade eldklotet och sedan störtade i Atlanten: http://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/en-meteor-har-tr%C3%A4ffat-jorden-%E2%80%93-och-du-har-inte-m%C3%A4rkt-n%C3%A5gonting/ar-BBq06I5?li=AAb2bl2&ocid=mailsignoutmd#image=BBpZQpF

En meteor brukar förvisso ha en ”svans” efter sig, men ovan nämnda Helena föreslog att dess avsaknad kan ha berott på att meteoren var på väg i riktning mot mig varför svansen förblev osynlig för mitt öga, och det dessutom föreföll som om meteoren stod stilla.

Ett tag funderade jag på om det jag obestridligen sett kunde ha varit en så kallad supernova, det vill säga en stjärna som hastigt flammar upp för att därefter explodera och sedan bildar en neutronstjärna eller ett ”svart hål”. Efter att ha läst på om supernovor inser jag att det sannolikt inte kan ha varit vad jag såg. Dock skall en supernova vara på gång under första delen på innevarande år: http://www.iflscience.com/space/astronomers-know-star-will-go-supernova-2016

Vad det än var jag såg, så var det en minnesvärd upplevelse vår Himmelske förälder ville bjuda mig på denna afton. Personligen ser jag bevis för Guds existens i den majestätiska stjärnhimlen men också i myrstacken eller spindelväven; ja, i all den strikta lagbundenhet som råder överallt i skapelsen där ingenting sker slumpvis. Om att se Gud i universum och naturen har jag tidigare skrivit följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/12/08/bevisat-gud-finns/

 Olof Palme hyllades efter mordet för 30 år sedan med ett sovjetiskt frimärke.

Eljest kretsar mycket i ögonblicket kring mordet på Olof Palme – detta skrivs på dagen för 30-årsminnet av illdådet – samt Melodifestivalen (”Mellon”), vars senaste upplaga i en till synes ändlös rad av alltmer degenererade spektakel hölls i går. Jag måste tillstå att jag i stort förlorat intresset för båda. Det vettigaste som skrivits om Palmemordfallet på sistone är detta DN-inlägg av förre statssekreteraren Ulf Dahlsten (S):http://www.dn.se/debatt/den-obekvama-sanningen-om-mordet-pa-olof-palme/

Den ”obekväma sanning” Dahlsten ger uttryck för är det enligt min mening uppenbara, att det var Christer Pettersson som mördade Palme. Det är en uppfattning som delas av Palmes familj med hustrun Lisbet, som såg mördaren på en meters håll, i spetsen liksom av alla polisutredare med någon insyn i fallet. Pettersson fälldes sedan i tingsrätten och erkände efteråt mordet vid flera tillfällen. Sedan friades han otroligt nog i hovrätten, men det innebär naturligtvis inte att han med nödvändighet är oskyldig.

Senaste gången jag hade något som helst utbyte av Melodifestivalen var 2012, då det trots allt fanns färgstarka deltagare som Björn Ranelid, Thorsten Flinck och Doreen som ju också vann Eurovisionsschlagern till slut.

I övrigt flyter väl det mesta på som vanligt med kommunala möten av olika slag, artikel- och bloggskrivande, en och annan intervju, musiklyssnande och litet funderande över när jag skall hålla min årliga Irlands-middag (om jag nu skall ha den i år, men det lutar nog åt det). Det är om någon månad hundraårsjubileum för det episka Påskuppproret , och någon månad därefter reser jag till Dublin och Belfast för att i någon mån uppleva historiens ordspråksmässiga vingslag.

 Asylkrisen.

På tal om intervjuer. SD Södertälje har uppmärksammats en hel del internationellt, och nu senast publicerades på en amerikansk sajt en analys av asylläget i Sverige och allmänhet och Södertälje i synnerhet där denna bloggare samt riksdagsmännen David Lång och Kent Ekeroth kommer till tals:https://philosproject.org/asylum-crisis-sparks-soul-searching-in-stockholm/

I morgon skall vår gruppledare Beata Kuniewicz och jag sammanträffa med en reporter från den SD närstående nätsajten Samtiden här i Kringelstan för ett förhoppningsvis givande samtal i samtiden (!). Därefter är det dags för kommunfullmäktige att sammanträda, bland annat för att ta ställning till min motion om att uppmärksamma Internationella mansdagen i kommunen.

Bland de av mina blogginlägg vilka, som det brukar heta, ”trendat” den gångna veckan märks slutligen denna dikt som jag kallat ”Vårvinter” som fått många fler besök än mina anspråkslösa dikter vanligen får: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/02/23/varvinter/

 

Osorterade tankar i Södertälje före påsk

 Pengar att få tillbaka på skatten – hurra!

Den här dagen, då Ester har namnsdag, började sannerligen i dur för mig.

Sedan jag, med viss oro måste jag tillstå, öppnat den lila plastförsändelsen från Skatteverket som anlände med dagens post kunde jag inte låta bli ett upphäva ett glädjetjut: för första gången på år och dag får jag tillbaka på skatten! I fjol blev det en smäll på över 8000 att punga ut med, men nu visar det sig att jag skall få tillbaka 2607 kronor.

Nu vet jag ju inte alls om det är henne jag bör tacka, men hon är kanske inte så dum ändå, den där Magdalena Andersson…

Så jag beslöt mig för att fira litet. Riktigt helsvenskt desslikes: sill och potatis med öl och brännvin till. Inlagd sill, senapssill och skärgårdssill. Litet rödlök och röd jalapeno därtill plus ett par Arboga 10,2 procent och ett par snapsar Renat. Det är därför jag kanske inte är helt stadig på handen när jag skriver detta, men i hjärnräjongerna känns det någorlunda klart ändå (det är vad jag vill tro, i alla fall).

 Tisdagsmåltiden som överblickas av hustrun och ”småttingarna” Gladis, Sebulon och Negertjejen. Foto: Tommy Hansson

I går kväll hade vi fullmäktige här i Kringelstan. Det blev historiskt såtillvida som SD Södertäljes nye gruppledare, Tommy Blomqvist (nyss fyllda 50), begick sitt jungfrutal i fullmäktigesalens (den heter Demokratin) talarstol. Ärendet var en markförsäljning som vi motsätter oss och en fråga där ”Blomman” lagt ner en hel del jobb. Tommy skötte sig förträffligt, och eftersom han och allianspartierna yrkade på återremiss avgjordes ärendet inte denna dag i alla fall.

Själv blev jag rejält förbannad på kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) som hade mage att påstå att SD inte hör hemma bland de demokratiska partierna. Jag yttrade därför följande i en replik:

Vi har nyligen kunnat notera ett nytt lågvattensmärke här i fullmäktige. Boel Godner påstår att Sverigedemokraterna inte är ett demokratiskt parti. Det är ett angrepp inte bara på partiet Sverigedemokraterna utan ett angrepp på de närmare en miljon väljare som röstade på SD i senaste valet. Det är så lågt att man häpnar, nästan i klass med när Stefan Löfvens rådgivare, fejkhistorikern och mytomanen Henrik Arnstad, kallar alla han inte gillar för ”fascister”. Jag ber att få travestera förre kommunistledaren Carl-Henrik Hermansson: ”Vet hut, Boel Godner, vet sjufalt hut!”

Godner yttrade ändå detta i en fråga där SD var i linje med sossarnas förslag om att upprätta en så kallad Science Park i Södertälje. Godner, som jag härmed gärna utnämner till 2015 års påskhäxa i vår stad (fast ingen man vill ge godis till), borde kanske gå en intensivkurs i social kompetens så att hon lär sig att man inte skall vara oförskämd mot dem som stöder en (som i just den här frågan i alla fall).

 Den imponerande skulptur i västkustsgranit som pryder Stora torget i Södertälje. Foto: Tommy Hansson

Efter det glädjande beskedet från Skatteverket var det dags att praktisera mig ner på stan för att ”göra rätt för mig”, det vill säga betala några räkningar. Således klev jag in i Wessmans vitvarubutik på Jovisgatan för att betala den kyl/frys, som två stadiga tvåmetersmän varit vänliga att leverera på torsdagen sedan mitt gamla skåp dragit sin sista suck efter åtskilliga års tjänstgöring.

Hämtade sedan i en guldsmedsbutik ut den beställda halskedja i gulddoublé som jag skall ha till en smycke-menorah, inköpt vid Förintelsemomumentet i Warszawa för fem år sedan, och min framlidna hustrus vigselring.

Glömde säga att när jag först anlände till ”stadens frestelser” (ett bibliskt uttryck min mamma ofta använde) blev jag bjuden på kaffe och bulle av två trevliga damer som delade ut tidningen Världen idags (som jag tidigare prenumererade på) påskbilaga. Där jag bland annat kan läsa om att författaren C. S. Lewis ”klädde av ateismen”.

 Graven är tom – Kristus är sannerligen uppstånden!

Påsken är en lugn och trevlig högtid, inte lika upphaussad som julen men som kristen högtid betraktad viktigare än denna. Påsken firar vi rätteligen till minne av vår frälsare Jesu Kristi lidande, död och uppståndelse. Det är oundvikligt att mina tankar vid just denna tid går till min hustru Marika, som tog adjö av oss några dagar för påsken 2010. De vita små påskfjädrar hon hann köpa intar en hedersplats i mitt kök.

Södertälje ter sig kanske som en ganska förfärlig plats för en del utomstående, men för mig som är född och uppvuxen här är det förstås ”hemma bäst”. För en tid sedan publicerades en undersökning enligt vilken Södertälje låg i botten bland kommuner som kommuninvånarna rekommenderade andra att bosätta sig i, men jag tillhör definitivt dem som gärna uppmanar folk att flytta hit.

 En kanske inte helt aktuell reklamskylt jag såg nere på stan. Foto: Tommy Hansson

Södertälje ÄR en trevlig – och vacker –  stad om vi bortser från yrkeskriminella, ungdomsligister som eldar bilar och dryga sossepampar!

Med Sveriges radio i Nykvarn

 Eder förtrogne i Nykvarns centrum. Foto: Kalle Wannerskog/Sveriges radio

Fredagen den 19 september blev jag upphämtad utanför min bostad av två gossar från Sveriges radio för vidare befordran till Nykvarns centrum. Den ena skallig, den andra med hästsvans och något bohemiskt klädd. Båda var påfallande vänliga, det vill säga den sortens journalister vi SDare vid alla medieorienteringar får lära oss är de vi mest skall se upp med.

I Nykvarn, ett samhälle med knappt 10 000 invånare och till och med 1998 en del av Södertälje kommun, skulle vi sammanstråla med de unga, nyvalda fullmäktigeledamöterna John Hult och Patrick Claesson i akt och mening att göra reportage om SD-sympatier i utkanten av storstäderna. Dessa skulle ställas mot framgångar för Feministiskt initiativ respektive Miljöpartiet inne i samma storstäder.

Mannen med hästsvansen, Kalle Wannerskog, intervjuade denna bloggare för Sveriges radios rikssändningar medan den skalllige, Peter Johansson, tog sig an John och Patrick för Radio Stockholms räkning. I inslaget med mig framträder även alltid sympatiska Therese Borg från SD Klippan i Skåne.

Här följer resultaten i form av två länkar, och ni får själva bedöma hur vi klarade oss. Av längre intervjuer har man plockat ut ett fåtal citat.

Intervjun med mig:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5974813

Intervjun där Patrick kommer till tals:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5972844

Jag tycker, trots allt, inte att vi blev alltför misshandlade, och jag är glad för att jag fick tillfälle att ge de världsfrånvända lattesörplarna och surdegsproletärerna på Södermalm en känga. Samt att jag fick skjuts i SR-bilen tillbaka till Södertälje.

 Här med Patrick och John utanför Nykvarns bibliotek. Foto: Peter Johansson/Sveriges radio

Det har varit rätt många mediaträffar för mig i samband med valet, så man har onekligen tillskansat sig en viss rutin. Häromdagen, när jag besökte min stampub på Söder i Stockholm, kom en av de anställda  fram och frågade om det möjligen var mig hon hade sett på TV före valet. Det visade sig att den goda damen sett ett intervjuinslag med mig på ABC utanför SD Södertäljes valstuga. Trevligt att bli igenkänd!

Det ser nu ut som om vi får nio ordinarie fullmäktigemandat i Södertälje efter 13,31 procent i kommunvalet mot ursprungligt förutskickade tio – det lokala Realistpartiet snodde ett från oss i sista momangen – och det får vi  väl vara rätt nöjda med. Är nöjd även med mina 617 personkryss. Det skulle förvåna i alla fall mig om vi inte 2018 sprungit förbi Moderaterna på såväl kommun- som riksplanet: nu skiljde det bara 4,5 procentenheter här i Kringelstan. Sedan får vi se hur det blir med fördelningen av nämndplatserna.

Sa jag att vi blev bästa SD-förening i Stockholms län vad avser rösterna i kommunvalet? Nykvarn blev bäst när det gäller riksdagsröster. Vill passa på tillfället att här tacka alla duktiga valarbetare och givetvis alla omdömesgilla väljare som bidrog till framgångarna!

 

En dag i mitt liv i Södertälje

Norrmalmstorgsdramat 1973: rånaren Janne Olsson leds ut av polis.

Fredagen den 23 augusti i nådens år 2013 börjar lida mot sitt slut. Jag har nyss tagit ett skönt bad och laddar upp för en hemtrevlig kväll med god mat, några glas vin, samt Navy CIS, Big Bang Theory och Tyst vittne på TV. Innan dess tänkte jag att jag skulle berätta för er läsare hur min dag har varit. Tycker ni detta låter hopplöst töntigt kan ni lämpligen sluta läsa här.

Det hela började med att jag klev upp osedvanligt tidigt för att vara jag. Hade nämligen en tid hos tandläkaren. Just när jag var färdig att ge mig av ringde telefonen. Det visade sig vara en gammal södertäljebo av den så kallade gamla stammen – snart 90 sa han – som haft herrekipering på Storgatan en gång i tiden. Han är även en gammal idrottsprofil med hemvist i friidrotten och IFK Södertälje, där jag själv var aktiv i min ovanligt oskyldiga ungdom.

Han ville tipsa mig om en före detta löpare och polisman i Kringelstan som var förhandlare i samband med det nu 40-årsjubilerande Norrmalmstorgsdramat i Stockholm. Bengt-Olof Johansson var denne mans namn och stafettlöpare hade han varit; jag kände vagt igen det. Mannen som ringde upplyste vidare om att han varit den yngste medhjälparen till greve Folke Bernadotte i dennes projekt med de välkända ”vita bussarna”, med vilkas hjälp tusentals lägerfångar i Tyskland fick en fristad i Sverige.

Det visade sig även att min sagesman var en mycket nöjd läsare av SDs tidning i Södertälje, Telgekuriren, och höll hårt på mig och vårt parti – sådant värmer onekligen! Vad mera är hade mannen i fråga för en hel del år sedan hamnat bredvid Björn Söder på en släktrelaterad tillställning i Småland. Björn hade uppenbarligen gjort ett gott intryck på den här gamle hedersmannen.

Södertälje stadshus – en interiör.

Jag lyckades mot all förmodan hinna i tid till min tandläkare på Värdsholmen. Rotfyllningar är ju inte speciellt lustiga historier, men med generös bedövning kändes det faktiskt inte ett dugg. Blev dock inte klar utan fick en ny tid till om en dryg vecka. Därefter bar stegen mig till Stadshuset inte så långt från Värdsholmen. På min plats i oppositionsdelen i det så kallade kommunalrådskansliet hade jag tänkt skriva ut protokollet från SD Södertälje/Nykvarns styrelsemöte i måndags, vilket förlöpte utan problem. Hade äran morsa på såväl stadsdirektör Martin Andreae som KS-ordförande Boel Godner och ett par gruppledare från borgerligheten.

Tänk vad man kan bli på gott humör bara genom ett vänligt ”hej”, en nick och i bästa fall ett litet leende. Ja, det behövs faktiskt inte mycket mer än så för att jag skall bli glad!

Därefter tog jag en försenad och spartansk lunch på en uteservering på Gågatan ”mitt i smeten”, bestående av en kopp kaffe och en ost- och skinktoast. 35 spänn bara och tillåtelse att röka till på köpet. Från min plats hade jag utsikt mot en ofta sedd tiggare, som satt vid närmsta husfasad med en pappmugg intill sig.

Uteservering på Gågatan i Södertälje.

Under tiden jag satt där hann en yngre dam gå  fram och lägga några slantar i muggen. Undrar om hon var medveten om att hon skänkte pengar till den organiserade brottsligheten, zigenarligor från Östeuropa som utnyttjar handikappade och andra utsatta människor i sin ljusskygga verksamhet? När skall eländet förbjudas? Så vitt jag vet är vårt parti det enda som förespråkar tiggeriförbud. En gammal gymnasiekompis som blivit lärare passerade och sa ”Hej Tommy!” när han såg mig. Jag blev varm om hjärtat, förstås.

Härefter var jag tvungen att gå till Nordea för att ut hämta ut en tusenlapp för att ha råd med mat över helgen. När det var klart, och när jag handlat litet matvaror på Coop Forum i Telgehuset – där förresten partivännen Ingrid jobbar – hade jag tänkt åka hem med bussen och ta kväll. Det blev nu ingenting av med det.

 En Bentley. Man kan få en begagnad för ett par-tre hundra tusen.

När jag väntar på 753an på Köpmangatan ringer nämligen min partikollega ”Blomman”, för övrigt gift med nämnda Ingrid, och påstår att han har världens scoop till Telgekuriren på gång. Så ”Blomman” plockar upp mig i sin bil och vi åker ut till en begagnad bil-handel, som i svensk regi tydligen går väldigt bra. Ägarna verkar bli glada över vårt intresse och ställer villigt upp på att bli intervjuade och plåtade.

Där fanns en hel del rariteter såsom kärror av märken som Bentley, Porsche, Maserati och Jaguar. Tror det blir en bra grej i tidningen så småningom – privat svensk företagsamhet bör givetvis uppmuntras! Därefter bar det av till mina hemtrakter och min son, som just nu bor hos mig och som hunnit hem från sitt jobb. Om badet har jag redan berättat. Nu skall jag laga mat, en mixversion av Chicken Tikka Masala och hoppas ingen ringer och stör om detta kan undvikas.

Slutligen måste jag säga att jag trivs ypperligt i min bostadsrätt i ett bra område öster om Kanalen. Jag brukar säga att i värsta fall ser den ut som en skräpkammare, i bästa fall som ett museum med mängder av minnessaker, böcker, skivor, tavlor, foton…Men framförallt är jag nöjd och glad över att ha en fin liten familj och en uppgift i livet!

Måsunge siktad

Måsunge.

Dagens behållning: på väg till Rosenlunds pizzabutik här i Kringelstan  såg jag en ullig, gullig måsunge som stultade runt på höga stänger till ben bland bilarna på en parkeringsplats. Över mig kretsade några måsar som med gälla skrik visade att de hade koll på mig.

Så otroligt rörande. Så långt från någon vattensamling och utan att kunna flyga. Hoppas mamma eller pappa fick tag på den, annars lär den inte bli gammal där bland bilar, ekorrar, kråkor, skator och katter.

Jag kan faktiskt känna mig så där i mina svagare stunder.