Efter avtalet mellan Israel och UAE: fler arabstater kan vara på gång

USAs president Donald Trump har hjälpt Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och Abu Dhabis kronprins Mohammed bin Zayed Al Nahyan att förhandla fram ett fredsavtal.

”Ett viktigt och positivt steg”.

Så twittrar vår före detta stats- och utrikesminister Carl Bildt om det historiska fredsavtal mellan Israel och Förenade Arabemiraten (UAE) som  signerades av premiärminister Benjamin Netanyahu, kronprins Mohammed bin Zayed Al Nahyan och president Donald Trump den 13 augusti.

De tre parterna offentliggjorde efter undertecknandet av avtalet följande gemensamma uttalande:

Detta historiska diplomatiska genombrott kommer att främja fred i Mellanöstern och är ett bevis för den djärva diplomatin och visionen hos de tre ledarna samt modet hos Förenade Arabemiraten och Israel när de banar ny väg för fred och tillgängliggör den stora potential som finns i regionen. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/historisk-fredsplan-mellan-israel-och-uae?

En förutsättning för att UAE skulle gå med på överenskommelsen var att Israel skulle uppskjuta tidigare deklarerade planer på att införliva judiska samhällen i Judéen och Samarien (Västbanken) med Israel. Bland judiska boende i de aktuella områdena var reaktionerna på avtalet blandade. https://worldisraelnews.com/mixed-reaction-to-uae-deal-from-jews-in-judea-and-samaria/

Borgmästaren Oded Reviva i staden Efrat i Gush Etzion-området, som uppges vara anhängare av Netanyahu, citerades: ”Det israeliska medgivandet att uppskjuta tillämpningen av israelisk lag i den judiska bosättningen i Judéen och Samarien är ett godtagbart pris.” Andra judiska ledare var mer kritiska.

President Trump berömde efter avtalets undertecknande premiärminister Netanyahu för dennes eftergift att uppskjuta planerna på införlivande av judiska områden med staten Israel. https://worldisraelnews.com/trump-praises-israel-for-great-concession-of-dropping-annexation-for-peace/ Netanyahu menar dock att planerna står fast men har satts på väntläge. https://unitedwithisrael.org/friedman-backs-netanyahu-sovereignty-still-on-the-table/

Det som kommer att ske närmast är att det kommer att ingås separata avtal mellan de båda länderna avseende bland annat handel, turism, sjukvård och kommunikationer inklusive direktflyg mellan Tel Aviv och Abu Dhabi. Även utbyte av ambassader och ambassadörer kommer att äga rum inom kort.

Demokratiska kongressledamoten Rashida Tlaib var, till skillnad från presidentkandidaten Joe Biden, inte nöjd med avtalet.

Från amerikansk sida har det antytts att avtal med fler arabstater kan vara på gång. En nyckelperson härvidlag är kronprins Mohammed  bin Zayed Al Nahyar, född 1961, (ofta kallad ”MBZ”) vilken i vida kretsar anses vara Mellanösterns dolda makthavare och ett slags arabisk gudfader i regionen. Han är utbildad vid Royal Military Academy i Sandhurst i England och är biträdande överbefälhavare för UAEs väpnade styrkor. https://en.wikipedia.org/wiki/Mohammed_bin_Zayed_Al_Nahyan

I Förenade Arabemiraten, som ligger vid Persiska viken och har 9,2 miljoner invånare, ingår de sju emiraten Abu Dhabi (som också är huvudstad), Dubai, Ajman, Fujairah, Ras al-Khaimah, Sharja och Umm al-Qaywayn. https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6renade_Arabemiraten

Även om avtalet har hälsats med gjädje och tillfredsställelse runtom i världen är det inte alla som är överlyckliga. Dit hör mullornas Iran, som upplevs som en fiende inte bara av Israel utan också av de flesta arabstater i regionen. Turkiet har gått på samma linje som Iran och menar att avtalet är ”en kniv i ryggen” på palestinaaraberna. Inte heller de båda palestinaarabiska organisationerna Fatah och Hamas hoppar jämfota av glädje, eftersom de inte vill se en ”normalisering” av den judiska staten.

Bland avtalets amerikanska kritiker märks kongressledamoten Rashida Tlaib, född i Detroit i en muslimsk palastinaarabisk invandrarfamilj, som också motsätter sig en normalisering av det av henne hatade Israel. Hennes uppfattning delas av kongresskollegan Ilhan Omar, som är född i Somalias huvudstad Mogadishu. Demokraternas presidentkandidat Joe Biden har däremot uttalat sitt stöd för avtalet. https://unitedwithisrael.org/rashida-tlaib-slams-uae-israel-peace-opposes-normalization/

Fred och normalisering i Mellanöstern är inte något som uppskattas av Iran och Turkiet.

En bedömare som sannolikt skulle ha uppskattat det historiska fredsavtalet är den framlidne israeliske författaren Amos Oz (1939-2018), en enveten förespråkare för fred och försoning. Han skrev i essäsamlingen Israel, Palestine and Peace (1994) bland annat följande): ”Denna konflikt kan lösas genom en kompromiss, genom en delning, , men inte bara genom att ha en trevlig kopp kaffe med fienden.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Amos_Oz

Oz skrev visserligen om den specifika konflikten mellan israeler och palestinaaraber, men jag känner mig rätt säker på att han även skulle ha välkomnat det nu ingångna avtalet mellan Israel och Förenade Arabemiraten. Sedan är det upp till de inblandade parterna att se till att avtalet är mer värt än papperet det är skrivet på.

 

 

 

 

Antisemitiska USA-politiker portas från Israel

Israels regering har tillkännagivit att de båda amerikanska Israel-hatande politikerna Ilhan Omar och Rashida Tlaib – båda representerande det Demokratiska partiet i kongressens representanthus – inte tillåts komma in i den judiska staten för ett planerat besök i Judéen och Samarien (”Västbanken”).

HUGE! Radical Democrats Rashida Tlaib and Ilhan Omar BANNED FROM ISRAEL Over Suspected Provocations

Premiärminister Benjamin Netanyahu har motiverat beslutet med att såväl Omar som Tlaib stöder den anti-israeliska rörelsen BDS (Boycott, Divestment, Sanctions) samt att det finns risk för provokationer från de båda. De har bland annat jämfört Israel med Nazityskland. Israel hade först avsett låta Omar och Tlaib komma in i Israel men ändrade sig alltså. https://bdsmovement.net/

Beslutet kom en dag efter det att USAs president Donald Trump på Twitter menat att det vore ett svaghetstecken av Israel att låta två av dess mest fanatiska fiender besöka landet.

Rashida Tlaib (till vänster) och Ilhan Omar portas från Israel.

Ilhan Omar föddes i Mogadishu i Somalia 1982. Hon valdes in i representanthuset 2018 och har på kort tid gjort sig känd som en brinnande antisemit och Israel-och USA-hatare. Rashida Tlaib är född i Detroit, Michigan 1976 och är bördig från en palestinsk invandrarfamilj. I likhet med partikollegan Ilhan Omar är hon våldsamt anti-israelisk och anti-Trump. Hon är medlem i Democratic Socialists of America.

Ilhan Omar och Rashida Tlaib är de första muslimska kvinnor att väljas in i USAs kongress.

Representanthusets demokratiska talman Nancy Pelosi har fördömt det israeliska beslutet med motiveringen, att det är ”beneath the dignity of the great state of Israel”.

Omar och Tlaib är i ”fint” sällskap. Israel har tidigare förklarat att Sveriges utrikesminister Margot Wallström inte är välkommen att besöka Israel som representant för Sverige på grund av sin Israel-fientliga politik. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/israel-sverige-ar-inte-valkommen

 

 

 

Antisemitism och socialism i den amerikanska kongressen

Kongressledamöterna Ilhan Omar (till vänster) och Rashida Tlaib representerar båda det Demokratiska partiet.

Att antisemitismen ökar i Europa är ett faktum. Den yttrar sig dels i Israel-hat, där de svenska Socialdemokraterna i allmänhet och utrikesminister Margot Wallström i synnerhet ligger i framkant, dels i judefientlig retorik och judefientliga hatbrott riktade mot synagogor och andra judiska institutioner. Antisemitismen tycks nu också likt en löpeld sprida sig i USA.

I centrum vad gäller diskussionen om den ”nya” antisemitismen i Förenta staterna står 37-åriga Ilhan Omar, Minnesota, som är ny ledamot i kongressens representanthus från och med i år representerande det Demokratiska partiet. Den hijab-bärande muslimen Omar har av representanthusets talman, Nancy Pelosi. utsetts till den prestigefyllda positionen som ordförande i representanthusets utrikesutskott.

Ilhan Omar väckte senast uppseende när hon anklagade Israel-vänliga amerikaner för att ”svära trohet till Israel” mer än till USA. Påståendet står helt i överensstämmelse med den antisemitiska, nattståndna retoriken om att judar och Israel-vänner hyser dubbla lojaliteter. Omars yttrande fick president Donald Trump att hävda att detta innebar en ”sorglig dag för Israel”. Det hade emellertid varit mer adekvat om Trump hade sagt att det var en sorglig dag för det traditionellt pro-israeliska USA.

Omars uttalande var så pass anmärkningsvärt att såväl republikanska som demokratiska röster tog avstånd från det. Tidigare har Omar anklagat den pro-israeliska lobbyorganisationen the American Israel Public Affairs Committee (AIPAC) för att betala kongressmedlemmar för att de skall stötta Israel, något Omar tvingats be om ursäkt för. https://www.jpost.com/American-Politics/The-antisemitic-actions-and-consequences-of-congresswoman-Ilhan-Omar-580842

Ilhan Omars diatriber är naturligtvis pinsamma, inte bara för Demokratiska partiet utan för såväl det politiska maktcentret Washington, D. C. i sin helhet som USA i stort. Något liknande har aldrig tidigare förekommit i den amerikanska kongressen. Det är också paradoxalt att denna typ av rasistisk propaganda kommer från någon som själv presenterat sig som offer för rasismen. Både president Donald Trump och vicepresident Mike Pence har pläderat för att Omar borde sparkas ut ur kongressen eller åtminstone varnas för sina antisemitiska uttalanden.

Chelsea Clinton ogillar antisemitismen i amerikansk politik.

Även den inte helt okända demokraten Chelsea Clinton har, låt vara indirekt, markerat avstånd till IIhan Omar, vilken stöder såväl Hamas som den anti-israeliska rörelsen Boycott, Divestment, Sanctions (BDS): ”We should expect all elected officials regardless of party, and all public figures not to traffic in anti-Semitism.”

Ilhan Omar föddes i Somalias huvudstad Mogadishu 1981, När det somaliska inbördeskriget utbröt 1991 flydde hon med sin familj till Kenya, där man tillbringade fyra år i flyktingläger. 1995 erhöll familjen tillåtelse att slå sig ned i USA och bosatte sig först i Arlington i Virginia. Snart flyttade man dock till Minneapolis i Minnesota. Ilhan Omar blev amerikansk medborgare 2000 och invaldes i Minnesotas representanthus 2016. Två år senare invaldes hon som den första naturaliserade medborgaren från Afrika till USAs representanthus. https://en.wikipedia.org/wiki/Ilhan_Omar

Omar tillhör, vilket givetvis är föga överraskande, vänsterflygeln i sitt parti och har bland annat agiterat för livslön, billiga bostäder och billig hälsovård samt avskrivning av studielån. Och trots sin radikala retorik tycks hon fortfarande hållas under armarna av betydande delar av Demokratiska partiet.

En trogen vapendragare till Ilhan Omar i det amerikanska representanthuset är den muslimska palestinsk-amerikanskan Rashida Tlaib, född 1976, vilken är hemmahörig i Detroit i Michigan. Hon står liksom Omar långt ut på vänsterkanten och är medlem i Democratic Socialists of America (DSA), en organisation som är knuten till Socialistinternationalen och som hade nära band till den förre presidenten Barack Obama. https://www.keywiki.org/Barack_Obama_and_Democratic_Socialists_of_America/Socialism

Rashida Tlaib har gjort sig känd för att vilja ställa president Trump inför riksrätt och för att vilja avsluta USAs stöd till den judiska staten Israel. I likhet med Ilhan Omar är Tlaib en uttalad supporter av BDS och deltog aktivt i vänsterradikalen Bernie Sanders presidentvalskampanj. https://en.wikipedia.org/wiki/Rashida_Tlaib

Bernie Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez.

Nära politiskt lierad med de vänsterradikala Israel-hatarna och antisemiterna Ilhan Omar och Rashida Tlaib är Alexandria Ocasio-Cortez (”AOC”), vilken också invaldes i det amerikanska representanthuset i valet i november 2018. Hon föddes in i en katolsk familj i New York med latinska rötter 1989 och deltog i Bernie Sanders socialistiskt betonade valkampanj 2016.

Ocasio-Cortez är ett ansikte utåt för radikaliseringen av det Demokratiska partiet och har bland annat föreslagit ett ”Green New Deal”, syftande till en omfattande omläggning från fossila till förnybara bränslen. Viss uppmärksamhet har AOC även väckt med att ifrågasätta det kloka i att sätta barn till en värld, som enligt henne plågas svårt av människoframkallade klimatförändringar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Alexandria_Ocasio-Cortez

Invalet av Ilhan Omar, Rashida Tlaib och Alexandria Ocasio-Cortez i den amerikanska kongressens representanthus väcker åtminstone två väsentliga frågor. 1. Är partiet, som traditionellt varit pro-israeliskt och varit den partibildning som USAs judar föredragit, på väg att bli Israel-fientligt och pro-palestinskt? 2. Är partiet på väg att överge hävdvunnen amerikansk kapitalism till förmån för socialism?

Juryn överlägger fortfarande i denna fråga, som det brukar heta, men många befarar att USAs politiska landskap står inför en grundläggande vänstervridning och orientering bort från kapitalismen som ekonomiskt rättesnöre. http://nymag.com/intelligencer/2018/08/are-democratic-voters-abandoning-capitalism-for-socialism.html

 

 

 

Mona Walter hos SD i Stockholm: ”Islam strider mot allt jag tror på”

Mona Walter berättade i ord och bild om islam. Foto: Tommy Hansson

När Sverigedemokraterna i Stockholms stad skulle bjuda in såväl muslimska imamer som kristna präster till en diskussion om islam med Mona Walter blev det kalla handen. Ingen var intresserad av att samtala med henne. Därför ändrades programmet till att bli en föreläsning med Walter, därtill en mycket givande och välbesökt sådan.

Ta gärna del av föreläsningen via denna länk:https://www.youtube.com/watch?v=iO19M-1RqJ4&feature=youtu.be

Det hade dock varit intressant att höra vad imamer och präster hade haft att anföra i anledning av den svidande islamkritik som Mona Walter, vilken konverterat från islam till kristendomen, levererade. Mona föddes i Mogadishu i den dåvarande socialistiska staten Somalia 1973 och flydde till Sverige 1994. Några år in i sin svenska exil omvände hon sig till kristendomen då hon tröttnat på islams totalitarism.

Enligt islam kan en sådan omvändelse föranleda dödsstraff, så att säga att Mona Walter är en kontroversiell figur i muslimska sammanhang är en skrattretande underdrift. Kristenheten i Sverige har, med få undantag, inte gjort särskilt mycket för att stötta henne.

För den som vill ta del av hennes islamkritik direkt från källan, det vill säga Mona Walter själv, finns det möjlighet att göra detta via denna länk till hennes blogg: http://monawalter.com/

Sveriges mest hatade kvinna? Foto: Tommy Hansson

Mona Walter inledde sin föreläsning genom att beskriva sig själv som ”Sveriges kanske mest hatade kvinna” på grund av sin kristna omvändelse och aktiva informationskampanj om islam. Och hon har förvisso blivit förtalad, bespottad och även fysiskt angripen; när hon hösten 2015 promenerade genom Rinkeby med ett team från SVT blev hon attackerad av muslimska ungdomar och kallad ”hora”.

Walter fortsatte sitt framträdande i en föreläsningssal på ett av de bättre hotellen på Södermalm i Stockholm med en nostalgisk återblick i ord och bild på Somalia innan landet islamiserades och upphörde att fungera som statsbildning. Det säger ganska mycket om den katastrofala utvecklingen, att den dåvarande socialistiska/marxistiska diktaturen Somalia kan framstå i ett förklarat skimmer där en kristen kyrka och en muslimsk moské kunde stå bredvid varandra i huvudstaden Mogadishu.

Somalia blev självständigt 1960 och var formellt demokratiskt, tills den demokratiskt valde ledaren Abdirashid Sharmarke mördades dagen före sin 50-årsdag i en statskupp den 15 oktober 1969 ledd av den övertygade marxistiske militären Mohammed Siad Barre (1919-95). Barre lät upplösa nationalförsamlingen, förbjöd alla politiska partier utom sitt eget kommunistiska och satte ett revolutionsråd med sig själv i spetsen att styra landet. Nära förbindelser upprättades med Sovjetunionen, som emellertid lämnade regimen åt sitt öde i slutet av 1970-talet.

Sedan han störtats från makten 1991 gick Barre i landsflykt i Nigeria, i vars huvudstad Lagos han avled fyra år senare. Somalia har sedan dess varit en så kallad failed state (misslyckad stat) där regionala krigsherrar och islamistiska extremister gjort tillvaron outhärdlig för befolkningen, varav de som har råd och lägenhet flyr landet – icke minst till Sverige.

Mohammed Siad Barre, Somalias kommunistiske diktator 1969.91.

– Jag upptäckte allt när jag kom till Göteborg, där jag träffade islamistiska somalier som krävde att alla kvinnor skulle bära heltäckande klädsel, berättade Mona Walter. Jag försökte anpassa mig men fick problem. I islam betraktas muslimer som herrefolket, överlägsna de så kallade månggudadyrkarna, judarna och de kristna. Kristna anklagas för att dyrka tre gudar på grund av treenighetsdogmen.

Nu görs, fortsatte Walter, försök inom islam att framställa religionen som tolerant och fredlig varför man samlat alla ”snälla” citat ur Koranen och haditherna i en volym. I slutändan går det dock inte att förneka att muslimerna ser på sig själva som överlägsna judar och kristna, som i ett muslimskt styrt samhälle har tre val – att omvända sig till islam, att betala skatt till de styrande muslimerna eller att bli dödade. Ateister har bara två möjligheter: omvändelse eller döden.

Mona Walter sammanfattade profeten Mohammeds (570-632) livsgärning på följande sätt:

År 622 flyttade Muhammed till Medina med sin svåger Abu Bakr al-Siddiq sedan motståndet mot honom blivit för stort i Mekka. Medina kallades då Yathrib, som senare döptes om till Medina (”Staden”). Mohammed blev efter hand alltmer hatisk och våldsbenägen gentemot judar och kristna som förkastade honom och blev en mäktig krigsherre. Han gifte sig med en nioåring men kom med tiden att tillämpa månggifte. Under den här tiden formulerades Koranens (sura 9:5) budskap om att ”Döda mushrikeen /de orena/ var helst ni finner dem”. Icke-muslimerna fick fyra månader på sig att omvända sig till islam, annars skulle de dödas. Vid ett tillfälle lät Muhammed halshugga upp till 1000 judar. Profeten gjorde vad som helst för att hans anhängare skulle hata alla andra. Att ifrågasätta Muhammed eller islam medförde dödsstraff

Efter Muhammeds död 632 tog Abu Bakr över hans roll som krigsherre i grandios skala. Islam skulle nu spridas genom tvångsislamisering med svärdets hjälp, först i närområdet och sedan i allt vidare cirklar för att slutligen omfatta hela världen. På Petterssons Blogg finns följande detaljerade historik över de muhammedanska erövringstågen efter Muhammeds död: https://petterssonsblogg.se/2014/09/08/islam-nagra-av-de-fredligas-krig-sedan-muhammeds-dagar

Islams inställning till den individuella friheten som Mona Walter ser det.

– Jag kunde inte vara muslim eftersom islam strider mot allt vad jag tror på, förklarade Mona Walter. Det funkade inte. 1994 kom en lag i Sverige där det står att tvång inte kan accepteras. Islam bryter mot denna lag, eftersom det är dödsstraff på att lämna islam. Någon jämlikhet mellan könen finns inte, då männen bestämmer över kvinnorna enligt texten i sura 4:34: ”Männen har gjorts ansvariga för kvinnorna.”

Enligt Mona Walter har muslimer inte de rättigheter som alla andra har. En muslim har vidare enligt islam rätt att ljuga om det gagnar saken, därför bör media enligt henne aldrig lita på vad en imam säger.

När man talar om islam i dag går det knappast att undvika ämnet terrorism. ”Terrorismen har ingenting med islam att göra”, har blivit ett lika tröttsamt som felaktigt mantra för muslimska apologeter såväl som för naiva västerlänningar som ju så gärna vill tro de invandrande muslimerna och deras troskoncept om gott.

Bevis för att islam har väl så mycket med terror och terrorism att göra finns i Koranens sura 9:111: ”Allah har köpt de troendes liv och tillgångar i utbyte mot paradiset. De dödar och blir dödade för Allah.” I sura 8:12 heter det: ”Jag kommer att sätta skräck i hjärtat på de icke troende. Ni får slå dem ovanför halsarna, ni får till och med slå vartenda finger.”

Hela sura (kapitel) 8 i Koranen, konstaterade Mona Walter, handlar om krigsbyte, där exempelvis företeelser som sexslavar och våldtäkter avhandlas. Islam blev efter Muhammeds överflyttning till Medina en krigs- och erövringsreligion med tvångsislamisering som främsta syssla. Därför handlar så mycket i islam om våld, dödande och terror.

Mona Walter vid bokbordet med islamlitteratur. Foto: Tommy Hansson

Det är ingen överdrift att säga att islam hyllar döden. I islam betyder ett människoliv ingenting och döden ses för den troende som ett sätt att komma till det hägrande paradiset. För Muhammed var det en naturlig sak att låta mörda såväl individer som grupper som han upplevde stod i vägen för spridandet av islam.

Sålunda mördades omkring år 624 i Medina den 100-årige judiske poeten Abu Afak, som inte tvekade att offentliggöra sin kritik av kameldrivaren och den numera till profet upphöjde Muhammed. Abu Afak blev skoningslöst mördad i sömnen, liksom poetissan Asma bint Marwan. Flera exempel på sådana religiöst-politiska mord finns.

Via denna länk en detaljerad analys av Muhammeds inställning till våldet: http://www.katoliknu.se/html/rel_islam_krig.htm

– Islam bygger på tvång och är en människofientlig ideologi, fastslog Mona Walter. Kristna vill följa Jesus, muslimer vill följa Muhammed. Det sistnämnda alternativet leder till katastrof. Visst är det möjligt för en muslim att inte lyda allt som står i Koranen, precis som sekulariserade kristna inte lyder Bibelns alla bud. Men det finns vissa speciella människor som är onda i hjärtat, det är de som blir självmordsbombare.

Sverigedemokraterna i Stockholms stad skall ha all heder av arrangemanget med Mona Walter. Att både imamer och präster tackade nej till att diskutera islam med henne visar om något att de är paniskt förskräckta för att ta del av något som strider mot de trosföreställningar de själva invaggat sig i. Egentligen skulle hela svenska folket behöva ta del av Mona Walters budskap, som har en särskild tyngd genom hennes egna smärtsamma erfarenheter av krigets och intoleransens ideologi: islam.

Med tanke på den muslimska massinvandringen till Sverige och Europa finns det de som räknat fram att kontinenten ungefär i höjd med 2050 rent demografiskt sett kommer att ha muslimsk översikt. Vi kommer enligt denna tes då att leva i en region som kan kallas Eurabia.

-Vi måste förhålla oss till ett framtida muslimskt folkflertal, menade SDs Mikael Strandman. Foto: Tommy Hansson

– Oavsett om man tycker detta är bra eller dåligt är detta en verklighet vi måste förhålla oss till, menade Mikael Strandman, en av SDs riksombudsmän som arbetat aktivt med förberedelserna till mötet med Mona Walter.

 

 

Nu orkar Reinfeldt inte låtsas längre – invandringens kostnader slukar allt annat!

Besatt.

Så kan man lämpligen beskriva stasminister Fredrik Reinfeldt under dennes sommartal på Norrmalmstorg i Stockholm den 16 augusti. Reinfeldt och den så kallade borgerliga alliansregeringen i stort är besatt av att göra Sverige till ett så stort mottagarland för invandrare som det bara går. Reinfeldt förberedde allmänheten på vad som komma skulle via en pressträff inför talet:

http://www.dn.se/valet-2014/reinfeldt-oppna-era-hjartan-for-de-utsatta/

Allting annat – försvaret, fattigpensionärerna, arbetslösa ungdomar, utsatta svenskar – anser regeringen Reinfeldt vara av mindre vikt. Bara vi slår vakt om vårt renommé som ”något av en moralisk stormakt” tänker Reinfeldt låta oss göra vilka uppoffringar som helst, väl vetande att han personligen  inte kommer att beröras det bittersta av detta.

Reinfeldt orerade om att vi bör ”öppna våra hjärtan” för de enligt Migrationsverkets uppskattning omkring 400 000 personer utomlands ifrån som kommer att söka asyl i vårt land under 2014-15:

Nu ber jag svenska folket att ha tålamod med detta. Att ha solidaritet med världen utanför.

Problemet med den uppmaningen är blott att det inte stämmer. Ty om vi verkligen ville visa soldaritet med den så kallade världen utanför så skulle vi anstränga oss betydligt mer i syfte att, som Sverigedemokraterna förordar, hjälpa de nödlidande på plats i deras hemländer respektive närområden. Dessutom torde det bli plånböckerna mer än hjärtana vi lär få anledning öppna.

 Reinfeldts idé om solidaritet: importera ”världen utanför” till Sverige och Europa.

Vi visar ingen solidaritet med ”världen utanför” genom att importera betydande delar av denna värld till Sverige. Hellre än att bjuda in all världens folk till Sverige borde vi rimligen uppmana dem att, om möjligt, stanna kvar i sina länder för att försöka vända utvecklingen till det bättre.

Dock kan det vara lämpligt att berömma statsministern för en sak: han erkände, efter i det närmaste åtta år vid makten, för första gången att invandringen är en tung ekonomisk börda för landets skattebetalare. Tidigare har vi intill förbannelse fått höra att invandringen endast berikar och att den är en veritabel vinstaffär för vårt arma land. Så icke nu:

Det kommer att kosta pengar, vi kommer inte att ha råd med så mycket annat, men det är verkliga människor som flyr för sina liv.

Människor som sedan, enligt beslut i domstol, har rätt att uppbära bidrag för att kunna semestra i de länder de förutsätts ha flytt ifrån med livet som insats. Jag tror inte ens att regeringens egen Bagdad Bob, desiformationsminister Erik Ullenhag, kan skyla över Fredrik Reinfeldts yttranden den här gången.

 Erik ”Bagdad Bob” Ullenhag (FP) debatterar mot Jimmie Åkesson (SD) på en pall för att se längre ut.

Inom en icke alltför avlägsen framtid kan det för övrigt bli nödvändigt för oss svenskar att ta vår tillflykt utomlands. Enligt en FN-rapport finns det nämligen risk för att Sverige inom cirka 15 år förpassats rätt in i Tredje världen med förhållanden värre än länder såsom Libyen och Bulgarien. Enligt CBN News World har Sverige blivit ett laboratorium för sociala experiment som för tankarna till Sovjetunionen och Nordkorea:

http://www.cbn.com/cbnnews/world/2014/April/Soviet-Sweden-Model-Nation-Sliding-to-Third-World/#.U_C-WQqk55s.twitter

CBN News World tar i sin analys bland annat upp det faktum att yttrandefriheten delvis upphävts till följd av hårda krav på anpassning till en politiskt korrekt åsiktskorridor, särskilt när det gäller frågor med anknytning till den oproportionerligt stora invandringen till Sverige. Man exemplifierar med docenten Jim Olsson, som ställdes mot väggen av tidningen Expressen för att anonymt ha uttryckt misshagliga åsikter i ett webbforum.

 Docent Jim Olsson säger sin mening om Expressens reportrar.

Vidare belyses i nämnda analys den från arabvärlden importerade antisemitismen, som gör judarna i främst Malmö till en utsatt grupp, samt den storm av kritik från etablerade media som den somaliskfödda journalisten Amun Abdullahi Mohamed utsattes för, då hon riktade sökarljuset mot den muslimska invandringen till Sverige.

Bland annat tog hon upp det faktum att den somaliska terrorgrupperingen al-Shabaab rekryterar unga stridande i invandrartäta Rinkeby utanför Stockholm. Enligt Abdullahi kunde det vara mindre riskfritt att vistas ute en natt i Somalias huvudstad Mogadishu än i Rinkeby. Sådant ligger långt utanför den åsiktskorridor som dikterar den svenska självcensuren.

I CBN-reportaget får de båda danska skribenterna Mikael Jalving och Lars Hedegaard samt nätpublikationen Dispatch Internationals svenska chefredaktör Ingrid Carlqvist komma till tals för att informera om vilket extremland Sverige blivit.

 Sverige är numera ett land där obekväma konstnärer som Dan Park kastas i fängelse.

Ja, den bistra och bittra sanningen är att Sverige är ett land där yttrandefriheten satts ur spel och där konstnärer med obekväma budskap såsom Dan Park placeras inom lås och bom. Ett land där våldtäkter och väpnade rån kan ge mildare straff än opassande konst. Och som sagt ett land där kostnaderna för immigrationen tillåts sluka allting annat.

Om det någonsin föresvävat Fredrik Reinfeldt att hans sommartal på Norrmalmstorg är en valvinnare så känner jag mig tämligen säker på att han får tänka om.

Medias försök att skönmåla terrorist”svenskarna”

Al-Shabab är sedan 2012 anslutet till terrornätverket al-Qaida.

Etablissemangsmedia bedriver för närvarande en kampanj i syfte att skönmåla de båda så kallade svenskar med somalisk bakgrund som utelämnats från Djibouti till USA anklagade för stöd av terroristverksamhet.

Med tillhjälp av advokater och släktingar framställs de anklagade som oskyldiga offer vilka egentligen hoppat av terroriströrelsen al-Shabab. Samtidigt anklagas utrikesdepartementet (UD) för att inte ha gjort tillräckligt för ”svenskarna” medan SÄPO av vissa påstås bedriva klappjakt på somalier i Sverige.

Det finns mycket starka skäl att tvivla på denna skönmålning. De båda etniska somalier med svenska pass som det gäller – 29-årige Mohamed Yusuf alias Abu Zaid och 27-årige Ali Yasin Ahmad – anslöt sig i likhet med ett 30-tal andra somaliasvenskar frivilligt till al-Shabab vilken av bland andra USAs utrikesdepartement, Kanada, Australien, Storbritannien samt säkerhetstjänsterna i Sverige och Norge liksom av Göteborgs tingsrätt bedöms vara en terroristisk organisation. Den är sedan början av 2012 desslikes ansluten till terrornätverket al-Qaida.

Al-Shabab (som betyder ”ungdom” på somaliska) bildades 2006 ur en utbrytning från de så kallade Islamiska Domstolarna i den somaliska huvudstaden Mogadishu och anses kontrollera stora delar av det oregerliga Somalia. Organisationen har en islamistisk ideologi, tillämpar sharialagen på ett bokstavstroget sätt inklusive stenande av äktenskapsbrytare och ägnar sig bland annat åt självmordsbombning och andra typer av sprängattentat.

Här en länk som går till en analys gjord av den svenska säkerhetspolisen SÄPO om al-Shabab i allmänhet och dess sverigeanknutna medkämpar i synnerhet:

httpf://www.sakerhetspolisen.se/omsakerhetspolisen/handelser20052011/svenskarbidrartillterrorismisomalia.4.34ffc68f1235b740c0680004280.html

Somalier är enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) den största invandrargruppen från Afrika. 2011 fanns enligt uppgift 40 200 etniska somalier i Sverige varav de flesta kom hit  på 1990-talet, då inbördeskriget i Somalia brakade loss på allvar. I dag torde den siffran vara avsevärt högre. Kända somaliasvenskar är riksdagsman Abdirizak Waberi (M) samt löparen Mustafa Mohamed.

Den somaliska kontingenten i Sverige är påfallande ung och utmärks av stor arbetslöshet och svårigheter att anpassa sig i det svenska samhället, även om undantagsfall naturligtvis finns. Bruket av drogen kat är allmänt förekommande. Det finns ett antal exempel på unga somalier som rest tillbaka till  födelselandet och genomgått terroristträning i Somalia, däribland de nu aktuella ”svenskarna” Mohamed Yusuf och Ali Yasin Ahmad. Dessa har varit med i al-Shabab sedan 2008.

 Löparen Mustafa Mohamed är en av de mest kända svenskarna med somalisk bakgrund. Observera att han har ingenting med terrorism att göra.

Mohamed och Ali greps i somras tillsammans med Mahdi Hashmi och överlämnades till USA, där de av en domstol i New York misstänks för stödjande av terrorism, låt vara att de i nuläget inte misstänks ha varit med i planläggningen av attentat riktade mot amerikanska intressen. Min uppfattning är under alla omständigheter att om skipandet av rättvisa – till skillnad från skönmålning och överslätande – är nyckelord i sammanhanget så är chansen att denna skall vederfaras Mohamed och Ali betydligt större än om rättegången hade ägt rum i Sverige.

Det här rör sig när allt kommer omkring om personer vilka frivilligt anslutit sig till en terrorrörelse och har tränat med denna i fyra år. Sedan må man vara ”på flykt” eller inte. Det kan inte uteslutas att de var på väg till Jemen på uppdrag av al-Shabab och/eller al-Qaida när de greps.

Somaliska unga män är med tanke på sina svårigheter att anpassa sig till det svenska samhället tacksamma värvningsobjekt för radikala muslimska imamer. Somalier är en av de allra snabbast växande invandrargrupperna i Sverige. Vi lär därför i framtiden få se fler fall liknande det nu aktuella.