SIFO februari: KD farligt nära riksdagsspärren – MP riskerar åka ur riksdagen

Det skulle bli regeringsskifte om det var riksdagsval i dag.

Det visar SIFO/Kantars februarimätning 2021. Socialdemokraterna förblir visserligen landets största parti, men då regeringskollegerna i Miljöpartiet hamnar utanför riksdagen med blott 3,6 procent av väljarsympatierna och stödpartiet Liberalerna bara lyckas nå upp till försumbara 2,8 procent ser det mörkt ut för januaripartierna. https://www.kantarsifo.se/rapporter-undersokningar/valjarbarometern-februari-2021

För Liberalerna är det i det närmaste kört. Bara ett mirakel kan rädda partiet kvar i riksdagen och det skulle förvåna i alla fall denna bloggare, om L-ledaren Nyamko Sabuni får sitta kvar särskilt mycket längre. Hon gjorde ett tappert försök till utspel då hon hotade med att lämna januarisamarbetet, men detta dementerades i stort sett per omgående av partiets talesman Fredrik Malm: ”Vi bryter inget samarbete”, citerades han i Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/liberalernas-svar-efter-johanssons-oppning/

Malm bekräftade alltså ännu en gång – för vilken gång i ordningen? – att liberalerna har en olycklig faiblesse för att inte veta vilket ben de skall stå på: att vara liberal är att vela.

Socialdemokraterna ligger med 27,6 procent still sedan den förra SIFO-mätningen trots att skarp kritik stundom riktats mot partiet på grund av dess hantering av Kina-smittan. Störst stöd har S-partiet av kategorin äldre kvinnor (40,3 procent) och minst bland yngre män (14,9 procent). Den största gruppen väljare återfinns bland pensionärerna.

Moderaterna uppvisar en uppåtgående trend och ökar nu med 1,1 procentenhet sedan mätningen i januari. Väljare har strömmat över från krisande Kristdemokraterna och därtill har M fått tillbaka en del tidigare SD-sympatisörer.

Sverigedemokraterna ökar marginellt sedan förra mätningen och når nu 18,8 procent. Partiet noteras för stabila siffror i de flesta mätningar men är långt ifrån de siffror partiet låg på med över 20 procent för något år sedan.

Den kinesiska smittan synes inte ha gynnat partiet, som gjort utspel om bland annat skyddsmasker och vaccinering. Notabelt är dock att de många och vildsinta angreppen från olika socialdemokratiska talesmän under senare tid inte tycks ha inverkat negativt på populariteten.

Vänsterpartiet ligger kvar på 10 procent jämfört med närmast föregående SIFO-undersökning, vilket är 2 procentenheter bättre än i senaste valet. Partiledarbrytet från Jonas Sjöstedt till Nooshi Dadgostar har med andra ord inte inverkat menligt på det gamla kommunistpartiets popularitet, även om den senare är mycket långt ifrån Sjöstedts förtroendesiffror.

Centerpartiet noterar med 8,1 procent en halv procentenhets sämre resultat än vad som blev fallet i riksdagsvalet 2018. Partiet tycks vara märkligt opåverkat av såväl covid-19 som omfattande pedoifilskandaler.

Tydlig krissituation för Kristdemokraterna.

Kristdemokraterna befinner sig i en tydlig krissituation sedan några månader tillbaka trots en tillfällig uppgång till 6,5 procent i en mätning nyligen. 4,2 procent nu är en nedgång om 0,6 procentenheter sedan januarimätningen och bär vittne om att KD kan få det besvärligt att kravla sig över 4-procentsspärren i valet 2022.

Partiledaren Ebba Busch har fått uppbära kritik för att hon fortsätter att processa med en 81-årig man i en fastighetsaffär och får dessutom inhösta regelmässiga personangrepp från sosseriet.

Extremistiska Miljöpartiet lyckas endast komma upp i 3,6 procent och kan bara förlita sig på stödröster från väljare som normalt röstar på andra partier om man vill klara sig kvar i riksdag och regering. För Sveriges och det svenska folkets bästa kan vi bara be för och hoppas på att dessa stödröster fryser inne.

Övriga partier får i denna mätning nöja sig med 1,4 procent. Sorry, Alternativ för Sverige, Medborgerlig samling, Feministiskt initiativ med flera.

Oppositionspartierna M, SD och KD kommer sammanlagt upp i 46,6 procent och skulle kunna bilda regering om SIFO-siffrorna vore valresultat. Det motsvarar 176 platser i riksdagen.

FNs pengar på väg att ta slut: dags att lägga ner eländet och bilda Demokratiernas förbund

FN-skrapan i New York.

FNs pengar är på väg att ta slut – kassan kan vara helt tom vid månadsskiftet oktober-november 2019. Det skriver FNs generalsekreterare António Guterres i ett brev till världsorganisationens omkring 37 000 anställda. https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/fn-chefen-fn-s-pengar-pa-vag-att-ta-slut

Underskottet uppgår för närvarande till 230 miljoner US dollar eller närmare 2,3 miljarder kronor. Orsaken uppges vara att medlemsländerna endast betalat in 70 procent av den totalsumma som behövs för att hålla verksamheten igång. Guterres föreslår bland annat att tjänstemännens resor begränsas till det absolut nödvändiga.

Förenta nationerna (United Nations) grundades den 24 oktober 1945 i syfte att främja internationellt samarbete. Organisationens högkvarter placerades i New York i USA. FN hade vid grundandet 51 suveräna stater som medlemmar. Från och med juli 2011, då Sydsudan togs in, har världsorganisationen 193 medlemmar. https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6renta_nationerna

FN har genom åren svarat för flera minnesvärda insatser. Så spelade man, när den tidigare norske utrikesministern Trygve Lie var generalsekreterare, en avgörande roll vid den judiska staten Israels bildande den 14 maj 1948. När Koreakriget utbröt med det kommunistiska Nordkoreas angrepp på det USA-stödda Sydkorea den 25 juni 1950 beslutades att FN-styrkor från 16 nationer skulle ställa upp på det angripna landets sida.

Det finns sannolikt ytterligare ett antal exempel på att FN agerat på ett föredömligt sätt i samband med internationella konflikter. Med tiden har dock FN utvecklats i alldeles fel riktning och framstår i denna bloggares ögon alltmer som en impotent och beklagligt inkompetent och korrupt koloss på lerfötter. Organisationen kan på flera sätt jämföras med sin föregångare Nationernas förbund (NF, League of Nations).

NF bildades 1920 på initiativ av den amerikanske presidenten Woodrow Wilson för att förhindra framtida världskonflikter. Högkvarteret upprättades i schweiziska Génève. Paradoxalt nog röstade den amerikanska senaten nej till att ansluta Förenta staterna till NF; den hade tidigare också röstat nej till Versaillesfördraget efter Första världskriget. Målsättningen att förhindra internationella konflikter kom på skam då man misslyckades med att sätta stopp för Japans, Italiens och Tysklands utökande av sina respektive territorier med vapenmakt. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nationernas_f%C3%B6rbund

Saudiarabien är en av medlemmarna i FNs råd för mänskliga rättigheter.

Nationernas förbund upplöstes formellt inte förrän 1946 men hade i praktiken upphört att fungera sedan Andra världskriget utbrutit med Nazitysklands invasion av Polen den 1 september 1939. Inte många sörjde dess frånfälle. Det kan nämnas att Sveriges statsminister Hjalmar Branting 1921 fick dela Nobels fredspris tillsammans med den norske politikern och pacifisten Christian Lange för sina insatser inom NFs ram. https://popularhistoria.se/politik/politiker/hjalmar-branting-arbetarnas-hovding

FN handikappas av att alla medlemsstater – totalitära diktaturer likaväl som demokratier – har en röst var vilket gör att hanteringen av organisationens angelägenheter blir oerhört tungrodd. Rent groteskt blir det när diktaturstater såsom Saudiarabien, Kuba, röda Kina, Venezuela, Förenade arabemiraten och Qatar spelar ledande roller som medlemmar i FNs råd för mänskliga rättigheter. Det enda land som rådet någonsin fördömt är Israel, vilket skett 15 gånger.

Liberalernas riksdagsman Fredrik Malm har med all rätt föreslagit att rådet läggs ner. https://www.svt.se/opinion/mr-radet

Inte heller FNs säkerhetsråd, som har fem permanenta och 15 medlemmar som väljs in på vardera två år, bidrar nämnvärt till att ge FN ett gott renommé. De fem permanenta medlemsstaterna USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och röda Kina har alla vetorätt vilket exempelvis gör att kineserna kan stoppa alla för dem misshagliga typer av agerande mot ockupationen av Tibet eller det frikostiga utdömandet av dödsstraff i landet.

Säkerhetsrådet

Enligt min enkla mening har FN i allt högre utsträckning urartat till att bli ett språkrör för motbjudande diktaturer och terrorrörelser som till exempel palestinaarabiska Hamas, som man vägrat fördöma. Det är hög tid att lägga ner, ej endast det parodiska människorättsrådet, utan hela eländet. Istället skulle FNs demokratiska medlemsländer kunna bilda ett Demokratiernas förbund, som på riktigt skulle kunna spela en konstruktiv roll i världen. https://www.varldenidag.se/nyheter/nar-fn-blir-sprakror-for-diktaturer-och-terror-regimer/reprlj!tECi1fV1QyMlqTJZTtUyag/

 

 

FNs råd mot mänskliga rättigheter

”En avloppsbrunn för politisk partiskhet.” Så löd den amerikanska FN-ambassadören Nikki Haleys omdöme om FNs råd för mänskliga rättigheter.

Den 20 juni meddelade USAs FN-ambassadör Nikki Haley att Förenta staterna lämnar United Nations Human Rights Council (UNHRC). Haley anklagade organisationen för hyckleri och förklarade att UNHRC hade blivit en ”cesspool of political bias” (en avloppsbrunn för politisk partiskhet). https://www.bbc.com/news/44537372

Det är svårt att inte ge den nu avgångne  ambassadör Haley rätt. FNs råd för mänskliga rättigheter har under hela sin existens endast fördömt ett land för påstådda människorättsbrott, Israel, som ställts vid skampålen icke färre än 68 gånger 2006-16. USA ersattes som medlemsland av Island. En mer korrekt beteckning för rådet vore kanske FNs råd mot mänskliga rättigheter.

I maj 2011 var rådet på väg att godkänna en rapport som hävdade att situationen för de mänskliga rättigheterna i Muammar Khadaffis Libyen var god. Pådrivande i ansträngningarna att godkänna rapporten var Algeriet, Qatar, Saudiarabien, Syrien, Nordkorea, Pakistan, Burma och ”Palestina”. Rapporten stoppades dock i sista stund. https://sv.wikipedia.org/wiki/FN:s_r%C3%A5d_f%C3%B6r_m%C3%A4nskliga_r%C3%A4ttigheter

Island tog USAs plats i UNHRC. På bilden den isländske utrikesministern.

UNHRC bildades den 15 mars 2006. En stor majoritet i FNs generalförsamling stödde förslaget att UNHRC skulle komma att ersätta United Nations Commission on Human Rights (UNCHR), eftersom den sistnämnda organisationen – bildad 1946 med Eleanor Roosevelt (1884-1962) som sin första ordförande – dels ansågs ha blivit alltför politiserad, dels lämna för stort inflytande åt länder som själva grovt kränker de mänskliga rättigheterna. https://en.wikipedia.org/wiki/United_Nations_Commission_on_Human_Rights

Förhoppningen med den nya organisationen var att denna bättre än den dittillsvarande FN-kommissionen för mänskliga rättigheter skulle kunna tillvarata och verka för mänskliga rättigheter. Ett fåtal länder insåg dock att det på intet sätt fanns någon garanti för att det inte skulle bli precis lika illa med den nya organisationen. Således röstade USA, Israel. Marshallöarna och Palau emot förslag. Vitryssland, Iran och Venezuela lade ner sina röster.

Det visade sig att skeptikerna skulle få helt rätt. Det är svårt att se att utfallet skulle ha kunnat bli något annat när man vet att länder såsom Kina, Kuba, Eritrea, Somalia, Nigeria, Qatar, Angola, Burundi, Pakistan, Bangladesh. Demokratiska republiken Kongo, Afghanistan, Saudiarabien, Egypten och Förena Arabemiraten är medlemmar. https://en.wikipedia.org/wiki/United_Nations_Human_Rights_Council

Saudiarabien är en av UNHRCs mest kritiserade medlemsländer.

FNs råd för mänskliga rättigheter har 47 medlemmar uppdelade på de olika världsdelarna. Länderna väljs för treårsperioder och inget land tillåts vara medlem längre än två sammanhängande treårsperioder. Sverige var kandidatland för perioden 2013-15 men beviljades inte inträde. Rådet sammanträder tre gånger årligen i schweiziska Génève.

Fredrik Malm, riksdagpolitiker för Liberalerna, tillhör dem som vill avskaffa rådet och jag har mot ovan skisserade bakgrund svårt att inte ge honom rätt. https://www.svt.se/opinion/mr-radet

Har kippavandringarna överlevt sig själva?

Alice Bah Kuhnke på kippavandring i Malmö.

För kort tid sedan arrangerades i Malmö, även känt som ”Sveriges Gaza”, en demonstration där personer med arabiskt ursprung bland annat högljutt uttryckte en vilja att starta en intifada och att ”skjuta alla judar”. Den hatfyllda manifestationen sades vara en reaktion på att USAs president Donald Trump fastslagit att Jerusalem är Israels huvudstad. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/hatsk-stamning-pa-demonstration-i-malmo

Andra antisemitiska förlöpningar inkluderar att brandbomber kastats mot synagogan i Göteborg samt en byggnad i anslutning till synagogan i Malmö.

I syfte att motverka den skenande antisemitismen anordnade Judiska församlingen i Malmö sistlidna helg en så kallad kippavandring, dit bland andra kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke (MP) inbjudits. https://www.sydsvenskan.se/2017-12-16/kippavandring-efter-hatet-i-malmo

Kippavandringarna i Malmö inleddes för ett antal år sedan i syfte att synliggöra den judiska folkgruppens utsatthet i anledning av den växande antisemitism som den omfattande muslimska invandringen medfört. Det fanns dock många som föredrog skygglappar och enbart talade om antisemitism som något unikt för nationalsocialismen.

Hillevi Larsson (S) på kippavandring. Några dagar tidigare talade hon på en demonstration där det skanderades om att ”skjuta judar”.

I själva verket är den ”svenska” antisemitismen i dag förhållandevis försumbar (även om den beklagligt nog förekommer). Här en länk till en bloggtext i ämnet jag skrev för några år sedan: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/06/sanningen-om-den-svenska-antisemitismen/

Riksdagsman Fredrik Malm (L) medgav detta i en riksdagsdebatt som initierats av Kristdemokraterna: ”Vi har länge inte haft förmågan att inse att antisemitism kan finnas i grupper som själva är utsatta och i behov av hjälp.” Således en omskrivning för immigranter som bekänner sig till islam. En sådan bristande förmåga är desto märkligare emedan muslimsk antisemitism är lika gammal som islam självt.https://www.sydsvenskan.se/2017-12-18/krav-pa-nolltolerans-mot-all-antisemitism

Under senare år har kippavandringarna innehållit alltfler vänsterinslag. 2014 slog några av deltagarna exempelvis ett slag för den vänsterextreme våldsmannen Showan Shattak, som vid tillfället låg på sjukhus efter ett internt extremistbråk. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/09/01/nagra-synpunkter-pa-kippavandringar/

Israel-hataren Mikael Wiehe låtsas engagera sig för judar.

Vidare har obotfärdiga vänsterextremister som trubaduren Mikael Wiehe, notorisk Israel-hatare som stött initiativet Ship to Gaza, synts bland kippavandrarna, låt vara utan kippa. Något som fått det att vända sig i magen i alla fall hos denna bloggare. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/02/05/micke-bolsjevik-ett-snabbportratt/

I den sista upplagan av kippavandringarna i Malmö dök som nämnts ovan regeringsföreträdaren Alice Bah Kuhnke upp. Hon representerar ett parti som ända sedan det grundades av bland andra ”Palestina”-fanatikern och Israel-hataren Per Gahrton 1982 innehållit tydliga antisemtiska inslag. Sak samma kan sägas om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. En av den i oktober 2014 nytillträdda rödgröna regeringens åtgärder var som bekant att diplomatiskt erkänna den fiktiva staten ”Palestina”, vars ledare helst vill se Israel utplånat från jordens yta.

Utrikesminister Margit Wallström utnämndes för ett år sedan av Simon Wiesenthal-centret i Los Ageles till världens åttonde mest framträdande antisemit sedan hon i riksdagen hävdat att det rör sig om ”utomrättsliga avrättningar” när israelisk polis och israeliska försvarsstyrkor oskadliggör terrorister in flagranti. Hon är till yttermera visso den enda av EUs 28 utrikesministrar som är persona non grata i den judiska staten. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kVkE6/wallstrom-pa-antisemit-lista-efter-uttalande

Männen på bilden bär kippa eller yarmulke.

Wallström deltog inte i kippamanifestationen i Malmö, men det gjorde däremot den socialdemokratiska riksdagsledamoten Hillevi Larsson, en fanatisk ”Palestina”-lobbyist som glatt poserat för fotografen med en utmärkelse i form av en karta som visar ett ”Storpalestina” där staten Israel är bortraderad. Vad mera är: Larsson fanns bland talarna vid den vildsinta demonstration där det skanderades om att skjuta judar. https://www.expressen.se/kvallsposten/rasar-mot-hyllning-av-knivattacker-i-israel/

Kippavandringarna var en gång i tiden ett vällovligt initiativ som säkert fyllde en viktig funktion, och jag förmenar ingen som alltjämt tycker så att deltaga. Personligen undrar jag dock om dessa manifestationer inte överlevt sig själva: som jag ser det har de alltmer urartat till att bli manifestationer där allsköns vänsterpersonligheter och/eller sådana som vill se Israel utplånat från jordens yta ser en chans att framstå som goda och toleranta.

Fotnot: Kippa kallas på hebreiska den traditionella judiska huvudbonad av kalottyp som bärs av män. På jiddisch är beteckningen yarmulke.

 

 

 

 

Araber och ultraortodoxa integreras i Israels high-tech-sektor

 Israels high-tech-sektor ligger i framkant.

När jag skriver om Israel på min blogg handlar det ofta om Israels utsatta läge och problem med länder och grupperingar som vill den demokratiska judiska staten illa. Det är i mina ögon helt nödvändigt att sådant, som i regel uppmärksammas blott marginellt i vårt land där israelfientligheten är betydande, lyfts fram.

I Israel händer dock och dessbättre oerhört mycket positivt. Detta har icke minst webbsajten Från den ljusa sidan, som produceras av Sionistiska Federationen i Sverige, tagit fasta på genom att återge positiva nyheter från Israel. Jag tänkte i det här blogginlägget belysa viktiga integrationsåtgärder som omfattar två grupper vilka traditionellt har svårt att få fotfäste på den israeliska arbetsmarknaden: israeliska araber och ultraortodoxa judar.

Länk till Från den ljusa sidan här:

http://www.zionit.se/wp-content/themes/zionit/ljusasidan/2013/2013_2.pdf

Alltfler Israel-araber finner i dag en sysselsättning inom den israeliska högteknologin – som tillhör världens ledande high-tech-sektorer – tack vare Ma-antech, ett konglomerat som består av 42 företag inom högteknologin som sponsras av Israels president Shimon Peres och aktivt stödjer denna process.

Konglomeratet erbjuder bland annat israelaraberna utbildning inom den högteknologiska sektorn. Enligt Gai Hetzroni, VD för Ma-antech, har nämnda initiativ lett till att 800 fler araber arbetar inom Israels high-tech-sektor jämfört med 2011. Israels regering uppmuntrar detta genom att erbjuda stipendier till arabiska studenter och skattelättnader till företag som flyttar över sin verksamhet till israeliskarabiska samhällen. Stöd utgår även till arabiska entreprenörer i Israel.

Hundratals ultraortodoxa judar har fått jobb inom högteknologin.

En annan gruppering som haft svårigheter att integreras på den israeliska arbetsmarknaden är ultraortodoxa judar. I syfte att råda bot på detta har nyligen startats ett sekulärt-ortodoxt samverkansföretag inom högteknologisektorn. Detta har initierats av den sociale entreprenören Avigdor Rabinovich och high-tech-managern Guy Katzovich, något som lett till att omkring 400 ultraortodoxa hittills fått jobb inom området.

Det uppges att många fler ultraortdoxa judar vill ha arbete, men den här gruppen ställs ofta inför olika typer av hinder och fördomar. Initiativet förmedlar mer direkta kontakter mellan arbetssökande och företag, vilket stärker integrationen av ultraortodoxt troende judar i det moderna israeliska samhället. Dessutom kan det resultera i att den israeliska bruttonationalprodukten (BNP) ökar med flera miljarder shekel.

Den ljusa sidan med sina positiva nyheter från Israel fyller en viktig funktion i ett land, där det mesta som handlar om Israel framställs i negativ dager. Här bör Svenska kyrkan i hög grad ta åt sig och göra bättring. Folkpartistiske riksdagsmannen Fredrik Malm skriver bra i Kyrkans Tidning om kyrkans antiisraeliska policy i allmänhet och kampanjen mot apelsiner producerade av Israel i synnerhet:

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/kristendomen-snart-ett-randfenomen

 Svenska kyrkan skämmer ut sig genom sin israelfientlighet.

Den alltmer urartade Svenska kyrkan bidrar, menar Malm, icke minst till att det byggs barriärer mellan judar och kristna.

Svensk judisk aktivist söker asyl – i Sverige!

Annika Hernroth-Rothstein söker nu som judinna politisk asyl i Sverige.

http://www.timesofisrael.com/swedish-jewess-files-for-asylum-in-her-own-country/

Annika Hernroth-Rothstein har gjort sig känd som en judisk och pro-israelisk aktivist. Bland annat har hon tilldelats Samfundet Sverige-Israels Torgny T. Segerstedt-stipendium. Hon menar att judars rätt att leva som just judar i Sverige och det övriga Europa är hotad. Därför har hon tagit det drastiska steget att söka politisk asyl i Sverige.

Hon har även skrivvit en artikel i den judiska tidskriften Mosaic, där hon bland annat berättar hur hennes femårige son blev trakasserad på ett tåg av arabiska personer för att han bar kippa:

http://mosaicmagazine.com/supplemental/2013/08/how-to-survive-as-a-jew-in-sweden/

Den manliga huvudbonaden kippa är en viktig judisk symbol.

Varför väljer då Annika Hernroth-Rothstein att söka politisk asyl i Sverige (något hon skriver att hon inte tror hon kommer att få)? Hon förklarar det på följande sätt i en intervju i The Times of Israel den 20 november:

When it comes to our religious traditions, those on both the right and left in Swedish politics find common ground, they take pride in defending both animals and children from the likes of us…One by one our practices are being outlawed.

Enligt Hernroth-Rotstein hyser merparten politiker, journalister och intellektuella liten om ens någon förståelse för den judiska samfälligheten i Sverige. När en grupp nationalsocialister demonstrerade i Stockholm i anslutning till 75-årsminnet av Kristallnatten den 9 november dök det upp ett gäng militanta motdemonstranter. De senare visade dock klart att de inte hade något till övers för dem som drabbades under Kristallnatten, det vill säga judarna. I stället viftade de med exempelvis Hamas-flaggor. Nazister och vänsterextremister brukar normalt vara som hund och katt – judehatet har de emellertid gemensamt.

Annika Hernroth-Rothstein konstaterar vidare att kosherslakt (så kallad skäktning) är förbjuden i Sverige sedan 1937. Däremot är inte muslimsk halalslakt förbjuden:

My government, when asked about the disparity, replied that the methods of slaughter in Judaism are uniquely barbaric.

Skäktning enligt en äldre målning.

Hernroth-Rothstein menar att det hart när blivit olidligt att vara praktiserande jude i Sverige och övriga Europa. Män som bär kippa eller annan form av judisk klädsel på stan – icke minst i Malmö – riskerar i praktiken liv och lem.  Krav på förbud mot rituell omskärelse av gossebarn och skäktning hörs alltmer även på EU-nivå.

Därför har 31-åriga Annika Hernroth-Rothstein nu valt att som en proteståtgärd söka politisk asyl i sitt eget hemland. Jag hyser stor respekt för hennes kamp för att det skall vara möjligt att leva som troende jude i Sverige och Europa, men jag ställer mig ändå frågan på vad sätt hon som judinna skulle skyddas genom att söka asyl i ett land hon menar visar så liten förståelse för det judiska troslivet.

Något riktigt svar tycker jag inte att jag får i vare sig The Times of Israel eller Mosaic Magazine. Själv säger hon: ”It is a political problem that needs to have political consequences and solutions.”

Annika Hernroth-Rothstein arbetar som politisk rådgivare åt Folkpartiet, ett parti med gott om projudiska och proisraeliska attityder men vars talesmän (Erik Ullenhag, Olle Schmidt, Fredrik Malm för att ta några exempel) så gott som aldrig kan varna för antisemitism utan att i nästa mening hänvisa till så kallad islamofobi och antiziganism som ”lika stora problem”.

2012 tog Annika Hernroth-Rothstein initiativet till en uppmärksammad proisraelisk demonstration på Sergels torg i Stockholm.

Jag tycker för egen del detta är ganska ynkligt. Det är ju muslimska trosbekännare som utvecklar det största måttet av antisemitism i Sverige, och i och med att det finns omkring en halv miljon muslimer här – en siffra som hela tiden växer – jämfört med endast cirka 20 000 judar, är det inte en orimlig slutsats att situationen för judarna i Sverige (och Europa i stort) inte ter sig särdeles ljus.

Ett överhängande problem för alla religiöst troende människor i dag är en utbredd oförståelse för religiös tro och religiösa seder och bruk. Att det judiska folket kunnat hålla ihop och fortsätta existera, trots stundtals oerhört svår förföljelse genom årtusendena, tack vare exempelvis manlig omskärelse och strikta kosherbestämmelser är något som de politiker, läkare, djurrättsaktivister med flera som kräver förbud i sammanhanget inte förmår greppa.

Annika Hernroth-Rothstein gör enligt min mening alldeles rätt i att kämpa för rätten att leva som troende/praktiserande jude i Sverige och Europa och jag önskar henne lycka till i denna kamp.

Kamikazepiloten Reinfeldts SD-fobi sänker alliansen

En bild påstås säga mer än tusen ord…desperationen lyser i Reinfeldts ögon när han talar om SD.

Varför flipprar statsminister Fredrik Reinfeldt ur varje gång han pratar om Sverigedemokraterna (SD)?

Jag har ställt den frågan förut och tvingas göra det igen efter statsministerns pinsamma föreställning i Almedalen den 3 juli. Reinfeldt gjorde SD till ett huvudnummer i sitt tal och hävdade att partiet fört in ”hatet” i riksdagen. Naturligtvis återkom många andra punkter i den floskelretorik Reinfeldt och andra brukar använda mot SD såsom ”främlingsfientlighet”, ”vi och dom” och så vidare.

Hej och hå så länge skutan kan gå.

Ett antal borgerliga twittrare, bland dessa Göran Hägglunds (KD) pressekreterare Fredrik Hardt och folkpartistiske riksdagsmannen Fredrik Malm, dunkar varann i ryggen och hävdar att det var ett ”mycket starkt” tal av Reinfeldt. Och det är fullt troligt att allianselitisterna verkligen tror på detta själva.

Det borde emellertid vara alldeles uppenbart för den som har ögon och öron i behåll att Fredrik Reinfeldt bäddar för en allianskatastrof i valet 2014. Inte mig emot. Men har inte Reinfeldt och hans entusiastiska uppbackare någon form av självbevarelsedrift i behåll?

Om jag vore en presumtiv alliansväljare som stod i valet och kvalet skulle jag utan att tveka glida över i SD-fållan som en direkt följd av Reinfeldts fullständigt irrationella SD-fobi. Jag skulle helt enkelt bli förbannad över att karln står där på Visby-scenen och skriver svenska folket på näsan  hur vi skall betrakta ett parti som har ett väljarstöd om ungefär 600 000 personer i ryggen. Dessa är alltså enligt statsministern hopplösa främlingsfiender med hat i sina hjärtan som helst inte borde få utnyttja sin rösträtt.

Demoskop juli 2013. SD får bästa noteringen någonsin med 11,6procent. M minskar medan både C och KD halkar ur riksdagen.

Reinfeldts brandtal mot SD kommer samma dag som det senare partiet noteras för bästa resultatet någonsin i en Demoskop-mätning: 11,6 procent, en ökning med 2,0 procent jämfört med föregående mätning. Samtidigt går Moderaterna tillbaka med 1,3 procent medan C och KD återfinns vid 3 procent och således hamnar utanför riksdagen.

Detta tycks nu inte bekymra Reinfeldt, som än en gång gör klart att han gärna  offrar regeringsmakten för det heliga målet att isolera SD. Därmed torde han bädda för ett SD-resultat på låt oss säga runt 15 procent, det vill säga ungefär vad M fick i valet 2002 då Bo Lundgren var partiledare.

Jag håller inte för osannolikt att det är där M kommer att hamna igen. Kanske inte redan 2014 men absolut 2018. Faktum är att Reinfeldts fixa idé om SDs bottenlösa ondska förefaller vara den enda politiska övertygelse han är i besittning av. I alla andra frågor har han gjort sig känd som en syltryggad pragmatiker. Möjligen skulle han behöva tala med en psykoterapeut om saken. Han bör definitivt redan nu kolla upp arbetsmarknaden inom tänkbara EU- och/eller FN-organ; det finns väl anledning tvivla på att han nöjer sig med en landshövdingspost.

Jag tycker absolut Hardt, Malm med flera allianselitister skall fortsätta ryggdunkningarna och fortsätta isolera sig från sina egna väljare. Det bådar gott för oss sverigedemokrater. För mig verkar det dock vara ett helt osannolikt agerande. Det är förstås fullt möjligt att man helt och fullt delar Reinfeldts kamikazelinje och tror på hans floskelretorik.

SDs partiledare Jimmie Åkesson, som till skillnad från statsministern aldrig förlorar sitt lugn, kommenterade Reinfeldts Almedalsretorik så:

Ikväll fick vi klart besked från Fredrik Reinfeldt. Det kändes desperat. Alliansen väljer att ge upp alla sina övriga politiska ambitioner och skänka bort regeringsmakten framför att minska invandringen till våra grannländers nivå. Moderaterna har därmed blivit ett enfrågeparti för fortsatt massinvandring.

Åkesson förklarade även att han gärna, i egenskap av ledare för Sveriges nu officiellt enda oppositionsparti, tar fighten mot ”den blårödgröna kartellen/röran” i valet 2014.

I dag presenterades slutligen en statsvetenskaplig undersökning som visar att 67 procent av svenska folket vill se större skillnader mellan de politiska partierna. Den som drar slutsatsen att denna inställning gagnar Sverigedemokraterna är sannolikt inte helt fel ute.

En kamikazepilot fotograferad strax före sitt självmordsuppdrag.

Fotnot: Kamikazepiloter kallades de japanska stridsflygare som i Andra världskrigets slutskede utförde självmordsattacker mot allierade fartyg i Stilla havet genom att krascha sina plan mot dessa fartyg. På så sätt lyckades man oskadliggöra några fartyg men förlorade som bekant kriget. Kamikaze betyder ”gudomlig vind” på japanska.

Palme-Andersson-linjen övergiven: Bildt uppges ”olycklig”

http://www.youtube.com/watch?v=yUyt3oTNI90&feature=related

Även om den svenska regeringens beslut att rösta emot ”Palestinas” inträde i FNs kulturorgan UNESCO vid omröstningen i Paris den 31 oktober kanske inte var någon världssensation,så räckte det för att rädda min dag.

Varför inte fira genom att lyssna till Army of Lovers hitlåt ”Israelism” från 1993 (länk överst)?

Sverige var en av endast 14 nationer som nu gick emot den internationella klokskapen genom att rösta mot ett palestinskt UNESCO-inträde. 107 röstade för medan övriga lade ner sin röst. Följaktligen blev det så kallade Palestina för första gången med i ett FN-organ som land betraktat; man är redan medlem i FNs ekonomiska och sociala kommission för Västra Asien, UN-ESCWA.

UNESCO får en ny medlemsstat som inte är någon stat.

Det måste betonas att Palestinas medlemskap är helt och uteslutande en politisk gest utan reellt innehåll. Det finns nämligen ingen palestinsk stat och inte heller någon palestinsk regering som har kontroll över den. Såväl UNESCO-medlemskapet som ansökan att upptas som fullvärdig medlem i FN är helt och hållet ett resultat av Fatah-ledaren – och ”presidenten” – Mahmoud Abbas egensinniga politiserande.

Den palestinska motparten, det ännu mer extremistiska (och islamistiska) Hamas i Gaza, struntar i Abbas apspel, eftersom det enda man bryr sig om är att utplåna både judarna och deras land. Att vara en stat bredvid ett judiskt Israel som man inte erkänner fnyser Hamas föraktfullt åt.

Det verkligt intressanta med den svenska nejrösten är att den markerar ett övergivande av Palme-Andersson-linjen från 1980-talet, då det statsbärande sossepartiet valde att solidarisera sig med palestinaraberna och PLO, som då leddes av terrorns furste Yassir Arafat. Israel spottade både den adlige antisemiten Olof Palme och hans lakej, utrikesminister Sten Andersson, på.

Inte heller har någon borgerlig regering gjort något som ens liknar en ansats att göra upp med den skamliga palme-anderssonismen i Mellanöstern-politiken. Förrän nu. Enligt folkpartiledaren Jan Björklund snackade de fyra alliansledarna sig samman om att rösta nej och gick därmed emot UD:s avsikt att lägga ner Sveriges röst. Enligt uppgift skall utrikesminister Carl Bildt, med liknande typ av överklassbakgrund som Palme, vara ”olycklig” över hur det blev. Det förvånar mig inte – men gläder mig desto mera.

Jan Björklund bröt med palme-anderssonismen.

Det har enligt SVT framskymtat, att UD och Bildt känner sig överkörda och att ”felet” framförallt skulle vara Björklunds i dennes egenskap av utbildningsminister med självpåtagen rätt att bestämma över UNESCO-frågor. Det luktar väl mycket konspirationsteorier för att det skall vara riktigt trovärdigt, men osvuret är kanske bäst.

Klart är att Folkpartiet är Sveriges mest Israel-vänliga parti för tillfället. Förmodligen har Folkpartiets utrikespolitiske talesman sedan ett år tillbaka, Fredrik Malm, dragit sitt icke obetydliga strå till stacken för att få över sin partiboss på den rätta sidan.

Bland övriga länder som gick emot majoriteten i Paris märks USA, Kanada och Tyskland. Bland dem som stödde den palestinska ansökan finns Kina, Indien, Ryssland, Brasilien, Finland, Frankrike och Norge. Att de både sistnämnda skulle rösta emot israeliska intressen var naturligtvis väntat – antisemitiska strömningar skämmer för tillfället såväl Frankrike som Norge. Storbritannien och Danmark fanns bland dem som föredrog att lägga ner sina röster.

SVT uppger att en del palestinska politiker ”med bestörtning” reagerat inför Sveriges röstinsats samt att sossarnas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin sagt att allt ”förtroende” Sverige byggt upp i ”Mellanöstern” nu är ”nedmonterat”.
Jaså. Vem orkar bry sig?

Israel har svarat som man kunde ha anat genom att speeda upp bosättningsbyggandet på Västbanken och kring Jerusalem och stoppa penningtransfereringar till den palestinska myndigheten.