En reaktion mot islamiseringen: majoritet är för förbud mot böneutrop

Enligt en den 6 juli 2018 offentliggjord opinionsundersökning av SVT/Novus var 61 procent av de tillfrågade för ett förbud mot muslimska böneutrop i Sverige. 28 procent motsatte sig förbud medan 11 svarade att de inte visste. Undersökningen har föregåtts av åratal av muslimsk indoktrinering via bland annat media, politiska partier och Svenska kyrkan.

Nu finns en väljarmajoritet mot muslimska böneutrop i Sverige.

Böneutrop, med arabisk terminologi adhan, sker enligt muslimsk tradition fem gånger om dagen i syfte att kalla de troende till de påbjudna tidebönerna. Utropen sker vanligen från en minaret i anslutning till den aktuella moskén men kan även ske från moskéns ingång. Böneutroparen är alltid en man som kallas muezzin. I dag används ofta högtalaranläggningar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Adhan

Den förste som utförde ett muslimskt böneutrop var den frigivne etiopiske slaven Bilal Ibn Ribah, en förtrogen till islams grundare Muhammed, som kallade till bön år 622 eller 623.

Moskén i Fittja i Botkyrka kommun söder om Stockholm var 2013 först i Sverige med att få tillstånd att hålla böneutrop på fredagar. 2017 tilläts böneutrop i Karlskrona och 2018 i Växjö. Moskéer på andra platser är intresserade av att följa efter. Biskopen i Växjö stift, Fredrik Modéus, ställde sig välkomnande till böneutropen i Växjö och citerades: ”Det är naturligt i ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle att olika traditioner möts, syns och samverkar för det goda samhället.” http://www.dagen.se/nyheter/vaxjobiskopen-fredrik-modeus-valkomnar-ansokan-om-boneutrop-1.1100441

Moskén i Fittja i Botkyrka kommun var först med att få tillstånd att hålla böneutrop 2013.

Andra präster har uttryckt liknande synpunkter. Det kan i sammanhanget erinras om att ärkebiskop Antje Jackelén som sitt valspråk antagit ”Gud är större”, vilket är en direkt översättning från arabiskans Alla´hu akbar.

Omfattande muslimsk invandring. Böneutrop är ett uppenbart uttryck för den pågående islamiseringen av det svenska samhället, en följd av den omfattande invandringen från muslimska länder i Mellanöstern och Nordafrika som under många år aktivt drivits på av Socialdemokraterna. En nyckelroll härvidlag har innehafts av den socialdemokratiska underorganisationen Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Ursprunget till denna organisation står att finna i Sveriges socialdemokraters kristna förbund, som grundades 1929 men som dessförinnan hade haft en lokalavdelning i Örebro sedan 1924. Därefter ändrades namnet till Broderskapsrörelsen innan organisationen 2011 bytte namn till Socialdemokrater för tro och solidaritet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Socialdemokrater_f%C3%B6r_tro_och_solidaritet

Ordförande sedan 2015 är Ulf Bjereld, en professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, som har ett förflutet i det revolutionära partiet KPML(r). Bland medlemmarna märks samordningsminister Ibrahim Baylan samt riksdagsledamöterna Hillevi Larsson och Carin Jämtin.

Jämtin ville ha muslimsk helgdag. Terrorforskaren Magnus Norell uppmärksammar i ett inlägg på Ledarsidorna den 7 februari 2017 att dåvarande Broderskapsrörelsen 1999 slöt ett avtal med det Muslimska brödraskapet närstående Sveriges muslimska råd. https://ledarsidorna.se/2017/02/statsministern-och-det-muslimska-brodraskapet/

Carin Jämtin framförde förslaget att Sverige skulle införa en muslimsk helgdag.

Avtalet skulle, förutom ett generellt politiskt inflytande, garantera den muslimska diasporan ett visst antal riksdagsplatser. Som en motprestation skulle Socialdemokraterna erhålla ett ökat antal väljare och medlemmar, något som av S –partiet bedömdes vara av stor vikt sedan LO 1987 avskaffat kollektivanslutningen vilken automatiskt försåg partiet med ett betydande antal medlemmar.

Det kan vidare nämnas att riksdagsledamoten och palestinaaktivisten Hillevi Larsson har sitt starkaste politiska stöd bland Malmös palestinaarabiska invandrargrupp, inom vilken terrororganisationen Hamas har ett mycket starkt stöd. http://www.dagen.se/s-ledamot-poserar-med-karta-dar-israel-inte-existerar-1.303243

Larsson poserade 2014 med ett inramat diplom hon fått av den Palestinska myndigheten som tack för sina tjänster – på den karta som fanns på diplomet hade staten Israel avlägsnats. Hillevi Larsson har deltagit i Israel-fientliga demonstrationer i hemstaden där slagord av typen ”Skjut judarna!” har skanderats.

Muslimerna och/eller islamisterna i Malmö hölls under många år under armarna av kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu (S), vilken regelmässigt ägnade sig åt att misstänkliggöra Malmös av arabiskimporterad antisemitism hårt ansatta judiska samfällighet. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/02/28/reepalu-fornekar-sig-inte-en-feg-stackars-antisemit/

En framträdande socialdemokrat som engagerat sig för de så kallade palestinierna och mot den judiska staten Israel är den före detta partisekreteraren Carin Jämtin, sedan 2017 generaldirektör för biståndsorganet SIDA. Hon pläderade 2014 för att Sverige skulle införa en muslimsk helgdag i anslutning till Eid al-fitr, som markerar avslutningen på fastemånaden ramadan. Hon ångrade dock senare sitt förslag. http://www.dagen.se/carin-jamtin-foreslar-muslimsk-helgdag-1.130736

Hillevi Larsson (S) med palestinaarabisk utmärkelse där Israel raderats från kartan.

Hägg tvingades bort. En socialdemokrat som faktiskt tagit ställning mot islamiseringen av sitt parti och Sverige är Carina Hägg från Värnamo, som var riksdagsledamot 1995-2014. Det ledde till att hon tvingades bort från sossarnas valsedel inför valet för fyra år sedan.

Hägg var en av dem som riktade stark kritik mot att Omar Mustafa, ordförande i Islamiska förbundet, den 7 april 2013 valdes in som suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse efter att tidigare ha haft motsvarande position inom S-partiet i Stockholms stad. Mustafa tvingades avgå redan efter en vecka sedan han kritiserats för att ha bjudit in beryktade antisemiter och homofober till möten. https://sv.wikipedia.org/wiki/Omar_Mustafa

Carina Hägg har fortsatt rikta kritik mot islamiseringen sedan hon avpolletterades av sitt parti. Hon har bland annat påpekat att det finns islamiseringsivrare över allt i samhället: ”De finns i alla partier, på universiteten, studieförbunden och i kyrkan.” Hägg har även framhållit att islamiseringen icke minst och med full kraft pågår i förorterna, där islamistiska gäng på ett aggressivt sätt söker upprätthålla sharialagar och andra muslimska seder och bruk. https://www.vn.se/article/islamisterna-vill-bygga-kalifat-i-fororterna/

Islamism i andra partier. Anpassningen enligt islam är, som Hägg framhållit, inte enbart en socialdemokratisk angelägenhet även om S tvivelsutan varit pådrivande.

Miljöpartisten och islamisten Mehmet Kaplan var stadsutvecklings- och bostadsminister i den rödgröna regeringen 2014-16 men avgick efter en skandal där det visade sig, att han varit på middag med representanter för den fascistiska turkiska grupperingen Grå vargarna. Kaplan har bland annat deltagit i det Israel-fíentliga propagandajippot Ship to Gaza.

Exminister Mehmet Kaplan (MP) umgicks med turkiska fascister.

Moderaterna hade 2010-14 en riksdagsman vid namn Abderizak Waberi, en tidigare rektor för en muslimsk friskola i Göteborg som i ett TV-inslag deklarerade att han ville leva i ett samhälle styrt av islam där kvinnor och barn hölls i Allahs tukt och förmaning.

Våren 2018 friade de båda centerpartistiska nämndemännen Ebtisam Aldebe och Hasan Fransson i Sundbyberg en muslimsk man som misshandlat sin hustru med motiveringen, att kvinnan i stället borde ha vänt sig till mannens familj eftersom de ingått äktenskap enligt shariased. Båda nämndemännen avgick från sina uppdrag i likhet med nämndemannakollegan Robert Ahl (MP), vilken stött dem. https://nyheteridag.se/miljopartisten-som-stottar-c-islamistens-dom-lamnar-sitt-uppdrag/

”Nu får det vara nog”. Islamiseringen av Sverige torde ha underlättats av det faktum att Sverige i flera decennier bedrivit en Israel-fientlig politik som ensidigt gynnat våldsbenägna palestinaaraber. Palme-Andersson-linjen har följts slaviskt också under år med borgerliga regeringar.

Ett uttryck för den socialdemokratiska faiblessen för Yassir Arafats gamla terrorparti al-Fatah kom vid S-kongressen 2013, då Stefan Löfven kallade partiet ”vårt kära systerparti”. Samma parti som bland annat använder biståndspengar till att avlöna fängslade terrorister i israeliska fängelser och deras familjer och uppkallar gator och offentliga platser efter terrorister. http://www.varldenidag.se/israelkommentar/stefan-lovfen-omhuldar-parti-som-hyllar-terrorism/Bbbqcf!c7bRa6xWnSNpP37QtOYYYg/

Den opinionsmässiga majoriteten för ett förbud mot böneutrop – en sed som så uppenbart strider mot svenska traditioner och svensk kultur – kan ses som ett uttryck för insikten att ”nu får det vara nog” när det gäller eftergifter åt muslimer i Sverige och deras fortgående strävanden att framflytta sina positioner i det svenska samhället.

Ny palestinaarbisk terrorvåg mot Israel: ett resultat av Abbas krigsförklaring

 En vanlig syn i Jerusalem för tillfället: sjukvårdare redo att bistå israeliska terroroffer.

http://www.expressen.se/nyheter/videofilmen-visar-dodliga-attacken/

Länken ovan går till en skakande filmsekvens som visar, hur en palestinaarab med hög hastighet med sin bil kör rätt in i en samling israeler som står och väntar på bussen i stadsdelen Geula i Jerusalem. Sedan han mejat ner ett par personer hoppar han ur bilen och går lös på en liggande man med en slaktarkniv. Några väntande har då hunnit springa från busshållplatsen.

En tillstötande man skjuter våldsverkaren med flera skott, men det tar ett tag innan den senare kan oskadliggöras och föras till sjukhus. Det har uppgivits att våldsmannen, en Alaa Abu Jamal, var bosatt i östra Jerusalem samt anställd vid ett israeliskt företag. En 60-årig judisk rabbin avlider, övriga attackerade får allvarliga skador.

Illdådet är endast ett i raden av palestinaarbiska vansinnesdåd, de flesta med tillhjälp av knivar, som utförts sedan Fatah-ledaren Mahmoud Abbas i ett tal FNs generalförsamling proklamerade ett slut på alla fredssträvanden. Det kan, som jag ser det, inte råda några tvivel om att detta tal i praktiken var en krigsförklaring mot Israel och en uppmaning till alla palestinaaraber som kände för det att urskillningslöst ge sig på alla judar de träffade på.

Om Abbas tal i FN i slutet av september via denna länk:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6268250

Palestinska myndighetens ”president” Mahmoud Abbas avgav i FN en krigsförklaring som banade väg för en våg av urskillningslös terror mot Israel.

Den så kallade Palestinska myndigheten under Abbas ledning försöker ge sken av att vara en ansvarsfull regering och arbetar för att få ”Palestina” allmänt erkänt som statsbildning. Den 30 oktober i fjol gick regeringen Löfven, som en av sina första åtgärder efter makttillträdet, ut och deklarerade att Sverige skulle erkänna ”Palestina”. Alltså en entitet som genom historien aldrig varit en självständig stat av något slag.

Om Mahmoud Abbas verkliga ansikte har jag tidigare skrivit i denna bloggtext:

Sanningen om ”fredens man” Abbas

Det var den romerske kejsaren Hadrianus (76-138) som, sedan flertalet judar uppgått i diásporan, namngav den forna provinsen Judéen ”Palestina” efter folkgruppen filistéerna, Israels ärkefiender. Åtgärden var en medveten skymf mot det judiska folket, som det tog lång tid innan den romerska ockupationsmakten fick någon ordning på.

Efter Första världskriget fick Storbritannien i uppdrag av Nationernas förbund (NF), FNs föregångare, att förvalta vad som kom att kallas Palestinamandatet. Området hade tidigare tillhört det i kriget besegrade Ottomanska (Osmanska) riket och omfattade dagens Israel, de palestinska territorierna samt Jordanien. Sedan britterna avsagt sig mandatet 1947 delades området i en judisk och arabisk del. Staten Israel utropades 1948. Judarna accepterade delningen men inte araberna, vilket gav upphov till alla efterkommande stridigheter.

Vare sig Abbas parti Fatah på Västbanken (som består av de bibliska områdena Judéen och Samarien), Socialdemokraternas traditionella allierade, eller den islamistiska terrorrörelsen Hamas, som kontrollerar Gaza, har någonsin accepterat en judisk stat i området trots att Fatah motvilligt sökt göra sken av att göra det. På ett sätt är det befriande att ”president” Abbas nu kastar masken och ger klartecken för det enda som palestinaaraberna egentligen tycks brinna för:  våld och terror riktat mot judar.

Alla palestinska terrorister betraktas per definition av den Palestinska myndigheten, Fatah och Abbas som hjältar och martyrer. Det framgår av myndighetens löneutbetalningar till hundratals i israeliska fängelser för terrorbrott dömda palestinaaraber, som får förhållandevis frikostiga månadsutbetalningar.

Detta möjliggörs bland annat av det bistånd som Sverige betalar ut. I samband med erkännandet lade Löfven upp 1,5 miljarder skattekronor på ett bräde åt den besökande Abbas. Om den nuvarande våldsvågen har varken Löfven eller utrikesminister Margot Wallström sagt ett knyst. Vilket inte överraskar – sossepartiet är ju omsorgsfullt infiltrerat av islamister och proislamister. Detta har påtalats av bland andra förra S-riksdagskvinnan Carina Hägg i Värnamo:

http://www.vn.se/article/hagg-400-svenskar-som-ar-jihadister/

 Hamasaktivisten Hassan Salameh: avlönad terrorist.

Bland terroristerna på lönelistan finns exempelvis Hamas-terroristen Hassan Salameh, som dödat 46 israeler i ett blodigt sprängattentat. Hans månadslön uppgick 2011 till 10 800 kronor. Totalt gav Palestinska myndigheten nämnda år ut 31 miljoner på att avlöna terrorister i israeliska fängelser.

Information om de palestinska utbetalningarna till dömda terrorister här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13550528.ab

Julia Kronlid från riksdagens sannolikt mest Israel-vänliga parti, Sverigedemokraterna, pläderade nyligen i en motion för att regeringen Löfven skall återkalla erkännandet av ”Palestina” med motiveringen, att beslutet var bristfälligt parlamentariskt förankrat. Det är en viktig markering av SD, även om motionen naturligtvis inte kommer att gå igenom.

Denna bloggare hoppas liksom så många andra på en fredlig lösning av den beskrivna konflikten. Som det ser ut i nuläget är dock en sådan lösning helt otänkbar. Det är som det sägs i ett ofta citerat påpekande, att en dag palestinaaraberna lägger ner sina vapen är freden ett faktum; den dag israelerna gör det upphör Israel att existera. Det talas ofta om en ”tvåstatslösning”, men frågan är om palestinaaraberna över huvud taget gjort sig förtjänta av en egen stat.

 Julia Kronlid, SD vill dra tillbaka Sveriges erkännande av ”Palestina”.

För den intresserade finns slutligen här en historisk filmexposé över den palestinaarabiska terrorn mot Israel:

Fotnot: 134 FN-anslutna länder samt Vatikanstaten erkänner i dag ”Palestina”, dock bara ett fåtal i västvärlden. Vatikanens erkännande kom i juni i år. Alla länder här:

Här är länderna som erkänt Palestina

Svensk plakatpolitik: Wallström fördömer saudisk sharia – har inga problem med Hamas terror

 

 Utrikesminister Wallström och Fatah-ledaren Mahmoud Abbas (Abu Mazen).

Mycket skulle för ögonblicket kunna sägas om svensk utrikespolitik, men absolut inte att den är vare sig konsistent eller konsekvent. I själva verket läcker den som ett såll. Maken till tafflig utrikesledning har vi aldrig haft.

Det började med att regeringen Löfven gjorde allvar av sin föresats att erkänna ”Palestina” som fullvärdig stat, trots att någon självständig palestinsk statsbildning aldrig existerat i världshistorien och att dagens av palestinaarabiska organisationer kontrollerade områden inte har några oomtvistade gränser. Och trots att där inte finns någon riktig palestinsk regering, bara en papperskonstruktion.

Därtill utlovades den Palestinska myndighetens ”president” Mahmoud Abbas (Abu Mazen) en påse pengar innehållande 1,5 miljard  i svenska skattekronor under sitt förlidna besök i Stockholm. Israel svarade med en skur av kritik och kallade hem sin Stockholms-ambassadör för så kallade konsultationer.

Nästa större svenska utrikespolitiska ställningstagande blev att efter mycket förhandsspekulationer säga upp det hittillsvarande avtalet om försäljning av krigsmateriel till den salafitiska shariadiktaturen Saudiarabien, detta trots ymniga varningar från bland andra förre utrikesminister Carl Bildt om att detta skulle skada Sveriges anseende som pålitlig handelspartner. Beslutet kom sedan Löfven utsatts för häftiga påtryckningar från det aggressiva lilleputtpartiet MP.

När utrikesminister Margot Wallström (S) som inbjuden hedersgäst skulle hålla ett anförande inför Arabförbundets utrikesministermöte i Kairo  i måndags hindrades hon av saudierna från att göra detta. Som påbröd på detta kom en resolution, där förbundet bland annat gick till rätta med Wallströms kritik mot utdömandet av 1000 piskrapp till bloggaren Raif Badawi enligt sharialagen./Fotnot/

Saudierna och deras medsignatärer i Arabförbundet gick också ut i ett passionerat försvar för sharialagstiftningen, vilken tillämpas extremt hårt i Saudiarabien. Även ”Palestina”, som varit med sedan 1976, sällade sig till Wallströms och Sveriges kritiker. Ett säreget tack för den halvannan miljard man tidigare fått av Sverige, kan tyckas. Och nu har också Saudiarabien hemkallat sitt högsta diplomatiska sändebud.

Expressens ofta insiktsfulle krönikör Eric Erfors skrev på följande sätt i ämnet den 11 mars och pekar också på de grava brott mot de mänskliga rättigheterna som förekommer inom de arabiskpalestinska områdena, framförallt i det av det islamistiska Hamas förtryckta Gaza:

http://www.expressen.se/ledare/eric-erfors/ar-det-har-tacken-for-allt-palestina/

Margot Wallströms kritik mot styret i Saudiarabien, som förvisso är en av världens hårdaste samt även rikaste diktaturer, må förefalla sympatisk. Egentligen är den dock märklig och, som sagt, inkonsekvent. Detta därför att Sverige inte exakt har någon lång och lysande tradition – faktiskt ingen tradition alls – av att kritisera arabisk-muslimska grymheter och förtryck. Däremot har fördömandena duggat tätt mot Mellanösterns enda demokrati, den judiska staten Israel.

 Omar Mustafa, socialdemokratisk islamist.

Det är ju sedan lång tid tillbaka ett lika känt som på sina håll föga trovärdigt förnekat fenomen att socialdemokratin är infiltrerad av muslimer och islamister, något som givetvis är ett stort demokratiskt problem för det för tillfället regerings- och statsbärande partiet. Förra socialdemokratiska riksdagskvinnan Carina Hägg riktade inför valet 2014 skarp kritik mot detta, vilket medförde att hon ströks från riksdagslistan.

I en intervju med Värnamo Nyheter den 28 juli 2014 citeras Hägg bland annat så:

Islamismen har smält samman med socialdemokratiska partiet. Vi ska hålla extremister borta, det har vi alltid varit bra på tidigare.

Hela intervjun via denna länk:

http://www.varnamonyheter.se/artikel/110210/politisk-islam-viktigare-fraga-an-vinster-i-valfarden

Bland annat pekade Hägg på sunnimuslimska Islamiska förbundets inflytande över S-partiet. Islamiska förbundet, som leds av Omar Mustafa (född 1985), anser att samhället skall formas med islam och sharia som mall. Mustafa valdes den 7 april 2013 in som suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse men pressades att avgå, sedan det framkommit att han bjudit in antisemitiska och homofobiska föredragshållare till förbundet.

Vidare är Broderskapsrörelsen, tidigare sosseriets kristna gren, i dag under ledning av Peter Wejderud och med namnet Socialdemokrater för tro & solidaritet, numera helt i händerna på Islamiska förbundet och i praktiken ett propagandaorgan för islamismen i Sverige. Bland hängivna promuslimska och samtidigt antiisraeliska S-politiker märks partisekretetaren Carin Jämtin samt riksdagskvinnorna Veronica Palm och Hillevi Larsson.

 Islamismens ansikte i den svenska regeringen: Mehmet Kaplan (MP).

Även sossarnas koalitionsparti, Miljöpartiet, är inpyrt av islamistiskt inflytande. Nalin Pekgul, som själv är praktiserande muslimsk trosbekännare, lyfter i en intervju med Dagens Samhälle 38:2014 fram det inflytande som utövas av bostadsminister Mehmet Kaplan. Denne, som blev riksdagsman 2006, har tidigare varit ordförande i Sveriges unga muslimer samt presstalesman för Islamiska förbundet.

Pekgul, som var S-representant i riksdagen 1994-2002 och även ordförande i Socialdemokratiska kvinnoförbundet, anser att det är ”förvånande och förfärande” att islamisten Mehmet Kaplan kunde utnämnas till statsråd i S-MP-regeringen. Kaplan blev beryktad för ett uttalande han gjorde under den senaste politikerveckan på Gotland, där han liknade svenska jihadister i Syrien – sammanlagt 400 enligt Carina Hägg – vid svenska frivilliga under Finska vinterkriget.

Intervjun med Pekgul här:

http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/jag-utmanar-starka-krafter-11659

Så hur kan det vara möjligt att de svenska regeringspartierna, båda med en markerat islamvänlig profil, har en så pass avog inställning till det islamiska kungadömet Saudiarabien som för exakt den politik och tillämpar exakt den religion som säkerligen inte bara radikala muslimer utan även muslimer i allmänhet i hög grad uppskattar?

 ”Svenska” jihadister redo att mörda litet kvinnor och barn.

Man skulle också kunna ställa frågan hur S och MP kan avvisa brutal shariapraktik i Saudiarabien och samtidigt låta hundratals jihadister baserade i Sverige åka skytteltrafik mellan vårt land och Syrien för att delta i den av DAESH påbjudna slakten av civila icke-muslimer. Och hur kan svenska regeringar oavsett partifärg driva en ansvarslös immigrationspolitik som gör det ofrånkomligt att de blodtörstiga sharia-jihadisterna bara blir fler och fler?

Jag tror för min del att den svenska S-MP-regeringen bedriver en vad man kan kalla ”inrikes utrikespolitik”. Man markerar mot Saudiarabien genom en föga statsmannamässig plakatpolitik för att framstå som humana och mänskliga för hemmaopinionen och tvekar därför inte att sätta den svenska exportindustrin på pottan. Parallellt därmed håller man sig till den politiska korrektheten här hemma genom att fortsätta med gränslös massinvandring oavsett följderna.

En annan möjlighet är naturligtvis att den skakiga rödgröna regeringsjuntan helt enkelt är dum i huvudet och inte förstår konsekvenserna av sina handlingar.

Oavsett vilket har vår så kallade regering på bara några månader gjort sig ovän med såväl Israel som den samlade arabvärlden och därtill retat upp både Ryssland och Turkiet. Ryssarna lär inte bli gladare av att Löfven under sitt besök i Ukraina nyligen lovade den hopplöst inkompetenta och genomkorrupta Kiev-regimen under ledning av en före detta chokladmagnat vid namn Porosjenko ett stödlån på omkring 100 miljoner dollar (cirka 860 miljoner kronor).

Utrikesministern låter sig dock inte nedslås utan säger sig inte ångra någonting. Saudipolitiken var givetvis ”helt rätt” och ett uppslutande bakom ”människovärdet”:

http://www.expressen.se/nyheter/wallstrom-forsvarar-saudipolitiken/

 Palestinsk rättvisa i Gaza: inget som Wallström och Löfven har några problem med.

Människovärdet var dock inte något som bekymrade vare sig utrikes- eller statsministern då de skänkte bort en och en halv miljard kronor av svenska folkets pengar till de palestinaarabiska terroristerna i Hamas och Fatah. Speciellt Hamas tillämpar metoder som inte står Saudiarabiens efter, icke minst gentemot den egna befolkningen.

Fotnot: Arabförbundet bildades den 22 mars 1945 och kan alltså snart fira 70-årsjubileum. Förbundet, att likna vid ett regionalt FN, består i dag av 22 stater och tre observatörsländer inklusive Venezuela. Israel tillåts inte vara med trots att landets befolkning består av araber till 20 procent och har arabiska som ett av de officiella språken.

Är Löfven lögnaktig, okunnig eller bara korkad?

 Statsminister Stefan Löfven har ett problematiskt partibagage att släpa på och far därför ut i otidigheter mot andra partier.

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article12049791.ab

I riksdagens partiledardebatt onsdagen den 8 oktober for nye statsministern Stefan Löfven ut i obehärskat salvelsefulla ordalag mot Sverigedemokraterna i allmänhet och dess partiledare Jimmie Åkesson i synnerhet med bland annat dessa ord:

Du ser en del av de svenska medborgarna, ibland några av mina partikamrater, mina vänner, som ett hot jämförbart med Hitlers terror.

Åkesson bemötte med bravur denna oseriösa och ovärdiga tirad i riksdagens kammare, men jag skall här ändå söka reda ut begreppen och bakgrunden till lösmynte Löfvens otidigheter.

Det var i en debattartikel i Aftonbladet den 19 oktober 2009 som Jimmie Åkesson skrev om det hot mot Sverige och dess demokrati och kultur, som han och SD menar att massinvandringen av muslimer och den därav följande islamiseringen medför. Aftonbladets debattredaktion försåg på eget bevåg artikeln med rubriceringen ”Muslimerna är vårt största utländska hot”, detta trots att detta ingenstans står att läsa i debattexten. Något som Löfven säkerligen är väl medveten om.

Artikeln kan läsas i sin helhet via länken överst.

Däremot menade Åkesson, och detta med full rätt enligt min mening, att den tilltagande islamiseringen är ett sådant hot. Islam är trots allt ett religiöst-ideologiskt komplex som hittills visat sig vara oförenligt med demokrati, jämställdhet mellan könen och ett humant rättssystem, för att ta några exempel, och som därtill lett till några av de värsta terrorexcesserna i mänsklighetens historia inklusive det pågående barbariet i Irak och Syrien.

Det var mot den bakgrunden med allt skäl Åkesson i AB-artikeln fastslog:

Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största hot sedan andra världskriget och kommer att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.

Löfven  väljer dock att, på sätt som anges ovan, misstolka SD-ledarens budskap för fem år sedan. Syftet är naturligtvis att bättra på den djävulsmålning av SD sjuklöverpartierna rutinmässigt ägnar sig åt. Det är nämligen en avgörande skillnad mellan att hävda att ”muslimerna” respektive ”den muslimska massinvandringen och islamiseringen” utgör det största hotet mot Sverige på drygt ett halvt sekel.

 Jimmie Åkesson varnade med all rätt för islamiseringen.

Att sedan den lika svagsinta som illa informerade vänsterextremsajten Inte rasist men har ett annat synsätt är naturligtvis ingenting som vettigt folk ens avlägset behöver bry sig om:

http://www.interasistmen.se/dumheter/nu-slar-vi-hal-pa-akessons-logn-en-gang-alla/

Att skriva ”muslimerna” i sammanhanget skulle ha inneburit en obehaglig generalisering av en hel folkgrupp, och av alla gånger jag haft förmånen att få lyssna på Jimmie Åkesson har han aldrig uttryckt sig på det sättet. Han har tvärtom gjort skillnad mellan fredliga och kanske sekulariserade muslimer och de islamistiska fanatiker som spränger folk i luften och, styrkta av Koranens ord, ägnar sig åt halshuggning.

 Svenska moskéer fungerar i värsta fall som centraler för spridande av antisemitiskt propagandamaterial och jihadrekrytering.

Och det är exakt det Stefan Löfven är medveten om. Han vill att människor skall få intrycket att SD just ägnar sig åt denna typ av generalisering. På samma sätt som han i riksdagsdebatten hävdar att SD på 1990-talet hade hakkors i sina demonstrationståg, detta trots att svenska nationalsocialister – dit SD aldrig någonsin hört – veterligt aldrig använt den gamla nazisymbolen i några sammanhang. Inte ens patenterat nazistiska Nordiska rikspariet (NRP) gjorde detta utan brukade det så kallade solkorset.

De svenska Socialdemokraterna har verkligen inte särskilt bra på fötterna för att kunna anklaga andra partier för att vara nazistanstuckna. En partibildning som varit pådrivande vid inrättandet av Statens institut för rasbiologi då Hjalmar Branting (S) var statsminister, förespråkat sterilisering riktade mot ”mindervärdiga” element delvis ur ett rashygienistiskt perspektiv och under Per Albin Hanssons statsministertid lät Nazityskland frakta både permittenter, vapen och stridande trupp genom Sverige mitt under brinnande världskrig skall nog företrädesvis hålla käften angående nazistanklagelser.

 Den byggnad i Uppsala i vilken Statens institut för rasbiologi var inrymt.

Vidare är det helt felaktigt att, som Löfven gör, förknippa tesen om ”det största hotet sedan Andra världskriget” med Hitlers terror. Jag skulle till och med, och med visst fog, kunna hävda att den nuvarande så kallade regeringen med inslag av islamistvänner, new age-tokar, utvikningsbrudar, skattesmitare och miljögalningar utgör det största (inhemska) hotet mot Sverige sedan sagda krig. Utan att för den skull implicera att Löfven är en ny Hitler och/eller att sossarna vill bygga koncentrationsläger.

Mycket tyder på att Löfven genom att svinga vilt omkring sig med nazistanklagelser och påståenden om hets mot muslimer vill vända bort uppmärksamheten från det faktum, att sosseriet är svårt infiltrerat av islamister och jihadanhängare. När riksdagskvinnan Carina Hägg (S) öppet deklarerade att ”Socialdemokratin har smält samman med islamismen” tog Islamiska förbundet av allt att döma kontakt med den socialdemokratiska valberedningen, vilken petade Hägg från riksdagslistan:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5721842

 Carina Hägg (S) sade sanningen om islamisternas infiltration inom socialdemokratin och petades från riksdagslistan.

Om detta stämmer, och personligen betvivlar jag inte för ett ögonblick att det verkligen är så, förklarar det varför Löfven redan i sin regeringsförklaring, och det utan någon som helst föregående diskussion med andra partier, klargjorde att S/MP-regeringen ämnar erkänna det terroristdominerade ”Palestina” som självständig stat. Man anar här även inflytande från regeringens grå eminens, partisekreterare Carin Jämtin, vilken på Facebook uttalat sitt höga gillande av antisemitiska konspirationsteorier och troligen fungerar som statsministerns hjärna i denna fråga.

Stefan Löfven har som konstaterats ovan ljugit om Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Jag är avslutningsvis dock inte säker på om Löfven till största delen är lögnaktig, okunnig eller möjligen ”bara” korkad. Kanske är han en blandning av allt detta. I ”bästa” fall är han en bonnslug partigängare som emellertid  borde betänka, att hans regering sitter mycket löst till och nog inte har råd att i onödan stöta sig ens med de demoniserade Sverigedemokraterna med ett nästan dubbelt så stort väljarstöd som hans eget samarbetsparti.