Jimmy Carter: odugligaste USA-presidenten i modern tid

Jimmy Carter bröt som president med det fria Kina, Taiwan, och erkände det röda Kina diplomatiskt.

Inte ens SVT kan utnämna Jimmy Carter till en av USAs största presidenter. När TV-bolaget nyligen sände ett hyllningsporträtt av landets 39e president valde man istället att ta fasta på Carters musikintresse och kallade honom ”rock´n roll-presidenten”.

Inför presidentvalet den 2 november 1976 hade den ansedda amerikanska tidskriften Newsweek på omslaget den talande rubriken Niceguyin´ his way to the White House, en tämligen oöversättbar mening som gick ut på att jordnötsfarmaren James Earl (Jimmy) Carter skulle kunna bli president genom att framstå som en nice guy (bra kille).

Sagt och gjort: Carter vann valet mot den sittande presidenten Gerald R. Ford från Michigan med de jämna siffrorna 50,1 mot 48,0 procent. Det som fällde avgörandet var förmodligen det faktum att Ford i en debatt förnekat att det av Moskva dominerade Östblocket var ockuperat – något som alla med undantag för Ford visste att det var. Fords beslut att benåda sin företrädare Richard Nixon från alla eventuella brott i samband med Watergate-affären kan också ha spelat in. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jimmy_Carter

James Earl Carter föddes den 1 oktober 1924 i Plains i sydstaten Georgia och närmar sig således de hundra. Han och hustrun Rosalynn har fyra vid det här laget mycket vuxna barn där sladdbarnet Amy, född 1967, är det yngsta. Carter var guvernör i Georgia 1971-75 och vann nationell (och internationell) uppmärksamhet då han kandiderade till att bli det Demokratiska partiets företrädare i presidentvalet 1976.

Carters förnämsta storpolitiska bedrift var värdskapet för de så kallade Camp David-avtalen den 17 september 1978, då Egyptens president Anwar Sadat och Israels premiärminister Menachem Begin satte sina namnteckningar under avtal som reglerade relationerna mellan de båda Mellanöstern-kombattanterna. Avtalen stadgade vidare att Palestina-frågan skulle lösas på fredligt sätt och att Gaza och den så kallade Västbanken (Judéen och Samarien) skulle få självstyre. https://sv.wikipedia.org/wiki/Camp_David-avtalen

I övrigt präglades Jimmy Carters fyra år korta presidentperiod, med Walter Mondale som vicepresident, av problem och bekymmer. Värst var det utdragna, 444 dagar långa gisslandramat i Teheran, då 52 amerikaner hölls som gisslan av en grupp iranska studenter som stödde ayatollah Khomeinis islamistiska revolution. Dramat varade mellan den 4 november 1979 och den 20 januari 1981; gisslan släpptes några minuter efter det att republikanen Ronald Reagan flyttat in i Vita huset. Många menar att gisslankrisen var huvudorsaken till Carters nederlag i presidentvalet i november 1980. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gisslankrisen_i_Iran

I ett misslyckat försök till fritagning av den amerikanska gisslan i form av Operation Eagle Claw den 24-25 april 1980 dog åtta amerikanska militärer och en civil iranier då en helikopter och två transportplan kraschade i öknen. Misslyckandet befäste Carters rykte om att vara svag och ineffektiv. https://sv.wikipedia.org/wiki/Operation_Eagle_Claw

Mot slutet av Jimmy Carters enda mandatperiod i Vita huset tog sig Sovjetunionen för att invadera Afghanistan. Kriget som följde varade 27 december 1979 till 15 februari 1989. Den naive söndagsskolläraren Carter, som ditintills gått hårt in för avspänning mellan stormakterna USA och Sovjet, chockades av den sovjetiska våldsutvecklingen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Afghansk-sovjetiska_kriget

Som en hämnd på Moskva utropade han en amerikansk/västlig bojkott av de olympiska spelen i Moskva 1980; Sovjet och öststaterna svarade med att bojkotta OS i Los Angeles 1984. Det skall också sägas att USA och västvärlden backade upp de islamistiska mujaheddin-krigarna i Afghanistan med pengar och vapen, bland annat handburna så kallade Stinger-robotar.

Ytterligare en faktor som inverkade menligt på Carters presidentskap var olje- och bensinkrisen 1979, vilket uppstått som en följd av de oroligheter i Mellanöstern som blev resultatet av den islamistiska revolutionen i Iran då shahen Reza Pahlavi störtades av den tidigare landsflyktige ayatollahn Ruhollah Khomeini. USA svarade med att etablera priskontroller. https://sv.wikipedia.org/wiki/Oljekrisen_1979

Vidare bör också något sägas om att Förenta staterna under Jimmy Carters tid i Vita huset lade om sin Kina-politik. Efter att tidigare ha erkänt den antikommunistiska Republiken Kina på Taiwan som den sanna representanten för Kina undertecknade Carter och det röda Kinas ledare Deng Xiaoping i januari 1979 ett avtal som lämnade det frihetliga Taiwan ute i kylan.

Till Jimmy Carters mörkare sidor hör hans envetet anti-israeliska politik som medfört anklagelser om antisemitism. Under sitt fredsmäklande efter presidenttiden har Carter till synes trivts avsevärt bättre i sällskap som består av representanter för terrorgrupperingar såsom Hamas, Hezbollah och Fatah än med representanter för Mellanösterns enda demokrati, Israel. Med tanke på att Carter religiöst sett tillhör baptismen, en kristen inriktning som normalt är klart pro-israelisk, förefaller detta egendomligt.

Carters ynkliga Israel-hat framgick med önskvärd tydlighet av hans bok Palestina. Peace Not Apartheid 2006, där författaren menar att i Israel råder rasåtskillnad av sydafrikansk boer-modell. https://www.jewishvirtuallibrary.org/carter-rsquo-s-calumny-a-review-of-quot-palestine-peace-not-apartheid-quot

Jimmy Carter är inte ointelligent. Han är utbildad civilingenjör med kärnfysik som huvudämne och tjänstgjorde under Andra världskriget som sjöofficer. I mina ögon fattas det emellertid något i hans moraliska utrustning och allmänna vandel som gör att han måste räknas som den odugligaste amerikanske presidenten i modern tid.

Att Jimmy Carter gillar rock´n roll imponerar kanske på en eller annan svensk TV-tittare. Själv ställer jag mig kallsinnig.

Putins hälsa och Rysslands ekonomi vacklar

Rysslands starke man Vladimir Putin har all anledning att se bekymrad ut.

Vladimir Putin har överlevt ett mordförsök som gjordes nyligen. Det skriver den amerikanska sajten Steadfast Loyalty och citerar den ukrainske säkerhetschefen Kyrylo Budanov den 23 maj 2022.

Budanovs påstående har kommenterats av flera medieföretag, dock inte av ledande västerländska press eller etermedia alternativt underrättelseorganisationer. Här ett exempel:

Några närmare detaljer kring det påstådda mordförsöket inte angivits, men det skall ha utförts i slutet av mars, det vill säga en månad efter att Rysslands oprovocerade angrepp på Ukraina inleddes. ”He was even attached in the line of, as they say, representatives of the Caucasus not so long ago”, citeras Kyrylo Budanov.

Den ukrainske säkerhetschefen menar bestämt att mordförsöket verkligen gjordes men att det var totalt misslyckat. Enligt olika källor som refereras av bland andra den ansedda amerikanska tidskriften Newsweek skall Putin vidare vara sjuk i blodcancer och även lida av andra åkommor inklusive Parkinsons sjukdom och mental förvirring. https://www.newsweek.com/vladimir-putin-ill-russia-cancer-doctors-1711366

Putin har emellertid även andra typer av bekymmer än den egna måhända vacklande hälsan. Enligt nyhetsbyrån Reuters den 25 maj kommer USA inte att förlänga landets licens för betalning till obligationsinnehavare.

Licensen har gjort det möjligt för Ryssland att hålla igång betalningarna på sina statsskulder. Om den inte förlängs blir en inställd betalning det oundvikliga resultatet, i så fall den första i sitt slag på drygt 100 år för Ryssland/Sovjetunionen. Betalning av nära 2 miljarder US dollar, mer än 19 miljarder kronor, på ryska obligationer förfaller i slutet av 2022.

Den aktuella licensen gäller endast amerikaner, men Ryssland får svårt att betala även andra innehavare när den upphör att gälla på grund av att amerikanska institutioner är integrerade i det globala finansiella systemet. Ryssland hotas helt enkelt av konkurs inom överskådlig tid.

https://www.dagensps.se/bors-finans/ryssland-star-infor-installda-betalningar-av-obligationer/?utm_campaign=dagliga&utm_medium=email&utm_source=nyhetsbrev-one&link_id=Td82I6YgiAEE4&fbclid=IwAR1ZBd47akpPd1t1wt4w7TxW9pPFY0eVFMhPv-7sq6ZxICFcbMHhvJRrGMc

Röda Kina: diktaturens kreatur

Interpolchefen Meng Hongwei försvann den 26 september och uppges nu utredas för brott i Kina.

Den internationella polisorganisationen Interpols ordförande, Meng Hongwei, lämnade sitt hem i franska Lyon -där Interpol har sitt högkvarter – den 25 september för att resa till hemlandet Folkrepubliken Kina. Därefter verkade det som om han hade gått upp i rök. Tills den kinesiska så kallade antikorruptionsenheten meddelade att Meng gripits och nu utreds för ett icke specificerat brott. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/interpolchef-utreds-for-brott-i-kina

Meng Hongwei, född 1953, valdes till ordförande för Interpol 2016 trots varningsord om att Kina med Meng i ledningen skulle få lättare att spåra upp kinesiska regimkritiker utomlands. Meng var, parallellt med Interpol-åtagandet, en av flera biträdande ministrar för offentlig säkerhet i det röda Kina. Interpol grundades 1923 och är världens tredje största internationella organisation med 193 anslutna länder efter FN och internationella fotbollförbundet FIFA. https://sv.wikipedia.org/wiki/Interpol

Interpol fick Mengs avskedsansökan den 7 oktober, varefter sydkoreanen Kim Jong-yang tillträdde som tillförordnad chef fram till organisationens kongress i Dubai 18-21 november, då en ny ordförande kommer att väljas.

Mengs hustru, Grace Meng, har uttryckt rädsla för såväl makens öde som för sin familj, vilken uppges ha utsatts för flera hot. Det kan råda liten tvekan om att fru Mengs rädsla är befogad. Den kinesiska antikorruptionsenheten anses av en del bedömare bland annat vara ett verktyg för att undanröja tänkbara maktrivaler till president Xi Jinping.

Metoden att låta dissidenter och andra obekväma personer ”försvinna” har tillämpats av den kinesiska så kallade folkrepubliken under ett antal år. En av dem som drabbats är konceptkonstnären, skulptören och arkitekten Ai Weiwei, född 1957, en känd regimkritiker som vistats mycket i USA. Denne greps på en flygplats i Peking 2011 och hölls därefter isolerad i 81 dagar i en cell utan fönster innan han frigavs. Han tvingades då skriva på en bekännelse om att han gjort sig skyldig till skattebrott. https://www.svd.se/kina-slar-mot-dissidenter

Konstnären och arkitekten Ai Weiwei satt inspärrad i 81 dagar i en fönsterlös cell.

Ai Weiweis fader, poeten Ai Qing, gjorde sig även han impopulär hos den kinesiska kommunistregimen då denna leddes massmördaren och psykopaten Mao Tse-tung (1893-1976) och spärrades in i ett arbetsläger 1957. Ai Weiwei har kritiserat den bristande rättssäkerheten i Folkrepubliken Kina och beskrev i en intervju i den amerikanska tidskriften Newsweek den 28 augusti 2011 Peking som en ”mardröm” och en stad med tusentals osynliga platser från vilka människor kan försvinna spårlöst.

Ai Weiwei fick tillbaka sitt kinesiska pass 2015 och kan nu åter resa utomlands.

Det på våra breddgrader mest bekanta kinesiska försvinnandet var det som drabbade den svensk-kinesiske författaren och bokförläggaren Gui Minhai, född 1964, som försvann från sin semesterlägenhet i Pattaya i Thailand den 17 oktober 2015 i sällskap med en okänd man. Gui är ägare till förlaget Mighty Current vilket publicerat populärlitteratur som kritiserat högsta ledningen i Kina.

Gui Minhai försmäktar alltjämt i kinesisk fångenskap.

Ungefär samtidigt som Gui försvann drabbades flera anställda vid Mighty Current i Hongkong av samma sak. Dessa frigavs senare sedan de av den kinesiska säkerhetstjänsten tvingats erkänna brott de var oskyldiga till. Gui Minhai förblir dock i kommunistkinesiskt fängelse. Han tilläts i augusti ta emot besök av svensk medicinsk personal. https://www.svt.se/kultur/ud-svensk-lakare-har-besokt-gui-minhai

Internationella PEN-klubben och Amnesty International har engagerat sig för Guis sak, vilket även utrikesminister Margot Wallström gjort.

Ytterligare ett försvinnande drabbade den kinesiska filmstjärnan Fan Bingbing, född 1981, som försvann utan ett spår i juni i år. Fan har medverkat i en rad filmer i hemlandet och även setts i Hollywood-produktioner såsom ”X-men: Days of Future” samt ”Iron Man 3”. Hon rankades enligt den amerikanska tidskriften Forbes 2015 som världens fjärde högst avlönade aktris. https://nyheter24.se/noje/914640-fan-bingbing-ar-sparlost-forsvunnen

Efter att till synes ha varit uppslukad från jordens yta i tre månader dök Fan Bingbing åter upp sedan hon åtalats för skattebrott. Hon krävs nu på motsvarande drygt en miljard kronor av den kinesiska staten. Fan har bett om ursäkt på sociala medier. https://www.di.se/nyheter/kinesiska-filmstjarna-skyldig-staten-11-miljarder/

Aktrisen Fan Bingbing dök upp igen efter att ha varit försvunnen i tre månader. Foto: Shutterstock

Ovanstående exempel ger en uppfattning om hur diktaturens kreatur agerar i det röda Kina. Respekten för människors liv och frihet är. liksom i alla totalitära diktaturer, absolut noll.

Folkrepubliken Kina är det land i världen som avrättar överlägset flest människor. Även om Kina inte offentliggör någon officiell statistik över antalet avrättningar beräknas det att landet avrättar fler personer än alla andra länder tillsammans. Efter Kina i den föga uppbyggliga statistiken återfinns länder som Iran, Vietnam, Irak, Pakistan och Saudiarabien.https://www.omvarlden.se/Branschnytt/nyheter-2017/har-avrattas-flest-manniskor-i-varlden/

 

Kim Jong-un skaffar ”glädjeflickor” och inbjuds till Moskva

 Nordkoreas 32-årige diktator Kim Jong-un i kretsen av uniformerade kvinnor.

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/asia/northkorea/11510664/Kim-Jong-un-brings-back-pleasure-troupe-entertainers.html

När Kim Jong-un tillträdde som Nordkoreas enväldige diktator efter fadern Kim Jong-ils död i december 2011, gav han order om att den trupp unga kvinnor som haft till uppgift att underhålla fadern skulle upplösas.

Unge Kim såg potentiella fiender överallt i statsapparaten när han var ny i ämbetet och gav därför order om att alla, inklusive presidentens ”harem” med unga kvinnor, skulle undersökas noga. Nu, sedan undersökningarna avslutats och en tre års officiell sorgeperiod efter faderns frånfälle är till ända, anser Kim Jong-un att han kan återuppta traditionen att hålla sig med en trupp ”glädjeflickor”, rapporterar den brittiska tidningen The Telegraph (länken överst).

De kvinnor som hemförlovades för drygt tre år sedan med stränga order att hålla tyst med vad de fått insyn i hos Nordkoreas högsta ledning erhöll avgångsvederlag som motsvarade 4000 US dollar, en enorm summa efter nordkoreanska förhållanden. De som var anställda i mindre glamourösa yrken som pigor och städerskor i presidentpalatset fick halva den summan. Även hemutrustning ingick i avtackningen.

I det oerhört patriarkala nordkoreanska samhället anses det självklart att kvinnor skall passa upp på männen och underhålla dem på allehanda sätt. Denna traditionella kvinnosyssla kallas med ett koreanskt ord kisaeng, motsvarande det japanska geisha. Det kan röra sig om att sjunga, dansa, konversera och musicera, men också om att tillfredsställa männen sexuellt.

 Kim Jong-un arm i arm med hustrun Ri Sol-ju.

Kim Il-sung (1912-94), Kim Jong-uns farfader och Nordkoreas ”evige president” – som tillsattes som Nordkoreas härskare av sovjetiska Röda armén 1945 – var den som inledde traditionen med att hålla sig med en trupp bestående av unga flickor. Nordkoreanska tjänstemän fick i uppdrag att finkamma landet på unga och söta flickor, varav de mest attraktiva utvaldes att bli diktatorns konkubiner (bihustrur, älskarinnor). När de ansågs för gamla, vid typ 25 års ålder, dumpades de hos någon befattningshavare i den politiska eller militära toppen.

Professor Toshimitsu Shigemura, Nordkorea-expert vid Waseda-universitetet i Tokyo, citeras i The Daily Telegraph:

Detta har hållit på under de tre generationerna som Kim-familjen regerat Nordkorea och det har blivit en tradition som också är en demonstration av ledarens makt över befolkningen och hans sexuella makt.

Det framgår inte vad Kim Jong-uns hustru sedan 2013, sångerskan Ri Sol-ju med vilken ledaren har en dotter, tycker om arrangemanget.

http://www.newsweek.com/kim-jong-un-snubs-china-and-accepts-putins-invite-moscow-298974

Bland andra den amerikanska tidskriften Newsweek (länk ovan) har vidare berättat om att Kim Jong-un mottagit en inbjudan, som han accepterat, att besöka Moskva för att delta i 70-årsfirandet av segern över Nazityskland i Andra världskriget. Sovjetunionen ingick här i den segrande koalitionen som i övrigt bestod av USA, Storbritannien och i någon mån Frankrike.

Unge Kim tillsammans med några av sin julgra…förlåt, generaler.

Diplomaten och författaren Glyn Ford, som besökt Nordkorea vid ett flertal tillfällen, citeras så av Newsweek:

Om nyheterna bekräftas – och de tycks vara rätt solida – finns det två intressanta aspekter och det är de stärkta förbindelserna med Ryssland och den samtidiga förolämpningen av Kina.

Kim är tillsammans med 68 andra ledare inbjuden till segerfirandet, som USAs president Barack Obama avböjt att bevista. Om den nordkoreanske ledaren reser till Moskva blir det hans första utlandsresa sedan han kom till makten i slutet av december 2011. Han kommer dock säkerligen inte att få någon specialbehandling av de ryska värdarna utan blir en i mängden av utländska dignitärer.

Det kan bli en historisk resa så tillvida som Nordkorea för första gången sedan Koreakriget 1950-53, då Nordkorea fick klartecken från Stalin att angripa Sydkorea och fick hjälp av en miljon kinesiska ”frivilliga”, som det ser ut nu kommer att prioritera Moskva framför Peking.

En resa till det icke-fysiska livet

En neurokirurg och hans berättelse om ett annat liv.

Att det finns ett liv i en tillvaro bortom jordelivet var människor i praktiskt taget alla äldre civilisationer övertygade om. Därom finns otaliga bevis i gamla hävder. Sedan kunde uppfattningen om hur denna tillvaro tedde sig variera från en civilisation till en annan.

De gamla egyptierna hade av lätt insedda skäl en annan uppfattning än våra vikingar. I båda dessa fall förseddes dock de döda i sina gravar/gravkammare eller i förekommande fall på gravbål med föremål som de kunde tänkas behöva i sin kommande tillvaro.

Det är först under de allra senaste århundradena det blivit vanligt att förneka en tillvaro dit man kommer efter den fysiska döden. Enligt den heliga vetenskapen kan människan reduceras till de biologiska processer som styr hennes kropp. Någon översinnlig verklighet finns inte och den som dristar sig uttrycka en tro eller övertygelse på någonting sådant avfärdas ofta som en religiös fanatiker av något slag.

Detta har givetvis inte hindrat perceptiva människor att på olika sätt redogöra för sina upplevelser i eller i anslutning till en värld bortom den fysiska verkligheten, i modern tid företrädesvis i redogörandet för så kallade nära-döden-upplevelser. Sådana berättelser har dock haft svårt att nå utanför kretsen av redan invigda i anslutning till new age-rörelsen eller olika grupperingar av religiöst troende.

Kanske blir det annorlunda nu när nära-döden-upplevelsen redogörs för av den renommerade läkaren Eben Alexander, vilken arbetat som neurokirurg i 25 år och undervisat vid det prestigefyllda Harvard-universitetet. Alexander har beskrivit sina erfarenheter i boken Proof of Heaven: A Neurosurgeon´s Journey into the Afterlife (Simon & Schuster förlag) vilken planeras utkomma den 23 oktober.

Boken har rönt stor uppmärksamhet i USA redan före sin utkomst och har bland annat lett till att doktor Alexander fått skriva en lång artikel i tidskriften Newsweek som till och med gör reklam för artikeln på sitt omslag.

 ”Himlen är verklig” skriver Newsweek på sitt omslag.

Eben Alexander hade sin omvälvande upplevelse i november 2008. Han drabbades av en ovanlig och ytterst allvarlig form av hjärnhinneinflammation vilket medförde att cortex – hjärnbarken – stängdes av. Alexander tillbringade sju dagar i koma och tillmättes små chanser att överleva. När läkarna givit upp hoppet vaknade han upp ur koman och kunde berätta om märkliga upplevelser:

Hade någon – till och med en doktor – berättat en historia som denna för mig förut, hade jag varit ganska säker på att det var inbillning eller självbedrägeri. Men det som hände mig var långt ifrån inbillning. Det var lika verkligt som något annat som inträffat i mitt liv, inklusive min bröllopsdag och mina söners födelse.

Här en länk till Newsweek-artikeln:

http://www.thedailybeast.com/newsweek/2012/10/07/proof-of-heaven-a-doctor-s-experience-with-the-afterlife.html

Under den tid han låg i koma upplevde doktor Alexander att han fördes till en plats långt bortom jorden. Här mötte han genomskinliga, skimrande varelser och träffade så småningom på en kvinna som sade till honom:

Du är älskad och uppskattad, dyrt och för alltid. Du har inget att frukta. Det finns inget som kan gå fel.

Den märkliga upplevelsen ledde till att Eben Alexander kom att i grunden ompröva och överge den materialistiska syn på tillvaron han dittills, i likhet med sina läkarkolleger, bekänt sig till. Han beslöt sig yttermera för att ägna resten av sitt liv åt att undersöka det mänskliga medvetandets sanna natur.

Och jag ska så tydligt som jag bara kan sprida budskapet till människorna och mina vetenskapskolleger om att vi är mer – mycket mer – än våra fysiska kroppar.

 Emanuel Swedenborg kartlade den andliga världen.

Doktor Alexander är möjligen den mest kvalificerade person som berättat om sina upplevelser i en icke-fysisk, andlig värld sedan den svenske vetenskapsmannen Emanuel Swedenborg (1688-1772) i en lång rad digra luntor skrivna på de lärdes dåtida språk latin, med minutiös noggrannhet, redogjorde för tillståndet i ”andevärlden” eller ”änglavärlden” på 1700-talet.

Tiden får utvisa hur Alexanders berättelse om sina erfarenheter kommer att tas emot. Redan nu diskuteras de över hela USA.

Man kan naturligtvis se litet olika på livet efter detta. Jag avslutar med ett utdrag ur ett obetalbart stycke komik utfört av en viss pater Guido Sarducci:

http://www.youtube.com/watch?v=xbSZlqKxAE4

Reverend Sun Myung Moon (1920-2012). R. I. P.

 Reverend Sun Myung Moon (1920-2012).

Reverend Sun Myung Moon, grundaren av Unification Church, avled den 3 september på ett sjukhus i Sydkorea efter en kort tids sjukdom. Eller, som rörelsens medlemmar är benägna att säga, han övergick till den andliga världen. Följande länk återger ett amerikanskt nyhetsinslag om Moons bortgång:

http://www.wjla.com/video/2012/09/rev-sun-myung-moon-unification-church-founder-dies-at-92.html

Som en del av mina läsare känner till har jag varit medlem i sagda rörelse sedan 1974. Den kallades då Tongilfamiljen i Sverige. Självfallet har därför Reverend Moon spelat en betydande roll för mig personligen som andlig förgrundgestalt. Jag var under större delen av 1970-talet en aktiv församlingsmedlem och deltog även i viss internationell verksamhet. Sedan början av 1980-talet har jag varit stödjande medlem.

Under sommaren 1980 var jag verksam vid den av Moon grundade dagstidningen The News World i New York, en tidning som sedan bytte namn till The New York City Tribune. Jag var denna tidnings korrespondent i Sverige 1988-90 då den lades ner. Moon ville i stället kraftsamla de mediala resurserna till The Washington Times som han grundade 1985 i syfte att stärka den konservativa och antikommunistiska opinionsbildningen i USA.

Washington Times måste sägas ha haft ett tämligen stort inflytande genom åren, låt vara att tidningen stundom brottats med avsevärda ekonomiska svårigheter. Som chefredaktör fungerade under ett flertal år Arnaud De Borchgrave som tidigare var verksam vid tidskriften Newsweek. Ytterligare ett antal mer eller mindre bemärkta skribenter har passerat revy genom åren. Den stridbare Per Ahlmark tillhör dem som fått debattinlägg publicerade.

 Moon grundade Washington Times 1985 som en konservativ röst i USA.

Tidningen skrev så här i anledning av sin grundares bortgång:

http://www.washingtonpost.com/world/asia_pacific/sun-myung-moon-dies-at-92-washington-times-owner-led-the-unification-church/2012/09/02/001b747a-f531-11e1-aab7-f199a16396cf_story.html

Sun Myung Moon – som ursprungligen hette Yong Myung Moon (Moon Yong-myung med koreanskt skrivsätt) – föddes i en enkel jordbrukarfamilj i vad som nu är Nordkorea 1920. Korea var vid denna tid ockuperat av Japan. Kring 15 års ålder hade han en livsomvälvande andlig upplevelse: Jesus Kristus uppenbarade sig för honom och meddelade den unge mannen, att han hade utvalts att fullborda Jesu mission på jorden.

Därefter kom Moon att ägna alla krafter åt sin mission. Strax efter Koreahalvöns uppdelning i en nordlig och en sydlig del 1945 begav sig Moon till Nordkorea och inledde där en framgångsrik missionsverksamhet. De kommunistiska myndigheterna var inte alls glada åt detta utan spärrade 1948 in den unge Moon i ett ökänt slavarbetsläger i den nordkoreanska industristaden Hungnam på östkusten.

 General Douglas MacArthurs FN-trupper befriade Moon och andra fångar ur slavarbetslägret i Hungnam.

Efter svåra umbäranden befriades Moon och de fångar som ännu var i livet av FN-trupper ledda av general Douglas MacArthur i initialskedet av Koreakriget (1950-53). Han begav sig söderut och grundade 1954 i Pusan Unification Church, numera även känt som Federation for World Peace and Unity (Federationen för världsfred och enighet). Rörelsen fick snart ett betydande antal medlemmar i Sydkorea och Japan och 1971 flyttade Moon till USA, en nation han upplevde som livsviktig för världens framtid.

I USA träffade Moon ett stort antal politiska och religiösa ledare. Bland presidenter och expresidenter han mötte märks Harry Truman, Dwight Eisenhower, Richard Nixon, Ronald Reagan och George H. W. Bush. Den senare har genom åren deltagit i ett stort antal aktiviteter anordnade av organisationer som grundats av Moon. Även dennes möten med det sovjetiske ledaren Michail Gorbatjov väckte uppseende på sin tid.

I mycket korta drag kan man sammanfatta rörelsens andliga lära – The Divine Principle (De gudomliga priniperna) – på följande sätt. Människan har skapats till man och kvinna såsom en avbild av Guds maskulina och feminina natur. De första människorna, i Bibeln kallade Adam och Eva, avföll emellertid från Gud genom att ha ett sexuellt förhållande innan de ännu var mogna härför, influerade av den fallne ärkeängeln Lucifer (”ormen” i Edens lustgård) som blev Satan.

För 2000 år sedan kom Jesus som Guds son/Messias till det utvalda landet för att befria mänskligheten från det sataniska inflytandet. Jesus accepterades emellertid inte som Messias utan kortfästes. Mänskligheten kunde, tack vare Jesu offerdöd, mottaga andlig frälsning. Den fysiska frälsningen återstod att fullborda.

 Reverend och fru Moon.

Det är den uppgiften Moon och hans anhängare – naturligtvis inklusive mig själv – anser Moon hade fått på sin lott. 1960 inträffade vad som enligt rörelsens lära kan jämföras med ”lammets bröllop” vilket omskrivs i Bibelns uppenbarelsebok: Sun Myung Moon ingick äktenskap med Hak Ja Han och de två blev mänsklighetens ”sanna föräldrar”.

Familjeidealet är centralt i Moons/Unification Churchs undervisning. Man anser att grunden för en kommande fullkomlig värld – himmelriket på jorden om man så vill – är ideala familjer där Guds kärlek kan realiseras i ett harmoniskt givande och tagande mellan man, hustru och barn. Rörelsens omskrivna massbröllop är centrala för skapandet av detta familjeideal. Rörelsen avvisar sexuella förhållanden utanför äktenskapet och homosexuella handlingar.

Det som, förutom det religiösa budskapet, mest uppmärksammats avseende Unification Church och dess grundare är nog det politiska ställningstagandet mot den gudlösa/ateistiska kommunismen men även annan typ av totalitarism såsom nazism och fascism. Särskilt har vikt fästs vid hotet mot det fria Sydkorea från stalinistdiktaturen Nordkorea.

Det väckte därför stort uppseende då paret Moon och ett antal nära medarbetare besökte Nordkorea och togs emot i audiens hos diktatorn Kim Il-sung (1912-94) i Pyongyang i början på 1990-talet. Härefter har rörelsen bedrivit viss affärs- och hjälpverksamhet i Nordkorea. Vid Moons frånfälle tillhörde Nordkoreas nuvarande ledare, Kim Jong-un (sonson till Kim Il-sung) de notabiliteter som sände sina kondoleanser.

 Paret Moon flankerar Kim Il-sung.

Nationen Korea tillhör hörnstenarna i rörelsens ideologi då landet anses ha utvalts av Gud att spela en avgörande roll i mänsklighetens utveckling. Man tänker sig då ett enat Korea fritt från kommunism.

Efter Kalla krigets slut har Reverend Moon (stundom kallad ”Fader Moon” av sina anhängare) lagt mest krut på ett världsomspännande fredsarbete. Särskild vikt har därvidlag lagts vid internationella konflikthärdar av typ Koreahalvön, Mellanöstern, Nordirland med flera. Otaliga möten och seminarier har hållits på olika håll i världen och ett stort antal så kallade fredsambassadörer – jag har själv äran att vara en sådan – har utsetts. Moon har även talat om behovet av en revitalisering av Förenta Nationerna (FN).

Sun Myung Moon utsåg några år före sin död sin yngste son, den Harvard-utbildade Reverend Hyung Jin Moon (född i USA 1979), till president för Unification Church. Den äldste levande sonen, Hyun Jin Moon, ansågs inte hålla måttet vilket skapade en bitter fejd mellan de båda bröderna. Hyung Jin har gjort sig känd som en smidig och vänlig religiös ledare som anses stå buddhismen nära.

 Reverend Hyung Jin Moon leder Unification Church.

Själv har jag varit närvarande vid två möten då Sun Myung Moon talat: i Camberg i dåvarande Västtyskland 1975 samt i London 1978, då jag deltog i internationell missionsverksamhet inom ramen för vad som benämndes International One World Crusade. Hans dynamiska gestalt gjorde ett stort intryck på mig och världen synes mig nu fattigare utan honom.

Slutligen kan jag inte anse det vara annat än en skandal att Moon aldrig fick Nobels fredspris för sitt uppoffrande arbete för världsfred. Ett posthumt pris är väl sannolikt för mycket att hoppas på.